Marcos 4 - Bíblia Online

And again he began to teach by the sea. And a great crowd was gathered together to him, so that going on board ship he sat in the sea, and all the crowd were close to the sea on the land. 
And he taught them many things in parables. And he said to them in his doctrine, 
Hearken: Behold, the sower went forth to sow. 
And it came to pass as he sowed, one fell by the wayside, and the birds came and devoured it. 
And another fell on the rocky ground, where it had not much earth, and immediately it sprung up out {of the ground} because it had no depth of earth; 
and when the sun arose it was burnt up, and because of its not having any root, it withered. 
And another fell among the thorns, and the thorns grew up and choked it, and it yielded no fruit. 
And another fell into the good ground, and yielded fruit, growing up and increasing; and bore, one thirty, and one sixty, and one a hundred. 
And he said, He that has ears to hear, let him hear. 
And when he was alone, those about him with the twelve asked him {as to} the parables. 
And he said to them, To you is given {to know} the mystery of the kingdom of God; but to them who are without, all things are done in parables, 
that beholding they may behold and not see, and hearing they may hear and not understand, lest it may be, they should be converted and they should be forgiven. 
And he says to them, Do ye not know this parable? and how will ye be acquainted with all the parables? 
The sower sows the word: 
and these are they by the wayside where the word is sown, and when they hear, immediately Satan comes and takes away the word that was sown in them. 
And these are they in like manner who are sown upon the rocky places, who when they hear the word, immediately receive it with joy, 
and they have no root in themselves, but are for a time: then, tribulation arising, or persecution on account of the word, immediately they are offended. 
And others are they who are sown among the thorns: these are they who have heard the word, 
and the cares of life, and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things, entering in, choke the word, and it becomes unfruitful. 
And these are they who have been sown on the good ground, such as hear the word and receive it, and bear fruit; one thirty, and one sixty, and one a hundred {fold}. 
And he said to them, Does the lamp come that it should be put under the bushel or under the couch? {Is it} not that it should be set upon the lamp-stand? 
For there is nothing hidden which shall not be made manifest; nor does any secret thing take place, but that it should come to light. 
If any one have ears to hear, let him hear. 
And he said to them, Take heed what ye hear; with what measure ye mete, it shall be meted to you; and there shall be {more} added to you. 
For whosoever has, to him shall be given; and he who has not, even what he has shall be taken from him. 
And he said, Thus is the kingdom of God, as if a man should cast the seed upon the earth, 
and should sleep and rise up night and day, and the seed should sprout and grow, he does not know how. 
The earth bears fruit of itself, first {the} blade, then an ear, then full corn in the ear. 
But when the fruit is produced, immediately he sends the sickle, for the harvest is come. 
And he said, How should we liken the kingdom of God, or with what comparison should we compare it? 
As to a grain of mustard {seed}, which, when it is sown upon the earth, is less than all seeds which are upon the earth, 
and when it has been sown, mounts up and becomes greater than all herbs, and produces great branches, so that the birds of heaven can roost under its shadow. 
And with many such parables he spoke the word to them, as they were able to hear, 
but without a parable spoke he not to them; and in private he explained all things to his disciples. 
And on that day, when evening was come, he says to them, Let us go over to the other side: 
and having sent away the crowd, they take him with {them}, as he was, in the ship. But other ships also were with him. 
And there comes a violent gust of wind, and the waves beat into the ship, so that it already filled. 
And *he* was in the stern sleeping on the cushion. And they awake him up and say to him, Teacher, dost thou not care that we are perishing? 
And awaking up he rebuked the wind, and said to the sea, Silence; be mute. And the wind fell, and there was a great calm. 
And he said to them, Why are ye {thus} fearful? how {is it} ye have not faith? () And he said unto them, Why are ye so fearful? how is it that ye have no faith? 
And they feared {with} great fear, and said one to another, Who then is this, that even the wind and the sea obey him? 

Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön. 
Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning: 
»Hören! En såningsman gick ut för att så. 
Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det. 
Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 
men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. 
Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt. 
Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.» 
Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.» 
När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna. 
Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser, 
för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.» 
Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? -- 
Vad såningsmannen sår är ordet. 
Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem. 
Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje, 
men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall. 
Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet, 
men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. 
Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.» 
Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken. 
Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen. 
Om någon har öron till att höra, så höre han.» 
Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat. 
Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.» 
Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden; 
och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru. 
Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet. 
När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.» 
Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det? 
Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden; 
men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.» 
I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det; 
och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena. 
Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.» 
Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom. 
Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas. 
Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?» 
När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 
Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?» 
Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?» 

Marcos 5

Veja também

O que a Bíblia diz sobre se tocar?

Explicando o Livro de Gênesis