1 *1 Kung 15:18f, 2 Kung 6:24. Ben-Hadad*20:1Ben-HadadTroligen Ben-Hadad II som efterträtt sin far Ben-Hadad I (15:18). Han kallas i assyriska källor Hadadezer ("stormguden är hjälparen") men är inte identisk med 900-talskungen Hadadezer, Rehobs son (2 Sam 8:3f)., som var kung i Aram, samlade hela sin här. Han hade med sig trettiotvå kungar, hästar och vagnar. Han drog upp och belägrade Samaria och angrep det. 2 Han skickade sändebud in i staden till Israels kung Ahab 3 och lät säga honom: "Så säger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillhör mig, och det bästa du har av kvinnor och barn*20:3kvinnor och barnGisslan för att garantera lydkungens samarbetsvillighet. tillhör mig också." 4 Israels kung svarade: "Som du har sagt, min herre och kung: Jag själv och allt jag har tillhör dig."

5 Men sändebuden kom tillbaka och sade: "Så säger Ben-Hadad: Jag har ju sänt bud till dig och låtit säga: Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn ska du ge mig. 6 Vid den här tiden i morgon ska jag sända mina tjänare till dig, för att genomsöka ditt hus och dina tjänares hus. Allt som dina ögon ser på med lust ska de ta med sig och föra bort."

7 *2 Kung 5:7. Då kallade Israels kung till sig alla de äldste i landet och sade: "Lägg märke till och se hur han vill oss ont! När han sände bud till mig och begärde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, vägrade jag ju inte att ge honom det." 8 Alla de äldste och allt folket sade till honom: "Hör inte på honom och gör honom inte till viljes." 9 Därefter svarade han Ben-Hadads sändebud: "Säg till min herre kungen: Allt som du förra gången sände bud till din tjänare om, det kommer jag att göra. Men det här kan jag inte acceptera." Sändebuden vände tillbaka med det svaret.

10 *2 Kung 6:31. Då sände Ben-Hadad bud till honom och lät säga: "Gudarna får straffa mig både nu och i framtiden om Samarias grus ska räcka till att fylla händerna på allt det folk som följer mig." 11 Men Israels kung svarade: "Säg honom: Den som sätter på sig svärdet ska inte skryta likt den som tar av sig det." 12 Så snart Ben-Hadad hörde det svaret där han satt och drack med kungarna i lägertälten, sade han till sina tjänare: "Gör er redo." Och de gjorde sig redo att anfalla staden.

13 Då kom en profet fram till Ahab, Israels kung, och sade: "Så säger Herren: Ser du hela denna stora massa? Jag ska i dag ge den i din hand, så att du ska inse att det är jag som är Herren." 14 Då frågade Ahab: "Genom vem?" Han svarade: "Så säger Herren: Genom provinshövdingarnas tjänare." Han frågade sedan: "Vem ska börja striden?" Han svarade: "Du själv." 15 Då mönstrade han provinshövdingarnas tjänare, och de var 232. Därefter mönstrade han allt folket, alla Israels män, 7 000 man.

16 Vid middagstiden gick de till anfall, just när Ben-Hadad höll på att berusa sig i lägertälten tillsammans med de trettiotvå kungar som hade kommit för att hjälpa honom. 17 Provinshövdingarnas tjänare drog ut först. De spejare som Ben-Hadad sände ut underrättade honom om att folk kom ut från Samaria. 18 Då sade han: "Om de dragit ut i fredlig avsikt, så grip dem levande. Och om de har dragit ut till strid, så grip dem också då levande." 19 Men när provinshövdingarnas tjänare och hären som följde dem hade kommit ut ur staden, 20 högg de var och en ner sin man, och arameerna flydde och Israel förföljde dem. Kung Ben-Hadad av Aram kom undan på en häst, tillsammans med några ryttare. 21 Israels kung drog ut och slog både ryttarhären och vagnshären och vållade arameerna ett stort nederlag.

22 Men profeten kom fram till Israels kung och sade till honom: "Stärk nu din ställning och se över vad du bör göra, för nästa år kommer Arams kung åter att dra upp mot dig."

23 Den arameiske kungens tjänare sade till honom: "Deras gud är en bergsgud. Därför har de besegrat oss. Låt oss nu strida mot dem på slätten, så ska vi utan tvivel besegra dem. 24 Gör så här: Avsätt var och en av kungarna från hans plats och insätt ståthållare i deras ställe. 25 Skaffa dig sedan själv en här, lik den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn. Låt oss sedan strida mot dem på slätten, så ska vi säkert besegra dem." Han lyssnade till dem och gjorde så.

