1 La legge, infatti, possiede soltanto un’ombra dei futuri beni, non la realtà stessa delle cose, perciò non può mai, con quei sacrifici che sono offerti continuamente, anno dopo anno, rendere perfetti quelli che si accostano a Dio. 2 Altrimenti non si sarebbe forse cessato di offrirli, non avendo più gli adoratori, una volta purificati, alcuna coscienza di peccati? 3 Invece in quei sacrifici è rinnovato ogni anno il ricordo dei peccati, 4 perché è impossibile che il sangue di tori e di capri tolga i peccati.
5 Perciò, entrando nel mondo, egli dice:
"Tu non hai voluto né sacrificio né offerta, ma mi hai preparato un corpo; 6 non hai gradito né olocausti né sacrifici per il peccato. 7 Allora ho detto: ‘Ecco, io vengo’ (nel rotolo del libro è scritto di me) ‘per fare, o Dio, la tua volontà’".
8 Dopo aver detto prima:
"Tu non hai voluto e non hai gradito né sacrifici, né offerte, né olocausti, né sacrifici per il peccato"
( i quali sono offerti secondo la legge), egli dice poi:
9 "Ecco, io vengo per fare la tua volontà".
Così egli abolisce il primo per stabilire il secondo. 10 In virtù di questa "volontà" noi siamo stati santificati, mediante l’offerta del corpo di Gesù Cristo fatta una volta per sempre.
11 Mentre ogni sacerdote è in piedi ogni giorno a svolgere il suo servizio e offrire molte volte gli stessi sacrifici che non possono mai togliere i peccati, 12 questi, dopo aver offerto un unico sacrificio per i peccati e per sempre, si è posto a sedere alla destra di Dio, 13 aspettando soltanto che i suoi nemici siano ridotti a essere lo sgabello dei suoi piedi. 14 Perché con un’unica offerta egli ha per sempre resi perfetti quelli che sono santificati. 15 E anche lo Spirito Santo ce ne rende testimonianza. Infatti, dopo aver detto:
16 "Questo è il patto che farò con loro dopo quei giorni, dice il Signore: io metterò le mie leggi nei loro cuori; e le scriverò nelle loro menti",
egli aggiunge:
17 "E non mi ricorderò più dei loro peccati e delle loro iniquità".
18 Ora, dove c’è perdono di queste cose, non c’è più bisogno di offerta per il peccato.
Esortazione a perseverare nella fede
19 Avendo dunque, fratelli, libertà di entrare nel santuario in virtù del sangue di Gesù, 20 la via recente e vivente che egli ha inaugurata per noi attraverso la cortina, vale a dire la sua carne, 21 e avendo noi un grande sacerdote sopra la casa di Dio, 22 accostiamoci di vero cuore, con piena certezza di fede, avendo i cuori aspersi di quell’aspersione che li purifica dalla cattiva coscienza e il corpo lavato d’acqua pura. 23 Riteniamo fermamente la confessione della nostra speranza, senza vacillare, perché fedele è colui che ha fatto le promesse. 24 E facciamo attenzione gli uni agli altri per incitarci all’amore e alle buone opere, 25 non abbandonando la nostra comune adunanza come alcuni sono soliti fare, ma esortandoci a vicenda; tanto più che vedete avvicinarsi il giorno.
26 Perché, se pecchiamo volontariamente dopo aver ricevuto la conoscenza della verità, non resta più alcun sacrificio per i peccati; 27 rimangono una terribile attesa del giudizio e l’ardore di un fuoco che divorerà gli avversari. 28 Uno che abbia violato la legge di Mosè muore senza misericordia sulla parola di due o tre testimoni. 29 Di quale peggiore castigo, pensate voi, sarà giudicato degno colui che avrà calpestato il Figlio di Dio e avrà tenuto per profano il sangue del patto con il quale è stato santificato, e avrà oltraggiato lo Spirito della grazia? 30 Poiché noi sappiamo chi è colui che ha detto:
"A me appartiene la vendetta! Io darò la retribuzione!".
