2 Samuel 24

1 Und der Zorn des HERRN ergrimmte abermals wider Israel, und er reizte David wider sie, indem er sprach: Gehe hin, zähle Israel und Juda! 2 Und der König sprach zu Joab, seinem Feldhauptmann, der bei ihm war: Durchziehe doch alle Stämme Israels, von Dan bis Beerseba, und mustere das Volk, damit ich ihre Zahl erfahre! 3 Joab sprach zum König: Der HERR, dein Gott, füge zu diesem Volke, wie es jetzt ist, noch hundertmal mehr hinzu, daß mein Herr und König es mit seinen eigenen Augen sehe; aber warum verlangt mein Herr und König so etwas? 4 Doch des Königs Wort blieb fest wider Joab und die Heerführer; so zogen Joab und die Heerführer von dem Könige aus, um das Volk Israel zu zählen. 5 Und sie gingen über den Jordan und lagerten sich zu Aroer, zur Rechten der Stadt, die mitten im Tale von Gad liegt und gegen Jaeser. 6 Und sie kamen gen Gilead und in die Gegend von Tahtim-Hodsi, und als sie gen Dan-Jaan kamen, wandten sie sich nach Zidon. 7 Und sie kamen zu der Festung Tyrus und allen Städten der Heviter und Kanaaniter und zogen alsdann ins Mittagsland von Juda, gen Beerseba. 8 Also durchzogen sie das ganze Land und kamen nach neun Monaten und zwanzig Tagen gen Jerusalem. 9 Und Joab gab dem König die Zahl des gemusterten Volkes an. Und es waren in Israel achthunderttausend Kriegsleute, die das Schwert zogen, und in Juda fünfhunderttausend Mann. 10 Aber nachdem David das Volk hatte zählen lassen, schlug ihm das Herz. Und David sprach zum HERRN: Ich habe mich schwer versündigt mit dem, was ich getan! Nun aber, o HERR, vergib doch die Missetat deines Knechtes; denn ich habe sehr töricht gehandelt! 11 Und als David am Morgen aufstand, erging das Wort des HERRN an den Propheten Gad, den Seher Davids, also: 12 Gehe hin und sage zu David: So spricht der HERR: Dreierlei lege ich dir vor; erwähle dir deren eines, daß ich es dir antue! 13 Gad kam zu David, zeigte es ihm an und sprach: Willst du, daß sieben Jahre Hungersnot in dein Land komme, oder daß du drei Monate lang vor deinen Widersachern fliehen müssest und sie dich verfolgen, oder daß drei Tage lang Pestilenz in deinem Lande sei? So besinne dich nun und siehe, was ich dem antworten soll, der mich gesandt hat! 14 David sprach zu Gad: Mir ist sehr angst! Doch laß uns in die Hand des HERRN fallen, denn seine Barmherzigkeit ist groß; aber in der Menschen Hand will ich nicht fallen! 15 Da ließ der HERR Pestilenz in Israel kommen vom Morgen an bis zur bestimmten Zeit, daß von dem Volk, von Dan bis Beerseba, siebzigtausend Mann starben. 16 Als aber der Engel seine Hand über Jerusalem ausstreckte, um sie zu verderben, ließ sich der HERR des Übels gereuen, und er sprach zu dem Engel, dem Verderber unter dem Volke: Es ist genug! Laß nun deine Hand ab! Der Engel des HERRN aber war bei der Tenne Aravnas, des Jebusiters. 17 Als David den Engel sah, der das Volk schlug, sprach er zum HERRN: Siehe, ich habe gesündigt, ich habe die Missetat begangen! Was haben aber diese Schafe getan? Laß doch deine Hand wider mich und wider meines Vaters Haus gerichtet sein! 18 Und Gad kam zu David an jenem Tage und sprach zu ihm: Gehe hinauf und errichte dem HERRN einen Altar in der Tenne Aravnas, des Jebusiters! 19 Also ging David hinauf, wie Gad gesagt und der HERR geboten hatte. 20 Und als Aravna aufblickte, sah er den König mit seinen Knechten zu ihm herüberkommen. Da ging Aravna hinaus und verneigte sich vor dem König mit dem Angesicht zur Erde; 21 und Aravna sprach: Warum kommt mein Herr und König zu seinem Knechte? David sprach: Die Tenne von dir zu kaufen, um dem HERRN einen Altar zu bauen, damit die Plage vom Volke abgewandt werde! 22 Aber Aravna sprach zu David: Mein Herr und König nehme sie und opfere, was ihn gut dünkt! Siehe, da ist ein Rind zum Brandopfer, die Dreschwagen aber und das Geschirr des Ochsen mögen als Brennholz dienen! 23 Alles dieses schenkt Aravna, o König, dem Könige! Und Aravna sprach zum König: Der HERR, dein Gott, sei dir gnädig! 24 Aber der König sprach zu Aravna: Nicht also, sondern ich will es dir abkaufen gemäß seinem Werte; denn ich will dem HERRN, meinem Gott, kein Brandopfer darbringen, das mich nichts kostet. Also kaufte David die Tenne und die Rinder um fünfzig Schekel Silber. 25 Und David baute dem HERRN daselbst einen Altar und opferte Brandopfer und Dankopfer. Und der HERR ließ sich für das Land erbitten, und die Plage wurde von Israel abgewehrt.

Davids folkräkning

1 *1 Krön 21:1f. Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda." 2 *2 Mos 30:12f, Dom 20:1. Då sade kungen till Joab, befälhavaren*24:2Joab, befälhavarenAndra handskrifter: "Joab och befälhavarna". för hans här som var med honom: "Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket*24:2räkna folketFolkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1). så att jag får veta hur många de är." 3 Joab svarade kungen: "Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?" 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

5 *5 Mos 2:36, Jos 13:16. De gick*24:5De gickDen beskrivna resrutten gick österut och sedan motsols runt landet. över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. 6 *1 Mos 14:14, Jos 19:28. Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land*24:6Tatim-Hodshis landAndra handskrifter: "hetiternas land i riktning mot Kadesh".. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. 9 *1 Krön 27:24. Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

Domen över Davids synd

10 *2 Sam 12:13. Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt."

11 *1 Sam 9:9, 22:5. När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,*24:11GadBetyder "lycka" (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5). Davids siare. Han sade: 12 "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig." 13 *Jer 29:17, Hes 6:11f. Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: "Ska det komma svält i ditt land i sju*24:13sjuAndra handskrifter: "tre". år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."

14 David svarade Gad: "Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla." 15 *1 Krön 21:14.Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 *2 Mos 12:23. Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog! Dra tillbaka din hand." Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 *4 Mos 16:22. Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: "Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus."

David bygger ett altare åt Herren

18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: "Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas*24:18AraunaMotsvarar kanske ewrine, "herreman" på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk. tröskplats."*24:18tröskplatsMarken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (2 Krön 3:1).19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.

20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: "Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?" David svarade: "För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket." 22 Då sade Arauna till David: "Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen." Och Arauna sade till kungen: "Må Herren din Gud vara nådig mot dig."

24 Men kungen svarade Arauna: "Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet." Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver*24:24femtio siklar silverDrygt ett halvt kg eller fem årslöner för arbetaren (jfr Dom 17:10). Den högre summan som nämns i 1 Krön 21:25 (600 siklar guld) gällde troligen hela markområdet, inte bara tröskplatsen.. 25 *1 Krön 22:1, 2 Krön 3:1. Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.