1 And as he was going out of the temple, one of his disciples says to him, Teacher, see what stones and what buildings!
2 And Jesus answering said to him, Seest thou these great buildings? not a stone shall be left upon a stone, which shall not be thrown down.
3 And as he sat on the mount of Olives opposite the temple, Peter and James and John and Andrew asked him privately,
4 Tell us, when shall these things be, and what is the sign when all these things are going to be fulfilled?
5 And Jesus answering them began to say, Take heed lest any one mislead you.
6 For many shall come in my name, saying, It is *I*, and shall mislead many.
7 But when ye shall hear of wars and rumours of wars, be not disturbed, for {this} must happen, but the end is not yet.
8 For nation shall rise up against nation, and kingdom against kingdom; and there shall be earthquakes in {different} places, and there shall be famines and troubles: these things {are the} beginnings of throes.
9 But *ye*, take heed to yourselves, for they shall deliver you up to sanhedrims and to synagogues: ye shall be beaten and brought before rulers and kings for my sake, for a testimony to them;
10 and the gospel must first be preached to all the nations.
11 But when they shall lead you away to deliver you up, be not careful beforehand as to what ye shall say, {nor prepare your discourse}: but whatsoever shall be given you in that hour, that speak; for *ye* are not the speakers, but the Holy Spirit.
12 But brother shall deliver up brother to death, and father child; and children shall rise up against parents, and cause them to be put to death.
13 And ye will be hated of all on account of my name; but he that has endured to the end, *he* shall be saved.
14 But when ye shall see the abomination of desolation standing where it should not, (he that reads let him consider {it},) then let those in Judaea flee to the mountains;
15 and him that is upon the housetop not come down into the house, nor enter {into it} to take away anything out of his house;
16 and him that is in the field not return back to take his garment.
17 But woe to those that are with child and to those that give suck in those days!
18 And pray that it may not be in winter time;
19 for those days shall be distress such as there has not been the like since {the} beginning of creation which God created, until now, and never shall be;
20 and if {the} Lord had not cut short those days, no flesh should have been saved; but on account of the elect whom he has chosen, he has cut short those days.
21 And then if any one say to you, Lo, here {is} the Christ, or Lo, there, believe {it} not.
22 For false Christs and false prophets will arise, and give signs and wonders to deceive, if possible, even the elect.
23 But do *ye* take heed: behold, I have told you all things beforehand.
24 But in those days, after that distress, the sun shall be darkened and the moon shall not give its light;
25 and the stars of heaven shall be falling down, and the powers which are in the heavens shall be shaken;
26 and then shall they see the Son of man coming in clouds with great power and glory;
27 and then shall he send his angels and shall gather together his elect from the four winds, from end of earth to end of heaven.
28 But learn the parable from the fig-tree: when its branch already becomes tender and puts forth the leaves, ye know that the summer is near.
29 Thus also *ye*, when ye see these things happening, know that it is near, at the doors.
30 Verily I say unto you, This generation shall in no wise pass away, till all these things take place.
31 The heaven and the earth shall pass away, but my words shall in no wise pass away.
32 But of that day or of that hour no one knows, neither the angels who are in heaven, nor the Son, but the Father.
33 Take heed, watch and pray, for ye do not know when the time is:
34 {it is} as a man gone out of the country, having left his house and given to his bondmen the authority, and to each one his work, and commanded the doorkeeper that he should watch.
35 Watch therefore, for ye do not know when the master of the house comes: evening, or midnight, or cock-crow, or morning;
36 lest coming suddenly he find you sleeping.
37 But what I say to you, I say to all, Watch.
1 Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar till honom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»
2 Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men här skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»
3 När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voro allena:
4 »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»
5 Då begynte Jesus tala till dem och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder.
6 Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och skola förvilla många.
7 Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.
8 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till 'födslovåndorna'.
9 Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder inför domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem.
10 Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.
11 När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke I som skolen tala, utan den helige Ande.
12 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.
13 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.
14 Men när I fån se 'förödelsens styggelse' stå där han icke borde stå -- den som läser detta, han give akt därpå -- då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,
15 och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att hämta något ur sitt hus,
16 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.
17 Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden!
18 Men bedjen att det icke må ske om vintern.
19 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.
20 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.
21 Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se där är han', så tron det icke.
22 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda.
23 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.
24 Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,
25 och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva.
26 Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet.
27 Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända.
28 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.
29 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.
30 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
31 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.
32 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.
33 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.
34 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
35 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen;
36 vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer.
37 Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»