1 Sedan kom moabiterna*20:1Sedan kom moabiternaMoabs kung Mesha gjorde uppror mot Israel vid denna tid (2 Kung 3:4f). och ammoniterna och med dem andra ammoniter*20:1andra ammoniterAndra handskrifter (Septuaginta): "meuniterna" (en arabstam, se 26:7). för att strida mot Joshafat. 2 Man kom och berättade det för Joshafat och sade: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar,*20:2Hasason-TamarBetyder ungefär "grus med palmer", oas på Döda havets västra strand. det vill säga En-Gedi." 3 *Esra 8:21. Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. 4 Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.

5 Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. 6 *5 Mos 4:39, 1 Krön 29:11f, 2 Krön 14:11. Han sade: "Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. 7 Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? 8 De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: 9 *1 Kung 8:33f, 37f, 2 Krön 6:24f, 7:13f. Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.

10 *5 Mos 2:4f, 9, 19. Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. 11 Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. 12 *Dom 11:27, Ps 59:10, 121:1, 123:1f. Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig."

13 Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. 14 Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. 15 Han sade: "Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. 16 Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken*20:16HassisbackenBetyder "blombacken". Troligen bäckravinen Hasason, som kommer upp genom bergsöknen väster om En-Gedi och mynnar ut en mil söder om Tekoa (ca 3 mil söder om Jerusalem)., och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. 17 *2 Mos 14:13f. Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."

18 Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. 19 Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.

20 *Jes 7:9. Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni." 21 *Ps 106:1, 136:1. Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: "Tacka Herren, evig är hans nåd."

22 Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. 23 *Dom 7:22, 1 Sam 14:20, Hes 38:21. Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.

24 När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. 25 Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder*20:25kläderAndra handskrifter: "döda kroppar". och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. 26 Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen*20:26BerakadalenHebr. berachá betyder "välsignelse" eller "lovprisning".. Där välsignade de Herren, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.

27 Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. 28 De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus. 29 Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. 30 Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.

31 *1 Kung 22:41. Så regerade Joshafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba*20:31AsubaBetyder "den övergivna". och var dotter till Shilhi. 32 Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.

33 Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

34 *2 Krön 19:2. Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.

35 Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Ahasja*20:35AhasjaKung i nordriket Israel 853-852 f Kr. Se 1 Kung 22:52f, 2 Kung 1., trots att Ahasja levde ogudaktigt. 36 Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde fartygen i Esjon-Geber. 37 *1 Kung 22:49. Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sade: "Eftersom du har ingått förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet." Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.

1 Depois disso, os filhos de Moabe e os filhos de Amom, com alguns dos amonitas, vieram contra Josafá para lhe fazerem guerra. 2 Então, vieram alguns que avisaram a Josafá, dizendo: Uma grande multidão vem contra ti dalém do mar, da Síria; eis que já estão em *Gn 14.7Hazazom-Tamor, que é En-Gedi. 3 Josafá teve medo, e *2Cr 19.3pôs-se a buscar a Jeová, e *1Sm 7.6;Ed 8.21fez publicar um jejum em todo o Judá. 4 Judá ajuntou-se para pedir socorro a Jeová; de todas as cidades de Judá vieram a buscar a Jeová.

5 Josafá pôs-se em pé diante da congregação de Judá e de Jerusalém, na Casa de Jeová, diante do átrio novo, 6 e disse: Jeová, Deus de nossos pais, *Dt 4.39não és tu Deus no céu? *1Cr 29.11Não és tu que dominas sobre todos os reinos das nações? E na tua mão está o poder e a força, de modo que ninguém te pode resistir. 7 Não desapossaste tu, nosso Deus, os habitantes desta terra de diante do teu povo de Israel e *Is 41.8não a deste para sempre à semente de Abraão, teu amigo? 8 Habitaram nela e te edificaram um santuário ao teu nome, dizendo: 9 *2Cr 6.28-30Se nos sobrevier algum mal, espada, juízo, peste ou fome, nós nos apresentaremos diante desta casa e diante de ti (pois *2Cr 6.20o teu nome está nesta casa) e clamaremos a ti em nossa aflição, e tu nos ouvirás e salvarás. 10 Agora, eis que *2Cr 20.1-22os filhos de Amom, de Moabe e do monte Seir, *Nm 20.17-21cujas terras não permitiste a Israel invadir, quando saíam da terra do Egito, mas deles se desviaram e não os destruíram; 11 eis como nos dão o pago, vindo para nos lançarem fora da tua possessão, que nos deste em herança. 12 *Jz 11.27Não os julgarás, nosso Deus? Porque não temos força para resistirmos a esta grande multidão que vem contra nós, nem sabemos o que havemos de fazer; *Sl 25.15;121.1-2mas voltamos para ti os nossos olhos. 13 Todo o Judá estava em pé, diante de Jeová, com os seus pequeninos, mulheres e filhos.

