1 Darnach zog die ganze Gemeinde der Kinder Israel von Elim weg in die Wüste Sin, die zwischen Elim und Sinai liegt, am fünfzehnten Tag des zweiten Monats, nachdem sie aus Ägypten gezogen waren. 2 Und die ganze Gemeinde der Kinder Israel murrte wider Mose und Aaron in der Wüste. 3 Und die Kinder Israel sprachen zu ihnen: Wären wir doch durch des HERRN Hand in Ägypten gestorben, als wir bei den Fleischtöpfen saßen und Brot die Fülle zu essen hatten. Denn ihr habt uns darum in diese Wüste ausgeführt, daß ihr diese ganze Gemeinde Hungers sterben lasset! 4 Da sprach der HERR zu Mose: Siehe, ich will euch Brot vom Himmel regnen lassen; dann soll das Volk hinausgehen und täglich sammeln, was es bedarf, damit ich erfahre, ob es in meinem Gesetze wandeln wird oder nicht. 5 Am sechsten Tage aber sollen sie zubereiten, was sie eingebracht haben, und zwar doppelt so viel als sie täglich sammeln. 6 Da sprachen Mose und Aaron zu allen Kindern Israel: Am Abend sollt ihr erfahren, daß euch der HERR aus Ägypten geführt hat, 7 und am Morgen werdet ihr des HERRN Herrlichkeit sehen, denn er hat euer Murren wider den HERRN gehört. Aber was sind wir, daß ihr wider uns murret? 8 Weiter sprach Mose: Der HERR wird euch am Abend Fleisch zu essen geben und am Morgen Brot die Fülle; denn er, der HERR, hat euer Murren gehört, womit ihr wider ihn gemurrt habt. Denn was sind wir? Euer Murren ist nicht wider uns, sondern wider den HERRN! 9 Und Mose sprach zu Aaron: Sage der ganzen Gemeinde der Kinder Israel: Kommt herzu vor den HERRN, denn er hat euer Murren gehört! 10 Und als Aaron zu der ganzen Gemeinde der Kinder Israel redete, wandten sie sich gegen die Wüste und siehe, die Herrlichkeit des HERRN erschien in einer Wolke. 11 Und der HERR sprach zu Mose: 12 Ich habe das Murren der Kinder Israel gehört. Sage ihnen: Um den Abend sollt ihr Fleisch zu essen haben und am Morgen mit Brot gesättigt werden; also sollt ihr erfahren, daß ich der HERR, euer Gott bin! 13 Als es nun Abend war, kamen Wachteln herauf und bedeckten das Lager, und am Morgen lag der Tau um das Lager her. 14 Und als der Tau, der da lag, verschwunden war, siehe, da lag etwas in der Wüste, rund und klein, so fein wie der Reif auf der Erde. 15 Und als es die Kinder Israel sahen, sprachen sie untereinander: Was ist das? denn sie wußten nicht, was es war. Mose aber sprach zu ihnen: Es ist das Brot, das euch der HERR zu essen gegeben hat! 16 Das ist aber der Befehl, welchen der HERR gegeben hat: Ein jeder sammle davon, soviel er essen mag, einen Gomer für den Kopf, nach der Zahl eurer Seelen; ein jeder nehme für die, die in seiner Hütte sind. 17 Und die Kinder Israel taten also und sammelten, einer viel, der andere wenig. 18 Aber als man es mit dem Gomer maß, hatte der, welcher viel gesammelt hatte, keinen Überfluß, und dem, der wenig gesammelt hatte, mangelte nichts, sondern ein jeder hatte für sich gesammelt, soviel er essen mochte. 19 Und Mose sprach zu ihnen: Niemand lasse etwas davon übrigbleiben bis zum andern Morgen! 20 Aber sie gehorchten Mose nicht; denn etliche ließen davon übrigbleiben bis zum Morgen. Da wuchsen Würmer darin, und es ward stinkend. Und Mose ward zornig über sie. 21 Sie sammelten aber von demselben alle Morgen für sich, soviel ein jeder essen mochte; wenn aber die Sonne heiß schien, zerschmolz es. 22 Und am sechsten Tage sammelten sie doppelt so viel Brot, zwei Gomer für jede Person. Da kamen alle Obersten der Gemeinde und verkündigten es Mose. 23 Und er sprach zu ihnen: Das ist’s, was der HERR gesagt hat: Morgen ist der Sabbat der heiligen Ruhe des HERRN; was ihr backen wollt, das backet, und was ihr kochen wollt, das kochet; was aber übrig ist, das hebet auf, damit es bis morgen erhalten bleibe! 24 Und sie ließen es bis an den Morgen bleiben, wie Mose geboten hatte; da ward es nicht stinkend und war auch kein Wurm darin. 25 Da sprach Mose: Esset das heute, denn heute ist der Sabbat des HERRN; ihr werdet es heute nicht auf dem Felde finden. 