Eclesiastes 2

Njutning och rikedom är förgängligt

1 *Pred 8:15, Luk 12:19f. Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.

2 *Ords 14:13, Pred 7:3, 6. Jag sade om skrattet:

"Det är dårskap",

och om glädjen:

"Vad tjänar den till?"

3 *Pred 7:17f. Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp*2:3liva uppAnnan översättning: "stärka", "locka". min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.

4 *1 Kung 6:1, 7:1, 2 Krön 3:1f, Höga V 8:11f. Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus*2:4byggde husSalomo byggde på sitt palats, "Libanonskogshuset", i tretton år (1 Kung 7). Han byggde också templet (1 Kung 5-8) samt många andra projekt (1 Kung 9:15, 19). åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. 5 Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. 6 Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. 7 *2 Krön 1:12. Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap*2:7boskapDe kungliga hjordarna var mycket stora (se 1 Krön 27:29f, 28:1, 1 Kung 4:23). av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. 8 *1 Kung 10:11f, 2 Krön 9:10f. Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder*2:8silver och guld och skatter från kungar och länderFrån handelsflottan och grannfolkens regenter (se 1 Kung 9:26f, Ps 72:10f).. Jag skaffade mig sångare och sångerskor*2:8sångare och sångerskorVanliga vid kungens hov (2 Sam 19:35, 1 Kung 10:12). Salomo skrev själv sånger (Ps 72, 127, 1 Kung 4:32) och organiserade templets musiker (2 Krön 8:14). och det som är mannens lust*2:8mannens lustSalomo anges som författare till Höga Visans kärlekspoesi. Han fick med tiden allt fler hustrur (Höga V 6:7), delvis på grund av politiska allianser (1 Kung 11).: en kvinna, ja, kvinnor*2:8en kvinna, ja, kvinnorDen troligaste översättningen av hebr. shiddá. Annan översättning (Septuaginta): "en munskänk och (vackra) servitriser".. 9 *1 Kung 10:23f, 2 Krön 9:22. Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. 10 Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.

11 *Pred 1:2, 14, Matt 6:29. Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.

Vishet och dårskap är förgängligt

12 *Pred 1:17, 7:26f. Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! 13 *Pred 7:11f, 9:18, 10:10. Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. 14 *Ords 14:33, 15:7, 17:24, Pred 8:1, 9:2. Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.

15 *Job 21:7f, Pred 6:8, 8:14, 9:2. Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. 16 *Job 18:17, Ps 49:11. För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!

Vad får människan för all sin möda?

17 *Job 3:21, 14:13. Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. 18 *Ps 39:7, 49:18. Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.

20 Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. 21 *Ps 39:7, Klag 5:2. För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. 22 *Pred 1:3. Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? 23 *Job 7:1f, 14:1, Pred 5:16. Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.

24 *Pred 5:18. Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda*2:24se det goda i sin mödaAnnan översättning: "ha det gott under sin möda" (även i 3:13, 5:17).. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. 25 *1 Kung 4:22f. För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom*2:25utom genom honomAndra handskrifter: "utom jag".? 26 *Ps 97:11, Ords 13:21f, 28:8. Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

1 DIJE ✝2.1 Lc. 12.19.yo en mi corazón: Ven ahora, te probaré con alegría, y gozarás de bienes. Mas he aquí esto también era vanidad.

2 ✝ 2.2 Pr. 14.13. A la risa dije: Enloqueces; y al placer: ¿De qué sirve esto?

3 Propuse en mi corazón agasajar mi carne con vino, y que ✝2.3 cp. 1.17.anduviese mi corazón en sabiduría, con retención de la necedad, hasta ver cuál fuese el bien de los hijos de los hombres, en el cual se ocuparan debajo del cielo todos los días de su vida.

1 las riquezas

2 y la sabiduría.

