1 These things I have spoken unto you that ye may not be offended.
2 They shall put you out of the synagogues; but the hour is coming that every one who kills you will think to render service to God;
3 and these things they will do because they have not known the Father nor me.
4 But I have spoken these things to you, that when their hour shall have come, ye may remember them, that I have said {them} unto you. But I did not say these things unto you from {the} beginning, because I was with you.
5 But now I go to him that has sent me, and none of you demands of me, Where goest thou?
6 But because I have spoken these things to you, sorrow has filled your heart.
7 But I say the truth to you, It is profitable for you that I go away; for if I do not go away, the Comforter will not come to you; but if I go I will send him to you.
8 And having come, he will bring demonstration to the world, of sin, and of righteousness, and of judgment:
9 of sin, because they do not believe on me;
10 of righteousness, because I go away to {my} Father, and ye behold me no longer;
11 of judgment, because the ruler of this world is judged.
12 I have yet many things to say to you, but ye cannot bear them now.
13 But when *he* is come, the Spirit of truth, he shall guide you into all the truth: for he shall not speak from himself; but whatsoever he shall hear he shall speak; and he will announce to you what is coming.
14 He shall glorify me, for he shall receive of mine and shall announce {it} to you.
15 All things that the Father has are mine; on account of this I have said that he receives of mine and shall announce {it} to you.
16 A little while and ye do not behold me; and again a little while and ye shall see me, {because I go away to the Father}.
17 {Some} of his disciples therefore said to one another, What is this he says to us, A little while and ye do not behold me; and again a little while and ye shall see me, and, Because I go away to the Father?
18 They said therefore, What is this which he says {of} the little while? We do not know {of} what he speaks.
19 Jesus knew therefore that they desired to demand of him, and said to them, Do ye inquire of this among yourselves that I said, A little while and ye do not behold me; and again a little while and ye shall see me?
20 Verily, verily, I say to you, that ye shall weep and lament, ye, but the world shall rejoice; and ye will be grieved, but your grief shall be turned to joy.
21 A woman, when she gives birth to a child, has grief because her hour has come; but when the child is born, she no longer remembers the trouble, on account of the joy that a man has been born into the world.
22 And ye now therefore have grief; but I will see you again, and your heart shall rejoice, and your joy no one takes from you.
23 And in that day ye shall demand nothing of me: verily, verily, I say to you, Whatsoever ye shall ask the Father in my name, he will give you.
24 Hitherto ye have asked nothing in my name: ask, and ye shall receive, that your joy may be full.
25 These things I have spoken to you in allegories; the hour is coming that I will no longer speak to you in allegories, but will declare to you openly concerning the Father.
26 In that day ye shall ask in my name; and I say not to you that I will demand of the Father for you,
27 for the Father himself has affection for you, because ye have had affection for me, and have believed that I came out from God.
28 I came out from the Father and have come into the world; again, I leave the world and go to the Father.
29 His disciples say to him, Lo, now thou speakest openly and utterest no allegory.
30 Now we know that thou knowest all things, and hast not need that any one should demand of thee. By this we believe that thou art come from God.
31 Jesus answered them, Do ye now believe?
32 Behold, {the} hour is coming, and has come, that ye shall be scattered, each to his own, and shall leave me alone; and {yet} I am not alone, for the Father is with me.
33 These things have I spoken to you that in me ye might have peace. In the world ye have tribulation; but be of good courage: I have overcome the world.
1 »Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma på fall.
2 Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud.
3 Och så skola de göra, därför att de icke hava lärt känna Fadern, ej heller mig.
4 Men detta har jag talat till eder, för att I, när den tiden är inne, skolen komma ihåg att jag har sagt eder det. Jag sade eder det icke från begynnelsen, ty jag var ju hos eder.
5 Och nu går jag bort till honom som har sänt mig; och ingen av eder frågar mig vart jag går.
6 Men edra hjärtan äro uppfyllda av bedrövelse, därför att jag har sagt eder detta.
7 Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.
8 Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom:
9 i fråga om synd, ty de tro icke på mig;
10 i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig icke mer;
11 i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd.
12 Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det.
13 Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder vad komma skall.
14 Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.
15 Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag att han skall taga av mitt och förkunna det för eder.
16 En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och I fån se mig.»
17 Då sade några av hans lärjungar till varandra: »Vad är detta som han säger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jag går till Fadern'?»
18 De sade alltså: »Vad är detta som han säger: 'En liten tid'? Vi förstå icke vad han talar.»
19 Då märkte Jesus att de ville fråga honom, och han sade till dem: »I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig.'
20 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen bliva bedrövade, men eder bedrövelse skall vändas i glädje.
21 När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen.
22 Så haven ock I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter, och då skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje ifrån eder.
23 Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn.
24 Hittills haven I icke bett om något i mitt namn; bedjen, och I skolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
25 Detta har jag talat till eder i förtäckta ord; den tid kommer, då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna för eder om Fadern.
26 På den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag säger eder icke att jag skall bedja Fadern för eder,
27 ty Fadern själv älskar eder, eftersom I haven älskat mig och haven trott att jag är utgången från Gud.
28 Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen; åter lämnar jag världen och går till Fadern.»
29 Då sade hans lärjungar: »Se, nu talar du öppet och brukar inga förtäckta ord.
30 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke är behövligt för dig att man frågar dig; därför tro vi att du är utgången från Gud.»
31 Jesus svarade dem: »Nu tron I?
32 Se, den stund kommer, ja, den är redan kommen, så I skolen förskingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig allena. Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig.
33 Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.»