26 Sechs Tage sollt ihr es sammeln, aber am siebenten Tag ist der Sabbat, da wird keines zu finden sein. 27 Es begab sich aber am siebenten Tage, daß etliche vom Volke hinausgingen zu sammeln und nichts fanden. 28 Da sprach der HERR zu Mose: Wie lange weigert ihr euch, meine Gebote und meine Satzungen zu halten? 29 Sehet, der HERR hat euch den Sabbat gegeben; darum gibt er euch am sechsten Tage für zwei Tage Brot; so bleibe nun jeder an seinem Platz und niemand gehe am siebenten Tage heraus von seinem Ort! 30 Also feierte das Volk am siebenten Tag. 31 Und das Haus Israel nannte es Manna. Es war aber wie Koriandersamen, weiß, und hatte einen Geschmack wie Honigkuchen. 32 Und Mose sprach: Das ist’s, was der HERR geboten hat: Fülle einen Gomer davon und behalte ihn auf für eure Nachkommen, daß man das Brot sehe, womit ich euch in der Wüste gespeist habe, als ich euch aus Ägypten führte! 33 Und Mose sprach zu Aaron: Nimm ein Gefäß und tue einen Gomer voll Manna hinein und stelle es vor den HERRN, zur Aufbewahrung für eure Nachkommen! 34 Wie der HERR dem Mose geboten hatte, also stellte es Aaron daselbst vor das Zeugnis, zur Aufbewahrung. 35 Und die Kinder Israel aßen das Manna vierzig Jahre lang, bis sie zu dem Lande kamen, darin sie wohnen sollten; bis sie an die Grenze Kanaans kamen, aßen sie das Manna. 36 Ein Gomer ist der zehnte Teil eines Epha.
1 Nā, ka tūria e rātou i Erimi, ā, ka tae te huihuinga katoa o ngā tama a Īharaira ki te koraha o Hini, ki waenganui o Erimi o Hinai, i te tekau mā rima o ngā rā o te rua o ngā marama o tō rātou haerenga mai i te whenua o Īhipa. 2 Nā, ka amuamu te huihui katoa o ngā tama a Īharaira ki a Mohi rāua ko Ārona i te koraha. 3 Ā, ka mea ngā tama a Īharaira ki a rāua, "Ē, te mate atu rā mātou i te ringa o Ihowā i te whenua o Īhipa, i a mātou e noho ana i te taha o ngā kōhua kikokiko, e kai taro ana, ā mākona noa! Nā kōrua nei hoki mātou i kawe mai ki tēnei koraha kia kōhurutia ai tēnei whakaminenga katoa ki te matekai."
4 Nā, ka mea a Ihowā ki a Mohi, "Nanā, ka uaina iho e ahau he taro i te rangi mā koutou; ā, mā te iwi e haere, e kohikohi i tō tēnei rangi, i tō tēnei rangi, kia whakamātau ai ahau i a rātou, e haere rānei rātou i tāku ture, kāhore rānei. 5 Ā, te ono o ngā rā, ka takā e rātou tā rātou e mau mai ai; kia takiruatia tā rātou i kohikohi ai i ētahi rangi ake ka rite ki tō tēnei."
6 Nā, ka mea a Mohi rāua ko Ārona ki ngā tama katoa a Īharaira, "Ka ahiahi, nā, ka mōhio koutou nā Ihowā koutou i ārahi mai i te whenua o Īhipa; 7 ā, i te ata, nā, ka kite koutou i te korōria o Ihowā; e whakarongo mai ana hoki ia ki ā koutou amuamu ki a Ihowā. Tēnā ko māua, he aha māua, i amuamu ai koutou ki a māua?" 8 I mea anō a Mohi, "Ka mōhio koutou, ua hōmai e Ihowā ki a koutou he kikokiko hei kai i te ahiahi, ā, i te ata he taro, ā mākona noa, nō te mea kua rongo a Ihowā ki ā koutou amuamu e amuamu nā koutou ki a ia – ko māua ia, hei aha? Kīhai koutou i amuamu ki a māua, engari ki a Ihowā."
9 Nā, ka mea a Mohi ki a Ārona, "Mea atu ki te huihui katoa o ngā tama a Īharaira, ‘Whakatata mai ki te aroaro o Ihowā kua rongo hoki ia ki ā koutou amuamu.’ "
10 Ā, i a Ārona e kōrero ana ki te huihui katoa o ngā tama a Īharaira, nā, ka tahuri rātou whaka te koraha, nā, ko te korōria o Ihowā e puta mai ana i roto i te kapua.
11 Nā, ka kōrero a Ihowā ki a Mohi, ka mea, 12 "Kua rongo ahau ki ngā amuamu a ngā tama a Īharaira; kōrero atu ki a rātou, mea atu, ‘Kia ahiahi ka kai koutou i te kikokiko, ā, i te ata ka mākona i te taro; ā, ka mōhio koutou ko Ihowā ahau, ko tō koutou Atua.’ "
13 Ā, i te ahiahi, nā, ka puta mai te koitareke, ā, kapi ana te puni; ā, i te ata kua takoto te tōmairangi i te nohoanga, tawhio noa, tawhio noa. 14 Ā, ka mimiti ake te papanga tōmairangi, nā, he mea ririki, pōtakataka nei, kei te mata o te koraha, ririki, me te haupapa, i runga i te whenua. 15 Ā, i te kitenga o ngā tama a Īharaira, ka mea rātou tētahi ki tētahi, "He aha tēnā?" Kīhai hoki rātou i mōhio he aha rānei.
Nā, ka mea a Mohi ki a rātou, "Ko te taro rā tēnā ka hōmai nei e Ihowā ki a koutou hei kai. 16 Ko te mea tēnā i ākona mai rā e Ihowā, ‘Kohikohia mai i reira e tērā, e tērā, kia rite ki tāna e kai ai; he omere mā te tangata, kia rite ki tō koutou tokomaha; kohikohia e tērā, e tērā, mā te hunga i tōna tēneti.’ "
17 Ā, pērā ana ngā tama a Īharaira, nā, kohikohia ana, tā tētahi he nui, tā tētahi he iti. 18 Ā, ka mēhuatia e rātou ki te omere, kīhai i hira tā te tangata i te wāhi nui, kīhai hoki he hapa o tāna i te wāhi nohinohi. Rite tonu ki te kai a tērā, a tērā, tā rātou i kohikohi ai.
19 Nā, ka mea a Mohi ki a rātou, "Kaua e whakatoea tētahi wāhi o tēnā ki te ata."
20 Engari kīhai rātou i whakarongo ki a Mohi; ā, whakatoea ana e ētahi tētahi wāhi o taua mea mō te ata, ā, muia ana e te kutukutu, ā, piro ake; ā, riri ana a Mohi ki a rātou.
21 Ā, kohikohia ana taua mea e rātou i tēnei ata, i tēnei ata, rite tonu ki tā tēnei tangata, ki tā tēnei tangata, e kai ai; ā, ka mahana te rā, nā, kua rewa. 22 Ā, i te ono o ngā rā ka takiruatia te taro i kohikohia e rātou, e rua hoki ngā omere mā te tangata kotahi; ā, ka haere mai ngā rangatira katoa o te huihui, ka kōrero ki a Mohi. 23 Nā, ka mea ia ki a rātou, "Ko ia tēnei tā Ihowā i kōrero rā, ‘Ko āpōpō te okiokinga o te hāpati tapu o Ihowā; tunua tā koutou e tunu ai, kōhuatia hoki tā koutou e kōhua ai; ā, ko te toenga, waiho mā koutou, rongoātia mō te ata.’ "
24 Ā, rongoātia atu ana e rātou mō te ata, i pērā anō me tā Mohi i kī ai; kīhai hoki i piro, kāhore hoki i whai kutukutu. 25 Nā, ka mea a Mohi, "Kainga tēnā i tēnei rā; he hāpati hoki tēnei rā nā Ihowā; e kore tēnā mea e kitea e koutou ki te pārae i tēnei rā. 26 E ono ngā rā e kohikohi ai koutou i tēnā mea; ā, i te whitu o ngā rā ko te hāpati, ko reira kore ai."
27 Ā, i te whitu o ngā rā ka haere atu ētahi o te iwi ki te kohikohi, ā, kīhai i kitea. 28 Nā, ka mea a Ihowā ki a Mohi, "Kia pēhea te roa o koutou e kore nei e pupuri i āku whakahau, i āku ture? 29 Titiro, nō te mea kua hoatu e Ihowā te hāpati ki a koutou, koia i hoatu ai e ia i te rā ono he taro mō ngā rangi e rua. E noho koutou e tērā, e tērā, ki tōna wāhi anō; kaua tētahi e haere atu i tōna nohoanga i te rā whitu." 30 Nā, ka noho te iwi i te rā whitu.
31 Ā, huaina iho e te whare o Īharaira te ingoa o taua mea he mana. Tōna rite kei te purapura korianara, mā tonu; tōna reka kei te papa honi. 32 I mea anō a Mohi, "Ko te mea tēnei i ākona mai nei e Ihowā, ‘Whakakīia tētahi omere ki taua mea, ka rongoā ai mā ō koutou whakapaparanga; kia kite ai rātou i te taro i whāngaia ai koutou e ahau i te koraha i tāku whakaputanga mai i a koutou i te whenua o Īhipa.’ "
33 Ā, ka mea a Mohi ki a Ārona, "Tangohia tētahi oko, whaowhina hoki he mana ki roto, kia kotahi whakakīnga o te omere, ka whakatakoto ki te aroaro o Ihowā, rongoā ai mā ō koutou whakatupuranga."
34 Ā, whakatakotoria ana taua mea e Ārona ki mua i te Whakaaturanga rongoā ai, pērā tonu ia me tā Ihowā i ako ai ki a Mohi. 35 Ā, e whā tekau ngā tau i kai ai ngā tama a Īharaira i te mana, ā tae noa ki te whenua tāngata; he mana tā rātou i kai ai, ā tae noa ki ngā rohe o te whenua o Kanaana. 36 Nā, ko te omere, ko te wāhi whakatekau o te epa.