1 Samuel 11

Liberazione di Iabes. Saul riconosciuto re da tutto Israele

1 Naas, l’Ammonita, salì e si accampò contro Iabes di Galaad. E tutti quelli di Iabes dissero a Naas: "Fa’ alleanza con noi e noi ti serviremo". 2 E Naas, l’Ammonita, rispose loro: "Io farò alleanza con voi a questa condizione: che io vi cavi a tutti l’occhio destro e getti così questo disonore su tutto Israele". 3 Gli anziani di Iabes gli dissero: "Concedici sette giorni di tregua perché inviamo dei messaggeri per tutto il territorio d’Israele; e se non ci sarà chi ci soccorra, ci arrenderemo a te". 4 I messaggeri andarono dunque a Ghibea di Saul, riferirono queste parole in presenza del popolo e tutto il popolo alzò la voce e pianse. 5 Ed ecco Saul tornava dai campi, seguendo i buoi, e disse: "Che cos’ha il popolo, perché piange?". E gli riferirono le parole di quelli di Iabes. 6 E quando ebbe udite quelle parole, lo Spirito di Dio investì Saul, che si infiammò d’ira; 7 e prese un paio di buoi, li tagliò a pezzi e li mandò, per mano dei messaggeri, per tutto il territorio d’Israele, dicendo: "Così saranno trattati i buoi di chi non seguirà Saul e Samuele". Il terrore dell’Eterno s’impadronì del popolo e partirono come se fossero stati un uomo solo. 8 Saul li passò in rassegna a Bezec, ed erano trecentomila figli d’Israele e trentamila uomini di Giuda. 9 E dissero a quei messaggeri che erano venuti: "Dite così a quelli di Iabes di Galaad: ‘Domani, quando il sole sarà in tutto il suo calore, sarete liberati’". E i messaggeri andarono a riferire queste parole a quelli di Iabes, i quali si rallegrarono. 10 E quelli di Iabes dissero agli Ammoniti: "Domani verremo da voi, e farete di noi tutto quello che vi piacerà". 11 Il giorno seguente, Saul divise il popolo in tre schiere, che penetrarono nell’accampamento degli Ammoniti prima dell’alba, e li batterono fino alle ore calde del giorno. Quelli che scamparono furono dispersi in maniera che non ne rimasero due insieme. 12 Il popolo disse a Samuele: "Chi è che diceva: Saul regnerà forse su noi? Dateci quegli uomini e li metteremo a morte". 13 Ma Saul rispose: "Nessuno sarà messo a morte in questo giorno, perché oggi l’Eterno ha operato una liberazione in Israele". 14 E Samuele disse al popolo: "Venite, andiamo a Ghilgal, e là confermiamo l’autorità regale". 15 E tutto il popolo andò a Ghilgal, e là, a Ghilgal, fecero Saul re davanti all’Eterno, e offrirono nel cospetto dell’Eterno sacrifici di ringraziamento. Saul e tutti gli uomini d’Israele fecero gran festa in quel luogo.

Saul besegrar ammoniterna

1 Ammoniten Nahash*11:1Ammoniten NahashBetyder "orm". Ammoniterna bodde öster om Jordan och hade anfallit israeliterna tidigare under Jeftas tid (se Dom 11). drog upp och belägrade Jabesh i Gilead. Då sade alla män i Jabesh till Nahash: "Slut förbund med oss, så ska vi tjäna dig." 2 Ammoniten Nahash svarade dem: "På detta villkor ska jag sluta förbund med er: att jag får sticka ut högra ögat på er alla och därmed dra skam över hela Israel." 3 De äldste i Jabesh sade till honom: "Ge oss sju dagars frist, så att vi kan skicka sändebud över hela Israels land. Om då ingen vill hjälpa oss, kommer vi ut till dig." 4 Sändebuden kom till Sauls Gibea och berättade detta för folket. Då brast allt folket ut i gråt.

5 Just då kom Saul gående från åkern bakom sina oxar, och Saul frågade: "Vad är det med folket, eftersom de gråter?" De berättade för honom vad männen från Jabesh hade sagt. 6 *Dom 3:10, 6:34, 13:25, 14:6, 1 Sam 10:10. När Saul hörde detta föll Guds Ande över honom, och han blev mycket vred. 7 *Dom 20:1. Han tog ett par oxar och styckade dem och sände omkring*11:7styckade dem och sände omkringKnyter an till hur folket kallades till samling under den mörka domartiden (Dom 19:29). styckena med sändebuden över hela Israels land och lät säga: "Den som inte drar ut efter Saul och Samuel, med hans oxar ska det göras på detta sätt." Då kom fruktan från Herren över folket så att de drog ut som en enda man. 8 Och Saul inmönstrade dem i Besek*11:8BesekLåg troligen på Jordans västra sida, ca 2-3 mil väster om Jabesh i Gilead vilket innebar en ansträngande nattlig ilmarsch (vers 11)., och Israels barn utgjorde då 300 000 och Juda män 30 000.

9 De sade till sändebuden som hade kommit: "Så ska ni säga till männen i Jabesh i Gilead: I morgon ska ni få hjälp, när solen bränner som hetast." Sändebuden kom och meddelade männen i Jabesh detta, och de blev glada över beskedet. 10 Då meddelade männen i Jabesh ammoniterna: "I morgon ska vi komma ut till er, och ni får då göra med oss vad ni finner för gott."

11 Dagen därefter delade Saul upp folket i tre grupper. De trängde in i lägret vid morgonväkten och nergjorde ammoniterna ända tills dagen blev som hetast. De som kom undan blev så kringspridda att inte två av dem kom undan tillsammans.

12 *1 Sam 10:27, Luk 19:27. Då sade folket till Samuel: "Vilka var de som sade: Skulle Saul bli kung över oss? Ta hit dessa män så att vi får döda dem." 13 *1 Sam 14:45, 19:5, 2 Sam 19:22. Men Saul sade: "Denna dag ska ingen dödas, för i dag har Herren gett seger åt Israel." 14 Samuel sade till folket: "Kom, låt oss gå till Gilgal och förnya kungadömet där." 15 Då gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till kung där inför Herren i Gilgal. De offrade gemenskapsoffer inför Herrens ansikte, och Saul och alla Israels män var mycket glada.