1 *1 Kung 7:8, 9:24. Genom giftermål blev Salomo släkt med farao*3:1faraoTroligen Siamun (ca 986-967 f Kr), en relativt svag farao som behövde Salomos hjälp mot filisteerna mellan Egypten och Israel (jfr 9:16). En allians beseglades ofta med ett giftermål., kungen av Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad. Där fick hon bo tills han byggt färdigt sitt hus liksom Herrens hus och muren runt Jerusalem. 2 *2 Krön 33:17. Men folket offrade på höjderna, eftersom det fortfarande inte hade byggts något hus åt Herrens namn. 3 Salomo älskade Herren och följde sin far Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna*3:3offrade på höjdernaAlltså inte enligt budet i 5 Mos 12:5, att offra vid Guds helgedom. och tände rökelse där.

4 *1 Krön 16:39f, 21:29, 2 Krön 1:3f. Kungen begav sig till Gibeon*3:4GibeonStörre stad (Jos 10:2) ca 1 mil nordväst om Jerusalem. Här stod uppenbarelsetältet och kopparaltaret från Moses tid (2 Krön 1:3f). för att offra. Det var den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade tusen brännoffer på altaret där. 5 *2 Krön 1:7f. I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: "Be mig om det du vill att jag ska ge dig."

6 *1 Kung 1:48, 9:4f. Salomo svarade: "Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. 7 Herre min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in*3:7ut eller inAnnan översättning: "hur man är ledare eller anförare".. 8 *1 Mos 13:16, 1 Kung 4:20. Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. 9 Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"

10 Det gladde Herren att Salomo bad om detta. 11 Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte bett om långt liv, rikedom eller dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, 12 *1 Kung 4:31, 10:23f, Pred 1:16. därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att ingen som du har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig.

13 *Matt 6:33. Dessutom ger jag dig vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att ingen kung i alla dina dagar ska vara din like.*3:13ingen kung ska vara din likeSalomo skrev sedan den messianska kungapsalmen Ps 72.14 *5 Mos 4:40, Ords 3:2. Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv."

15 Då vaknade Salomo och såg: det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.

16 Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. 17 Den ena kvinnan sade: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. 18 Tredje dagen efter det att jag fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. 19 En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom. 20 Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. 21 Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, då var det inte min son som jag hade fött."

22 Då sade den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är död." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är död medan min son lever." Så grälade de inför kungen.

23 Kungen sade: "Den ena säger: Det här är min son som lever, och din son är död. Den andra säger: Nej, din son är död och min son lever." 24 Sedan sade kungen: "Ge mig ett svärd." När man kom med svärdet till kungen, 25 sade han: "Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra."

26 *Jes 49:15. Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!" Men den andra sade: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"

27 Då tog kungen till orda och sade: "Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor." 28 När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.

1 *1Rs 7.8;9.16,24;2Cr 8.11Salomão aparentou-se com Faraó, rei do Egito, pois tomou por mulher a filha de Faraó *1Rs 9.24e a levou para a Cidade de Davi, *1Rs 7.1;9.10até que acabasse de edificar a sua casa, e a Casa de Jeová, e *1Rs 9.15o muro à roda de Jerusalém. 2 Entretanto, o *Lv 17.3-5;Dt 12.13-14povo oferecia sacrifícios sobre os altos, porque, até aqueles dias, não se tinha edificado casa ao nome de Jeová. 3 *Dt 6.5;Sl 31.23Salomão amava a Jeová, *1Rs 2.3;9.4;11.4,6,38andando nos estatutos de seu pai Davi, exceto que ele oferecia sacrifícios e queimava incenso nos altos.

