1 E ngā Karatia whakaarokore, nā wai koutou i whaiwhaiā, i whakakitea nuitia nā a Īhu Karaiti ki ō koutou kanohi, he mea rīpeka? 2 Heoi, tāku e mea ana kia whakaakona mai e koutou: Nō ngā mahi rānei o te ture i riro mai ai te Wairua i a koutou, nā te mea rānei ka rongo ki te whakapono? 3 Ha, kia pēnā koutou te whakaarokore? I runga i te Wairua tā koutou tīmatanga, ā, me whakaoti rānei e koutou i runga i te kikokiko? 4 He huakore noa iho rānei ō koutou matenga maha? Ki te mea rā he mea huakore. 5 Nā, ko te kaiwhakawhiwhi i a koutou ki te Wairua, e mahi nei hoki i ngā merekara i roto i a koutou, nō ngā mahi rānei o te ture tāna, nō te rongo rānei ki te whakapono?
6 Ka rite hoki ki a Āperahama "I whakapono ki te Atua, ā, whakairia ana ki a ia hei tika." 7 Nā, kia mātau koutou, ko te hunga o te whakapono, he tamariki ēnei nā Āperahama. 8 Ā, i te kitenga o te karaipiture i mua, he whakapono tā te Atua hei whakatika mō ngā tauiwi, ka kauwhautia wawetia te rongopai ki a Āperahama, "Māu ka manaakitia ai ngā iwi katoa." 9 Inā, ko te hunga o te whakapono, e manaakitia ngātahitia ana me Āperahama i whakapono rā.
10 Ko te hunga katoa hoki o ngā mahi o te ture, kei raro rātou i te kanga: kua oti hoki te tuhituhi, "Ka kangā ngā tāngata katoa kāhore e mau ki ngā mea katoa kua oti te tuhituhi ki te Pukapuka o te Ture, hei mahi mā rātou." 11 He hanga mārama anō tēnei, e kore e tika i te ture tētahi tangata ki te aroaro o te Atua: "Mā te whakapono hoki e ora ai te tangata tika." 12 He teka hoki nō te whakapono te ture; engari, "Ki te mahia aua mea e te tangata, mā aua mea ia e ora ai."
13 Kua hokona tātou e te Karaiti i roto i te kanga a te ture, i a ia nei i meinga hei kanga mō tātou – kua oti hoki te tuhituhi, "He mea kanga ngā tāngata katoa e whakairia ki runga ki te rākau." 14 Kia tae ai ki ngā tauiwi te manaaki o Āperahama i roto i a Karaiti Īhu; kia riro mai ai i a tātou te kupu hōmai o te Wairua, he mea mā roto i te whakapono.
15 E ōku tēina, he kupu tangata tāku nei. Ahakoa he kawenata nā te tangata, ki te mea ka oti te whakaū, kāhore he tangata hei turaki, hei tāpiri rānei. 16 Nā, i kōrerotia ngā kupu whakaari ki a Āperahama, ki tana whānau anō hoki. Kīhai ia i mea, "Ki ngā whānau," me te mea he tokomaha; engari me te mea he kotahi, "Ki tāu whānau," ko te Karaiti hoki ia. 17 Nā, ko tāku kupu tēnei; ko te kawenata i whakaūkia e te Atua i mua rā, e kore e āhei te ture, nō muri iho nei o ngā tau e whā rau e toru tekau i tae mai ai, ki te turaki, hei whakakāhore i te kupu whakaari. 18 Mehemea hoki nā te ture i riro mai ai te kāinga, heoi, ehara i te mea nā te kupu whakaari; otirā i nā runga mai i te kupu whakaari tā te Atua hōmaitanga ki a Āperahama.
19 Hei aha rā te ture? I tāpiritia mai mō ngā pokanga kētanga, kia tae mai rā anō te whānau mōna nei te kupu whakaari; he mahinga nā ngā anahera, i roto i te ringa o te takawaenga. 20 Nā, he teka mō te kotahi te takawaenga; kotahi ia te Atua.
