1 Heureux ceux qui sont intègres dans leur voie, Qui marchent selon la loi de l'Eternel!
2 Heureux ceux qui gardent ses préceptes, Qui le cherchent de tout leur coeur,
3 Qui ne commettent point d'iniquité, Et qui marchent dans ses voies!
4 Tu as prescrit tes ordonnances, Pour qu'on les observe avec soin.
5 Puissent mes actions être bien réglées, Afin que je garde tes statuts!
6 Alors je ne rougirai point, A la vue de tous tes commandements.
7 Je te louerai dans la droiture de mon coeur, En apprenant les lois de ta justice.
8 Je veux garder tes statuts: Ne m'abandonne pas entièrement!
9 Comment le jeune homme rendra-t-il pur son sentier? En se dirigeant d'après ta parole.
10 Je te cherche de tout mon coeur: Ne me laisse pas égarer loin de tes commandements!
11 Je serre ta parole dans mon coeur, Afin de ne pas pécher contre toi.
12 Béni sois-tu, ô Eternel! Enseigne-moi tes statuts!
13 De mes lèvres j'énumère Toutes les sentences de ta bouche.
14 Je me réjouis en suivant tes préceptes, Comme si je possédais tous les trésors.
15 Je médite tes ordonnances, J'ai tes sentiers sous les yeux.
16 Je fais mes délices de tes statuts, Je n'oublie point ta parole.
17 Fais du bien à ton serviteur, pour que je vive Et que j'observe ta parole!
18 Ouvre mes yeux, pour que je contemple Les merveilles de ta loi!
19 Je suis un étranger sur la terre: Ne me cache pas tes commandements!
20 Mon âme est brisée par le désir Qui toujours la porte vers tes lois.
21 Tu menaces les orgueilleux, ces maudits, Qui s'égarent loin de tes commandements.
22 Décharge-moi de l'opprobre et du mépris! Car j'observe tes préceptes.
23 Des princes ont beau s'asseoir et parler contre moi, Ton serviteur médite tes statuts.
24 Tes préceptes font mes délices, Ce sont mes conseillers.
25 Mon âme est attachée à la poussière: Rends-moi la vie selon ta parole!
26 Je raconte mes voies, et tu m'exauces: Enseigne-moi tes statuts!
27 Fais-moi comprendre la voie de tes ordonnances, Et je méditerai sur tes merveilles!
28 Mon âme pleure de chagrin: Relève-moi selon ta parole!
29 Eloigne de moi la voie du mensonge, Et accorde-moi la grâce de suivre ta loi!
30 Je choisis la voie de la vérité, Je place tes lois sous mes yeux.
31 Je m'attache à tes préceptes: Eternel, ne me rends point confus!
32 Je cours dans la voie de tes commandements, Car tu élargis mon coeur.
33 Enseigne-moi, Eternel, la voie de tes statuts, pour que je la retienne jusqu'à la fin!
34 Donne-moi l'intelligence, pour que je garde ta loi Et que je l'observe de tout mon coeur!
35 Conduis-moi dans le sentier de tes commandements! Car je l'aime.
36 Incline mon coeur vers tes préceptes, Et non vers le gain!
37 Détourne mes yeux de la vue des choses vaines, Fais-moi vivre dans ta voie!
38 Accomplis envers ton serviteur ta promesse, Qui est pour ceux qui te craignent!
39 Eloigne de moi l'opprobre que je redoute! Car tes jugements sont pleins de bonté.
40 Voici, je désire pratiquer tes ordonnances: Fais-moi vivre dans ta justice!
41 Eternel, que ta miséricorde vienne sur moi, Ton salut selon ta promesse!
42 Et je pourrai répondre à celui qui m'outrage, Car je me confie en ta parole.
43 N'ôte pas entièrement de ma bouche la parole de la vérité! Car j'espère en tes jugements.
44 Je garderai ta loi constamment, A toujours et à perpétuité.
45 Je marcherai au large, Car je recherche tes ordonnances.
46 Je parlerai de tes préceptes devant les rois, Et je ne rougirai point.
