1 And he entered again into Capernaum after {several} days, and it was reported that he was at {the} house;
2 and straightway many were gathered together, so that there was no longer any room, not even at the door; and he spoke the word to them.
3 And there come to him {men} bringing a paralytic, borne by four;
4 and, not being able to get near to him on account of the crowd, they uncovered the roof where he was, and having dug {it} up they let down the couch on which the paralytic lay.
5 But Jesus, seeing their faith, says to the paralytic, Child, thy sins are forgiven {thee}.
6 But certain of the scribes were there sitting, and reasoning in their hearts,
7 Why does this {man} thus speak? he blasphemes. Who is able to forgive sins except God alone?
8 And straightway Jesus, knowing in his spirit that they are reasoning thus within themselves, said to them, Why reason ye these things in your hearts?
9 Which is easier, to say to the paralytic, {Thy} sins are forgiven {thee}; or to say, Arise, and take up thy couch and walk?
10 But that ye may know that the Son of man has power on earth to forgive sins, he says to the paralytic,
11 To thee I say, Arise, take up thy couch and go to thine house.
12 And he rose up straightway, and, having taken up his couch, went out before {them} all, so that all were amazed, and glorified God, saying, We never saw it thus.
13 And he went out again by the sea, and all the crowd came to him, and he taught them.
14 And passing by, he saw Levi the {son} of Alphaeus sitting at the tax-office, and says to him, Follow me. And he rose up and followed him.
15 And it came to pass as he lay at table in his house, that many tax-gatherers and sinners lay at table with Jesus and his disciples; for they were many, and they followed him.
16 And the scribes and the Pharisees, seeing him eating with sinners and tax-gatherers, said to his disciples, Why {is it} that he eats and drinks with tax-gatherers and sinners?
17 And Jesus having heard {it} says to them, They that are strong have not need of a physician, but those who are ill. I have not come to call righteous {men}, but sinners.
18 And the disciples of John and the Pharisees were fasting; and they come and say to him, Why do the disciples of John and {the disciples} of the Pharisees fast, but thy disciples fast not?
19 And Jesus said to them, Can the sons of the bride-chamber fast while the bridegroom is with them? As long as they have the bridegroom with them they cannot fast.
20 But days will come when the bridegroom shall have been taken away from them, and then shall they fast in that day.
21 No one sews a patch of new cloth on an old garment: otherwise its new filling-up takes from the old {stuff}, and there is a worse rent.
22 And no one puts new wine into old skins; otherwise the wine bursts the skins, and the wine is poured out, and the skins will be destroyed; but new wine is to be put into new skins.
23 And it came to pass that he went on the sabbath through the cornfields; and his disciples began to walk on, plucking the ears.
24 And the Pharisees said to him, Behold, why do they on the sabbath what is not lawful?
25 And *he* said to them, Have ye never read what David did when he had need and hungered, *he* and those with him,
26 how he entered into the house of God, in {the section of} Abiathar {the} high priest, and ate the shew-bread, which it is not lawful unless for the priests to eat, and gave even to those that were with him?
27 And he said to them, The sabbath was made on account of man, not man on account of the sabbath;
28 so that the Son of man is lord of the sabbath also.
1 Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när det spordes att han var hemma,
2 församlade sig så mycket folk, att icke ens platsen utanför dörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem.
3 Då kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män.
4 Och då de för folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket över platsen där han var; och sedan de så hade gjort en öppning, släppte de ned sängen, som den lame låg på.
5 När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: »Min son, dina synder förlåtas dig.»
6 Nu sutto där några skriftlärde, och dessa tänkte i sina hjärtan:
7 »Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?»
8 Strax förnam då Jesus i sin ande att de tänkte så vid sig själva; och han sade till dem: »Huru kunnen I tänka sådant i edra hjärtan?
9 Vilket är lättare, att säga till den lame: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp, tag din säng och gå'?
10 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder,
11 så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gå hem.»
12 Då stod han upp och tog strax sin säng och gick ut i allas åsyn, så att de alla uppfylldes av häpnad och prisade Gud och sade: »Sådant hava vi aldrig sett.»
13 Åter begav han sig ut och gick längs med sjön. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem.
14 När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då steg han upp och följde honom.
15 När Jesus därefter låg till bords i hans hus, voro där såsom bordsgäster, jämte Jesus och hans lärjungar, också många publikaner och syndare; ty många sådana funnos bland dem som följde honom.
16 Men när de skriftlärde bland fariséerna sågo att han åt med publikaner och syndare, sade de till hans lärjungar: »Huru kan han äta med publikaner och syndare?»
17 När Jesus hörde detta, sade han till dem: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»
18 Och Johannes' lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och man kom och sade till honom: »Varför fasta icke dina lärjungar, då Johannes' lärjungar och fariséernas lärjungar fasta?»
19 Jesus svarade dem: »Kunna väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen ännu är hos dem? Nej, så länge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta.
20 Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då, på den tiden, skola de fasta. --
21 Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer av den gamla manteln, och hålet skulle bliva värre.
22 Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle vinet spränga sönder läglarna, så att både vinet och läglarna fördärvades. Nej, nytt vin slår man i nya läglar.»
23 Och det hände sig på sabbaten att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan de gingo.
24 Då sade fariséerna till honom: »Se! Huru kunna de på sabbaten göra vad som icke är lovligt?»
25 Han svarade dem: »Haven I aldrig läst vad David gjorde, när han själv och de som följde honom kommo i nöd och blevo hungriga:
26 huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden -- fastän det ju icke är lovligt för andra än för prästerna att äta sådant bröd -- och huru han jämväl gav åt dem som följde honom?»
27 Därefter sade han till dem: »Sabbaten blev gjord för människans skull, och icke människan för sabbatens skull.
28 Så år då Människosonen herre också över sabbaten.»