1 Du sollst nicht zusehen, wie deines Bruders Ochs oder Schaf irregeht; du sollst dich ihnen nicht entziehen, sondern sollst sie deinem Bruder zurückbringen. 2 Wenn aber dein Bruder nicht in deiner Nähe wohnt, oder wenn du den Eigentümer nicht kennst, so sollst du sie in dein Haus aufnehmen, daß sie bei dir seien, bis dein Bruder sie sucht, und dann sollst du sie ihm zurückgeben. 3 Also sollst du auch tun mit seinem Esel, und also sollst du tun mit seinem Kleide, und also sollst du tun mit allem Verlorenen, was dein Bruder verliert, und was du findest; du kannst dich ihm nicht entziehen. 4 Du sollst nicht zusehen, wie der Esel deines Bruders oder sein Ochse auf dem Wege fallen; du sollst dich ihnen nicht entziehen, sondern du sollst ihnen aufhelfen. 5 Ein Weib soll keine Männertracht tragen, und ein Mann soll keine Weiberkleider anziehen; denn wer solches tut, ist dem HERRN, deinem Gott, ein Greuel. 6 Wenn du zufällig auf dem Wege ein Vogelnest antriffst, auf irgend einem Baume oder auf der Erde, mit Jungen oder mit Eiern, während die Mutter auf den Jungen oder auf den Eiern sitzt, so sollst du die Mutter nicht mit den Jungen nehmen; 7 sondern du sollst die Mutter fliegen lassen und die Jungen nehmen, auf daß es dir wohl gehe und du lange lebest. 8 Wenn du ein neues Haus baust, so mache ein Geländer um dein Dach herum, damit du nicht Blutschuld auf dein Haus ladest, wenn jemand hinunterfiele. 9 Du sollst deinen Weinberg nicht mit zweierlei [Gewächs] bepflanzen, damit nicht das Ganze dem Heiligtum verfalle, was du angepflanzt hast und der Ertrag des Weinbergs. 10 Du sollst nicht zugleich mit einem Ochsen und Esel ackern. 11 Du sollst kein gemischtes Gewebe anziehen, das aus Wolle und Leinen zusammengewoben ist. 12 Du sollst dir Quasten machen an die vier Zipfel deines Überwurfs, womit du dich bedeckst. 13 Wenn jemand ein Weib nimmt und zu ihr kommt, hernach aber sie zu hassen beginnt 14 und gegen sie den Vorwurf der Unzucht erhebt und sie in einen schlechten Ruf bringt, indem er spricht: Ich habe dieses Weib genommen; als ich ihr aber näher kam, habe ich sie nicht als Jungfrau erfunden; 15 so sollen der Vater und die Mutter der Tochter sie nehmen und das Zeichen ihrer Jungfrauschaft vor die Ältesten der Stadt an das Tor hinausbringen. 16 Und der Vater der Tochter soll zu den Ältesten sagen: Ich habe diesem Mann meine Tochter zum Weibe gegeben. 17 Nun fängt er an sie zu hassen und erhebt den Vorwurf der Unzucht gegen sie und spricht: Ich habe deine Tochter nicht als Jungfrau erfunden, da doch dies das Zeichen der Jungfrauschaft meiner Tochter ist! Und sie sollen das Kleid vor den Ältesten der Stadt ausbreiten. 18 Dann sollen die Ältesten jener Stadt den Mann nehmen und ihn strafen, 19 und ihm eine Buße von hundert Schekel Silber auferlegen und dieselben dem Vater der Tochter geben, weil jener eine Jungfrau in Israel verleumdet hat; und er soll sie zum Weibe haben, er kann sie sein Leben lang nicht verstoßen. 20 Ist es aber die Wahrheit, und kann die Jungfrauschaft der Tochter nicht erwiesen werden, 21 so soll man sie vor die Tür ihres väterlichen Hauses führen, und die Leute ihrer Stadt sollen sie zu Tode steinigen, weil sie eine Schandtat in Israel begangen, indem sie Unzucht getrieben hat in ihres Vaters Haus. Also sollst du das Böse ausrotten aus deiner Mitte. 