Pular para o conteúdo
Publicidade

1 Tessalonicenses 2

RV

Apostelns tjänst i Tessalonike

1 1 Tess 1:5, 9. Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 Fil 1:30. Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi2:2misshandlade i FilippiSe Apg 16:16f.. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. 3 2 Kor 4:2. Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. 4 Gal 2:7, 1 Tim 1:11. Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.

5 Mark 12:40, 2 Kor 2:17, Apg 20:33. Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. 6 Joh 5:41. Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, 7 1 Kor 9:12. även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk2:7kommit med anspråkpå vördnadsbetygelser (2:6) eller ekonomiskt understöd (2:9).. I stället uppträdde vi kärleksfullt2:7kärleksfulltAndra handskrifter: "som barn", dvs utan pondus och myndighet (jfr 2 Kor 1:24). I sammanhanget blir den sakliga innebörden densamma. bland er. Som när en mor2:7en morOrdagrant: "en som ammar". sköter om sina barn 8 Apg 20:24, 2 Kor 12:15, Fil 2:17. ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit kära för oss.

9 Apg 18:3, 1 Kor 4:12, 1 Tess 4:11. Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, 12 Apg 20:31, Ef 4:1, Kol 1:10, 2 Tess 1:11. och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar2:12kallarAndra handskrifter: "har kallat". er till sitt rike och sin härlighet.

13 Matt 10:20, Gal 1:11, 1 Tess 1:5. Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 Apg 17:5. Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna2:14judarnaPaulus, som själv är jude, syftar på de fientligt inställda judiska ledarna (jfr not till Joh 1:19)., 15 Apg 7:52. som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 Matt 23:32f, Rom 2:5. när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna att dessa blir frälsta. fyller de ständigt sina synders mått.2:16fyller … sina synders måttNär syndens mått är fullt kommer domen. Jfr 1 Mos 15:16. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.

Längtan att besöka tessalonikerna

17 Rom 1:11, 1 Tess 3:10. Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er bara till det yttre, inte till hjärtat har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat komma till er jag, Paulus, både en och två gånger men Satan har hindrat oss.2:18önskat att få kommaKanske från Tessalonikes grannstad Berea (Apg 17:10f).19 2 Kor 1:14, Fil 4:1, 2 Tess 1:4. Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.

1 PORQUE, 2.1 cp. 1.9.hermanos, vosotros mismos sabéis que nuestra entrada á vosotros no fué vana:

2 Pues aun habiendo padecido antes, y sido afrentados 2.2 Hch. 16.22.en Filipos, como sabéis, tuvimos denuedo en Dios nuestro 2.2 Hch. 17.2,3.para anunciaros el evangelio de Dios con gran combate.

3 Porque nuestra exhortación no fué de error, ni de 2.3 cp. 4.7.inmundicia, ni por engaño;

4 Sino según fuimos aprobados de Dios para que se nos encargase el evangelio, así hablamos; 2.4 Ga. 1.10.no como los que agradan á los hombres, sino á Dios, el cual prueba nuestros corazones.

5 Porque nunca fuimos lisonjeros en la palabra, como sabéis, ni tocados 2.5 2 Co. 7.2.de avaricia; Dios es testigo;

6 Ni buscamos de los hombres gloria, ni de vosotros, ni de otros, aunque 2.6 1 Co. 9.4,6,12,18. 2 Ts. 3.9.podíamos seros carga 2.6 1 Co. 9.1.como apóstoles de Cristo.

7 Antes fuimos blandos entre vosotros como la que cría, que regala á sus hijos:

8 Tan amadores de vosotros, que quisiéramos entregaros no sólo el evangelio de Dios, mas aun 2.8 2 Co. 12.15. Fil. 2.17.nuestras propias almas; porque nos erais carísimos.

9 Porque ya, hermanos, os acordáis de nuestro 2.9 Hch. 18.3. 2 Ts. 3.8.trabajo y fatiga: que trabajando de noche y de día por no ser gravosos á ninguno de vosotros, os predicamos el evangelio de Dios.

10 Vosotros sois testigos, y Dios, de cuán santa y justa é irreprensiblemente nos condujimos con vosotros que creísteis:

11 Así como sabéis de qué modo exhortábamos y consolábamos á cada uno de vosotros, 2.11 1 Co. 4.14.como el padre á sus hijos,

12 Y os protestábamos que 2.12 Ef. 4.1. cp. 4.1anduvieseis como es digno de Dios, 2.12 cp. 5.24.que os llamó á su reino y gloria.

13 Por lo cual, también nosotros damos gracias á Dios sin cesar, 2.13 cp. 1.3.de que habiendo recibido la palabra de Dios que oísteis de nosotros, recibisteis 2.13 Ga. 4.14.no palabra de hombres, sino según es en verdad, la palabra de Dios, el cual obra en vosotros los que creísteis.

14 Porque vosotros, hermanos, habéis sido imitadores 2.14 Ga. 1.22.de las iglesias de Dios en Cristo Jesús que están en Judea; 2.14 Hch. 17.5. cp. 3.4. 2 Ts. 1.4,5.pues habéis padecido también vosotros las mismas cosas de los de vuestra propia nación, 2.14 He. 10.33,34.como también ellos de los Judíos;

15 Los cuales aun mataron al Señor Jesús y 2.15 Mt. 5.12. Hch. 7.52.a sus propios profetas, y á nosotros nos han perseguido; y no agradan á Dios, y se oponen á todos los hombres;

16 Prohibiéndonos hablar 2.16 Hch. 13.45,50 y 17.5,13.a los Gentiles, á fin de que se salven, para 2.16 Mt. 23.32.henchir la medida de sus pecados siempre: pues vino sobre ellos la ira hasta el extremo.

17 Mas nosotros, hermanos, privados de vosotros por un poco de tiempo, 2.17 Col. 2.5.de vista, no de corazón, tanto más 2.17 cp. 3.10.procuramos con mucho deseo ver vuestro rostro.

18 Por lo cual quisimos ir á vosotros, yo Pablo á la verdad, una vez y otra; mas Satanás nos embarazó.

19 Porque 2.19 Fil. 4.1.¿cuál es nuestra esperanza, ó gozo, ó corona 2.19 2 Ts. 1.4.de que me gloríe? ¿No sois vosotros, delante de nuestro Señor Jesucristo 2.19 cp. 3.13. 2 Ts. 2.1,8.en su venida?

1 El amor de Pablo.

2 Santidad y caridad.

20 Que vosotros sois nuestra gloria y gozo.

Veja também

1 Tessalonicenses
Ver todos os capítulos de 1 Tessalonicenses