26 Nästa år mönstrade Ben-Hadad arameerna och drog upp till Afek*20:26AfekKanske inte Afek på kustslätten (1 Sam 4:1, 29:1) utan en ort längre mot nordost. för att strida mot Israel. 27 Israels barn hade också blivit mönstrade och försetts med livsmedel och tågade därefter mot dem. Israels barn slog läger mitt emot dem, som två små gethjordar, medan arameerna uppfyllde landet.

28 Då kom gudsmannen och sade till Israels kung: "Så säger Herren: Eftersom arameerna har sagt att Herren är en bergens Gud och inte en dalarnas Gud, ska jag ge hela denna stora hop i din hand, för att ni ska inse att jag är Herren." 29 I sju dagar låg de i läger mitt emot varandra. Den sjunde dagen bröt striden ut, och Israels barn slog då på en enda dag 100 000 man fotfolk bland arameerna. 30 *1 Kung 22:25. De återstående flydde in i staden Afek, men stadsmuren föll ner över de 27 000 man som var kvar. Ben-Hadad flydde och kom in i staden och sprang från rum till rum.

31 Då sade hans tjänare till honom: "Vi har hört att Israels kungar är barmhärtiga kungar. Låt oss därför sätta säcktyg om våra höfter och rep om våra huvuden och överlämna oss åt Israels kung. Kanske låter han dig då få leva." 32 De band säcktyg omkring sina höfter och rep omkring sina huvuden och kom till Israels kung och sade: "Din tjänare Ben-Hadad ber: Låt mig få leva!" Han svarade: "Lever han fortfarande? Han är min broder."

33 Männen tog det som ett gott tecken och skyndade sig att svara: "Ben-Hadad är din broder!" Han sade: "Gå och hämta hit honom." Då kom Ben-Hadad ut till honom, och han lät honom stiga upp i sin vagn*20:33lät honom stiga upp i sin vagnSom en jämlike. En underordnad vasall hade fått gå bredvid.. 34 Ben-Hadad sade till honom: "De städer som min far tog från din far ska jag lämna tillbaka.*20:34städer ... lämna tillbakaSe 15:20. Ramot i Gilead återlämnades dock inte (22:3f). Och du ska få inrätta handelskvarter*20:34inrätta handelskvarterEn starkare kungs rättighet. Arameerna byggde senare ett sådant kvarter i staden Dan som grävts ut (jfr 2 Kung 10:33). i Damaskus för din räkning, så som min far fick göra i Samaria." Ahab svarade: "Låt oss ingå ett förbund så ska jag ge dig fri." Och han slöt ett förbund med honom och gav honom fri.

35 En av profetlärjungarna sade på Herrens befallning till en annan: "Slå till mig." Men mannen vägrade att slå honom. 36 *1 Kung 13:24. Då sade han till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens röst, ska ett lejon slå ner dig när du går ifrån mig." Och när han gick sin väg ifrån honom, kom ett lejon emot honom och dödade honom.

37 Sedan träffade han en annan man och sade: "Slå till mig." Och mannen slog honom så att det uppstod sår. 38 Därefter gick profeten och ställde sig i kungens väg. Han hade gjort sig oigenkännlig genom att sätta en bindel över ögonen. 39 När kungen kom förbi, ropade han till kungen: "Din tjänare gav sig ut mitt i striden, då en man plötsligt kom och förde en annan man till mig och sade: Vakta den här mannen. Om han kommer bort ska det gå för dig som det skulle ha gått för honom, eller också måste du betala en talent*20:39en talentCa 30 kg silver, mer än vad en arbetare kunde tjäna ihop under ett helt liv. silver. 40 *2 Sam 12:7. Medan din tjänare hade att göra än här och än där, kom mannen undan." Israels kung sade till honom: "Din dom är given. Du har själv fällt den."

41 Då tog han snabbt bort bindeln från sina ögon, och Israels kung kände igen honom och såg att han var en av profeterna. 42 *1 Sam 15:3, 9, 1 Kung 22:34. Han sade till kungen: "Så säger Herren: Därför att du släppte mannen som jag hade vigt åt förintelse ur din hand, ska det gå för dig som det skulle ha gått för honom, och ditt folk som det har gått hans folk." 43 *1 Kung 21:4. Israels kung begav sig då hem. Missmodig och arg kom han till Samaria.

