1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken*1:1hedmarkenMoabs hedar (4 Mos 33:49) strax öster om Jeriko. De uppräknade platsnamnen tycks ha passerats under vandringen (jfr 4 Mos 33). mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. 2 Det är elva dagsresor från Horeb*1:2elva dagsresor från HorebCa 20 mil från berget Sinai. längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

3 I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden*1:3fyrtionde året … elfte månadenJan-feb, kanske 1406 f Kr., talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. 4 *4 Mos 21:23f, 33f. Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og*1:4slagit Sichon … OgKungar öster om Jordan. Se 2:26f, 4 Mos 21:21f., Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei.

5 På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: 6 Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: "Ni har stannat länge nog vid detta berg. 7 Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd*1:7amoreernas bergsbygdHär troligen samlingsnamn för södra delen av landet, från Jerusalem (Jos 10:3, 6) ner till Kadesh-Barnea (5 Mos 1:20). och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land*1:7kananeernas landHär troligen delen norr om Jerusalem upp till Libanon (jfr 11:30). och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. 8 *1 Mos 12:7, 15:18f, 17:8. Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem."

9 *2 Mos 18:17f. På den tiden sade jag till er: "Jag kan inte bära er ensam. 10 *1 Mos 15:5, 22:17, 5 Mos 10:22.Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. 12 Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? 13 Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän*1:13sätta dem till huvudmänSe 2 Mos 18:25. Lag och rätt påbjöds av Gud (se t ex 16:18f, 17:8f). över er." 14 Ni svarade mig: "Ditt förslag är gott."

15 *2 Mos 18:24f. Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar.

16 Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. 17 *2 Mos 23:3, 3 Mos 19:15, 5 Mos 16:19, 2 Krön 19:6, Ords 24:23f, Jak 2:9f. När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det." 18 Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra.

19 Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. 20 Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. 21 Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös."

22 *4 Mos 13:2f. Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män*1:22sända i väg några mänSe avsnittet om spejarna i 4 Mos 13-14. framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till." 23 Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. 24 De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. 25 De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss."

26 Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. 27 *4 Mos 14:2f. Ni klagade i era tält och sade: "Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. 28 Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter*1:28anakiterBerömda högresta kämpar (jfr 4 Mos 13:34). Jättelika kananeiska krigare nämns också i den egyptiska Anastasipapyren från 1200-talet f Kr. där."

29 Då svarade jag er: "Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! 30 *2 Mos 14:14, 24f, Jos 10:14, 42.Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. 31 *5 Mos 32:10f. Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats."

32 Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, 33 *2 Mos 13:21f, 4 Mos 10:33f. som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: 35 *4 Mos 14:21f, 26:64f, 32:11f, 5 Mos 2:14f, Ps 95:11. "Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren."

37 *4 Mos 20:12, 27:13f, 5 Mos 3:26f, 4:21, 34:4f. Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: "Inte heller du ska komma dit in. 38 Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. 39 *4 Mos 14:3, 31. Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. 40 Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet."

41 *4 Mos 14:40f. Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss." Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

42 Men Herren sade till mig: "Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er." 43 Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. 44 Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. 45 Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. 46 Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.

1 These be the words which Moses spake unto all Israel on this side Jordan in the wilderness, in the plain over against the Red sea, between Paran, and Tophel, and Laban, and Hazeroth, and Dizahab.*1.1 the Red…: or, Zuph 2 (There are eleven days’ journey from Horeb by the way of mount Seir unto Kadesh-barnea.) 3 And it came to pass in the fortieth year, in the eleventh month, on the first day of the month, that Moses spake unto the children of Israel, according unto all that the LORD had given him in commandment unto them; 4 After he had slain Sihon the king of the Amorites, which dwelt in Heshbon, and Og the king of Bashan, which dwelt at Astaroth in Edrei: 5 On this side Jordan, in the land of Moab, began Moses to declare this law, saying, 6 The LORD our God spake unto us in Horeb, saying, Ye have dwelt long enough in this mount: 7 Turn you, and take your journey, and go to the mount of the Amorites, and unto all the places nigh thereunto, in the plain, in the hills, and in the vale, and in the south, and by the sea side, to the land of the Canaanites, and unto Lebanon, unto the great river, the river Euphrates.*1.7 all…: Heb. all his neighbours 8 Behold, I have set the land before you: go in and possess the land which the LORD sware unto your fathers, Abraham, Isaac, and Jacob, to give unto them and to their seed after them.*1.8 set: Heb. given

