1 Himmelriket är som en husbonde som gick ut tidigt på morgonen för att leja arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård.

3 Vid tredje timmen*20:3tredje timmenRäknat från gryningen. Den tredje, sjätte, nionde och elfte timmen motsvarar alltså ca kl 9, 12, 15 och 17. gick han ut och såg några andra stå sysslolösa på torget. 4 Han sade till dem: Gå till vingården, ni också! Jag ska ge er en rättvis lön. 5 Och de gick. Vid sjätte och nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. 6 Även vid elfte timmen gick han ut och fann några andra som stod där, och han sade till dem: Varför står ni här sysslolösa hela dagen? 7 De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till vingården, ni också!

8 På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men börja med de sista och sluta med de första. 9 De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar. 10 När sedan de första kom trodde de att de skulle få mer, men de fick också en denar. 11 När de fick den, klagade de på husbonden och sade: 12 De där som kom sist har arbetat en enda timme, och du har jämställt dem med oss som har stått ut med dagens slit och hetta. 13 Han svarade en av dem: Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Var du inte överens med mig om en denar? 14 Ta det som är ditt och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som jag gav dig. 15 *Rom 9:16, 21. Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon*20:15onda ögonSkriften framställer avunden med bilden av det onda ögat (jfr 1 Mos 4:6, 1 Sam 18:9). på att jag är god? 16 *Matt 19:30, Mark 10:31, Luk 13:30. Så ska de sista bli de första och de första bli de sista."

17 *Matt 17:22f, Mark 10:32f, Luk 18:31f. När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan och sade till dem där på vägen: 18 *Matt 16:21, 17:22f. "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden 19 *Joh 18:32. och utlämna honom åt hedningarna till att hånas och gisslas och korsfästas. Och på tredje dagen ska han uppstå."

20 *Matt 4:21, 10:2, Mark 10:35f. Då kom modern till Sebedeus söner fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något. 21 Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon sade till honom: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."

22 *Matt 26:39, 42, Joh 18:11. Jesus svarade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare*20:22dricka den bägareEn bild för Guds vredesdom (jfr Jes 51:17, Jer 25:15f, Upp 16:19). som jag ska dricka?" De svarade: "Det kan vi." 23 Jesus sade till dem: "Ni ska få dricka min bägare. Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har berett dem för."

24 *Mark 10:41f, Luk 22:24f. När de tio andra fick höra det, blev de upprörda över de båda bröderna. 25 *Luk 22:25f. Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. 26 Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. 28 *Joh 13:14, 1 Tim 2:6, Tit 2:14, 1 Petr 1:18f. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många*20:28mångaEn anspelning på Jes 53:12, i betydelsen alla människor.."

29 *Mark 10:46f, Luk 18:35f. När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom. 30 Två blinda*20:30Två blindaParallellerna i Mark 10:46f och Luk 18:35f nämner bara en av dem, Bartimeus, troligen för att han var den som talade med Jesus. satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" 31 Folket sade åt dem strängt att vara tysta, men de ropade bara ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

32 Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" 33 De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!" 34 Då förbarmade sig Jesus och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

1 For the kingdom of heaven is like unto a man that is an householder, which went out early in the morning to hire labourers into his vineyard. 2 And when he had agreed with the labourers for a penny a day, he sent them into his vineyard. 3 And he went out about the third hour, and saw others standing idle in the marketplace, 4 And said unto them; Go ye also into the vineyard, and whatsoever is right I will give you. And they went their way. 5 Again he went out about the sixth and ninth hour, and did likewise. 6 And about the eleventh hour he went out, and found others standing idle, and saith unto them, Why stand ye here all the day idle? 7 They say unto him, Because no man hath hired us. He saith unto them, Go ye also into the vineyard; and whatsoever is right, that shall ye receive. 8 So when even was come, the lord of the vineyard saith unto his steward, Call the labourers, and give them their hire, beginning from the last unto the first. 9 And when they came that were hired about the eleventh hour, they received every man a penny. 10 But when the first came, they supposed that they should have received more; and they likewise received every man a penny. 11 And when they had received it, they murmured against the goodman of the house, 12 Saying, These last have wrought but one hour, and thou hast made them equal unto us, which have borne the burden and heat of the day. 13 But he answered one of them, and said, Friend, I do thee no wrong: didst not thou agree with me for a penny? 14 Take that thine is, and go thy way: I will give unto this last, even as unto thee. 15 Is it not lawful for me to do what I will with mine own? Is thine eye evil, because I am good? 16 So the last shall be first, and the first last: for many be called, but few chosen.

17 And Jesus going up to Jerusalem took the twelve disciples apart in the way, and said unto them, 18 Behold, we go up to Jerusalem; and the Son of man shall be betrayed unto the chief priests and unto the scribes, and they shall condemn him to death, 19 And shall deliver him to the Gentiles to mock, and to scourge, and to crucify him: and the third day he shall rise again.

20 Then came to him the mother of Zebedee’s children with her sons, worshipping him, and desiring a certain thing of him. 21 And he said unto her, What wilt thou? She saith unto him, Grant that these my two sons may sit, the one on thy right hand, and the other on the left, in thy kingdom. 22 But Jesus answered and said, Ye know not what ye ask. Are ye able to drink of the cup that I shall drink of, and to be baptized with the baptism that I am baptized with? They say unto him, We are able. 23 And he saith unto them, Ye shall drink indeed of my cup, and be baptized with the baptism that I am baptized with: but to sit on my right hand, and on my left, is not mine to give, but it shall be given to them for whom it is prepared of my Father. 24 And when the ten heard it, they were moved with indignation against the two brethren. 25 But Jesus called them unto him, and said, Ye know that the princes of the Gentiles exercise dominion over them, and they that are great exercise authority upon them. 26 But it shall not be so among you: but whosoever will be great among you, let him be your minister; 27 And whosoever will be chief among you, let him be your servant: 28 Even as the Son of man came not to be ministered unto, but to minister, and to give his life a ransom for many. 29 And as they departed from Jericho, a great multitude followed him.

30 And, behold, two blind men sitting by the way side, when they heard that Jesus passed by, cried out, saying, Have mercy on us, O Lord, thou Son of David. 31 And the multitude rebuked them, because they should hold their peace: but they cried the more, saying, Have mercy on us, O Lord, thou Son of David. 32 And Jesus stood still, and called them, and said, What will ye that I shall do unto you? 33 They say unto him, Lord, that our eyes may be opened. 34 So Jesus had compassion on them, and touched their eyes: and immediately their eyes received sight, and they followed him.