22 Wenn jemand ertappt wird, daß er bei einer verheirateten Frau liegt, so sollen beide sterben, der Mann, der bei dem Weibe gelegen, und das Weib. Also sollst du das Böse von Israel ausrotten. 23 Wenn eine Jungfrau, die einem Mann verlobt ist, von einem andern Mann in der Stadt angetroffen wird, und dieser bei ihr liegt, 24 so sollt ihr sie beide zum Tor jener Stadt hinausführen und sollt sie beide steinigen, daß sie sterben: die Tochter darum, daß sie nicht geschrieen hat, weil sie in der Stadt war; den Mann darum, daß er seines Nächsten Weib geschwächt hat. Also sollst du das Böse von dir ausrotten. 25 Wenn aber der Mann die verlobte Tochter auf dem Felde antrifft und sie mit Gewalt ergreift und bei ihr liegt, so soll der Mann, der bei ihr gelegen, allein sterben. 26 Der Tochter aber sollst du nichts tun, weil sie keine Sünde getan hat, die des Todes würdig ist. Denn es ist gleich, wie wenn jemand sich wider seinen Nächsten aufmacht und ihn totschlägt; also verhält es sich auch damit. 27 Denn er fand sie auf dem Felde, und die verlobte Tochter schrie; es war aber niemand, der ihr helfen konnte. 28 Wenn jemand eine Jungfrau antrifft, die noch nicht verlobt ist, und sie ergreift und bei ihr liegt und sie ertappt werden, 29 so soll der Mann, der bei der Tochter gelegen, ihrem Vater fünfzig Schekel geben, und er soll sie zum Weibe haben, weil er sie geschwächt hat; er kann sie nicht verstoßen sein Leben lang. 30 Niemand soll seines Vaters Weib nehmen, damit er nicht seinen Vater entblöße.
1 E kite koe i te kau a tōu teina, i tāna hipi rānei, e ātiutiu kē ana kei ninihi atu koe i a rāua; me āta whakahoki anō e koe ki tōu teina. 2 Ā, ki te kāhore tōu teina e tata mai ana ki a koe, ki te kāhore rānei koe e mōhio ki a ia, nā, me kawe mai ki tōu whare, ā, ki a koe noho ai, ā, rapu noa tōu teina i a ia; kātahi koe ka whakahoki atu ai ki a ia. 3 Me pēnā anō e koe ki tana kāihe; ā, me pēnā anō e koe ki tōna kākahu; me pēnā anō hoki ki ngā mea ngaro katoa a tōu teina, ina ngaro i a ia, ā, e kitea e koe; e kore e āhei kia ninihi koe.
4 E kite koe i te kāihe a tōu teina, i tāna kau rānei, kua hinga i te ara, kei ninihi koe i a rāua; me tino āwhina koe i a ia ki te whakaara i a rāua.
5 Kei kākahuria e te wahine tētahi mea o te tāne, kei kākahuria hoki e te tāne te kākahu o te wahine; he mea whakarihariha hoki ki a Ihowā, ki tōu Atua, te hunga katoa e pēnā ana.
6 Ki te pono koe ki te ōhanga manu i te ara, i runga i te rākau, i te whenua rānei, me ngā pī anō, me ngā hua rānei, me te kātua e pēhi ana i ngā pī i ngā hua rānei, kei tangohia ngātahitia e koe te kātua me ngā pī. 7 Me tuku tonu atu e koe te kātua, ka tango ai i ngā pī māu; kia whiwhi ai koe ki te pai, kia roa ai ōu rā.
8 Ki te hanga koe he whare hou, me hanga anō he taiepa mō tōu tuanui kei whai toto i a koe tōu whare, ina taka te tangata i runga.
9 Kaua e whakauruurua ngā purapura e whakatōkia e koe ki tāu māra wāina; kei poke te hua o te purapura e whakatōkia e koe, me ngā hua o te māra wāina.