4 *2Cr 1.3Foi o rei a *Js 18.21-25Gibeão, para oferecer sacrifícios, *1Cr 16.39;21.29porque aquele era o grande alto. Ofereceu Salomão mil holocaustos sobre aquele altar. 5 *1Rs 9.2;11.9Em Gibeão, apareceu Jeová a Salomão, *Nm 12.6;Mt 1.20em sonho de noite. Disse-lhe Deus: Pede-me o que queres que eu te dê. 6 Respondeu Salomão: Tu *2Sm 7.8-17usaste de grande misericórdia com meu pai Davi, teu servo, *1Rs 9.4segundo ele andou diante de ti em verdade, e justiça, e em retidão de coração para contigo; *1Rs 1.48guardaste-lhe esta grande misericórdia deste-lhe um filho que se assentasse no seu trono, como hoje está. 7 Agora, ó Jeová, meu Deus, *1Cr 22.9-13tu me fizeste reinar a mim em lugar de Davi, meu pai. *1Cr 29.1;Jr 1.6-7Eu sou um menino pequenino; *Nm 27.17não sei sair, nem entrar. 8 *Êx 19.6;Dt 7.6Teu servo está no meio de teu povo que escolheste, *Gn 15.5;22.17dum povo grande que nem se pode contar, nem reduzir a número pela multidão. 9 *Pv 2.3-9;Sl 72.1-2;Tg 1.5Dá, pois, ao teu servo um coração dócil para poder julgar ao teu povo *2Sm 14.17e para poder discernir entre o bem e o mal. Por que quem poderá julgar a este teu povo tão grande?

10 Agradou ao Senhor essa oração, por ter Salomão pedido uma tal coisa. 11 Disse-lhe Deus: Porquanto pediste essa coisa e não pediste muitos dias, nem riquezas, nem a vida dos teus inimigos, porém pediste entendimento para discernires o que é justo, 12 eis *1Jo 5.14-15que faço segundo as tuas palavras. Eis *1Rs 4.29-31;5.12que te dou um coração sábio e entendido, de modo que, antes de ti, não houve quem te fosse semelhante, nem depois de ti se levantará teu igual. 13 *1Rs 4.21-24;10.23,27Também te dei o que me não pediste, a saber, riquezas e glória, de modo que não haverá nenhum dentre os reis semelhante a ti, por todos os teus dias. 14 *1Rs 3.6Se tu andares nos meus caminhos, guardando os meus estatutos e os meus mandamentos, como andou teu pai Davi, prolongarei os teus dias. 15 Então, *Gn 41.7despertou Salomão, e eis que era sonho. Tendo vindo a Jerusalém, pôs-se diante da arca da Aliança do Senhor, ofereceu holocaustos e ofertas pacíficas *1Rs 8.65e deu um banquete a todos os seus servos.

16 Vieram ter com o rei duas mulheres prostitutas e *Nm 27.2puseram-se diante dele. 17 Disse-lhe uma das mulheres: Ah! Meu senhor! Eu e esta mulher moramos na mesma casa. Dei à luz um filho, estando ela comigo. 18 Três dias depois de ter eu dado à luz, também esta mulher deu à luz um filho. Nós estávamos juntas; nenhuma outra pessoa estava conosco na casa, somente nós estávamos ali. 19 Durante a noite, morreu o filho desta mulher, porque se deitara sobre ele. 20 Levantando-se ela à meia noite, enquanto dormia a tua escrava, tirou-me do lado a meu filho, e deitou-o no seu seio, e a seu filho morto deitou-o no meu seio. 21 Levantando-me eu pela manhã, para dar de mamar a meu filho, eis que estava ele morto; mas, depois de eu o ter examinado de dia, eis que não era ele o filho que me nascera. 22 A outra mulher respondeu: Não é assim; mas o vivo é meu filho, e o morto é o teu. A primeira replicou: Não; mas o morto é teu filho, e o vivo é o meu. Assim falavam diante do rei.

23 Disse o rei: Esta diz: O que está vivo é meu filho, e o teu é o morto; e a outra responde: Não, mas teu filho é o morto, e o meu é o vivo. 24 Disse, pois, o rei: Trazei-me uma espada. Trouxeram uma espada diante do rei. 25 Dividi, disse o rei, em duas partes o menino que está vivo e dai metade a uma e metade a outra. 26 Então, a mulher de quem era o filho que estava vivo falou ao rei *Gn 43.30;Jr 31.20(porque as suas entranhas se lhe enterneceram por seu filho.): Ah! Meu senhor! Dai-lhe a ela o menino que está vivo e de modo nenhum o mateis. A outra, porém, disse: Não será ele nem meu nem teu; dividi-o. 27 Respondeu o rei: Dai a esta o menino vivo e de modo nenhum o mateis; esta é sua mãe. 28 Todo o Israel ouviu a sentença que o rei havia proferido; tiveram medo do rei, porque *1Rs 3.9,11-12viram que estava nele a sabedoria de Deus, para fazer justiça.