9 And I spake unto you at that time, saying, I am not able to bear you myself alone: 10 The LORD your God hath multiplied you, and, behold, ye are this day as the stars of heaven for multitude. 11 (The LORD God of your fathers make you a thousand times so many more as ye are, and bless you, as he hath promised you!) 12 How can I myself alone bear your cumbrance, and your burden, and your strife? 13 Take you wise men, and understanding, and known among your tribes, and I will make them rulers over you.*1.13 Take: Heb. Give 14 And ye answered me, and said, The thing which thou hast spoken is good for us to do. 15 So I took the chief of your tribes, wise men, and known, and made them heads over you, captains over thousands, and captains over hundreds, and captains over fifties, and captains over tens, and officers among your tribes.*1.15 made: Heb. gave 16 And I charged your judges at that time, saying, Hear the causes between your brethren, and judge righteously between every man and his brother, and the stranger that is with him. 17 Ye shall not respect persons in judgment; but ye shall hear the small as well as the great; ye shall not be afraid of the face of man; for the judgment is God’s: and the cause that is too hard for you, bring it unto me, and I will hear it.*1.17 respect…: Heb. acknowledge faces 18 And I commanded you at that time all the things which ye should do.

19 And when we departed from Horeb, we went through all that great and terrible wilderness, which ye saw by the way of the mountain of the Amorites, as the LORD our God commanded us; and we came to Kadesh-barnea. 20 And I said unto you, Ye are come unto the mountain of the Amorites, which the LORD our God doth give unto us. 21 Behold, the LORD thy God hath set the land before thee: go up and possess it, as the LORD God of thy fathers hath said unto thee; fear not, neither be discouraged.

22 And ye came near unto me every one of you, and said, We will send men before us, and they shall search us out the land, and bring us word again by what way we must go up, and into what cities we shall come. 23 And the saying pleased me well: and I took twelve men of you, one of a tribe: 24 And they turned and went up into the mountain, and came unto the valley of Eshcol, and searched it out. 25 And they took of the fruit of the land in their hands, and brought it down unto us, and brought us word again, and said, It is a good land which the LORD our God doth give us. 26 Notwithstanding ye would not go up, but rebelled against the commandment of the LORD your God: 27 And ye murmured in your tents, and said, Because the LORD hated us, he hath brought us forth out of the land of Egypt, to deliver us into the hand of the Amorites, to destroy us. 28 Whither shall we go up? our brethren have discouraged our heart, saying, The people is greater and taller than we; the cities are great and walled up to heaven; and moreover we have seen the sons of the Anakims there.*1.28 discouraged: Heb. melted 29 Then I said unto you, Dread not, neither be afraid of them. 30 The LORD your God which goeth before you, he shall fight for you, according to all that he did for you in Egypt before your eyes; 31 And in the wilderness, where thou hast seen how that the LORD thy God bare thee, as a man doth bear his son, in all the way that ye went, until ye came into this place. 32 Yet in this thing ye did not believe the LORD your God, 33 Who went in the way before you, to search you out a place to pitch your tents in, in fire by night, to shew you by what way ye should go, and in a cloud by day. 34 And the LORD heard the voice of your words, and was wroth, and sware, saying, 35 Surely there shall not one of these men of this evil generation see that good land, which I sware to give unto your fathers, 36 Save Caleb the son of Jephunneh; he shall see it, and to him will I give the land that he hath trodden upon, and to his children, because he hath wholly followed the LORD.*1.36 wholly…: Heb. fulfilled to go after 37 Also the LORD was angry with me for your sakes, saying, Thou also shalt not go in thither. 38 But Joshua the son of Nun, which standeth before thee, he shall go in thither: encourage him: for he shall cause Israel to inherit it. 39 Moreover your little ones, which ye said should be a prey, and your children, which in that day had no knowledge between good and evil, they shall go in thither, and unto them will I give it, and they shall possess it. 40 But as for you, turn you, and take your journey into the wilderness by the way of the Red sea. 41 Then ye answered and said unto me, We have sinned against the LORD, we will go up and fight, according to all that the LORD our God commanded us. And when ye had girded on every man his weapons of war, ye were ready to go up into the hill. 42 And the LORD said unto me, Say unto them, Go not up, neither fight; for I am not among you; lest ye be smitten before your enemies. 43 So I spake unto you; and ye would not hear, but rebelled against the commandment of the LORD, and went presumptuously up into the hill.*1.43 went…: Heb. ye were presumptuous, and went up 44 And the Amorites, which dwelt in that mountain, came out against you, and chased you, as bees do, and destroyed you in Seir, even unto Hormah. 45 And ye returned and wept before the LORD; but the LORD would not hearken to your voice, nor give ear unto you. 46 So ye abode in Kadesh many days, according unto the days that ye abode there.