1 Psaume de David. Lorsqu'il était dans le désert de Juda. O Dieu! tu es mon Dieu, je te cherche; Mon âme a soif de toi, mon corps soupire après toi, Dans une terre aride, desséchée, sans eau.2 Ainsi je te contemple dans le sanctuaire, Pour voir ta puissance et ta gloire.3 Car ta bonté vaut mieux que la vie: Mes lèvres célèbrent tes louanges.4 Je te bénirai donc toute ma vie, J'élèverai mes mains en ton nom.5 Mon âme sera rassasiée comme de mets gras et succulents, Et, avec des cris de joie sur les lèvres, ma bouche te célébrera.6 Lorsque je pense à toi sur ma couche, Je médite sur toi pendant les veilles de la nuit.7 Car tu es mon secours, Et je suis dans l'allégresse à l'ombre de tes ailes.8 Mon âme est attachée à toi; Ta droite me soutient.9 Mais ceux qui cherchent à m'ôter la vie Iront dans les profondeurs de la terre;10 Ils seront livrés au glaive, Ils seront la proie des chacals.11 Et le roi se réjouira en Dieu; Quiconque jure par lui s'en glorifiera, Car la bouche des menteurs sera fermée.

1 En psalm av David, när han var i Juda öken.2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.12 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.