1 Människan, av kvinna född,

lever en kort tid

och mättas av oro.

2 *Job 8:9, Ps 90:9f, 102:12, 103:15f, 144:4, Jes 40:6f, Hebr 13:14. Som ett blomster växer hon upp

och vissnar,

som en skugga flyr hon

och kan inte bestå.

3 Mot en sådan öppnar du ditt öga,

mig drar du till doms inför dig.

4 *Job 15:14, 25:4, Ps 14:3, 51:7, Jes 64:5. Kan en ren komma från en oren?

Nej, inte en enda!

5 *Ps 31:16, 39:5, 139:16. Om människans dagar är bestämda

och hennes månaders antal

är fastställt av dig,

om du har satt en gräns

som hon inte kan överskrida,

6 *Job 10:20, Ps 39:14. vänd då din blick ifrån henne

och ge henne ro,

låt henne få glädje av sin dag

som en daglönare.

7 För ett träd finns det hopp,

huggs det ner kan det gro igen

och nya skott ska inte saknas.

8 Även om dess rötter åldras i jorden

och stubben dör i mullen,

9 ska det grönska vid doften av vatten

och skjuta skott som ett ungt träd.

10 Men när en man dör ligger han där.

När en människa ger upp andan,

var är hon då?

11 *Jes 19:5. Som vattnet försvinner ur sjön

och en flod sinar och torkar ut,

12 så lägger sig människan

och står inte upp igen.

Först när inte himlen finns mer

vaknar hon och reser sig

från sin sömn.

13 Tänk om du ville

gömma mig i dödsriket,

dölja mig tills din vrede upphör,

sätta en bestämd tid för mig

och tänka på mig!

14 *Job 7:1. Kan en människa som en gång dött

få liv igen?

Då skulle jag hålla ut

i min mödas tid

tills min avlösning kommer.

15 Du skulle ropa på mig,

och jag skulle svara dig,

du skulle längta efter

dina händers verk.

16 Fastän du nu räknar mina steg

skulle du inte ge akt på min synd.

17 *Hos 13:12. Min synd skulle ligga i en förseglad pung,

och du skulle täcka över min skuld.

18 Men som berget faller

och vittrar bort,

som klippan flyttas från sin plats,

19 *Job 7:6, 8:13, 11:20, Ords 10:28. som vatten nöter sönder stenar,

som dess flöden sköljer bort myllan,

så gör du människans hopp

om intet.

20 Du besegrar henne för alltid

och hon går bort,

du förändrar hennes ansikte

och sänder i väg henne.

21 *Jes 63:16. Om hennes barn kommer till ära

vet hon det inte,

om de blir ringa

ser hon det inte.

22 Hennes kropp känner bara

sin egen plåga,

hennes själ bara sin egen sorg.

1 *Jó 5.7, ref.O homem, nascido da mulher,

é de poucos dias e cheio de inquietação.

2 *Sl 90.5-6;103.15;Is 40.6-7Como flor, nasce e murcha;

como *Jó 8.9sombra foge e não permanece.

3 Sobre um tal *Sl 8.4;144.3abres os teus olhos?

A mim me fazes entrar em juízo contigo?

4 Oxalá que o *Jó 15.14;25.4puro pudesse sair do imundo? Não é possível!

5 Visto que os seus dias estão contados, o *Jó 21.21número dos seus meses, nas tuas mãos,

e lhe tens demarcado limites intransponíveis.

6 *Jó 7.19, ref.Aparta dele o teu rosto, para que descanse,

até que, qual jornaleiro, goze do seu dia.

7 A esperança para a árvore, sendo cortada, é que torne a brotar,

e que não cessem os seus renovos.

8 Ainda que a sua raiz envelheça na terra,

e o seu tronco morra no pó,

9 contudo, ao cheiro de água, brotará

e lançará ramos como uma planta.

10 *Jó 14.10-15;3.13, ref.O homem, porém, morre e fica prostrado;

*Jó 13.19expira o homem e onde está?

11 Como *Is 19.5as águas se retiram do mar,

e o rio se esgota e seca,

12 assim *Jó 3.13o homem se deita e não se levanta.

Enquanto existirem os céus, não acordará,

nem será despertado do seu sono.

13 Quem me dera que me *Jó 3.13, ref.escondesses no Sheol,

que me ocultasses *Is 26.20até que a tua ira tenha passado,

que, após um tempo determinado, te lembrasses de mim!

14 Se o homem morrer, acaso, tornará a viver?

Todos os dias da minha milícia esperaria eu,

até que viesse a minha dispensa.

15 Tu chamarias, e eu te responderia;

serias afeiçoado *Jó 10.3, ref.à obra das tuas mãos.

16 Agora, porém, *Jó 31.4;34.21contas os meus passos;

porventura, *Jó 10.6não observas o meu pecado?

17 A minha transgressão *Dt 32.32-34está selada num saco;

e guardas fechada a minha iniquidade.

18 Mas o monte que se esboroa, desfaz-se,

e a penha se remove do seu lugar;

19 As águas gastam as pedras,

as suas inundações arrebatam o pó da terra.

Assim *Jó 7.6, ref.fazes perecer a esperança do homem.

20 Prevaleces para sempre contra ele, e *Jó 4.20;20.7ele passa;

mudas o seu rosto e o despedes.

21 Seus filhos recebem honras, e ele não o sabe;

são humilhados, mas ele nada percebe a respeito deles.

22 Somente para si mesmo sente dores a sua carne,

e para si mesmo lamenta a sua alma.