1 *1Rs 15.18,20;2Rs 6.24Ben-Hadade, rei da Síria, ajuntou todo o seu exército; e *1Rs 22.31havia com ele trinta e dois reis, e cavalos, e carros. Subindo, *1Rs 16.24;2Rs 6.24,29sitiou a Samaria e pelejou contra ela. 2 Enviou mensageiros a Acabe, rei de Israel, na cidade, e disse-lhe: Assim diz Ben-Hadade: 3 A tua prata e o teu ouro é meu; também o melhor de tuas mulheres e filhos é meu. 4 O rei de Israel respondeu: É conforme a tua palavra, ó rei, meu senhor; eu sou teu, e tudo o que tenho. 5 Voltaram os mensageiros e disseram: Assim diz Ben-Hadade: Enviei-te, na verdade, mensageiros que dissessem: Tu me hás de entregar a tua prata, e o teu ouro, e tuas mulheres, e teus filhos. 6 Amanhã a estas horas, te enviarei os meus servos, que esquadrinharão a tua casa e as casas dos teus servos; meterão as mãos em tudo o que tens de precioso e o levarão.

7 O rei de Israel chamou todos os anciãos da terra e disse-lhes: Notai e *2Rs 5.7vede como este homem procura o mal; pois me mandou pedir minhas mulheres, meus filhos, a minha prata e o meu ouro; e não lhos neguei a ele. 8 Todos os anciãos e todo o povo lhe disseram: Não ouças, nem consintas. 9 Pelo que disse aos mensageiros de Ben-Hadade: Dizei ao rei, meu senhor: Farei tudo o que mandaste pedir no princípio ao teu servo; mas essa coisa não a posso fazer. Foram-se os mensageiros, e referiram-lhe a resposta. 10 Ben-Hadade tornou a enviar-lhe mensageiros e disse-lhe: *1Rs 19.2;2Rs 6.31Assim me façam os deuses e ainda mais, se o pó de Samaria bastar para encher as mãos de todo o povo que me segue. 11 O rei de Israel respondeu: Dizei-lhe: *Pv 27.1Não se vanglorie quem veste as armas como quem as depõe. 12 Quando Ben-Hadade ouviu essa resposta, *1Rs 16.9estando bebendo com os reis nas tendas, disse aos seus servos: Ponde-vos de prontidão. Puseram-se de prontidão contra a cidade.

13 Eis que um profeta, chegando-se a Acabe, rei de Israel, lhe disse: Assim diz Jeová: Vês toda esta grande multidão? Pois, hoje, *1Rs 20.28a entregarei nas tuas mãos, e *1Rs 18.36saberás que eu sou Jeová. 14 Perguntou Acabe: Por quem? Ele respondeu: Assim diz Jeová: Pelos servos dos príncipes das províncias. Acabe perguntou: Quem começará a batalha? Respondeu ele: Tu. 15 Então, fez revista dos servos dos príncipes das províncias, e eram duzentos e trinta e dois; depois deles, fez revista de todo o povo, a saber, dos filhos de Israel, e eram sete mil.

16 Saíram ao meio-dia. *1Rs 20.12Ben-Hadade, porém, estava bebendo e embriagando-se nas tendas com os trinta e dois reis que o ajudavam. 17 Saíram primeiro os servos dos príncipes das províncias; e Ben-Hadade enviou espias, que lhe vieram dizer: São homens que saíram de Samaria. 18 *2Rs 14.8-12Ele disse: Ou eles venham tratar de paz, tomai-os vivos; ou venham pelejar, tomai-os vivos. 19 Os servos dos príncipes das províncias e o exército que os seguia saíram da cidade. 20 Eles feriram, cada um ao que se lhe opunha; e os siros fugiram, e Israel os perseguiu. Ben-Hadade, rei da Síria, escapou a cavalo com cavaleiros. 21 Saiu o rei de Israel e feriu os cavalos e os carros, fazendo nos siros grande matança.

22 Então, o *1Rs 20.13profeta se chegou ao rei de Israel e lhe disse: Vai, fortifica-te, considera e vê o que fazes, porque, *1Rs 20.26;2Sm 11.1daqui a um ano, subirá o rei da Síria contra ti. 23 Os servos do rei da Síria disseram-lhe: *1Rs 14.23O seu deus é deus de montes; por isso, eram mais fortes do que nós; mas pelejemos contra eles em planície e, com certeza, seremos mais fortes do que eles. 24 Faze isto: tira os reis, cada um do seu lugar, e substitui-os por capitães, 25 e forma um exército igual em número ao que perdeste, cavalo por cavalo e carro por carro. Pelejaremos contra eles em planície e, com certeza, seremos mais fortes do que eles. Ele deu ouvidos ao que disseram e assim o fez.

