1 What shall we say then that Abraham our father according to flesh has found?

2 For if Abraham has been justified on the principle of works, he has whereof to boast: but not before God;

3 for what does the scripture say? And Abraham believed God, and it was reckoned to him as righteousness.

4 Now to him that works the reward is not reckoned as of grace, but of debt:

5 but to him who does not work, but believes on him who justifies the ungodly, his faith is reckoned as righteousness.

6 Even as David also declares the blessedness of the man to whom God reckons righteousness without works:

7 Blessed {they} whose lawlessnesses have been forgiven, and whose sins have been covered:

8 blessed {the} man to whom {the} Lord shall not at all reckon sin.

9 {Does} this blessedness then {rest} on the circumcision, or also on the uncircumcision? For we say that faith has been reckoned to Abraham as righteousness.

10 How then has it been reckoned? when he was in circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision.

11 And he received {the} sign of circumcision {as} seal of the righteousness of faith which {he had} being in uncircumcision, that he might be {the} father of all them that believe being in uncircumcision, that righteousness might be reckoned to them also;

12 and father of circumcision, not only to those who are of {the} circumcision, but to those also who walk in the steps of the faith, during uncircumcision, of our father Abraham.

13 For {it was} not by law that the promise was to Abraham, or to his seed, that he should be heir of {the} world, but by righteousness of faith.

14 For if they which {are} of law be heirs, faith is made vain, and the promise made of no effect.

15 For law works wrath; but where no law is neither {is there} transgression.

16 Therefore {it is} on the principle of faith, that {it might be} according to grace, in order to the promise being sure to all the seed, not to that only which {is} of the law, but to that also which {is} of Abraham's faith, who is father of us all,

17 (according as it is written, I have made thee father of many nations,) before the God whom he believed, who quickens the dead, and calls the things which be not as being;

18 who against hope believed in hope to his becoming father of many nations, according to that which was spoken, So shall thy seed be:

19 and not being weak in faith, he considered not his own body already become dead, being about a hundred years old, and the deadening of Sarah's womb,

20 and hesitated not at the promise of God through unbelief; but found strength in faith, giving glory to God;

21 and being fully persuaded that what he has promised he is able also to do;

22 wherefore also it was reckoned to him as righteousness.

23 Now it was not written on his account alone that it was reckoned to him,

24 but on ours also, to whom, believing on him who has raised from among {the} dead Jesus our Lord,

25 who has been delivered for our offences and has been raised for our justification, it will be reckoned.

1 Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?

2 Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att berömma sig av. Dock icke inför Gud.

3 Ty vad säger skriften? »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.»

4 Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.

5 Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.

6 Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar:

7 »Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna, och vilkas synder äro överskylda.

8 Salig är den man som Herren icke tillräknar synd.»

9 Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham till rättfärdighet».

10 Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var oomskuren.

11 Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.

12 Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.

13 Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro.

14 Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.

15 Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.

16 Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,

17 enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till.

18 Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», efter vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.»

19 Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.

20 Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han ärade Gud

21 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.

22 Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.

23 Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom gällde det allenast honom,

24 utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,

25 vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.