21 He turaki rānei tā te ture i ā te Atua kupu whakaari? Kāhore rāpea! Me i hōmai hoki he ture, he mea kaha ki te whakaora, inā, kua puta ake te tika i te ture. 22 Heoi, kua kōpania ngā mea katoa e te karaipiture ki raro o te hara, kia hōmai ai ki te hunga e whakapono ana te mea i whakaaria mai i runga i te whakapono ki a Īhu Karaiti.
23 I mua ia o te taenga mai o te whakapono, e puritia ana tātou i raro i te ture, he mea kōpani, kia taea rā anō te whakapono e whakapuakina nei i muri. 24 Heoi, kua meinga nei te ture hei kaiwhakaako mō tātou, hei ārahi ki a te Karaiti, kia tika ai tātou i te whakapono. 25 Otirā, ka tae mai nei te whakapono, mutu ake tō tātou meatanga mai e te kaiwhakaako.
26 He tamariki katoa hoki koutou nā te Atua, he mea nā te whakapono ki a Karaiti Īhu. 27 Ko te hunga katoa hoki o koutou kua iriiria ki roto ki a te Karaiti, kua kākahuria e koutou a te Karaiti. 28 Kāhore he Hūrai, kāhore he Kariki, kāhore he pononga, kāhore he rangatira, kāhore he tāne, wahine rānei; he tangata kotahi tonu hoki koutou katoa i roto i a Karaiti Īhu. 29 Ā, ki te mea nā te Karaiti koutou, he whānau nā Āperahama, mō koutou hoki te kāinga i runga i te kupu whakaari.
1 1 Kor 1:23. Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst. 2 Apg 11:17, Gal 2:16, Ef 1:13. En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet3:3köttetEtt sinne styrt av lägre mänskliga begär, inte av Guds Ande (jfr Gal 5:16f, Rom 8:5f).? 4 Har ni lidit3:4liditAnnan översättning: "upplevt". Se dock Apg 14:2f, Gal 4:29, 6:12 för exempel på de sydgalatiska församlingarnas lidande för evangeliets skull. så mycket förgäves, om det nu var förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.3:6 1 Mos 15:6.7 Rom 4:11f. Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.
8 Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. 3:81 Mos 12:3. Skriften förutsåg trons rättfärdighet (1 Mos 15:6) och kunde därför "i förväg" profetera om hur Abraham skulle bli far till många folk genom evangeliet.9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
10 Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.3:10 5 Mos 27:26.11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.3:11 Hab 2:4.12 Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.3:12 3 Mos 18:5.13 Rom 8:3. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.3:13 5 Mos 21:23.14 1 Mos 12:3, Jes 32:15, Apg 2:33. Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
15 Hebr 9:17. Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas. 16 1 Mos 17:7f, 22:18. Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.3:16 1 Mos 13:15, 15:18. Avkomling och avkomma är samma ord både i grekiskan (spérma) och hebreiskan (zéra). Det står i singular (jfr vers 28-29) och betyder ordagrant "säd".17 Vad jag menar är detta: ett testamente3:17testamenteAnnan översättning: "förbund" (jfr 1 Mos 15:18, Hebr 9:15f). som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare3:17fyrahundratrettio år senareJfr 2 Mos 12:40 med not. Om lagen gavs 1446 f Kr, kom löftet (1 Mos 12:1-3 eller 46:2-4) år 1876 f Kr., så att löftet skulle bli ogiltigt. 18 Rom 4:13f, 11:6. För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.
19 Rom 4:15, 5:13. Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand3:19i en medlares handLagen överlämnades genom Mose, som därigenom stod som medlare mellan Gud och folket, 5 Mos 5:5.. 20 1 Tim 2:5. Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en3:20Gud är enEndast en part – Gud själv – var aktiv när Abraham fick löftet om Messias (se 1 Mos 15:17-18)..
21 Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. 22 Rom 3:9f, 11:32. Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Gal 4:3f. Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 24 Apg 13:39, Rom 10:4. Så blev lagen vår övervakare3:24övervakareGrek. paidagogós, ("barnledare", jfr "pedagog"), en slav som med sträng hand skulle övervaka barnen och leda dem till skolan. fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.
26 Joh 1:12, Rom 8:15f, Gal 4:5f. Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Rom 6:3, 13:14. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. 28 Joh 17:21, Rom 10:12, 1 Kor 12:13, Kol 3:11. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Rom 4:11f, 9:7f. Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.