1 På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. 2 *2 Kung 23:15f. På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: "Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus ska det födas en son vid namn Josia*13:2JosiaFörstörde Betels avgudatempel 622 f Kr, trehundra år senare (se 2 Kung 23:15f).. På dig ska han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och då ska man bränna människoben*13:2bränna människobenFör att göra altaret orent och oanvändbart (jfr 4 Mos 19:11). på dig." 3 På samma gång angav han ett tecken genom att säga: "Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret ska spricka, och askan på det spillas ut."

4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. 5 Och altaret sprack, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angett.

6 *2 Mos 8:8, 9:28, 10:17, 4 Mos 21:7, Apg 8:24. Då sade kungen till gudsmannen: "Ropa till Herren din Gud och be för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen." Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.

7 Då sade kungen till gudsmannen: "Kom med mig hem och styrk dig. Sedan ska jag ge dig en gåva." 8 *4 Mos 22:18, 24:13. Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta*13:8ätaUttryck för gemenskap och samhörighet (jfr 1 Mos 31:46, Rom 5:11). eller dricka, 9 för så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit." 10 Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.

11 I Betel bodde en gammal profet. Hans söner*13:11Hans sönerAndra handskrifter: "En av hans söner". kom och berättade för honom allt som gudsmannen den dagen hade gjort i Betel och vad han hade talat till kungen. När de hade berättat det för sin far, 12 frågade han dem: "Vilken väg gick han?" Hans söner hade sett vilken väg gudsmannen hade gått, han som hade kommit från Juda. 13 Då sade han till sina söner: "Sadla åsnan åt mig."

När de hade sadlat åsnan åt honom satt han upp på den 14 och gav sig av efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: "Är du den gudsman som kommit från Juda?" "Ja", svarade han. 15 Då sade han till honom: "Kom med mig hem och ät med mig." 16 Men han svarade: "Jag kan inte vända tillbaka och följa med dig, och jag vill inte äta eller dricka med dig här på platsen, 17 för Herren har genom sitt ord sagt till mig: Du ska varken äta eller dricka där. Du ska inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit." 18 Han sade till honom: "Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på Herrens befallning och sagt: Ta med honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom. 19 Då vände han tillbaka med honom och åt och drack i hans hus.

20 Men medan de satt till bords, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka. 21 Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger Herren: Därför att du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren din Gud har gett dig, 22 utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav."

23 Sedan han hade ätit och druckit, sadlade den gamle mannen åsnan åt profeten som han hade fört tillbaka. 24 *1 Kung 20:36. Profeten gav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen. 25 När folk som gick förbi såg den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och såg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, där den gamle profeten bodde, och berättade det.

26 När profeten som hade fört honom tillbaka från hans väg hörde det, sade han: "Det är gudsmannen, han som var upprorisk mot Herrens ord. Därför har Herren gett honom i lejonets våld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som Herren talat till honom." 27 Därefter sade han till sina söner att de skulle sadla åsnan åt honom. Och de sadlade den. 28 Så begav han sig av och fann den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och åsnan och lejonet stå bredvid. Lejonet hade inte ätit av den döda kroppen och inte heller rivit åsnan. 29 Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnan och förde den tillbaka. Den gamle profeten gick in i staden för att hålla dödsklagan och begrava honom. 30 *2 Kung 23:17, Jer 22:18. Han lade hans döda kropp i sin egen grav. De höll dödsklagan efter honom och ropade: "Ack ve, min broder!" 31 Då han hade begravt honom, sade han till sina söner: "När jag dör, begrav mig då i den grav där gudsmannen ligger och lägg mina ben vid sidan av hans ben. 32 *2 Kung 23:15f. Sannerligen ska det ord gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens städer."

33 *2 Mos 28:41, 1 Kung 12:31. Inte heller därefter vände Jerobeam om från sin onda väg, utan gjorde åter alla slags män ur folket till offerhöjdspräster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster. 34 På så sätt blev han orsak till synd för Jerobeams hus så att det blev utplånat och utrotat från jorden.

1 Eis que, por ordem de Deus, veio de Judá a Betel *1Rs 12.22;2Rs 23.17um homem de Deus (E Jeroboão estava ao lado do altar para *1Rs 12.33queimar incenso.). 2 Por ordem de Jeová, *1Rs 13.32exclamou contra o altar e disse: Altar, altar! Assim diz Jeová: Eis que nascerá na casa de Davi um filho que se chamará *2Rs 23.15-16Josias; ele sacrificará sobre ti os sacerdotes dos altos que sobre ti queimaram incenso, e ossos de homens se queimarão sobre ti. 3 Naquele mesmo dia, deu um sinal, dizendo: *Êx 4.1-5;Jz 6.17Este é o sinal de que Jeová falou: Eis que se fenderá o altar, e se espalhará a cinza que está por cima dele. 4 Tendo o rei ouvido as palavras que o homem de Deus proferira contra o altar em Betel, Jeroboão estendeu, do altar, a mão, dizendo: Prendei-o. A mão que ele estendera contra o homem de Deus secou, de sorte que ele não a pôde trazer a si. 5 O altar também se fendeu, e a cinza se espalhou do altar, conforme o sinal que, por ordem de Jeová, havia dado o homem de Deus. 6 Então, respondeu o rei ao homem de Deus: *Êx 8.8,28;9.28;At 8.24Consegue o favor de Jeová, teu Deus, e ora por mim, para que se me restitua a minha mão. Conseguiu *Lc 6.27-28o homem de Deus o favor de Jeová, e a mão do rei se lhe restituiu e tornou-se como dantes era. 7 Disse o rei ao homem de Deus: Vem comigo para casa e conforta-te, e *1Sm 9.7-8;2Rs 5.15dar-te-ei uma recompensa. 8 Respondeu o homem de Deus ao rei: *1Rs 13.16-17;Nm 22.18;24.13Se me deres a metade da tua casa, não entrarei na tua casa, nem comerei pão, nem beberei água neste lugar. 9 Pois assim me foi intimado por ordem de Jeová, dizendo: Não comerás pão, nem beberás água, nem voltarás pelo caminho por que vieste. 10 Ele, pois, se foi por outro caminho e não voltou a Betel pelo caminho por que viera.

