Êxodo 5

Moïse et Aaron devant le roi d’Égypte

1 Moïse et Aaron se rendirent ensuite auprès de Pharaon, et lui dirent: Ainsi parle l’Éternel, le Dieu d’Israël: Laisse aller mon peuple, pour qu’il célèbre au désert une fête en mon honneur. 2 Pharaon répondit: *Job 21:15.Qui est l’Éternel, pour que j’obéisse à sa voix, en laissant aller Israël? *Ex 3:19.Je ne connais point l’Éternel, et je ne laisserai point aller Israël. 3 Ils dirent: *Ex 3:18.Le Dieu des Hébreux nous est apparu. Permets-nous de faire trois journées de marche dans le désert, pour offrir des sacrifices à l’Éternel, afin qu’il ne nous frappe pas de la peste ou de l’épée. 4 Et le roi d’Égypte leur dit: Moïse et Aaron, pourquoi détournez-vous le peuple de son ouvrage? Allez à vos travaux.

Les charges du peuple d’Israël augmentées par ordre de Pharaon

5 Pharaon dit: Voici, ce peuple est maintenant nombreux dans le pays, et vous lui feriez interrompre ses travaux! 6 Et ce jour même, Pharaon donna cet ordre aux inspecteurs du peuple et aux commissaires: 7 Vous ne donnerez plus comme auparavant de la paille au peuple pour faire des briques; qu’ils aillent eux-mêmes se ramasser de la paille. 8 Vous leur imposerez néanmoins la quantité de briques qu’ils faisaient auparavant, vous n’en retrancherez rien; car ce sont des paresseux; voilà pourquoi ils crient, en disant: Allons offrir des sacrifices à notre Dieu! 9 Que l’on charge de travail ces gens, qu’ils s’en occupent, et ils ne prendront plus garde à des paroles de mensonge. 10 Les inspecteurs du peuple et les commissaires vinrent dire au peuple: Ainsi parle Pharaon: Je ne vous donne plus de paille; 11 allez vous-mêmes vous procurer de la paille où vous en trouverez, car l’on ne retranche rien de votre travail. 12 Le peuple se répandit dans tout le pays d’Égypte, pour ramasser du chaume au lieu de paille. 13 Les inspecteurs les pressaient, en disant: Achevez votre tâche, jour par jour, comme quand il y avait de la paille. 14 On battit même les commissaires des enfants d’Israël, établis sur eux par les inspecteurs de Pharaon: Pourquoi, disait-on, n’avez-vous pas achevé hier et aujourd’hui, comme auparavant, la quantité de briques qui vous avait été fixée? 15 Les commissaires des enfants d’Israël allèrent se plaindre à Pharaon, et lui dirent: Pourquoi traites-tu ainsi tes serviteurs? 16 On ne donne point de paille à tes serviteurs, et l’on nous dit: Faites des briques! Et voici, tes serviteurs sont battus, comme si ton peuple était coupable. 17 Pharaon répondit: Vous êtes des paresseux, des paresseux! Voilà pourquoi vous dites: Allons offrir des sacrifices à l’Éternel! 18 Maintenant, allez travailler; on ne vous donnera point de paille, et vous livrerez la même quantité de briques.

19 Les commissaires des enfants d’Israël virent qu’on les rendait malheureux, en disant: Vous ne retrancherez rien de vos briques; chaque jour la tâche du jour. 20 En sortant de chez Pharaon, ils rencontrèrent Moïse et Aaron qui les attendaient. 21 Ils leur dirent: Que l’Éternel vous regarde, et qu’il juge! Vous nous avez rendus odieux à Pharaon et à ses serviteurs, vous avez mis une épée dans leurs mains pour nous faire périr. 22 Moïse retourna vers l’Éternel, et dit: Seigneur, pourquoi as-tu fait du mal à ce peuple? Pourquoi m’as-tu envoyé? 23 Depuis que je suis allé vers Pharaon pour parler en ton nom, il fait du mal à ce peuple, et tu n’as point délivré ton peuple.

Mose och Aron inför farao

1 *2 Mos 3:18, 22f. Därefter gick Mose och Aron till farao*5:1faraoKanske Thutmose III (levde ca 1481-1427 f Kr), en av Egyptens största krigarkungar som härjade Kanaan och Syrien ett flertal gånger. Historikern Josefus kallar uttågets farao "Tethmosis". Innan Thutmose III blev farao var han överbefälhavare under sin styvmor Hatshepsut (regerade ca 1473-1458 f Kr), änka efter hans far Thutmose II (se 2:15 med not). Det har föreslagits att Hatshepsut var "faraos dotter" som adopterade Mose (2:5f), men hon föddes troligen först senare. och sade: "Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!" 2 *Job 21:15. Men farao svarade: "Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel."

3 *2 Mos 3:18. Då sade de: "Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd." 4 Men kungen av Egypten sade till dem: "Mose och Aron, varför lockar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!" 5 *2 Mos 1:7f. Och farao fortsatte: "Folket är redan nu många i landet. Ändå vill ni att de ska sluta med sina dagsverken!"

6 Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets förmän: 7 "Ni ska inte ge dem halm*5:7halmHåller ihop lerteglet medan det soltorkar. till teglet som förut. Låt dem gå och skaffa halm själva. 8 Men samma mängd tegel som de gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata, därför ropar de: Låt oss gå och offra åt vår Gud! 9 Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de har något att göra och inte lyssnar på lögner." 10 Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sade till folket: "Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. 11 Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete."

12 Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm. 13 Slavdrivarna drev på dem och sade: "Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!" 14 Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: "Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?"

15 Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: "Varför gör du så mot dina tjänare? 16 Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel*5:16skaffa fram tegelEn samtida avbildning av semitiska slavar som slår tegel finns bevarad i graven för Rekhmire, rådgivare till Thutmose III i Thebes.. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk." 17 Men han svarade: "Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! 18 Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna."

19 Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten. 20 När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem, 21 och de sade till dem: "Må Herren se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss."

22 *4 Mos 11:11. Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: "Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig? 23 Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk."