2 Samuel 2

1 Nach dieser Geschichte befragte David den HERRN und sprach: Soll ich in eine der Städte Judas hinaufziehen? Und der HERR sprach zu ihm: Zieh hinauf! David sprach: Wohin soll ich ziehen? Er sprach: Gen Hebron! 2 Also zog David dort hinauf mit seinen beiden Frauen, Achinoam, der Jesreelitin, und Abigail, Nabals, des Karmeliters, Weib, 3 dazu führte David die Männer, die bei ihm waren, hinauf, einen jeden mit seinem Haushalt, und sie wohnten in den Städten Hebrons. 4 Und die Männer von Juda kamen und salbten David daselbst zum König über das Haus Juda. 5 Und als David angesagt ward, daß die Männer von Jabes in Gilead Saul begraben hätten, sandte David Boten zu den Männern von Jabes in Gilead und ließ ihnen sagen: Gesegnet seid ihr vom HERRN, daß ihr solche Barmherzigkeit an Saul, eurem Herrn, getan und ihn begraben habt. 6 So erweise nun der HERR Barmherzigkeit und Treue auch an euch, und auch ich will euch Gutes tun, weil ihr solches getan habt. 7 So lasset nun eure Hände erstarken und seid tapfer; denn Saul, euer Herr, ist tot, und das Haus Juda hat mich zum König über sich gesalbt! 8 Abner aber, der Sohn Ners, welcher Sauls Feldhauptmann war, nahm Ischboset, den Sohn Sauls, und führte ihn gen Mahanaim 9 und machte ihn zum König über Gilead und über die von Aser, über Jesreel, Ephraim, Benjamin und über ganz Israel. 10 Ischboset aber, Sauls Sohn, war vierzig Jahre alt, als er König wurde über Israel, und regierte zwei Jahre lang. Nur das Haus Juda hielt es mit David. 11 Die Zeit aber, da David zu Hebron über das Haus Juda regierte, betrug sieben Jahre und sechs Monate. 12 Und Abner, der Sohn Ners, zog aus samt den Knechten Ischbosets, des Sohnes Sauls, von Mahanaim gen Gibeon. 13 Und Joab, der Sohn Zerujas, zog auch aus, samt den Knechten Davids, und sie stießen aufeinander am Teiche zu Gibeon, und die einen setzten sich diesseits, die andern jenseits des Teiches fest. 14 Und Abner sprach zu Joab: Die Knappen sollen sich aufmachen und vor uns ein Kampfspiel aufführen! Joab sprach: Nun wohlan, so sollen sie sich aufmachen! 15 Da machten sie sich auf und gingen abgezählt hin: zwölf aus Benjamin, von den Leuten Ischbosets, des Sohnes Sauls, und zwölf von den Knechten Davids. 16 Und einer griff den andern beim Kopf und stieß ihm sein Schwert in die Seite; und sie fielen miteinander. Daher wird der Ort Helkat-Hazurim genannt; er ist bei Gibeon. 17 Und es entspann sich ein sehr harter Streit an jenem Tag. Abner aber und die Männer von Israel wurden von den Knechten Davids geschlagen. 18 Es waren aber drei Söhne Zerujas daselbst: Joab, Abisai und Asahel. Asahel aber war leichtfüßig wie eine Gazelle auf dem Felde. 19 Und Asahel jagte dem Abner nach und wich nicht von Abner, weder zur Rechten noch zur Linken. 20 Da wandte sich Abner um und sprach: Bist du Asahel? Er antwortete: Ja! 21 Abner sprach zu ihm: Wende dich entweder zur Rechten oder zur Linken und greife einen der Knappen an und nimm dir seine Rüstung! Aber Asahel wollte nicht von ihm ablassen. 22 Da sprach Abner abermal zu Asahel: Laß ab von mir! Warum willst du, daß ich dich zu Boden schlage? Wie dürfte ich dann noch deinem Bruder Joab unter die Augen treten? 23 Da er aber nicht von ihm ablassen wollte, stach ihn Abner mit dem Speer rückwärts in den Bauch, so daß der Speer hinten herausdrang. Und er fiel daselbst und starb auf der Stelle; und wer zu dem Ort kam, wo Asahel tot dalag, der stand stille. 24 Aber Joab und Abisai jagten dem Abner nach, bis die Sonne unterging; und als sie zu dem Hügel Amma kamen, der vor Giach liegt, auf dem Wege zur Wüste Gibeon, 25 da versammelten sich die Kinder Benjamin hinter Abner her und bildeten einen Haufen und traten auf die Höhe des Hügels. 26 Da rief Abner Joab zu und sprach: Soll denn das Schwert unaufhörlich fressen? Weißt du nicht, daß zuletzt eine Erbitterung entstehen wird? Und wie lange willst du nicht dem Volke sagen, daß es von seinen Brüdern ablasse? 27 Joab sprach: So wahr Gott lebt, hättest du nicht gesprochen, so hätte sich das Volk nicht vor dem Morgen zurückgezogen und wäre ein jeder von der Verfolgung seines Bruders abgestanden! 28 Und Joab blies die Posaune, und alles Volk stand still und jagte Israel nicht mehr nach, und sie stritten auch nicht mehr. 29 Abner aber und seine Männer marschierten die ganze Nacht nach der Jordanebene und überschritten den Jordan und durchzogen die ganze Schlucht und kamen gen Mahanaim. 30 Joab aber wandte sich von Abner und versammelte das ganze Volk. Und es fehlten von den Knechten Davids neunzehn Mann und Asahel. 31 Aber die Knechte Davids hatten aus Benjamin und unter den Männern Abners dreihundertundsechzig Mann, die gefallen waren, erschlagen. 32 Und sie hoben Asahel auf und begruben ihn in seines Vaters Grab zu Bethlehem. Joab aber samt seinen Männern marschierte die ganze Nacht, so daß sie mit Tagesanbruch nach Hebron kamen.

David kung över Juda

1 *1 Sam 23:2f, 30:7f. Därefter frågade David Herren: "Ska jag gå upp till någon av städerna i Juda?" Herren svarade honom: "Gå." David frågade: "Vart ska jag gå?" Han svarade: "Till Hebron*2:1HebronPatriarkernas boplats och gravplats (1 Mos 23:2f, 35:27), senare en präststad (Jos 21:13).." 2 *1 Sam 25:40f, 27:3. David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. 3 *Jos 21:11. David tog också med sina män dit upp, var och en med sin familj, och de bosatte sig i Hebrons städer. 4 *1 Sam 31:13. Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.

När man berättade för David att det var männen från Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, 5 skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: "Herren välsigne er som har visat er herre Saul den godheten att begrava honom! 6 Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Jag vill också göra gott mot er som har gjort detta. 7 Var nu starka och tappra män, för er herre Saul är död och Juda hus har nu smort mig till kung över dem."

Ish-Boshet kung över Israel

8 *1 Sam 14:50. Men Abner*2:8AbnerBetyder "ljuset är far" (1 Sam 14:50), Sauls kusin och närmaste man (1 Sam 17:55, 26:5f)., Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Ish-Boshet*2:8Ish-BoshetBetyder "skammens man", troligen en omskrivning för Ish-Baal (1 Krön 8:33). och förde honom till Mahanajim*2:8MahanajimOrt öster om Jordan nära bifloden Jabbok (1 Mos 32:2).9 och gjorde honom till kung över Gilead, ashureerna, Jisreel, Efraim, Benjamin och hela Israel. 10 Sauls son Ish-Boshet var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. 11 *2 Sam 5:5. Tiden då David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

Krig mellan Israel och Juda

12 Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets folk, från Mahanajim till Gibeon. 13 *1 Krön 2:16. Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De möttes vid Gibeons damm*2:13Gibeons dammBetydande stad ca 1 mil nordväst om Jerusalem (Jos 9-10). Dammen, som är utgrävd, var 12 m bred och 10 m djup. och intog ställning på var sin sida om dammen. 14 Abner sade till Joab: "Låt de unga männen komma fram och tävla i en kämpalek inför oss." Joab svarade: "De får komma." 15 Då kom de fram och ställde upp och blev räknade, tolv för Benjamin och Sauls son Ish-Boshet och tolv av Davids tjänare. 16 De grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidan*2:16grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidanEn sådan kampscen finns avbildad på en dåtida relief från syriska Tell-Halaf (900-tal f Kr). på varandra, och alla stupade. Därför kallas platsen Helkat-Hassurim.*2:16Helkat-HassurimBetyder "de skarpa eggarnas fält". Den ligger vid Gibeon.

17 Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. 18 Tre av Serujas*2:18SerujaDavids storasyster (1 Krön 2:16). De tre kämparna är alltså Davids systersöner. söner var där: Joab, Abishaj och Asael.*2:18Joab, Abishaj och AsaelBetyder "Herren är far", "Ishai är min far" och "Gud har gjort". Asael var snabbfotad som en gasell på fältet. 19 Han förföljde Abner utan att vika undan vare sig åt höger eller vänster.

20 Då vände Abner sig om och sade: "Är det du, Asael?" Han svarade: "Ja." 21 Då sade Abner till honom: "Vik av åt höger eller vänster, angrip någon av de yngre och ta hans rustning." Men Asael ville inte låta honom vara. 22 Då sade Abner än en gång till Asael: "Låt mig vara! Varför ska jag slå ner dig? Hur ska jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?" 23 *2 Sam 3:27, 30, 20:12. Men han vägrade låta honom vara, så Abner stötte honom med bakänden av sitt spjut*2:23bakänden av sitt spjutTroligen förstärkt med en avsmalnande metallhätta. i buken, och spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit och dött stannade upp.

24 Men Joab och Abishaj förföljde Abner. När solen gick ner och de kom till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia på vägen mot Gibeons öken, 25 samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. 26 Abner ropade till Joab: "Ska svärdet få fortsätta frossa? Förstår du inte att det får ett bittert slut? Hur länge ska det dröja innan du befaller ditt folk att sluta förfölja sina bröder?" 27 Joab svarade: "Så sant Gud lever: Hade du inte sagt något, skulle folket ha fortsatt förfölja sina bröder till morgonen." 28 Sedan blåste Joab i basunen, och allt folket gjorde halt. De förföljde inte Israel längre och fortsatte inte att strida.

29 Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och fortsatte hela förmiddagen*2:29förmiddagenHebr. bitrón kan också vara ett platsnamn (i så fall troligen en floddal). och kom så till Mahanajim. 30 När Joab slutade förfölja Abner och samlade folket saknades nitton av Davids män förutom Asael. 31 Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. 32 De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.