14 Então, no meio da congregação *2Cr 15.1;24.20veio o Espírito de Jeová sobre Jaaziel, filho de Zacarias, filho de Benaia, filho de Jeiel, filho de Matanias, levita, dos filhos de Asafe; 15 e disse: Ouvi todos vós, povo de Judá, e vós os que habitais em Jerusalém, e tu, ó rei Josafá; assim vos diz Jeová: *2Cr 32.7-8;Êx 14.13Não tenhais medo, nem vos assusteis por causa desta grande multidão, *1Sm 17.47pois não é vossa a peleja, mas sim de Deus. 16 Amanhã, descereis contra eles. Eis que sobem pela subida de Ziz; achá-los-eis na extremidade do vale, defronte do deserto de Jeruel. 17 Nesta batalha, não tereis que pelejar; postai-vos, *Êx 14.13ficai parados e vede a salvação que Jeová vos dará, ó Judá e Jerusalém. Não tenhais medo, nem vos assusteis; amanhã saí-lhes ao encontro, *2Cr 15.2pois Jeová está convosco. 18 *2Cr 7.3Josafá prostrou-se com o rosto em terra; e todo o Judá e os moradores de Jerusalém prostraram-se diante de Jeová, adorando-o. 19 Os levitas dos filhos *Êx 6.18;1Cr 9.19dos coatitas e dos filhos dos coreítas levantaram-se para louvarem a Jeová, Deus de Israel, em voz bem alta.

20 Levantando-se cedo de manhã, saíram para o deserto de Tecoa. Ao saírem eles, pôs-se em pé Josafá e disse: Ouvi-me, Judá e vós os que habitais em Jerusalém. Crede em Jeová, vosso Deus e assim sereis estabelecidos; *Is 7.9crede os seus profetas e assim prosperareis. 21 Tendo ele tomado conselho com o povo, designou os que haviam de cantar a Jeová, e *1Cr 16.29;Sl 29.2louvar a beleza da santidade, quando saíram diante do exército, e dizer: *1Cr 16.34Dai graças a Jeová, porque a sua misericórdia dura para sempre. 22 Quando começaram a cantar e a dar louvores, *2Cr 13.13pôs Jeová emboscadas contra os filhos de *2Cr 20.10Amom, de Moabe e do monte Seir, que tinham vindo contra Judá; e foram desbaratados. 23 Porque os filhos de Amom e de Moabe se levantaram contra os habitantes do monte Seir, para os matar e destruir por completo; e, tendo acabado com os habitantes do monte Seir, *Jz 7.22;1Sm 14.20feriram-se uns aos outros.

24 Tendo Judá chegado à atalaia do deserto, olharam para a multidão. Eis que tudo eram corpos mortos jazendo em terra, e não houve ninguém que escapasse. 25 Quando Josafá e seu povo vieram para tirar os despojos deles, acharam entre eles fazenda, e cadáveres em abundância, e joias preciosas que tomaram para si, mais do que podiam levar; e gastaram três dias em saquearem o despojo, tão grande era. 26 Ao quarto dia, eles se ajuntaram no vale de Beraca, pois ali bendisseram a Jeová. Por isso, aquele lugar ficou sendo chamado o vale de Beraca até o dia de hoje. 27 Então, voltaram para Jerusalém com alegria todos os homens de Judá e de Jerusalém, com Josafá à frente, porque Jeová os tinha feito regozijar-se sobre os seus inimigos. 28 Vieram a Jerusalém com alaúdes, harpas e trombetas para a Casa de Jeová. 29 *2Cr 14.14;17.10O terror da parte de Deus veio sobre todos os reinos dos países, quando ouviram que Jeová tinha pelejado contra os inimigos de Israel. 30 Assim, o reino de Josafá ficou em paz, *2Cr 14.6-7;15.15porque o seu Deus lhe deu repouso ao redor.

31 *1Rs 22.41-43Josafá reinou sobre Judá. Ele tinha trinta e cinco anos quando começou a reinar e reinou vinte e cinco anos em Jerusalém. Sua mãe chamava-se Azuba, filha de Sili. 32 Ele andou nos caminhos de seu pai Asa, e deles não se afastou, fazendo o que era reto aos olhos de Jeová. 33 *2Cr 17.6Contudo, os altos não se tiraram; *2Cr 19.3nem tinha ainda o povo disposto o seu coração para o Deus de seus pais. 34 Ora, o restante dos atos de Josafá, tanto os primeiros como os últimos, eis que estão escritos na História de *2Cr 19.2Jeú, filho de Hanani, *1Rs 16.1,7que está inserta no Livro dos Reis de Israel.

35 *1Rs 22.48-49Depois disso, aliou-se Josafá, rei de Judá, com Acazias, rei de Israel, que procedeu mui iniquamente. 36 Aliou-se com ele para construírem navios que fossem *2Cr 9.21a Társis; e construíram os navios em Eziom-Geber. 37 Então, Eliézer, filho de Dodava, de Maresa, profetizou contra Josafá, dizendo: Pois que te aliaste com Acazias, destruiu Jeová as tuas obras. Os navios despedaçaram-se e não puderam ir a Társis.