1 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 *Luk 14:16f, Joh 3:29. "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.

4 *Ords 9:1f. Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade*22:6misshandladeAnnan översättning: "förnedrade". och dödade dem.

7 *Matt 24:2. Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 *Matt 13:47, 21:43. Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.

11 *Ef 4:24, Upp 19:8. När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 *Matt 8:12, 13:41f, 25:30. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda."

15 *Mark 12:13f, Luk 20:20f. Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade. 16 De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna*22:16herodianernaPersoner som stödde Herodes kungaätt. De utgjorde inte något organiserat parti och namnet finns inte belagt utanför NT. för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren*22:17att betala skatt till kejsarenEn tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen. eller inte?"

18 Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare? 19 Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar*22:19denarEtt litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2)., 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 *Rom 13:7. De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg.

23 *Mark 12:18f, Luk 20:27f. Samma dag kom det fram några saddukeer till Jesus, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: 24 *5 Mos 25:5. "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.*22:24 5 Mos 25:5.25 Nu fanns det hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och han hade inga barn, så han efterlämnade sin hustru åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. 27 Sist av alla dog kvinnan. 28 Så vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."

29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.

31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."*22:32 2 Mos 3:6.33 När folket hörde detta var de överväldigade av hans undervisning.

34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna*22:34Fariseerna … saddukeernaMeningsmotståndare i frågan om uppståndelsen (jfr Apg 23:6f). svarslösa och samlades runt honom. 35 *Mark 12:28f, Luk 10:25f. En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade: 36 "Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.*22:37 5 Mos 6:5.38 Det är det största och första budet. 39 *Rom 13:9, Gal 5:14, Jak 2:8. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.*22:39 3 Mos 19:18.40 *Matt 7:12. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

41 *Mark 12:35f, Luk 20:41f. Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem: 42 "Vad tänker ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids." 43 *Fil 2:11. Då sade han till dem: "Hur kan då David genom Anden kalla honom Herre och säga: 44 Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter*22:44under dina fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24)..*22:44Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25).45 *Jes 11:1, 10, Upp 22:16. Om nu David kallar honom Herre*22:45David kallar honom HerreProfeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f), trots att denne är hans ättling (Rom 1:3)., hur kan han då vara Davids son?" 46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen fråga honom något mer.

1 And Jesus answered and spake unto them again by parables, and said, 2 The kingdom of heaven is like unto a certain king, which made a marriage for his son, 3 And sent forth his servants to call them that were bidden to the wedding: and they would not come. 4 Again, he sent forth other servants, saying, Tell them which are bidden, Behold, I have prepared my dinner: my oxen and my fatlings are killed, and all things are ready: come unto the marriage. 5 But they made light of it, and went their ways, one to his farm, another to his merchandise: 6 And the remnant took his servants, and entreated them spitefully, and slew them. 7 But when the king heard thereof, he was wroth: and he sent forth his armies, and destroyed those murderers, and burned up their city. 8 Then saith he to his servants, The wedding is ready, but they which were bidden were not worthy. 9 Go ye therefore into the highways, and as many as ye shall find, bid to the marriage. 10 So those servants went out into the highways, and gathered together all as many as they found, both bad and good: and the wedding was furnished with guests.

11 And when the king came in to see the guests, he saw there a man which had not on a wedding garment: 12 And he saith unto him, Friend, how camest thou in hither not having a wedding garment? And he was speechless. 13 Then said the king to the servants, Bind him hand and foot, and take him away, and cast him into outer darkness; there shall be weeping and gnashing of teeth. 14 For many are called, but few are chosen.

15 Then went the Pharisees, and took counsel how they might entangle him in his talk. 16 And they sent out unto him their disciples with the Herodians, saying, Master, we know that thou art true, and teachest the way of God in truth, neither carest thou for any man: for thou regardest not the person of men. 17 Tell us therefore, What thinkest thou? Is it lawful to give tribute unto Caesar, or not? 18 But Jesus perceived their wickedness, and said, Why tempt ye me, ye hypocrites? 19 Shew me the tribute money. And they brought unto him a penny. 20 And he saith unto them, Whose is this image and superscription? 21 They say unto him, Cæsar’s. Then saith he unto them, Render therefore unto Cæsar the things which are Cæsar’s; and unto God the things that are God’s. 22 When they had heard these words, they marvelled, and left him, and went their way.

23 The same day came to him the Sadducees, which say that there is no resurrection, and asked him, 24 Saying, Master, Moses said, If a man die, having no children, his brother shall marry his wife, and raise up seed unto his brother. 25 Now there were with us seven brethren: and the first, when he had married a wife, deceased, and, having no issue, left his wife unto his brother: 26 Likewise the second also, and the third, unto the seventh. 27 And last of all the woman died also. 28 Therefore in the resurrection whose wife shall she be of the seven? for they all had her. 29 Jesus answered and said unto them, Ye do err, not knowing the scriptures, nor the power of God. 30 For in the resurrection they neither marry, nor are given in marriage, but are as the angels of God in heaven. 31 But as touching the resurrection of the dead, have ye not read that which was spoken unto you by God, saying, 32 I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob? God is not the God of the dead, but of the living. 33 And when the multitude heard this, they were astonished at his doctrine.

34 But when the Pharisees had heard that he had put the Sadducees to silence, they were gathered together. 35 Then one of them, which was a lawyer, asked him a question, tempting him, and saying, 36 Master, which is the great commandment in the law? 37 Jesus said unto him, Thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind. 38 This is the first and great commandment. 39 And the second is like unto it, Thou shalt love thy neighbour as thyself. 40 On these two commandments hang all the law and the prophets.

41 While the Pharisees were gathered together, Jesus asked them, 42 Saying, What think ye of Christ? whose son is he? They say unto him, The Son of David. 43 He saith unto them, How then doth David in spirit call him Lord, saying, 44 The LORD said unto my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool? 45 If David then call him Lord, how is he his son? 46 And no man was able to answer him a word, neither durst any man from that day forth ask him any more questions.