Atos 13 - Bíblia Online

Now there were in Antioch, in the assembly which was {there}, prophets and teachers: Barnabas, and Simeon who was called Niger, and Lucius the Cyrenian, and Manaen, foster-brother of Herod the tetrarch, and Saul. 
And as they were ministering to the Lord and fasting, the Holy Spirit said, Separate me now Barnabas and Saul for the work to which I have called them. 
Then, having fasted and prayed, and having laid {their} hands on them, they let {them} go. 
They therefore, having been sent forth by the Holy Spirit, went down to Seleucia, and thence sailed away to Cyprus. 
And being in Salamis, they announced the word of God in the synagogues of the Jews. And they had John also as {their} attendant. 
And having passed through the whole island as far as Paphos, they found a certain man a magician, a false prophet, a Jew, whose name was Bar-jesus, 
who was with the proconsul Sergius Paulus, an intelligent man. *He*, having called Barnabas and Saul to {him}, desired to hear the word of God. 
But Elymas the magician (for so his name is by interpretation) opposed them, seeking to turn away the proconsul from the faith. 
But Saul, who also {is} Paul, filled with {the} Holy Spirit, fixing his eyes upon him, 
said, O full of all deceit and all craft: son of {the} devil, enemy of all righteousness; wilt thou not cease perverting the right paths of {the} Lord? 
And now behold, {the} Lord's hand {is} upon thee, and thou shalt be blind, not seeing the sun for a season. And immediately there fell upon him a mist and darkness; and going about he sought persons who should lead him by the hand. 
Then the proconsul, seeing what had happened, believed, being amazed at the teaching of the Lord. 
And having sailed from Paphos, Paul and his company came to Perga of Pamphylia; and John separated from them and returned to Jerusalem. 
But they, passing through from Perga, came to Antioch of Pisidia; and entering into the synagogue on the sabbath day they sat down. 
And after the reading of the law and the prophets, the rulers of the synagogue sent to them, saying, Brethren, if ye have any word of exhortation to the people, speak. 
And Paul, rising up and making a sign with the hand, said, Israelites, and ye that fear God, hearken. 
The God of this people Israel chose our fathers, and exalted the people in their sojourn in {the} land of Egypt, and with a high arm brought them out of it, 
and for a time of about forty years he nursed them in the desert. 
And having destroyed seven nations in the land of Canaan, he gave them their land as an inheritance. 
And after these things he gave {them} judges till Samuel the prophet, {to the end of} about four hundred and fifty years. 
And then they asked for a king, and God gave to them Saul, son of Kis, a man of the tribe of Benjamin, during forty years. 
And having removed him he raised up to them David for king, of whom also bearing witness he said, I have found David, the son of Jesse, a man after my heart, who shall do all my will. 
Of this man's seed according to promise has God brought to Israel a Saviour, Jesus; 
John having proclaimed before the face of his entry {among the people} {the} baptism of repentance to all the people of Israel. 
And as John was fulfilling his course he said, Whom do ye suppose that I am? *I* am not {he}. But behold, there comes one after me, the sandal of whose feet I am not worthy to loose. 
Brethren, sons of Abraham's race, and those who among you fear God, to you has the word of this salvation been sent: 
for those who dwell in Jerusalem, and their rulers, not having known him, have fulfilled also the voices of the prophets which are read on every sabbath, {by} judging {him}. 
And having found no cause of death {in him}, they begged of Pilate that he might be slain. 
And when they had fulfilled all things written concerning him, they took him down from the cross and put him in a sepulchre; 
but God raised him from among {the} dead, 
who appeared for many days to those who had come up with him from Galilee to Jerusalem, who are now his witnesses to the people. 
And *we* declare unto you the glad tidings of the promise made to the fathers, 
that God has fulfilled this to us their children, having raised up Jesus; as it is also written in the second psalm, *Thou* art my Son: this day have *I* begotten thee. 
But that he raised him from among {the} dead, no more to return to corruption, he spoke thus: I will give to you the faithful mercies of David. 
Wherefore also he says in another, Thou wilt not suffer thy gracious one to see corruption. 
For David indeed, having in his own generation ministered to the will of God, fell asleep, and was added to his fathers and saw corruption. 
But he whom God raised up did not see corruption. 
Be it known unto you, therefore, brethren, that through this man remission of sins is preached to you, 
and from all things from which ye could not be justified in the law of Moses, in him every one that believes is justified. 
See therefore that that which is spoken in the prophets do not come upon {you}, 
Behold, ye despisers, and wonder and perish; for *I* work a work in your days, a work which ye will in no wise believe if one declare it to you. 
And as they went out they begged that these words might be spoken to them the ensuing sabbath. 
And the congregation of the synagogue having broken up, many of the Jews and of the worshipping proselytes followed Paul and Barnabas, who speaking to them, persuaded them to continue in the grace of God. 
And on the coming sabbath almost all the city was gathered together to hear the word of God. 
But the Jews, seeing the crowds, were filled with envy, and contradicted the things said by Paul, {contradicting and} speaking injuriously. 
And Paul and Barnabas spoke boldly and said, It was necessary that the word of God should be first spoken to you; but, since ye thrust it from you, and judge yourselves unworthy of eternal life, lo, we turn to the nations; 
for thus has the Lord enjoined us: I have set thee for a light of the nations, that thou shouldest be for salvation to the end of the earth. 
And {those of} the nations, hearing it, rejoiced, and glorified the word of the Lord, and believed, as many as were ordained to eternal life. 
And the word of the Lord was carried through the whole country. 
But the Jews excited the women of the upper classes who were worshippers, and the first people of the city, and raised a persecution against Paul and Barnabas, and cast them out of their coasts. 
But they, having shaken off the dust of their feet against them, came to Iconium. 
And the disciples were filled with joy and {the} Holy Spirit. 