26 Passado *1Rs 20.22um ano, fez Ben-Hadade revista dos siros e subiu a *2Rs 13.17Afeca para pelejar contra Israel. 27 Também dos filhos de Israel se fez revista, e foram providos de víveres e marcharam contra eles. Os filhos de Israel acamparam-se em frente deles, como dois pequenos rebanhos de cabritos; *Jz 6.3-5;1Sm 13.5-8os siros, porém, enchiam a terra. 28 Chegou *1Rs 17.18um homem de Deus e disse ao rei de Israel: Assim diz Jeová: Porque os Siros disseram: *1Rs 20.23Jeová é deus de montes e não é deus de vales, portanto, *1Rs 20.13entregarei toda esta grande multidão nas tuas mãos, e sabereis que eu sou Jeová. 29 Estiveram acampados sete dias uns em frente de outros. Ao sétimo dia, deu-se batalha, e os filhos de Israel, num dia, mataram dos siros cerca de cem mil homens de pé. 30 Os restantes, porém, fugiram para *1Rs 20.26Afeca e entraram na cidade; e caiu o muro sobre vinte e sete mil homens que restavam. Ben-Hadade fugiu, entrou na cidade e meteu-se *1Rs 22.25;2Cr 18.24numa câmara interior.

31 Disseram-lhe *1Rs 20.23-26os servos: Eis que temos ouvido dizer que os reis da casa de Israel são clementes; *Gn 37.34;2Sm 3.31ponhamos, pois, sacos sobre os lombos e cordas à roda das cabeças e saiamos a ter com o rei de Israel; talvez ele te salve a vida. 32 *1Rs 20.31Cingiram-se de sacos pelos lombos, puseram cordas à roda das cabeças e, indo ter com o rei de Israel, disseram: *1Rs 20.3-6Diz o teu servo Ben-Hadade: Concede-me a vida. O rei de Israel disse: Vive ele ainda? Ele é meu irmão. 33 Ora, os homens observavam atenciosamente, e logo se apoderaram da expressão que tinha usado, e disseram: Teu irmão Ben-Hadade! Ele disse: Ide, trazei-mo. Ben-Hadade saiu a ter com ele; e ele o fez subir ao carro. 34 Ben-Hadade disse-lhe: Restituirei a ti *1Rs 15.20as cidades que meu pai tomou a teu pai; e farás para ti ruas em Damasco, como meu pai as fez em Samaria. Eu, disse Acabe, feita esta aliança, te deixarei ir. Fez a aliança com ele e o deixou ir.

35 Ora, certo homem dentre *2Rs 2.3-7os filhos dos profetas disse, *1Rs 13.17-18por ordem de Jeová, ao seu companheiro: Fere-me, te peço. O homem recusou feri-lo. 36 Ele lhe disse: Porquanto não obedeceste a voz de Jeová, eis que, em te apartando de mim, te matará um leão. Logo que dele se apartara, *1Rs 13.24um leão o encontrou e matou. 37 Tendo ele encontrado outro homem, disse-lhe: Fere-me, te peço. O homem o bateu e feriu. 38 Partiu o profeta, ficou esperando ao rei no caminho e *1Rs 14.2disfarçou-se, cobrindo os olhos com o seu turbante. 39 Ao passar o rei, gritou e disse: O teu servo estava no meio da peleja; eis um homem, voltando-se, me trouxe outro homem e disse: Guarda-me este homem; se ele vier de qualquer maneira a faltar, *2Rs 10.24a tua vida responderá pela vida dele ou senão pagarás um talento de prata. 40 Estando o teu servo ocupado na peleja de uma e outra parte, ele desapareceu. Respondeu-lhe o rei de Israel: Esta será a tua sentença; tu mesmo a pronunciaste. 41 Ele se apressou e tirou de sobre os olhos o turbante; e o rei de Israel reconheceu que era um dos profetas. 42 Ele lhe disse: Assim diz Jeová: Porquanto deixaste escapar da tua mão o homem que eu havia votado à destruição, portanto, a *1Rs 20.39tua vida responderá pela vida dele, e o teu povo, pelo povo dele. 43 Foi-se o *1Rs 21.4rei de Israel, desgostoso e indignado, para sua casa e veio para Samaria.