João 6 - Bíblia Online

After these things Jesus went away beyond the sea of Galilee, {or} of Tiberias, 
and a great crowd followed him, because they saw the signs which he wrought upon the sick. 
And Jesus went up into the mountain, and there sat with his disciples: 
but the passover, the feast of the Jews, was near. 
Jesus then, lifting up his eyes and seeing that a great crowd is coming to him, says to Philip, Whence shall we buy loaves that these may eat? 
But this he said trying him, for he knew what he was going to do. 
Philip answered him, Loaves for two hundred denarii are not sufficient for them, that each may have some little {portion}. 
One of his disciples, Andrew, Simon Peter's brother, says to him, 
There is a little boy here who has five barley loaves and two small fishes; but this, what is it for so many? 
{And} Jesus said, Make the men sit down. Now there was much grass in the place: the men therefore sat down, in number about five thousand. 
And Jesus took the loaves, and having given thanks, distributed {them} to those that were set down; and in like manner of the small fishes as much as they would. 
And when they had been filled, he says to his disciples, Gather together the fragments which are over and above, that nothing may be lost. 
They gathered {them} therefore together, and filled twelve hand-baskets full of fragments of the five barley loaves, which were over and above to those that had eaten. 
The men therefore, having seen the sign which Jesus had done, said, This is truly the prophet which is coming into the world. 
Jesus therefore knowing that they were going to come and seize him, that they might make {him} king, departed again to the mountain himself alone. 
But when evening was come, his disciples went down to the sea, 
and having gone on board ship, they went over the sea to Capernaum. And it had already become dark, and Jesus had not come to them, 
and the sea was agitated by a strong wind blowing. 
Having rowed then about twenty-five or thirty stadia, they see Jesus walking on the sea and coming near the ship; and they were frightened. 
But he says to them, It is I: be not afraid. 
They were willing therefore to receive him into the ship; and immediately the ship was at the land to which they went. 
On the morrow the crowd which stood on the other side of the sea, having seen that there was no other little ship there except that into which his disciples had got, and that Jesus had not gone with his disciples into the ship, but {that} his disciples had gone away alone; 
(but other little ships out of Tiberias came near to the place where they ate bread after the Lord had given thanks;) 
when therefore the crowd saw that Jesus was not there, nor his disciples, *they* got into the ships, and came to Capernaum, seeking Jesus. 
And having found him the other side of the sea, they said to him, Rabbi, when art thou arrived here? 
Jesus answered them and said, Verily, verily, I say to you, Ye seek me not because ye have seen signs, but because ye have eaten of the loaves and been filled. 
Work not {for} the food which perishes, but {for} the food which abides unto life eternal, which the Son of man shall give to you; for him has the Father sealed, {even} God. 
They said therefore to him, What should we do that we may work the works of God? 
Jesus answered and said to them, This is the work of God, that ye believe on him whom *he* has sent. 
They said therefore to him, What sign then doest thou that we may see and believe thee? what dost thou work? 
Our fathers ate the manna in the wilderness, as it is written, He gave them bread out of heaven to eat. 
Jesus therefore said to them, Verily, verily, I say to you, {It is} not Moses that has given you the bread out of heaven; but my Father gives you the true bread out of heaven. 
For the bread of God is he who comes down out of heaven and gives life to the world. 
They said therefore to him, Lord, ever give to us this bread. 
{And} Jesus said to them, I am the bread of life: he that comes to me shall never hunger, and he that believes on me shall never thirst at any time. 
But I have said to you, that ye have also seen me and do not believe. 
All that the Father gives me shall come to me, and him that comes to me I will not at all cast out. 
For I am come down from heaven, not that I should do *my* will, but the will of him that has sent me. 
And this is the will of him that has sent me, that of all that he has given me I should lose nothing, but should raise it up in the last day. 
For this is the will of my Father, that every one who sees the Son, and believes on him, should have life eternal; and I will raise him up at the last day. 
The Jews therefore murmured about him, because he said, I am the bread which has come down out of heaven. 
And they said, Is not this Jesus the son of Joseph, whose father and mother we have known? how then does *he* say, I am come down out of heaven? 
Jesus therefore answered and said to them, Murmur not among yourselves. 
No one can come to me except the Father who has sent me draw him, and I will raise him up in the last day. 
It is written in the prophets, And they shall be all taught of God. Every one that has heard from the Father {himself}, and has learned {of him}, comes to me; 
not that any one has seen the Father, except he who is of God, he has seen the Father. 
Verily, verily, I say to you, He that believes {on me} has life eternal. 
I am the bread of life. 
Your fathers ate the manna in the wilderness and died. 
This is the bread which comes down out of heaven, that one may eat of it and not die. 
I am the living bread which has come down out of heaven: if any one shall have eaten of this bread he shall live for ever; but the bread withal which I shall give is my flesh, which I will give for the life of the world. 
The Jews therefore contended among themselves, saying, How can he give us this flesh to eat? 