47 Je fais mes délices de tes commandements. Je les aime.
48 Je lève mes mains vers tes commandements que j'aime, Et je veux méditer tes statuts.
49 Souviens-toi de ta promesse à ton serviteur, Puisque tu m'as donné l'espérance!
50 C'est ma consolation dans ma misère, Car ta promesse me rend la vie.
51 Des orgueilleux me chargent de railleries; Je ne m'écarte point de ta loi.
52 Je pense à tes jugements d'autrefois, ô Eternel! Et je me console.
53 Une colère ardente me saisit à la vue des méchants Qui abandonnent ta loi.
54 Tes statuts sont le sujet de mes cantiques, Dans la maison où je suis étranger.
55 La nuit je me rappelle ton nom, ô Eternel! Et je garde ta loi.
56 C'est là ce qui m'est propre, Car j'observe tes ordonnances.
57 Ma part, ô Eternel! je le dis, C'est de garder tes paroles.
58 Je t'implore de tout mon coeur: Aie pitié de moi, selon ta promesse!
59 Je réfléchis à mes voies, Et je dirige mes pieds vers tes préceptes.
60 Je me hâte, je ne diffère point D'observer tes commandements.
61 Les pièges des méchants m'environnent; Je n'oublie point ta loi.
62 Au milieu de la nuit je me lève pour te louer, A cause des jugements de ta justice.
63 Je suis l'ami de tous ceux qui te craignent, Et de ceux qui gardent tes ordonnances.
64 La terre, ô Eternel! est pleine de ta bonté; Enseigne-moi tes statuts!
65 Tu fais du bien à ton serviteur, O Eternel! selon ta promesse.
66 Enseigne-moi le bon sens et l'intelligence! Car je crois à tes commandements.
67 Avant d'avoir été humilié, je m'égarais; Maintenant j'observe ta parole.
68 Tu es bon et bienfaisant; Enseigne-moi tes statuts!
69 Des orgueilleux imaginent contre moi des faussetés; Moi, je garde de tout mon coeur tes ordonnances.
70 Leur coeur est insensible comme la graisse; Moi, je fais mes délices de ta loi.
71 Il m'est bon d'être humilié, Afin que j'apprenne tes statuts.
72 Mieux vaut pour moi la loi de ta bouche Que mille objets d'or et d'argent.
73 Tes mains m'ont créé, elles m'ont formé; Donne-moi l'intelligence, pour que j'apprenne tes commandements!
74 Ceux qui te craignent me voient et se réjouissent, Car j'espère en tes promesses.
75 Je sais, ô Eternel! que tes jugements sont justes; C'est par fidélité que tu m'as humilié.
76 Que ta bonté soit ma consolation, Comme tu l'as promis à ton serviteur!
77 Que tes compassions viennent sur moi, pour que je vive! Car ta loi fait mes délices.
78 Qu'ils soient confondus, les orgueilleux qui m'oppriment sans cause! Moi, je médite sur tes ordonnances.
79 Qu'ils reviennent à moi, ceux qui te craignent, Et ceux qui connaissent tes préceptes!
80 Que mon coeur soit sincère dans tes statuts, Afin que je ne sois pas couvert de honte!
81 Mon âme languit après ton salut; J'espère en ta promesse.
82 Mes yeux languissent après ta promesse; Je dis: Quand me consoleras-tu?
83 Car je suis comme une outre dans la fumée; Je n'oublie point tes statuts.
84 Quel est le nombre des jours de ton serviteur? Quand feras-tu justice de ceux qui me persécutent?
85 Des orgueilleux creusent des fosses devant moi; Ils n'agissent point selon ta loi.
86 Tous tes commandements ne sont que fidélité; Ils me persécutent sans cause: secours-moi!
87 Ils ont failli me terrasser et m'anéantir; Et moi, je n'abandonne point tes ordonnances.
88 Rends-moi la vie selon ta bonté, Afin que j'observe les préceptes de ta bouche!
89 A toujours, ô Eternel! Ta parole subsiste dans les cieux.