I den församling som fanns i Antiokia verkade nu såsom profeter och lärare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius från Cyrene, så ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder, och Saulus. 
När dessa förrättade Herrens tjänst och fastade, sade den helige Ande: »Avskiljen åt mig Barnabas och Saulus för det verk som jag har kallat dem till.» 
Då fastade de och bådo och lade händerna på dem och läto dem begiva sig åstad. 
Dessa, som så hade blivit utsända av den helige Ande, foro nu ned till Seleucia och seglade därifrån till Cypern. 
Och när de hade kommit till Salamis, förkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes såsom tjänare. 
Och sedan de hade färdats över hela ön ända till Pafos, träffade de där på en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus, 
som vistades hos landshövdingen Sergius Paulus. Denne var en förståndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord. 
Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landshövdingen från att komma till tro. 
Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande och fäste ögonen på honom 
och sade: »O du djävulens barn, du som är full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skall du då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar? 
Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.» Och strax föll töcken och mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. 
När då landshövdingen såg vad som hade skett, häpnade han över Herrens lära och kom till tro. 
Paulus och hans följeslagare lade sedan ut ifrån Pafos och foro till Perge i Pamfylien. Där skilde sig Johannes ifrån dem och vände tillbaka till Jerusalem. 
Men själva foro de vidare från Perge och kommo till Antiokia i Pisidien. Och på sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte sig där. 
Och sedan man hade föreläst ur lagen och profeterna, sände synagogföreståndarna till dem och läto säga: »Bröder, haven I något förmaningens ord att säga till folket, så sägen det.» 
Då stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: »I män av Israels hus och I som 'frukten Gud', hören mig. 
Detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder, och han upphöjde detta folk, medan de ännu bodde såsom främlingar i Egyptens land, och förde dem sedan ut därifrån 'med upplyft arm'. 
Och under en tid av vid pass fyrtio år hade han fördrag med dem i öknen. 
Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar åt dem. 
Därunder förgick en tid av vid pass fyra hundra femtio år. Sedan gav han dem domare, ända till profeten Samuels tid. 
Därefter begärde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 
Men denne avsatte han och gjorde David till konung över dem. Honom gav han ock sitt vittnesbörd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han skall i alla stycken göra min vilja.' 
Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma, såsom Frälsare åt Israel. 
Men redan innan han uppträdde, hade Johannes predikat bättringens döpelse för hela Israels folk. 
Och när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det är jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke är värdig att lösa av han fötter.' 
Mina bröder, I som ären barn av Abrahams släkt, så ock I andra här, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frälsning blivit sänt. 
Ty eftersom Jerusalems invånare och deras rådsherrar icke kände honom, uppfyllde de ock genom sin dom över honom profeternas utsagor, vilka var sabbat föreläses; 
och fastän de icke funno honom skyldig till något som förtjänade döden, bådo de likväl Pilatus att han skulle låta döda honom. 
När de så hade fört till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned från korsets trä och lade honom i en grav. 
Men Gud uppväckte honom från de döda. 
Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hans vittnen inför folket. 
Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå, 
såsom ock är skrivet i andra psalmen: 'Du är min Son, jag har i dag fött dig.' 
Och att han har låtit honom uppstå från de döda, så att han icke mer skall vända tillbaka till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löften som jag i trofasthet har givit åt David.' 
Därför säger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.' 
När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen; 
men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen. 
Så mån I nu veta, mena bröder, att genom honom syndernas förlåtelse förkunnas för eder, 
och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad ifrån allt det varifrån I icke under Moses' lag kunden bliva friade. 
Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna: 
'Sen här, I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet; ty en gärning utför jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder.'» 
När de sedan gingo därifrån, bad men dem att de nästa sabbat skulle tala för dem om samma sak. 
Och när församlingen åtskildes, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade då till dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd. 
Följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra Guds ord. 
Då nu judarna sågo det myckna folket, uppfylldes de av nitälskan och foro ut i smädelser och motsade det som Paulus talade. 
Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: »Guds ord måste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stöten det bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det eviga livet, så vända vi oss nu till hedningarna. 
Ty så har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.'» 
När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. 
Och Herrens ord utbredde sig över hela landet. 
Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som »fruktade Gud», så ock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stads område. 
Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem och begåvo sig till Ikonium. 
Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande. 

Atos 14

Veja também

Quais são as 5 principais mensagens de Deus na Bíblia?

5 atitudes cristãs para viver melhor em família