1 *Jak 5:17f. Tishbiten Elia*17:1EliaBetyder "Herren är Gud" (jfr 18:39). En kraftfull profet (kap 17-21, 2 Kung 1-2, jfr Jak 5:17). Skulle enligt Malakis profetia komma tillbaka före Herrens dag (Mal 4:5), vilket enligt Jesus uppfylldes genom Johannes Döparen (Matt 11:14, 17:12)., som kom från*17:1som kom frånAnnan översättning: "en tishbit från". Staden Tishbe låg någonstans öster om floden Jordan. Gilead, sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det."

2 Och Herrens ord kom till honom: 3 "Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit*17:3bäcken KeritNågon av Jordans många bifloder. Många bäckraviner hade vatten endast under vinterhalvåret. öster om Jordan. 4 Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där." 5 Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där. 6 Korparna kom till honom med bröd*17:6brödOckså uttryck för mat i allmänhet. Korpar äter förutom kött även frukt etc. och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. 7 Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

8 Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: 9 *Luk 4:25f. "Bryt upp och gå till Sarefat*17:9SarefatFenicisk hamnstad mellan Tyrus och Sidon i nuvarande Libanon, ca 15 mil nordväst om Jordans bifloder., som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat." 10 Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka*17:10en änkaNämns av Jesus som ett exempel på Guds omsorg om icke-judar (Luk 4:26). som samlade ved. Då ropade han till henne: "Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka." 11 När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: "Ta också med en bit bröd åt mig." 12 *2 Kung 4:2f. Men hon svarade: "Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö."

13 Då sade Elia till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. 14 För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja*17:14mjöl … oljaBasingredienser i det dagliga brödet, normalt exportvaror i hamnstaden Sarefat. ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden." 15 *Matt 10:40f. Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. 16 Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.

17 En tid därefter blev kvinnans son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. 18 *Luk 5:8. Då sade hon till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?" 19 Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. 20 Och han ropade till Herren och sade: "Herre min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?" 21 *2 Kung 4:34f, Apg 20:10. Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: "Herre min Gud, låt den här pojkens själ komma tillbaka in i honom."

22 Och Herren hörde Elias bön, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23 *Luk 7:15, Joh 4:50. Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: "Se, din son lever." 24 Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning."

1 Elias, tisbita, que era dos que *Jz 12.4peregrinavam em Gileade, disse a Acabe: *1Rs 18.10;22.14;2Rs 5.20Pela vida de Jeová, Deus de Israel, em cuja presença estou, *1Rs 18.1;Lc 4.25;Tg 5.17não haverá neste ano nem orvalho nem chuva, senão conforme a minha palavra. 2 Veio a ele a palavra de Jeová, dizendo: 3 Retira-te daqui, vai para a banda do oriente e esconde-te junto da torrente de Querite, que está defronte do Jordão. 4 Beberás da torrente; eu *1Rs 17.9ordenei aos corvos que te sustentem ali mesmo. 5 Partiu e fez conforme a ordem de Jeová, porque foi e habitou junto da torrente de Querite, que está defronte do Jordão. 6 Os corvos traziam-lhe pela manhã pão e carne, também, de tarde, pão e carne; e ele bebia da torrente. 7 Mas passados dias, secou a torrente, porque não chovia sobre a terra.

8 Veio-lhe a palavra de Jeová, dizendo: 9 Levanta-te, vai para *Ob 20;Lc 4.26Sarepta, que pertence a Sidom, e ali habita. Eis que *1Rs 17.4ordenei ali a uma mulher viúva que te sustente. 10 Levantou-se e foi para Sarepta. Quando chegou à porta da cidade, estava ali uma mulher viúva apanhando lenha; *Gn 24.17;Jo 4.7ele a chamou e lhe disse: Traze-me, num vaso, um pouco de água para eu beber. 11 Indo ela a trazê-la, ele a chamou e lhe disse: Traze-me também um bocado de pão na tua mão. 12 Ela respondeu: *1Rs 17.1Pela vida de Jeová, teu Deus, *2Rs 4.2-7não tenho pão, senão somente um punhado de farinha no vaso e um pouco de azeite na almotolia. Eis que ando apanhando uns gravetos para ir prepará-lo para mim e para meu filho, a fim de que o comamos e morramos. 13 Elias disse-lhe: Não temas, vai e faze como disseste; mas primeiro faze dele para mim um pãozinho e traze-mo cá fora; para ti e para teu filho o farás depois. 14 Porque assim diz Jeová, Deus de Israel: A farinha que está no vaso não se acabará, nem o azeite da almotolia faltará, até o dia em que Jeová faça cair chuva sobre a terra. 15 Ela foi e fez conforme a palavra de Elias; comeram ele, e ela, e sua casa muitos dias. 16 A farinha não se acabou no vaso, nem o azeite faltou na almotolia, conforme a palavra que Jeová falou por meio de Elias.

17 Depois dessas coisas, adoeceu o filho da mulher, dona da casa, e a sua doença foi tão grave, que não lhe ficou mais fôlego. 18 Então, disse ela a Elias: *2Sm 16.10;2Rs 3.13;Jo 2.4Que tenho eu contigo, *1Rs 12.22ó homem de Deus? Vieste a mim para trazeres à memória o meu pecado e para matares a meu filho! 19 Ele lhe disse: Dá-me teu filho. Tomou-o do seu regaço, e levou-o para cima, à câmara, onde ele mesmo assistia, e pô-lo em cima do seu leito. 20 Clamou a Jeová e disse: Ó Jeová, meu Deus, trouxeste também o mal sobre a viúva em cuja casa assisto, matando-lhe o filho? 21 *2Rs 4.34-35;At 20.10Estendeu-se sobre o menino três vezes, e clamou a Jeová, e disse: Ó Jeová, meu Deus, faze que a alma deste menino torne a entrar nele. 22 Jeová ouviu a voz de Elias, e *Hb 11.35a alma do menino tornou a entrar nele, e reviveu. 23 Elias tomou o menino, e desceu-o da sua câmara à casa, e entregou-o à sua mãe, e disse: Vê! Teu filho vive! 24 Então, disse a mulher a Elias: *Jo 2.11;3.2Agora, sei que tu és um homem de Deus e que a palavra de Jeová na tua boca é verdade.