E ancora:
"Il Signore giudicherà il suo popolo".
31 È spaventoso cadere nelle mani del Dio vivente.
32 Ma ricordatevi di quei primi giorni, quando, dopo essere stati illuminati, avete sostenuto una grande lotta con sofferenze: 33 talvolta esposti agli oltraggi e ad afflizioni, altre volte partecipi della sorte di quelli che erano trattati così. 34 Infatti, voi simpatizzaste con i carcerati e accettaste con gioia la ruberia dei vostri beni, sapendo di avere per voi una ricchezza migliore e permanente. 35 Non gettate dunque via la vostra franchezza che ha una grande ricompensa! 36 Poiché avete bisogno di costanza, affinché, avendo fatta la volontà di Dio, otteniate ciò che vi è stato promesso. Perché: 37 "Ancora un brevissimo tempo, e colui che deve venire verrà e non tarderà;38 ma il mio giusto vivrà per fede; e se si trae indietro, l’anima mia non lo gradisce". 39 Ma noi non siamo di quelli che si tirano indietro a loro perdizione, ma di quelli che hanno fede per salvare l’anima.
1 Kol 2:17, Hebr 7:19, 8:5. Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram. 2 Annars hade man väl slutat offra? De som tjänstgör hade då redan varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 3 Mos 16:21. Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4 Jes 1:11f, Hebr 9:12f. för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder. 5 Ps 51:18, Jes 1:11, Matt 9:13. Därför säger Kristus när han träder in i världen:
Offer och gåvor ville du inte ha,
men du har berett mig en kropp.
6 Brännoffer och syndoffer
gladde dig inte.
7 Då sade jag:
Se, jag har kommit
för att göra din vilja, Gud.
I bokrullen står det skrivet om mig.10:5f Ps 40:7f (Septuaginta).
8 Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen. 9 Joh 4:34, 6:38. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 Ef 5:2, Hebr 9:28. Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.
11 2 Mos 29:38, Hebr 10:1. Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida 13 Ps 110:1, Hebr 1:13. och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter10:13som en pall under hans fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).. 14 Hebr 7:25. Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.
15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:
16 Rom 11:26f, Hebr 8:10, 12.Detta är det förbund
som jag efter denna tid
ska sluta med dem.
Och sedan säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar
i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinnen,
17 och deras synder och överträdelser
ska jag aldrig mer minnas.10:16f Jer 31:33f.
18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
Uppmuntran till tro och kärlek
19 Hebr 4:16, 6:20. Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 Joh 14:6. på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 Sak 6:12f, Hebr 3:1. Vi har en stor överstepräst över Guds hus.
22 Ef 5:26, Hebr 12:24, 1 Petr 3:21. Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 1 Kor 1:9, 1 Tess 5:24. Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 Hebr 13:1. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 Rom 13:11, Hebr 3:13f. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Varning för avfall
26 4 Mos 15:30, Hebr 6:4f, 2 Petr 2:21. För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 Jes 26:11, Sef 1:18. utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 5 Mos 17:6. Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 Hebr 2:3, 12:25. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar10:29föraktarOrdagrant: "betraktar som orent". det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 Rom 12:19. Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.10:30 5 Mos 32:35f, Ps 135:14.31 Matt 10:28. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 Fil 1:29f, Hebr 6:4. Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp10:32den första tiden … hård kampKanske åsyftas oroligheterna i Rom under Claudius runt år 50 e Kr, då kejsaren enligt historikern Suetonius utvisade judar efter stridigheter på grund av en viss "Chrestus" (jfr Apg 18:2). och mycket lidande. 33 1 Kor 4:9. Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 Matt 5:12, 6:20, Hebr 13:3. Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.
35 Hebr 3:6. Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 Luk 21:19, Hebr 6:12. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 Jes 26:20. För:
Ännu en kort liten tid,
så kommer han
som ska komma,
och han ska inte dröja.
38 Rom 1:17, Gal 3:11.Min rättfärdige ska leva av tro.
Men drar han sig undan,
har min själ ingen glädje
i honom.10:37f Hab 2:3-4.
39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.