1 *2 Kung 8:18, 2 Krön 17:5, 21:6. Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål*18:1genom giftermålJoshafats son Joram (kap 21) gifte sig med Ahabs dotter Atalja (22:10f). blev han släkt med Ahab*18:1AhabKung i Nordriket Israel ca 874-853 f Kr (se 1 Kung 16:29f).. 2 *1 Kung 22:2f. Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.*18:2Ramot i GileadStrategisk ort vid karavanvägen nästan 5 mil öster om Jordan. Den hade förlorats till arameerna och inte återlämnats trots löfte om detta (1 Kung 20:34).3 Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?" Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden." 4 Joshafat sade dock till Israels kung: "Men fråga först Herren om det."

5 Då samlade Israels kung profeterna, fyrahundra män, och frågade dem: "Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?" De svarade: "Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand." 6 Men Joshafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?" 7 Israels kung svarade Joshafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Joshafat sade: "Kungen ska inte säga så." 8 Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son." 9 Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.

10 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna, så att de förgörs." 11 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand."

12 Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka." 13 Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom."

14 När han kom till kungen frågade kungen honom: "Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli? Han svarade: "Dra dit upp, så ska ni ha framgång. De ska bli givna i er hand." 15 Men kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?"

16 *4 Mos 27:17, Matt 9:36. Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt." 17 Då sade Israels kung till Joshafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?"

18 Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. 19 Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. 20 *1 Kung 22:21. Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? 21 Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så! 22 Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig."

23 *Joh 18:22, Apg 23:2. Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?" 24 Mika svarade: "Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig." 25 Men Israels kung sade: "Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joash, kungasonen, 26 och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka." 27 *Mika 1:2. Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk!"

28 *1 Kung 22:29f. Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. 29 Och Israels kung sade till Joshafat: "Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.

30 Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung." 31 När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom. 32 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

33 Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad." 34 Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men vid solnedgången dog han.

1 *2Cr 17.5Tinha Josafá riquezas e glória em abundância e aliou-se por casamento com Acabe. 2 *1Rs 22.2-35Passados alguns anos, desceu ele a ter com Acabe, em Samaria. Acabe mandou matar ovelhas e bois em grande quantidade para ele e para o povo que estava com ele; e o persuadiu a subir com ele a Ramote-Gileade. 3 Acabe, rei de Israel, perguntou a Josafá, rei de Judá: Irás comigo a Ramote-Gileade? Respondeu-lhe Josafá: Como tu és, sou eu; o meu povo, como o teu povo; e nós te acompanharemos na guerra.

4 Disse Josafá ao rei de Israel: Consulta, hoje, a palavra de Jeová. 5 O rei de Israel ajuntou os profetas, quatrocentos homens, e perguntou-lhes: Iremos à guerra contra Ramote-Gileade ou deixarei eu de ir? Responderam eles: Sobe, pois Deus a entregará nas mãos do rei. 6 Disse, porém, Josafá: Não há aqui ainda um profeta de Jeová, para que o consultemos? 7 Respondeu o rei de Israel a Josafá: Ainda há um homem pelo qual podemos consultar a Jeová; porém eu o aborreço, porque nunca profetiza a respeito de mim o bem, mas sempre o mal; este é Micaías, filho de Inlá. Disse Josafá: Não fale assim o rei. 8 Então o rei de Israel chamou um oficial e disse: Faze vir depressa a Micaías, filho de Inlá. 9 Ora, o rei de Israel e Josafá, rei de Judá, estavam sentados cada um no seu trono, vestidos de seus trajes reais, e estavam sentados no *Rt 4.1terreiro junto à entrada da porta de Samaria; e todos os profetas profetizavam diante deles. 10 Zedequias, filho de Quenaaná, fez para si uns chifres de ferro e disse: Assim diz Jeová: Com estes repelirás os siros, até que sejam consumidos. 11 Do mesmo modo, profetizaram todos os profetas, dizendo: Sobe a Ramote-Gileade e sê bem sucedido, porque Jeová a entregará nas mãos do rei.

