1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:

3 *Jer 15:10, 20:14f. Låt dagen då jag föddes

bli utplånad,

och natten som sade:

"En pojke är född."

4 Låt den dagen vändas i mörker,

må Gud i höjden

inte fråga efter den

och inget dagsljus lysa över den.

5 Låt mörker och dödsskugga

återkräva den

och molnen sänka sig

över den.

Låt mörker slå den med skräck

under dagen.

6 Låt den natten gripas

av tjockaste mörker,

låt den inte räknas

bland årets dagar

eller få rum i månadernas krets.

7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,

låt inget jubel höras under den.

8 *Jer 27:1. Låt dem som besvärjer dagar

förbanna den,

de som kan mana fram*3:8besvärjer dagar … kan mana framAnnan översättning: "förbannar dagar … är redo att väcka". I hednisk vidskepelse ansågs vissa dagar mindre lyckosamma än andra. Leviatan*3:8LeviatanSe not till 40:20..

9 Låt dess stjärnor förmörkas

innan dagen gryr,

låt den förgäves vänta efter ljus,

låt den aldrig få se

gryningens strålar,

10 för den stängde inte dörrarna

till min moders liv

och dolde inte olyckan

för mina ögon.

11 *Job 10:18f, Pred 4:2. Varför fick jag inte dö vid födseln,

förgås när jag kom

ur min moders liv?

12 Varför fanns knän

som tog emot mig,

varför bröst där jag fick dia?

13 Då hade jag legat i ro,

jag hade sovit och vilat

14 tillsammans med kungar

och jordens rådsherrar

som byggde sig palatslika gravar,

15 eller med furstar som ägde guld

och fyllde sina hus med silver.

16 *Ps 58:9, 139:16, Pred 6:3. Eller varför blev jag inte nergrävd

som ett dödfött foster,

som ett barn

som aldrig såg ljuset?

17 *Jes 57:2, Upp 14:13. Där rasar inte de gudlösa längre,

där vilar de som uttömt sin kraft.

18 Där har alla fångar fått ro,

de hör inte slavdrivarens röst.

19 Små och stora är där lika,

och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige

och liv åt plågade själar,

21 *Upp 9:6. som längtar efter döden

utan att den kommer

och söker den mer än någon skatt,

22 som gläds i jubel och fröjdar sig

när de finner sin grav?

23 *Job 19:8. Varför ges liv

åt en man vars väg är dold,

åt den som är instängd av Gud?

24 *Ps 42:4, 80:6, 102:10. Suckar har blivit mitt dagliga bröd,

mina sorgerop strömmar

som vatten,

25 för det jag var rädd för

har drabbat mig,

det jag fasade för kommer över mig.

26 *Job 7:13f. Jag får ingen rast,

ingen ro, ingen vila,

ångest kommer över mig.

1 Depois disso, começou Jó a falar e amaldiçoou o seu dia. 2 E Jó disse:

3 *Jr 20.14-18Pereça o dia em que nasci

e a noite que disse:

Foi concebido um homem.

4 Converta-se aquele dia em trevas;

não olhe Deus para ele lá de cima,

nem sobre ele resplandeça a luz.

5 Reclamem-no para si as trevas e a sombra da morte;

sobre ele façam as nuvens a sua habitação;

espante-o tudo o que escurece o dia.

6 Aquela noite! Dela se apoderem densas trevas;

de que têm cantado os homens cantam.

não entre em o número dos meses.

7 Seja estéril aquela noite,

e nela não se ouçam vozes de regozijo.

8 Amaldiçoem-na os que amaldiçoam o dia

e são peritos *Jó 41.25em suscitar o Leviatã.

9 Escureçam-se as estrelas da sua alva;

espere ela a luz, e a luz não venha,

e não veja *Jó 41.18as pálpebras da manhã,

10 Porque não fechou as portas do ventre de minha mãe,

nem escondeu dos meus olhos a aflição.

11 *Jó 10.18-19Por que não morri ao sair da madre?

Por que não expirei ao deixar as entranhas?

12 Por que me receberam os joelhos?

Ou por que os peitos me amamentaram?

13 Pois, agora, *Jó 3.13-19;7.8-10,21;10.21-22;14.10-15,20-22;16.22;17.13-16;19.25-27;21.13,23-26;24.19-20;26.5-6;34.22eu estaria deitado e quieto;

eu dormiria e assim teria estado em descanso,

14 juntamente com os *Jó 12.18reis e *Jó 12.17conselheiros da terra

que edificaram para si mausoléus;

15 ou como os *Jó 12.21príncipes *Jó 27.16-17que possuíram ouro,

os quais encheram as suas casas de prata;

16 ou como aborto oculto eu não teria existido,

como infantes que nunca viram a luz.

17 Ali, os ímpios cessam de inquietar,

e ali *Jó 17.16descansam os cansados.

18 Ali, os encarcerados juntos repousam;

não ouvem a voz do encantador.

19 O pequeno e o grande ali estão,

e o servo está livre do seu senhor.

20 Porque se concede luz ao aflito,

e vida, aos amargurados de alma,

21 que esperam a morte, sem que ela venha,

e cavam em procura dela mais do que de tesouros escondidos;

22 que se regozijam em extremo

e exultam quando podem achar a sepultura?

23 Ao homem *Jó 19.6,8,12cujo caminho está escondido,

e a quem *Jó 19.8;Sl 88.8Deus cercou de todos os lados?

24 Como a minha comida, vêm *Jó 6.7;33.20os meus suspiros,

e, como águas, se derramam *Jó 30.16;Sl 42.4os meus gemidos.

25 Pois *Jó 9.28;30.15aquilo que temo me sobrevém,

e o de que tenho medo me acontece.

26 *Jó 7.13-14Não tenho repouso, nem estou quieto, nem tenho descanso,

mas vem inquietação.