90 De génération en génération ta fidélité subsiste; Tu as fondé la terre, et elle demeure ferme.
91 C'est d'après tes lois que tout subsiste aujourd'hui, Car toutes choses te sont assujetties.
92 Si ta loi n'eût fait mes délices, J'eusse alors péri dans ma misère.
93 Je n'oublierai jamais tes ordonnances, Car c'est par elles que tu me rends la vie.
94 Je suis à toi: sauve-moi! Car je recherche tes ordonnances.
95 Des méchants m'attendent pour me faire périr; Je suis attentif à tes préceptes.
96 Je vois des bornes à tout ce qui est parfait: Tes commandements n'ont point de limite.
97 Combien j'aime ta loi! Elle est tout le jour l'objet de ma méditation.
98 Tes commandements me rendent plus sage que mes ennemis, Car je les ai toujours avec moi.
99 Je suis plus instruit que tous mes maîtres, Car tes préceptes sont l'objet de ma méditation.
100 J'ai plus d'intelligence que les vieillards, Car j'observe tes ordonnances.
101 Je retiens mon pied loin de tout mauvais chemin, Afin de garder ta parole.
102 Je ne m'écarte pas de tes lois, Car c'est toi qui m'enseignes.
103 Que tes paroles sont douces à mon palais, Plus que le miel à ma bouche!
104 Par tes ordonnances je deviens intelligent, Aussi je hais toute voie de mensonge.
105 Ta parole est une lampe à mes pieds, Et une lumière sur mon sentier.
106 Je jure, et je le tiendrai, D'observer les lois de ta justice.
107 Je suis bien humilié: Eternel, rends-moi la vie selon ta parole!
108 Agrée, ô Eternel! les sentiments que ma bouche exprime, Et enseigne-moi tes lois!
109 Ma vie est continuellement exposée, Et je n'oublie point ta loi.
110 Des méchants me tendent des pièges, Et je ne m'égare pas loin de tes ordonnances.
111 Tes préceptes sont pour toujours mon héritage, Car ils sont la joie de mon coeur.
112 J'incline mon coeur à pratiquer tes statuts, Toujours, jusqu'à la fin.
113 Je hais les hommes indécis, Et j'aime ta loi.
114 Tu es mon asile et mon bouclier; J'espère en ta promesse.
115 Eloignez-vous de moi, méchants, Afin que j'observe les commandements de mon Dieu!
116 Soutiens-moi selon ta promesse, afin que je vive, Et ne me rends point confus dans mon espérance!
117 Sois mon appui, pour que je sois sauvé, Et que je m'occupe sans cesse de tes statuts!
118 Tu méprises tous ceux qui s'écartent de tes statuts, Car leur tromperie est sans effet.
119 Tu enlèves comme de l'écume tous les méchants de la terre; C'est pourquoi j'aime tes préceptes.
120 Ma chair frissonne de l'effroi que tu m'inspires, Et je crains tes jugements.
121 J'observe la loi et la justice: Ne m'abandonne pas à mes oppresseurs!
122 Prends sous ta garantie le bien de ton serviteur, Ne me laisse pas opprimer par des orgueilleux!
123 Mes yeux languissent après ton salut, Et après la promesse de ta justice.
124 Agis envers ton serviteur selon ta bonté, Et enseigne-moi tes statuts!
125 Je suis ton serviteur: donne-moi l'intelligence, Pour que je connaisse tes préceptes!
126 Il est temps que l'Eternel agisse: Ils transgressent ta loi.
127 C'est pourquoi j'aime tes commandements, Plus que l'or et que l'or fin;
128 C'est pourquoi je trouve justes toutes tes ordonnances, Je hais toute voie de mensonge.
129 Tes préceptes sont admirables: Aussi mon âme les observe.
130 La révélation de tes paroles éclaire, Elle donne de l'intelligence aux simples.
131 J'ouvre la bouche et je soupire, Car je suis avide de tes commandements.
132 Tourne vers moi ta face, et aie pitié de moi, Selon ta coutume à l'égard de ceux qui aiment ton nom!