10 Kaua e huihuia te kau ki te kāihe hei parau māu.
11 Kei kākahuria e koe te mea kakano whakauru, arā te huruhuru hipi i whakaurua nei ki te rīnena.
12 Hangā ētahi tāniko māu mō ngā tapa e whā o tōu kākahu e kākahu ai koe.
13 Ki te tango te tangata i te wahine, ā, ka haere ki roto, ki a ia, ā, ka kino ki a ia, 14 ā, ka hahani ki a ia, ka whakakinokino i tōna ingoa, ā, ka mea, "I tango ahau i tēnei wahine, ā, i tōku whakatatanga ki a ia, ka kite ahau ehara ia i te wāhina." 15 Kātahi te pāpā rāua ko te whaea o te kōtiro ka tiki, ka kawe i ngā tohu o te wāhinatanga o te kōtiro ki ngā kaumātua o te pā, ki te kūwaha. 16 Ā, ka kōrero te pāpā o te kōtiro ki ngā kaumātua: "I hoatu e ahau tāku tamāhine nei hei wahine mā tēnei tangata, ā, e kinongia ana e ia. 17 Nā, tēnei ia te mea nei kia kōrerotia kinotia ia, e mea ana, ‘Kīhai ahau i kite tohu he wāhina tāu tamāhine.’ Nā, ko ngā tohu ēnei o te wāhinatanga o tāku kōtiro." Nā, me hora e rāua te kākahu ki te aroaro o ngā kaumātua o te pā. 18 Kātahi ka mau ngā kaumātua o taua pā ki taua tangata, ka whiu i a ia; 19 ā, me tango e rātou i taua tangata kia kotahi rau ngā hekere hiriwa hei utu, (ka hoatu ai ki te pāpā o te kōtiro) mōna hoki i whakairi i te ingoa kino ki runga ki tētahi o ngā wāhina o Īharaira. Ā, hei wahine ia māna; e kore e āhei kia whakarērea e ia i ngā rā katoa e ora ai ia.
20 Ki te mea ia he tika taua mea, kāhore i kitea ngā tohu o te wāhinatanga o te kōtiro; 21 nā, me kawe mai e rātou te kōtiro ki te kūwaha o te whare o tōna pāpā, ā, me āki e ngā tāngata o tōna pā ki te kōhatu, kia mate; mō tāna mahi pōauau i roto i a Īharaira, mō tāna kairautanga i roto i te whare o tōna pāpā; ā, ka whakakorea e koe te kino i roto i a koe.
22 Ki te mau tētahi tangata e takoto ana ki te wahine whai tahu, nā, me whakamate rāua tokorua, te tāne i takoto ki te wahine, me te wahine anō hoki; ā, ka whakakorea e koe te kino i roto i a Īharaira.
23 Mehemea tērā tētahi kōtiro, he wāhina, i taumautia mā te tāne, ā, ka tūpono tētahi tangata ki a ia i te pā, ā, ka takotoria e ia; 24 me kawe rāua ki te kūwaha o tēnā pā, me āki ki te kōhatu, kia mate; te kōtiro, i te mea i roto ia i te pā kīhai ia i karanga; te tangata, mōna i whakaiti i te wahine a tōna hoa. Ā, ka whakakorea atu e koe te kino i roto i a koe.
25 Otiia, ki te tūpono te tangata, i te pārae, ki tētahi kōtiro kua oti te taumau, ā, ka hopukia atu ia e te tangata rā, ka takotoria hoki e ia; nā, ko taua tangata anake i takoto nei ki a ia e mate. 26 Kauaka ia e ahatia e koe te kōtiro; kāhore hoki o te kōtiro hara e mate ai. E rite ana hoki tēnei mea ki te whakatikanga ake o te tangata ki tōna hoa, ā, kōhurutia iho. 27 I tūpono hoki te tāne ki a ia i te pārae; ā, i karanga te kōtiro i taumautia nei, ā, kāhore tētahi hei whakaora i a ia.
28 Ki te tūpono tētahi tangata ki te kōtiro, ki te wāhina, kāhore nei i taumautia, ā, ka hopu i a ia, ka takoto ki a ia, ā, ka kitea rāua; 29 nā, kia rima tekau ngā hekere hiriwa e hōmai ki te pāpā o te kōtiro e te tangata i takoto nei ki a ia, ā, ka waiho te wahine hei wahine māna, mōna i whakaiti i a ia; e kore e āhei kia whakarērea e ia i ngā rā katoa e ora ai ia.
30 E kore e āhei kia tangohia e te tangata te wahine a tōna pāpā, kia hurahia hoki te remu o tōna pāpā.