1 Then Pilate therefore took Jesus and scourged {him}.
2 And the soldiers having plaited a crown of thorns put it on his head, and put a purple robe on him,
3 and came to him and said, Hail, king of the Jews! and gave him blows on the face.
4 And Pilate went out again and says to them, Lo, I bring him out to you, that ye may know that I find in him no fault whatever.
5 (Jesus therefore went forth without, wearing the crown of thorn, and the purple robe.) And he says to them, Behold the man!
6 When therefore the chief priests and the officers saw him they cried out saying, Crucify, crucify {him}. Pilate says to them, Take him ye and crucify {him}, for I find no fault in him.
7 The Jews answered him, We have a law, and according to {our} law he ought to die, because he made himself Son of God.
8 When Pilate therefore heard this word, he was the rather afraid,
9 and went into the praetorium again and says to Jesus, Whence art thou? But Jesus gave him no answer.
10 Pilate therefore says to him, Speakest thou not to *me*? Dost thou not know that I have authority to release thee and have authority to crucify thee?
11 Jesus answered, Thou hadst no authority whatever against me if it were not given to thee from above. On this account he that has delivered me up to thee has {the} greater sin.
12 From this time Pilate sought to release him; but the Jews cried out saying, If thou releasest this {man}, thou art not a friend to Caesar. Every one making himself a king speaks against Caesar.
13 Pilate therefore, having heard these words, led Jesus out and sat down upon {the} judgment-seat, at a place called Pavement, but in Hebrew Gabbatha;
14 (now it was {the} preparation of the passover; it was about the sixth hour;) and he says to the Jews, Behold your king!
15 But they cried out, Take {him} away, take {him} away, crucify him. Pilate says to them, Shall I crucify your king? The chief priests answered, We have no king but Caesar.
16 Then therefore he delivered him up to them, that he might be crucified; and they took Jesus and led him away.
17 And he went out, bearing his cross, to the place called {place} of a skull, which is called in Hebrew, Golgotha;
18 where they crucified him, and with him two others, {one} on this side, and {one} on that, and Jesus in the middle.
19 And Pilate wrote a title also and put it on the cross. But there was written: Jesus the Nazaraean, the King of the Jews.
20 This title therefore many of the Jews read, for the place of the city where Jesus was crucified was near; and it was written in Hebrew, Greek, Latin.
21 The chief priests of the Jews therefore said to Pilate, Do not write, The king of the Jews, but that *he* said, I am king of the Jews.
22 Pilate answered, What I have written, I have written.
23 The soldiers therefore, when they had crucified Jesus, took his clothes, and made four parts, to each soldier a part, and the body-coat; but the body-coat was seamless, woven through the whole from the top.
24 They said therefore to one another, Let us not rend it, but let us cast lots for it, whose it shall be; that the scripture might be fulfilled which says, They parted my garments among themselves, and on my vesture they cast lots. The soldiers therefore did these things.
25 And by the cross of Jesus stood his mother, and the sister of his mother, Mary the {wife} of Clopas, and Mary of Magdala.
26 Jesus therefore, seeing his mother, and the disciple standing by, whom he loved, says to his mother, Woman, behold thy son.
27 Then he says unto the disciple, Behold thy mother. And from that hour the disciple took her to his own home.
28 After this, Jesus, knowing that all things were now finished, that the scripture might be fulfilled, says, I thirst.
29 There was a vessel therefore there full of vinegar, and having filled a sponge with vinegar, and putting hyssop round it, they put it up to his mouth.
30 When therefore Jesus had received the vinegar, he said, It is finished; and having bowed his head, he delivered up his spirit.
31 The Jews therefore, that the bodies might not remain on the cross on the sabbath, for it was {the} preparation, (for the day of that sabbath was a great {day},) demanded of Pilate that their legs might be broken and they taken away.
32 The soldiers therefore came and broke the legs of the first and of the other that had been crucified with him;
33 but coming to Jesus, when they saw that he was already dead they did not break his legs,
34 but one of the soldiers pierced his side with a spear, and immediately there came out blood and water.
35 And he who saw it bears witness, and his witness is true, and he knows that he says true that ye also may believe.
36 For these things took place that the scripture might be fulfilled, Not a bone of him shall be broken.
37 And again another scripture says, They shall look on him whom they pierced.
38 And after these things Joseph of Arimathaea, who was a disciple of Jesus, but secretly through fear of the Jews, demanded of Pilate that he might take the body of Jesus: and Pilate allowed it. He came therefore and took away the body of Jesus.
39 And Nicodemus also, who at first came to Jesus by night, came, bringing a mixture of myrrh and aloes, about a hundred pounds {weight}.
40 They took therefore the body of Jesus and bound it up in linen with the spices, as it is the custom with the Jews to prepare for burial.
41 But there was in the place where he had been crucified a garden, and in the garden a new tomb in which no one had ever been laid.
