Hebreus 12

Perseverare nella prova riguardando a Gesù

1 Anche noi, dunque, poiché siamo circondati da una così grande schiera di testimoni, deposto ogni peso e il peccato che così facilmente ci avvolge, corriamo con perseveranza la gara che ci è proposta, 2 fissando lo sguardo su Gesù, autore e compitore di fede, il quale, per la gioia che gli era posta dinanzi, sopportò la croce disprezzando l’infamia e si è posto a sedere alla destra del trono di Dio. 3 Perciò, considerate colui che sostenne una tale opposizione dei peccatori contro di sé, affinché non vi stanchiate, perdendovi d’animo.

4 Voi non avete ancora resistito fino al sangue, lottando contro il peccato 5 e avete dimenticato l’esortazione a voi rivolta come a figli:

"Figlio mio, non fare poca stima della disciplina del Signore, e non ti perdere d’animo quando sei da lui ripreso;6 perché il Signore corregge colui che egli ama, e flagella ogni figlio che egli gradisce".

7 È a scopo di disciplina che dovete sopportare queste cose. Dio vi tratta come figli, poiché qual è il figlio che il padre non corregga? 8 Perché se siete senza quella disciplina, della quale tutti hanno avuto la loro parte, siete dunque bastardi e non figli. 9 Inoltre, abbiamo avuto per correttori i padri della nostra carne, eppure li abbiamo riveriti; non ci sottoporremo noi molto più al Padre degli spiriti e vivere? 10 Quelli, infatti, ci correggevano per pochi giorni, come sembrava loro opportuno, ma egli lo fa per il nostro bene, affinché siamo partecipi della sua santità. 11 Ora, ogni disciplina sembra, è vero, al presente non essere causa di gioia, ma di tristezza; poi, però, rende un pacifico frutto di giustizia per quelli che sono stati esercitati per mezzo di essa.

12 Perciò, rinfrancate le mani cadenti e le ginocchia vacillanti 13 e "fate dei sentieri diritti per i vostri passi", affinché chi è zoppo non esca fuori di strada, ma sia piuttosto guarito.

14 Cercate la pace con tutti e la santificazione senza la quale nessuno vedrà il Signore, 15 badando bene che nessuno resti privo della grazia di Dio, che nessuna radice velenosa venga fuori a darvi molestia così che molti di voi restino infetti e 16 che nessuno sia fornicatore o profano come Esaù, che per una sola pietanza vendette la sua primogenitura. 17 Poiché voi sapete che quando più tardi volle ereditare la benedizione fu respinto, perché non ci fu pentimento, sebbene la richiedesse con lacrime.

18 Voi non siete venuti al monte che si poteva toccare con mano, avvolto nel fuoco, né all’oscurità, né alle tenebre, né alla tempesta, 19 né al suono della tromba, né alla voce che parlava in modo che quelli che la udirono richiesero che nessuna parola fosse loro più rivolta 20 perché non potevano sopportare l’ordine: "Se anche una bestia tocchi il monte sia lapidata"; 21 tanto spaventoso era lo spettacolo, che Mosè disse: "Sono spaventato e tremante", 22 ma voi siete venuti al monte di Sion e alla città del Dio vivente, che è la Gerusalemme celeste, alla festante assemblea delle miriadi degli angeli, 23 alla chiesa dei primogeniti che sono scritti nei cieli, a Dio, il giudice di tutti, agli spiriti dei giusti resi perfetti, 24 a Gesù, il mediatore del nuovo patto, e al sangue dell’aspersione che parla meglio di quello di Abele.

25 Guardate di non rifiutare colui che parla, perché se quelli non scamparono quando rifiutarono colui che rivelava loro in terra la sua volontà, molto meno scamperemo noi se voltiamo le spalle a colui che parla dal cielo, 26 la cui voce scosse allora la terra, ma che adesso ha fatto questa promessa: "Ancora una volta farò tremare non solo la terra, ma anche il cielo". 27 Ora questo "ancora una volta" indica la rimozione delle cose scosse, come di cose fatte, perché sussistano quelle che non sono scosse. 28 Perciò, ricevendo un regno che non può essere scosso, siamo riconoscenti e offriamo così a Dio un culto accettevole, con riverenza e timore! 29 Perché il nostro Dio è anche un fuoco consumante.

Maning till uthållighet

1 *1 Kor 9:24, Fil 3:13f, 1 Petr 2:1. När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. 2 *Hebr 1:3, 2:10. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå*12:2För att nåAnnan översättning: "I stället för" (att slippa lidandets väg genom att ta sig jordisk makt, jfr Matt 4:8f). den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. 3 *Luk 2:34, Gal 6:9. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

4 Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 *Job 5:17, Upp 3:19. Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:

Min son, förakta inte Herrens fostran

och tappa inte modet

när han tuktar dig,

6 för den Herren älskar tuktar han

och han agar var son

han har kär.*12:5f Ords 3:11f.

7 Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? 8 Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 9 *4 Mos 16:22, 27:16, Upp 22:6. Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 *2 Kor 4:17, Jak 3:17f. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 *Jes 35:3. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 *Ords 4:26.Gör stigarna raka för era fötter*12:13 Ords 4:26., så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 *Ps 34:15, Matt 5:8f, Rom 12:18, 2 Tim 2:22. Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 *5 Mos 29:18, 2 Kor 6:1, Hebr 3:12. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. 16 *1 Mos 25:33f. Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt*12:16förstfödslorättDen äldste sonen fick en privilegierad ställning och blev vid faderns död familjens överhuvud. för ett enda mål mat. 17 *1 Mos 27:30f. Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig*12:17ändra sigAnnan översättning: "ändra sitt sinne", "omvända sig"., trots att han sökte välsignelsen under tårar.

18 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 4:11, 5:22f. Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, 19 *2 Mos 20:18f, 5 Mos 4:12. till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.*12:20 2 Mos 19:12f.21 Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.*12:215 Mos 9:19.

22 *2 Sam 5:6f, Jes 2:2f, Gal 4:26, Hebr 11:10, Upp 3:12. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, 23 *Luk 10:20. till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 *2 Mos 24:6f, Hebr 8:6f, 9:17f, 1 Petr 1:2. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet*12:24det renande blodetOrdagrant: "bestänkelseblodet" (jfr Hebr 9:13f). som talar starkare än Abels blod.

25 *Hebr 3:12, 10:28f. Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.*12:26 Hagg 2:7f.27 *Ps 102:26f, Matt 24:35. Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

28 *Fil 2:12. När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 *5 Mos 4:24, 9:3, Jes 33:14. för vår Gud är en förtärande eld.