12 O mensageiro que foi chamar a Micaías, disse-lhe: Eis que os profetas, a uma boca, têm augurado o bem ao rei; portanto, seja a tua palavra como a deles, e fala tu o bem. 13 Micaías respondeu: Pela vida de Jeová, *Nm 22.18-20,35o que diz meu Deus, isso falarei. 14 Tendo ele chegado à presença do rei, que lhe disse: Micaías, iremos à guerra contra Ramote-Gileade ou deixarei eu de ir? Respondeu ele: Subi e sede bem sucedidos; e eles serão entregues nas vossas mãos. 15 O rei disse-lhe: Quantas vezes te hei de conjurar que me não fales senão a verdade em nome de Jeová? 16 Respondeu ele: Vi todo o Israel disperso pelos montes, como *Nm 27.17;Ez 34.5-8;Mt 9.36ovelhas que não têm pastor; e Jeová disse: Estes não têm senhor; volte cada um em paz para sua casa. 17 Disse o rei de Israel a Josafá: Não te disse eu que ele não profetizaria a respeito de mim o bem, mas o mal? 18 Prosseguiu Micaías: Ouvi a palavra de Jeová: *Is 6.1-5;Dn 7.9-10Vi a Jeová sentado no seu trono, e todo o exército do céu, em pé, à sua direita e à sua esquerda. 19 Jeová perguntou: Quem enganará a Acabe, rei de Israel, para que suba e caia em Ramote-Gileade? Respondeu um de um modo, e outro, de outro. 20 Então, saiu um espírito, apresentou-se diante de Jeová e disse: Eu o enganarei. Perguntou-lhe Jeová: Como? 21 Respondeu ele: Sairei e serei um espírito mentiroso na boca de todos os seus profetas. Disse-lhe Jeová: Tu o enganarás e virás a prevalecer; sai e faze-o assim. 22 Agora, eis que Jeová pôs um espírito mentiroso na boca destes teus profetas e falou o mal a respeito de ti.

23 Então, se chegou Zedequias, filho de Quenaaná, e deu uma bofetada em Micaías, e disse: Por onde saiu de mim o Espírito de Jeová para falar a ti? 24 Respondeu Micaías: Tu o verás, naquele dia, quando entrares numa câmara interior para te esconderes. 25 O rei de Israel disse: *2Cr 18.8Pegai em Micaías, e tornai a levá-lo a Amom, *2Cr 34.8governador da cidade, e a Joás, filho do rei; 26 e dizei: Assim diz o rei: *2Cr 16.10Metei esse homem no cárcere e dai-lhe pão de angústia e água de angústia, até que eu volte em paz. 27 Respondeu Micaías: Se, na verdade, voltares em paz, não falou Jeová por minha boca. Acrescentou: *Mq 1.2Ouvi, povos, todos vós.

28 O rei de Israel e Josafá, rei de Judá, subiram a Ramote-Gileade. 29 Disse o rei de Israel a Josafá: Disfarçar-me-ei e entrarei na batalha; mas veste tu os teus trajes reais. Disfarçou-se o rei de Israel; e entraram na batalha. 30 Ora, o rei da Síria deu ordem aos capitães dos seus carros, dizendo: Não pelejeis contra pequeno nem grande, senão só contra o rei de Israel. 31 Assim que os capitães dos carros viram a Josafá, disseram: Este é o rei de Israel. Portanto, se viraram para pelejar contra ele, mas Josafá *2Cr 13.14-15gritou, Jeová o socorreu e Deus levou-os a se apartarem dele. 32 Vendo os capitães dos carros que não era o rei de Israel, deixaram de segui-lo. 33 Certo homem armou o seu arco ao acaso e feriu ao rei de Israel por entre as juntas da armadura; pelo que disse ao que guiava o carro: Dá volta e tira-me para fora do exército, porque estou gravemente ferido. 34 Tornou-se renhida a batalha naquele dia; todavia, o rei de Israel susteve-se no seu carro contra os siros até a tarde e, ao pôr do sol, morreu.