1 *Apg 23:2. Fem dagar senare kom översteprästen Ananias ner tillsammans med några äldste och en advokat, en viss Tertullus, och de framförde sina anklagelser mot Paulus inför ståthållaren. 2 När Paulus kallats in började Tertullus anklaga honom och säga: 3 "Högt ärade Felix! Tack vare dig och ditt ledarskap har det länge rått fred, och detta folk har överallt och på alla sätt fått det mycket bättre. Detta erkänner vi med största tacksamhet.

4 För att inte besvära dig alltför länge, ber jag att du i din godhet lyssnar till vad vi i korthet har att säga. 5 *Apg 17:6, 28:22. Vi har nämligen funnit att den här mannen är en samhällsfara som sprider oro bland judar över hela världen. Han är en ledare för nasareernas sekt*24:5nasareernas sektLärjungar till Jesus från Nasaret. Än idag kallas kristna på hebreiska för notsrím. Jfr Matt 2:23 med not., 6 och han har till och med försökt vanhelga templet. Därför grep vi honom.*24:6 En del handskrifter tillägger (vers 7): "Vi ville döma honom efter vår egen lag. Men befälhavaren Lysias kom och ryckte honom med våld ur våra händer, och befallde mannens anklagare att komma till dig."8 När du förhör honom kan du själv få klarhet i allt det vi anklagar honom för." 9 Judarna*24:9JudarnaDvs de närvarande rådsherrarna (vers 1). instämde och påstod att det var på det sättet.

10 Ståthållaren gav nu tecken åt Paulus att tala, och han svarade: "Eftersom jag vet att du i många år har varit domare för detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt. 11 *Apg 21:17. Du kan själv få bekräftat att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbe. 12 Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller sprida oro bland folket, 13 och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.

14 *Apg 24:5. Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna. 15 *Dan 12:2, Joh 5:29. Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång. 16 *Apg 23:1, 1 Petr 3:16. Därför strävar jag också själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.

17 *Apg 11:29f, Rom 15:25. Efter flera år kom jag tillbaka för att överlämna gåvor åt mitt folk och frambära offer. 18 *Apg 21:27. Då fann de mig i templet när jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult. 19 Men där fanns några judar från Asien, och egentligen borde de stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig. 20 Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet, 21 *Apg 23:6, 28:20. om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."

22 Felix, som mycket väl kände till Vägen, sköt nu upp rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner ska jag avgöra målet." 23 *Apg 27:3, 28:16. Han befallde officeren att hålla Paulus i förvar men samtidigt ge honom viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att hjälpa honom.

24 Några dagar senare kom Felix tillsammans med sin hustru Drusilla*24:24Drusillavar dotter till Herodes Agrippa I (12:1), enligt Josefus berömd för sin skönhet., som var judinna. Han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på Kristus Jesus. 25 *Apg 17:32. Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig." 26 Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom.

27 *Apg 25:9. När två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus.*24:27Porcius Festusvar ståthållare i Judeen ca 60-62 e Kr. Och då Felix ville hålla sig väl med judarna, lät han Paulus bli kvar i fängelset.

1 And after five days Ananias the high priest descended with the elders, and with a certain orator named Tertullus, who informed the governor against Paul. 2 And when he was called forth, Tertullus began to accuse him, saying, Seeing that by thee we enjoy great quietness, and that very worthy deeds are done unto this nation by thy providence, 3 We accept it always, and in all places, most noble Felix, with all thankfulness. 4 Notwithstanding, that I be not further tedious unto thee, I pray thee that thou wouldest hear us of thy clemency a few words. 5 For we have found this man a pestilent fellow, and a mover of sedition among all the Jews throughout the world, and a ringleader of the sect of the Nazarenes: 6 Who also hath gone about to profane the temple: whom we took, and would have judged according to our law. 7 But the chief captain Lysias came upon us, and with great violence took him away out of our hands, 8 Commanding his accusers to come unto thee: by examining of whom thyself mayest take knowledge of all these things, whereof we accuse him. 9 And the Jews also assented, saying that these things were so. 10 Then Paul, after that the governor had beckoned unto him to speak, answered, Forasmuch as I know that thou hast been of many years a judge unto this nation, I do the more cheerfully answer for myself: 11 Because that thou mayest understand, that there are yet but twelve days since I went up to Jerusalem for to worship. 12 And they neither found me in the temple disputing with any man, neither raising up the people, neither in the synagogues, nor in the city: 13 Neither can they prove the things whereof they now accuse me. 14 But this I confess unto thee, that after the way which they call heresy, so worship I the God of my fathers, believing all things which are written in the law and in the prophets: 15 And have hope toward God, which they themselves also allow, that there shall be a resurrection of the dead, both of the just and unjust. 16 And herein do I exercise myself, to have always a conscience void of offence toward God, and toward men. 17 Now after many years I came to bring alms to my nation, and offerings. 18 Whereupon certain Jews from Asia found me purified in the temple, neither with multitude, nor with tumult. 19 Who ought to have been here before thee, and object, if they had ought against me. 20 Or else let these same here say, if they have found any evil doing in me, while I stood before the council, 21 Except it be for this one voice, that I cried standing among them, Touching the resurrection of the dead I am called in question by you this day.

22 And when Felix heard these things, having more perfect knowledge of that way, he deferred them, and said, When Lysias the chief captain shall come down, I will know the uttermost of your matter. 23 And he commanded a centurion to keep Paul, and to let him have liberty, and that he should forbid none of his acquaintance to minister or come unto him.

24 And after certain days, when Felix came with his wife Drusilla, which was a Jewess, he sent for Paul, and heard him concerning the faith in Christ. 25 And as he reasoned of righteousness, temperance, and judgment to come, Felix trembled, and answered, Go thy way for this time; when I have a convenient season, I will call for thee. 26 He hoped also that money should have been given him of Paul, that he might loose him: wherefore he sent for him the oftener, and communed with him. 27 But after two years Porcius Festus came into Felix’ room: and Felix, willing to shew the Jews a pleasure, left Paul bound.