4 Engrandecí mis obras, ✝2.4 1 R. 7.1-12.edifiquéme casas, plantéme viñas;

5 Híceme huertos y jardines, y planté en ellos árboles de todos frutos;

6 Híceme estanques de aguas, para regar de ellos el bosque donde los árboles crecían.

7 ✝ 2.7 Gn. 14.14. Poseí siervos y siervas, y tuve hijos de familia; también tuve posesión grande de vacas y ovejas, sobre todos los que fueron antes de mí en Jerusalem;

8 ✝ 2.8 1 R. 9.28 y 10.10,14,21. Alleguéme también plata y oro, y tesoro preciado de reyes y de ✝2.8 1 R. 20.14, etc.provincias; híceme de cantores y cantoras, y los deleites de los hijos de los hombres, instrumentos músicos y de todas suertes.

9 Y fuí engrandecido, y aumentado más que todos los que fueron antes de mí en Jerusalem: á más de esto ✝2.9 ver. 3perseveró conmigo mi sabiduría.

10 No negué á mis ojos ninguna cosa que desearan, ni aparté mi corazón de placer alguno, porque mi corazón gozó de todo mi trabajo: y ✝2.10 cp. 3.22 y 5.18 y 9.9.ésta fué mi parte de toda mi faena.

11 Miré yo luego todas las obras que habían hecho mis manos, y el trabajo que tomé para hacer las: y he aquí, ✝2.11 cp. 1.1.todo vanidad y aflicción de espíritu, y ✝2.11 cp. 1.3.no hay provecho debajo del sol.

12 Después torné yo á mirar para ver la sabiduría ✝2.12 cp. 1.17.y los desvaríos y la necedad; (porque ¿qué hombre hay que pueda seguir al rey en lo que ya hicieron?)

13 Y he visto que la sabiduría sobrepuja á la necedad, como la luz á las tinieblas.

14 ✝ 2.14 Pr. 17.24. El sabio tiene sus ojos en su cabeza, mas el necio anda en tinieblas: empero también entendí yo que ✝2.14 Sal. 49.10.un mismo suceso acaecerá al uno que al otro.

15 Entonces dije yo en mi corazón: Como sucederá al necio me sucederá también á mí: ¿para qué pues he trabajado hasta ahora por hacerme ✝2.15 cp. 6.8,11 y 7.11,16 y 12.9,12.más sabio? Y dije en mi corazón, que también esto era vanidad.

16 Porque ni del sabio ni del necio habrá memoria para siempre; pues en los días venideros ya todo será olvidado, y también morirá el sabio como el necio.

17 Aborrecí por tanto la vida; porque la obra que se hace debajo del sol me era fastidiosa; por cuanto todo es ✝2.17 cp. 1.14.vanidad y aflicción de espíritu.

18 Yo asimismo aborrecí todo mi trabajo que había puesto por obra debajo del sol; el cual dejaré á otro que vendrá después de mí.

19 ✝ 2.19 Sal. 39.6. ¿Y quién sabe si será sabio, ó necio, el que se enseñoreará de todo mi trabajo en que yo me afané, y en que ocupé debajo del sol mi sabiduría? Esto también es vanidad.

20 Tornéme por tanto á desesperanzar mi corazón acerca de todo el trabajo en que me afané, y en que había ocupado debajo del sol mi sabiduría.

21 ¡Que el hombre trabaje con sabiduría, y con ciencia, y con rectitud, y que haya de dar su hacienda á hombre que nunca trabajó en ello! También es esto vanidad y mal grande.

22 ✝ 2.22 cp. 1.3. Porque ¿qué tiene el hombre de todo su trabajo, y fatiga de su corazón, con que debajo del sol él se afanara?

23 Porque todos sus días no son sino ✝2.23 Job 14.1.dolores, y sus trabajos molestias: aun de noche su corazón no reposa. Esto también es vanidad.

24 ✝ 2.24 cp. 3.12,13,22 y 5.18 y 8.15. Lc. 12.19. 1 Co. 15.32. No hay cosa mejor para el hombre sino que coma y beba, y que su alma vea el bien de su trabajo. También tengo yo visto que esto es de la mano de Dios.

25 Porque ¿quién comerá, y quién se cuidará, mejor que yo?

26 Porque al hombre que le agrada, Dios le da sabiduría y ciencia y gozo: mas al pecador da trabajo, el que allegue y amontone, ✝2.26 Job 27.16,17.para que dé al que agrada á Dios. También esto es vanidad y aflicción de espíritu.