42 There therefore, on account of the preparation of the Jews, because the tomb was near, they laid Jesus.
1 Så tog då Pilatus Jesus och lät gissla honom.
2 Och krigsmännen vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurfärgad mantel.
3 Sedan trädde de fram till honom och sade: »Hell dig, du judarnas konung!» och slogo honom på kinden.
4 Åter gick Pilatus ut och sade till folket: »Se, jag vill föra honom ut till eder, på det att I mån förstå att jag icke finner honom skyldig till något brott.»
5 Och Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och han sade till dem: »Se mannen!»
6 Då nu översteprästerna och rättstjänarna fingo se honom, skriade de: »Korsfäst! Korsfäst!» Pilatus sade till dem: »Tagen I honom, och korsfästen honom; jag finner honom icke skyldig till något brott.»
7 Judarna svarade honom: »Vi hava själva en lag, och efter den lagen måste han dö, ty han har gjort sig till Guds Son.»
8 När Pilatus hörde dem tala så, blev hans fruktan ännu större.
9 Och han gick åter in i pretoriet och frågade Jesus: »Varifrån är du?» Men Jesus gav honom intet svar.
10 Då sade Pilatus till honom: »Svarar du mig icke? Vet du då icke att jag har makt att giva dig lös och makt att korsfästa dig?»
11 Jesus svarade honom: »Du hade alls ingen makt över mig, om den icke vore dig given ovanifrån. Därför har den större synd, som har överlämnat mig åt dig.»
12 Från den stunden sökte Pilatus efter någon utväg att giva honom lös. Men judarna ropade och sade: »Giver du honom lös, så är du icke kejsarens vän. Vemhelst som gör sig till konung, han sätter sig upp mot kejsaren.»
13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på en plats som kallades Litostroton, på hebreiska Gabbata.
14 Och det var tillredelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Och han sade till judarna: »Se här är eder konung!»
15 Då skriade de: »Bort med honom! Bort med honom! Korsfäst honom!» Pilatus sade till dem: »Skall jag korsfästa eder konung?» Översteprästerna svarade: »Vi hava ingen annan konung än kejsaren.»
16 Då gjorde han dem till viljes och bjöd att han skulle korsfästas. Och de togo Jesus med sig.
17 Och han bar själv sitt kors och kom så ut till det ställe som kallades Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.
18 Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på vardera sidan, och Jesus i mitten.
19 Men Pilatus lät ock göra en överskrift och sätta upp den på korset; och den lydde så: »Jesus från Nasaret, judarnas konung.»
20 Den överskriften läste många av judarna, ty det ställe där Jesus var korsfäst låg nära staden: och den var avfattad på hebreiska, på latin och på grekiska.
21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: »Skriv icke: 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.»
22 Pilatus svarade: »Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.»
23 Då nu krigsmännen hade korsfäst Jesus, togo de hans kläder och delade dem i fyra delar, en del åt var krigsman. Också livklädnaden togo de. Men livklädnaden hade inga sömmar, utan var vävd i ett stycke, uppifrån och alltigenom.
24 Därför sade de till varandra: »Låt oss icke skära sönder den, utan kasta lott om vilken den skall tillhöra.» Ty skriftens ord skulle fullbordas: »De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.» Så gjorde nu krigsmännen.
25 Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria från Magdala.
26 När Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin moder: »Moder, se din son.»
27 Sedan sade han till lärjungen: »Se din moder.» Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
28 Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sade han därefter, då ju skriften skulle i allt uppfyllas: »Jag törstar.»
29 Där stod då en kärl som var fullt av ättikvin. Med det vinet fyllde de en svamp, som de satte på en isopsstängel och förde till hans mun.
30 Och när Jesus hade tagit emot vinet, sade han: »Det är fullbordat.» Sedan böjde han ned huvudet och gav upp andan.
31 Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att kropparna skulle bliva kvar på korset över sabbaten (det var nämligen en stor sabbatsdag), bådo de Pilatus att han skulle låta sönderslå de korsfästas ben och taga bort kropparna.
32 Så kommo då krigsmännen och slogo sönder den förstes ben och sedan den andres som var korsfäst med honom.
33 När de därefter kommo till Jesus och sågo honom redan vara död, slogo de icke sönder hans ben;
34 men en av krigsmännen stack upp han sida med ett spjut, och strax kom därifrån ut blod och vatten.
35 Och den som har sett detta, han har vittnat därom, för att ock I skolen tro; och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
36 Ty detta skedde, för att skriftens ord skulle fullbordas: »Intet ben skall sönderslås på honom.»
37 Och åter ett annat skriftens ord lyder så: »De skola se upp till honom som de hava stungit.»
38 Men Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge -- fastän i hemlighet, av fruktan för judarna -- kom därefter och bad Pilatus att få taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom det. Då gick han åstad och tog hans kropp.
39 Och jämväl Nikodemus kom dit, han som första gången hade besökt honom om natten; denne förde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra skålpund.
40 Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och lade dit de välluktande kryddorna, såsom judarna hava för sed vid tillredelse till begravning.
41 Men invid det ställe där han hade blivit korsfäst var en örtagård, och i örtagården fanns en ny grav, som ännu ingen hade varit lagd i.
42 Där lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.