1 2 Kung 18:13f, Jes 36:1f. Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib32:1SanheribKrigarkung och imperiebyggare som regerade 705-681 f Kr och invaderade Juda 701 f Kr. Se även 2 Kung 18-19 och Jes 36-37., kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.
2 När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, 3 rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med det. 4 Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: "Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?"
5 1 Kung 9:24, 2 Krön 25:23. Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut32:5en annan mur längre utJerusalems befolkning ökade under Hiskias tid, inte minst på grund av flyktingar efter nordrikets fall. Jfr Jes 22:9f., befäste Millo32:5MilloBetyder "fyllning", troligen en terrass i Davids stad som gav stöd under borgen. i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. 6 Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: 7 2 Kung 6:16, 1 Krön 22:13, 1 Joh 4:4. "Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. 8 2 Krön 20:17, Jer 17:5, 7, Ps 20:8. Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.
9 Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish32:9LakishStor befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem. Assyriska reliefer i Nineve avbildar stadens erövring och bortförandet av judiska slavar., sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga: 10 "Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? 11 Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand. 12 2 Krön 31:1. Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld? 13 2 Kung 18:33f, 19:12. Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? 14 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. 15 Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!"
16 Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. 17 Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: "Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand."
18 Jes 36:11f. Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska32:18judiskaHebreiska, till skillnad från den internationella arameiskan (2 Kung 18:26). för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. 19 Ps 115:4. Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.
20 2 Kung 19:4, 15f. Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. 21 2 Kung 19:35f, Jes 37:36f. Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land32:21vände tillbaka till sitt landJfr Sanheribs egen version i not till 2 Kung 19:36.. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen32:21nerhuggenSanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare. Se 2 Kung 19:37. med svärd av sina egna söner.
22 Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. 23 Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.
24 2 Kung 20:1f, Jes 38:1f, Ps 30:3. Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk32:24dödssjukTroligen en tid före invasionen 701 f Kr som beskrivs i 32:1f. Se 2 Kung 20 och Jes 38.. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. 26 Jer 26:19. Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.
27 Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. 28 Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. 29 Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. 30 Jes 22:9. Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt32:30ledde vattnet neråtHiskia ledde in Gihonkällans vatten till Siloamdammen (Joh 9:7) genom en 0,5 km lång tunnel som kan besökas än i dag. En bevarad inskription i tunneln beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs. Jfr Jes 22:9f., väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. 31 5 Mos 8:2, 13:3, 2 Kung 20:12f, Jes 39:1f. Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.
32 2 Kung 20:20. Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i "Profeten Jesajas, Amos sons, syner32:32Profeten Jesajas, Amos sons, synerKanske Jesajaboken (se Jes 36-38).", i boken om Judas och Israels kungar. 33 Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
1 2Rs 18.13-19,37; Is 36.1—37.38Depois dessas coisas e dessa fidelidade, veio Senaqueribe, rei da Assíria, e entrou em Judá, e acampou-se contra as cidades fortificadas, pensando em apoderar-se delas. 2 Quando Ezequias viu que Senaqueribe tinha vindo e que estava resolvido a pelejar contra Jerusalém, 3 teve conselho com os seus príncipes e com os seus homens poderosos, a fim de que se tapassem as nascentes das águas que havia fora da cidade; e eles o ajudaram. 4 Ajuntou muito povo, e 2Rs 20.20taparam todas as fontes e 2Cr 32.30a torrente que corria pelo meio da terra. Por que viriam, diziam eles, os reis da Assíria e achariam abundância de água? 5 Ele cobrou ânimo, 2Cr 25.23reedificou todo o muro que estava demolido e, levantando-o até as torres, fez 2Rs 25.4outro muro por fora, fortificou a 1Rs 9.24Milo na Cidade de Davi, e fez armas e escudos em abundância. 6 Pôs capitães de guerra sobre o povo e, congregando-os na praça junto à porta da cidade, 2Cr 30.22falou-lhes ao coração: 7 1Cr 22.13Sede corajosos e fortes, não tenhais medo, nem vos assusteis por causa do rei da Assíria nem por causa de toda a multidão que está com ele; 2Rs 6.16pois há conosco um maior do que o que está com ele; 8 com ele está Jr 17.5um braço de carne; mas 2Cr 20.17conosco está Jeová nosso Deus, para nos ajudar e para pelejar as nossas pelejas. O povo descansou nas palavras de Ezequias, rei de Judá.
