1 Otiia ki tā Hona, nui atu te hē, ā, mura ana tōna riri. 2 Ā, ka īnoi ia, ki a Ihowā, ka mea, "Auē, e Ihowā, he teka ianei ko tāku tēnei i mea ai i ahau anō i tōku whenua? Nā reira ahau i rere wawe ai ki Tarahihi; i mōhio hoki ahau he Atua atawhai koe, he tohu tangata, he pūhoi ki te riri, he nui te aroha, e puta kē ana te whakaaro mō te kino. 3 Nā, tērā rā, e Ihowā, kia mate ahau āianei; he pai atu hoki i te ora te mate mōku."

4 Anō rā ko Ihowā, "He mea pai rānei kia riri koe?"

5 Nā, ka puta a Hona i roto i te pā, ā, noho ana i te taha ki te rāwhiti o te pā; kei te hanga i tētahi tīhokahoka mōna ki reira, noho ana i raro i te taumarumarunga iho, kia kite rā anō ka ahatia rānei te pā.

6 Nā, kua rite i a Ihowā tētahi hue, meinga ana e ia kia eke ki runga ki a Hona, hei whakamarumaru mō tōna māhunga, hei whakaora mōna i a ia i mamae rā. Nā, nui atu te koa o Hona ki te hue rā. 7 Nā, kua rite anō i te Atua he huhu i te aonga ake o te rā, ā, ngaua iho e tērā te hue, nā, kua maroke. 8 Nā, i te whitinga o te rā kua rite mai anō i te Atua tētahi hau pūmāhu, he marangai; āki tonu mai te rā ki runga ki te māhunga o Hona, whakaruhi noa iho, ā, īnoi ana mōna kia mate ia, i mea ia, "Pai atu i te ora te mate mōku."

9 Nā, ka mea te Atua ki a Hona, "He pai rānei kia riri koe ki te hue?"

Anō rā ko ia, "He pai anō kia riri ahau ā mate noa."

10 Anō rā ko Ihowā, "I manawapā koe ki te hue kīhai nā i mahia e koe, kīhai anō i whakatupuria e koe; kotahi anō te pō i tupu ake ai, kotahi anō te pō i kore ai. 11 Ā, kaua ianei ahau e manawapā ki Ninewe ki taua pā nui, he tokomaha nei ōna tāngata i ngā mano e ono tekau tōpū, he hunga kāhore nei e mōhio ki ō rātou ringa matau, ki ō rātou ringa mauī, he maha anō hoki ngā kararehe?"

1 Men Jona tog mycket illa vid sig och blev arg. 2 *2 Mos 34:6f, 4 Mos 14:18, 1 Sam 15:29, Neh 9:17, Ps 86:5, 15, 103:8, 145:8, Joel 2:13, Nah 1:3. Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshish. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda. 3 *1 Kung 19:4, Job 7:16, 10:1. Ta nu mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva." 4 Men Herren sade: "Har du rätt att vara arg?"

5 Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. 6 Och Herren Gud lät en ricinbuske*4:6ricinbuskeAnnan översättning (så Septuaginta): "kurbits", en snabbväxande klätterranka. växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.

7 Men dagen därpå, när gryningen kom, sände Gud maskar som angrep ricinbusken så att den vissnade ner. 8 *Ps 121:6, Jes 49:10. När sedan solen gick upp sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: "Jag vill hellre dö än leva."

9 Men Gud sade till Jona: "Har du rätt att vara arg över ricinbusken?" Han svarade: "Jag har rätt att vara så arg att jag kan dö." 10 Då sade Herren: "Du bryr dig om ricinbusken, som du inte har lagt någon möda på och inte har odlat, som kom till på en natt och försvann efter en natt. 11 *Ps 36:7, Jona 3:10. Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?"