11 Ora, *1Rs 13.25;2Rs 23.18morava em Betel um velho profeta; veio um de seus filhos e contou-lhe tudo o que o homem de Deus fizera aquele dia em Betel; as palavras que tinha dito ao rei, contaram-nas também a seu pai. 12 Perguntou-lhes seu pai: Por que caminho se foi ele? Ora, tinham visto seus filhos o caminho por que voltara o homem de Deus, que tinha vindo de Judá. 13 Ele disse a seus filhos: Albardai-me o jumento. Albardaram-lhe o jumento, no qual ele montou. 14 Foi após o homem de Deus e o achou sentado debaixo do terebinto. Perguntou-lhe: És tu o homem de Deus que vieste de Judá? Ele respondeu: Sou. 15 Então, lhe disse: Vem comigo para casa e come pão. 16 Porém ele respondeu: *1Rs 13.8-9Não posso voltar contigo, nem entrar na tua casa; não comerei pão, nem beberei água contigo neste lugar, 17 porque me foi dito *1Rs 20.35por ordem de Jeová: Não comerás pão, nem beberás água ali, nem tornarás a ir pelo caminho por que foste. 18 Tornou-lhe: Eu também sou profeta como tu, e por ordem de Jeová falou-me um anjo, dizendo: Faze-o voltar contigo para a casa, para que ele coma pão e beba água. Mentiu-lhe. 19 Assim, voltou com ele, e comeu pão na sua casa, e bebeu água.

20 Estando eles à mesa, veio a palavra de Jeová ao profeta que o tinha feito voltar; 21 e clamou ao homem de Deus que tinha vindo de Judá, dizendo: Assim diz Jeová: Porquanto não obedeceste a ordem de Jeová e não guardaste o mandamento que Jeová, teu Deus, te ordenou, 22 mas voltaste, e comeste pão, e bebeste água no lugar de que te disse: Não comas pão, nem bebas água, o teu cadáver não entrará no sepulcro de teus pais. 23 Quando o profeta a quem tinha feito voltar havia comido pão e bebido água, albardou o jumento para ele. 24 Foi-se, e, no caminho, *1Rs 20.36um leão saiu-lhe ao encontro e matou-o; o seu cadáver ficou estendido no caminho, o jumento estava parado junto a ele, e também o leão ficou perto do cadáver. 25 Eis que, passando por ali certos homens, viram o cadáver estendido no caminho, e o leão posto em pé ao lado; foram e contaram-no na cidade onde *1Rs 13.11morava o velho profeta.

26 Tendo ouvido isso o profeta que o tinha feito voltar do caminho, disse: É o homem de Deus que desobedeceu à palavra de Jeová; por isso, Jeová o entregou ao leão, que o despedaçou e matou, conforme a palavra que Jeová lhe falou. 27 Disse a seus filhos: Albardai-me o jumento. Eles o fizeram. 28 Então, foi e achou o cadáver estendido no caminho, e o jumento e o leão que estavam ao lado; não tinha o leão devorado o cadáver, nem despedaçado ao jumento. 29 O profeta tomou o cadáver do homem de Deus, pô-lo em cima do jumento e levou-o consigo; e chegou à cidade do profeta velho para o chorar e para o enterrar. 30 Meteu o cadáver no seu sepulcro; e eles o choraram, dizendo: Ai! Meu irmão! 31 Depois de o haver enterrado, disse a seus filhos: Quando eu morrer, enterrai-me no sepulcro em que está enterrado o homem de Deus; *2Rs 23.17-18ponde os meus ossos junto aos seus ossos. 32 Porque certamente se cumprirão *1Rs 13.2as palavras que por ordem de Jeová exclamou contra o altar em Betel e *1Rs 12.31contra todas as casas dos altos que estão nas cidades de *1Rs 16.24Samaria.

33 Depois disso, não tornou Jeroboão do seu mau caminho, porém, dentre todo o povo, fez ainda sacerdotes dos altos; e consagrou *Jz 17.5a todo aquele que o queria, para que houvesse sacerdotes dos altos. 34 *1Rs 12.30;2Rs 17.21Isso se tornou em pecado à casa de Jeroboão, *1Rs 14.10;15.29-30para a cortar e para a destruir da face da terra.