Jesus therefore said to them, Verily, verily, I say unto you, Unless ye shall have eaten the flesh of the Son of man, and drunk his blood, ye have no life in yourselves. 
He that eats my flesh and drinks my blood has life eternal, and I will raise him up at the last day: 
for my flesh is truly food and my blood is truly drink. 
He that eats my flesh and drinks my blood dwells in me and I in him. 
As the living Father has sent me and I live on account of the Father, *he* also who eats me shall live also on account of me. 
This is the bread which has come down out of heaven. Not as the fathers ate and died: he that eats this bread shall live for ever. 
These things he said in {the} synagogue, teaching in Capernaum. 
Many therefore of his disciples having heard {it} said, This word is hard; who can hear it? 
But Jesus, knowing in himself that his disciples murmur concerning this, said to them, Does this offend you? 
If then ye see the Son of man ascending up where he was before? 
It is the Spirit which quickens, the flesh profits nothing: the words which I have spoken unto you are spirit and are life. 
But there are some of you who do not believe. For Jesus knew from the beginning who they were who did not believe, and who would deliver him up. 
And he said, Therefore said I unto you, that no one can come to me unless it be given to him from the Father. 
From that {time} many of his disciples went away back and walked no more with him. 
Jesus therefore said to the twelve, Will ye also go away? 
Simon Peter answered him, Lord, to whom shall we go? thou hast words of life eternal; 
and we have believed and known that thou art the holy one of God. 
Jesus answered them, Have not I chosen you the twelve? and of you one is a devil. 
Now he spoke of Judas {the son} of Simon, Iscariote, for he {it was who} should deliver him up, being one of the twelve. 

Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö». 
Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka. 
Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 
Och påsken, judarnas högtid, var nära. 
Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?» 
Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra. 
Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.» 
Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder: 
»Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?» 
Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen. 
Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava. 
Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.» 
Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit. 
Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: »Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.» 
När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena. 
Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön 
och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem; 
och sjön gick hög, ty det blåste hårt. 
När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta. 
Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.» 
De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro. 
Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena. 
Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen. 
När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus. 
Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?» 
Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta. 
Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.» 
Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?» 
Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.» 
De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? 
Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'» 
Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen. 
Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.» 
Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.» 
Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta. 
Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke. 
Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. 
Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. 
Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 
Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.» 
Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.» 
Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?» 
Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan. 
Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 
Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig. 
Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern. 
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. 
Jag är livets bröd. 
Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo. 
Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö. 
Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.» 
Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?» 
Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder. 
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 
Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck. 
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom. 
Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig. 
Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.» 
Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum. 
Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?» 
Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten? 
Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var? -- 
Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv. 
Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom. 
Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.» 
För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom. 
Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?» 
Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 
och vi tro och förstå att du är Guds helige.» 
Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.» 
Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv. 

João 7

Veja também

7 versículos sobre perseverança para enfrentar momentos difíceis

O poder da oração de intercessão: orando pelos outros