9 Depois disso, enviou Senaqueribe, rei da Assíria, os seus servos a Jerusalém (ora, estava diante de Laquis com todo o seu exército), a Ezequias, rei de Judá, e a todo o Judá que estava em Jerusalém, para lhe dizerem: 10 Assim diz Senaqueribe, rei da Assíria: Em que estais vós confiados, para vos deixardes sitiar em Jerusalém? 11 Não vos engana Ezequias para vos fazer morrer à fome e à sede, dizendo: Jeová, nosso Deus, nos livrará das mãos do rei da Assíria? 12 2Cr 31.1Não lhe tirou o mesmo Ezequias os altos e os altares e não ordenou a Judá e a Jerusalém, dizendo: Diante de um só altar adorareis e sobre ele queimareis incenso? 13 Não sabeis o que eu e meus pais temos feito a todos os povos de outras terras? Puderam de qualquer maneira os deuses das nações de outras terras livrar o seu país da minha mão? 14 Is 10.9-11Qual foi, de todos os deuses daquelas nações que meus pais destruíram, o que pôde livrar o seu povo da minha mão, para que possa o vosso Deus livrar-vos da minha mão? 15 Agora, não vos engane Ezequias, nem vos incite assim, nem lhe deis crédito. Pois deus algum de nenhuma nação ou reino pôde livrar o seu povo da minha mão, e da mão de meus pais; quanto menos vos livrará da minha mão o vosso Deus?
16 Os seus servos falavam ainda mais contra Deus Jeová e contra o seu servo Ezequias. 17 Escreveu também cartas para vituperar a Jeová, Deus de Israel, falando contra ele: 2Cr 32.14Assim como os deuses das nações de outras terras não livraram o seu povo da minha mão, assim também o Deus de Ezequias não livrará o seu povo da minha mão. 18 Clamaram em alta voz na língua dos judeus ao povo de Jerusalém que estava sobre o muro, para os atemorizar e perturbar, a fim de que se assenhoreassem da cidade. 19 Falaram do Deus de Jerusalém, como dos deuses dos povos da terra, que são obras das mãos dos homens.
20 Por causa disso, oraram o rei Ezequias e o profeta Isaías, filho de Amós, e clamaram ao céu. 21 Jeová mandou um anjo que exterminou no arraial do rei da Assíria todos os homens ilustres em valor, e os guias, e os capitães. Voltou o rei envergonhado para a sua terra. Tendo ele entrado na casa do seu deus, os que saíram das suas entranhas o mataram ali à espada. 22 Assim, salvou Jeová a Ezequias e aos habitantes de Jerusalém da mão de Senaqueribe, rei da Assíria, e da mão de todos, guiando-os de todos os lados. 23 2Sm 8.10Muitos trouxeram presentes a Jerusalém e a Jeová e coisas preciosas a Ezequias, rei de Judá, de modo que, desde então, foi exaltado à vista de todas as nações.
24 2Rs 20.1-11;Is 38.1-8Naqueles dias, adoeceu Ezequias mortalmente; e orou a Jeová, que lhe falou e lhe deu um sinal. 25 Não correspondeu, porém, Ezequias aos benefícios que lhe foram feitos, 2Cr 32.31;26.16pois o seu coração se exaltou. 2Cr 24.18Por isso, veio grande ira sobre ele, sobre Judá e sobre Jerusalém. 26 Todavia, por se ter exaltado o seu coração, Jr 26.18-19humilhou-se Ezequias, juntamente com os habitantes de Jerusalém, de modo que não veio sobre eles a grande ira de Jeová nos dias de Ezequias.
27 Teve Ezequias riquezas e honra em grande abundância. Proveu-se de tesourarias para prata, ouro, pedras preciosas, especiarias, escudos, e toda sorte de vasos custosos; 28 também de celeiros para o aumento de trigo, de mosto e de azeite; e de estribarias para toda a casta de animais e de currais para os rebanhos. 29 Além disso, se proveu de cidades e teve rebanhos e manadas em abundância, pois Deus lhe tinha dado muitíssima fazenda. 30 Este mesmo Ezequias também 2Rs 20.20tapou o manancial superior das águas de 1Rs 1.33Giom, fazendo-as correr em linha reta para o poente da Cidade de Davi. Ezequias foi bem sucedido em todas as suas obras. 31 Contudo, quando 2Rs 20.12;Is 39.1os embaixadores dos príncipes de Babilônia lhe foram enviados para se informarem do 2Cr 32.24;Is 38.7-8prodígio que tinha acontecido na terra, Deus o desamparou Dt 8.16para o experimentar, a fim de saber tudo o que havia no seu coração.
32 Ora, o resto dos atos de Ezequias e as suas boas obras, eis que estão escritos na Visão do Profeta Isaías, filho de Amós, no Livro dos Reis de Judá e de Israel. 33 Adormeceu Ezequias com seus pais, e sepultaram-no na parte de cima dos sepulcros dos filhos de Davi; e todo o Judá e os habitantes de Jerusalém fizeram-lhe honra quando morreu. Em lugar dele, reinou seu filho Manassés.