133 Affermis mes pas dans ta parole, Et ne laisse aucune iniquité dominer sur moi!
134 Délivre-moi de l'oppression des hommes, Afin que je garde tes ordonnances!
135 Fais luire ta face sur ton serviteur, Et enseigne-moi tes statuts!
136 Mes yeux répandent des torrents d'eaux, Parce qu'on n'observe point ta loi.
137 Tu es juste, ô Eternel! Et tes jugements sont équitables;
138 Tu fondes tes préceptes sur la justice Et sur la plus grande fidélité.
139 Mon zèle me consume, Parce que mes adversaires oublient tes paroles.
140 Ta parole est entièrement éprouvée, Et ton serviteur l'aime.
141 Je suis petit et méprisé; Je n'oublie point tes ordonnances.
142 Ta justice est une justice éternelle, Et ta loi est la vérité.
143 La détresse et l'angoisse m'atteignent: Tes commandements font mes délices.
144 Tes préceptes sont éternellement justes: Donne-moi l'intelligence, pour que je vive!
145 Je t'invoque de tout mon coeur: exauce-moi, Eternel, Afin que je garde tes statuts!
146 Je t'invoque: sauve-moi, Afin que j'observe tes préceptes!
147 Je devance l'aurore et je crie; J'espère en tes promesses.
148 Je devance les veilles et j'ouvre les yeux, Pour méditer ta parole.
149 Ecoute ma voix selon ta bonté! Rends-moi la vie selon ton jugement!
150 Ils s'approchent, ceux qui poursuivent le crime, Ils s'éloignent de la loi.
151 Tu es proche, ô Eternel! Et tous tes commandements sont la vérité.
152 Dès longtemps je sais par tes préceptes Que tu les as établis pour toujours.
153 Vois ma misère, et délivre-moi! Car je n'oublie point ta loi.
154 Défends ma cause, et rachète-moi; Rends-moi la vie selon ta promesse!
155 Le salut est loin des méchants, Car ils ne recherchent pas tes statuts.
156 Tes compassions sont grandes, ô Eternel! Rends-moi la vie selon tes jugements!
157 Mes persécuteurs et mes adversaires sont nombreux; Je ne m'écarte point de tes préceptes,
158 Je vois avec dégoût des traîtres Qui n'observent pas ta parole.
159 Considère que j'aime tes ordonnances: Eternel, rends-moi la vie selon ta bonté!
160 Le fondement de ta parole est la vérité, Et toutes les lois de ta justice sont éternelles.
161 Des princes me persécutent sans cause; Mais mon coeur ne tremble qu'à tes paroles.
162 Je me réjouis de ta parole, Comme celui qui trouve un grand butin.
163 Je hais, je déteste le mensonge; J'aime ta loi.
164 Sept fois le jour je te célèbre, A cause des lois de ta justice.
165 Il y a beaucoup de paix pour ceux qui aiment ta loi, Et il ne leur arrive aucun malheur.
166 J'espère en ton salut, ô Eternel! Et je pratique tes commandements.
167 Mon âme observe tes préceptes, Et je les aime beaucoup.
168 Je garde tes ordonnances et tes préceptes, Car toutes mes voies sont devant toi.
169 Que mon cri parvienne jusqu'à toi, ô Eternel! Donne-moi l'intelligence, selon ta promesse!
170 Que ma supplication arrive jusqu'à toi! Délivre-moi, selon ta promesse!
171 Que mes lèvres publient ta louange! Car tu m'enseignes tes statuts.
172 Que ma langue chante ta parole! Car tous tes commandements sont justes.
173 Que ta main me soit en aide! Car j'ai choisi tes ordonnances.
174 Je soupire après ton salut, ô Eternel! Et ta loi fait mes délices.
175 Que mon âme vive et qu'elle te loue! Et que tes jugements me soutiennent!
176 Je suis errant comme une brebis perdue; cherche ton serviteur, Car je n'oublie point tes commandements.
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.