1 De tre männen slutade nu svara Job, eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.

2 *1 Mos 22:21, Job 27:5f. Men Elihu,*32:2ElihuBetyder "han är min Gud". Barakels son från Bus*32:2BusArabiskt stamområde (jfr 1 Mos 22:21, Jer 25:23)., av Rams släkt, blev upprörd. Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud, 3 och han blev upprörd mot Jobs tre vänner för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

4 Elihu hade väntat med att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5 Men när Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd. 6 Då tog Elihu, Barakels son, från Bus till orda. Han sade:

Jag är ung till åldern,

och ni är gamla.

Därför var jag rädd och vågade inte

lägga fram min mening för er.

7 *Job 12:12. Jag tänkte: "Åldern ska tala

och de många åren

förkunna vishet."

8 *1 Mos 41:39, Ords 2:6, Dan 1:17. Men det beror på anden

i människan,

den Allsmäktiges livsfläkt

ger henne förstånd.

9 *Ps 119:100. Det är inte åldern som ger vishet

eller bara gamla som förstår

vad som är rätt.

10 Därför säger jag: Lyssna på mig!

Också jag vill lägga fram

min mening.

11 Se, jag väntade på era ord,

jag lyssnade efter era insikter

när ni sökte finna de rätta orden.

12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,

men se,

ingen kunde motbevisa Job,

ingen kunde ge honom

svar på tal.

13 Svara nu inte: "Vi möttes av vishet.

Gud kan besegra honom,

inte människor."

14 Hans ord var inte riktade mot mig,

och jag ska inte bemöta honom

med era argument.

15 De är bestörta och svarar inte mer,

de har tappat talförmågan.

16 Skulle jag vänta

när de inget säger,

när de står där utan svar?

17 Också jag vill ta till orda,

också jag vill säga min mening,

18 *Jer 20:9. för jag är uppfylld av ord,

anden inom mig tvingar mig.

19 Se, mitt inre är som instängt vin*32:19instängt vinJäsande vin expanderar och kan spränga sitt kärl (jfr Matt 9:17 med not).,

som en ny vinlägel nära att brista.

20 Därför måste jag tala och få lättnad,

jag vill öppna mina läppar

och svara.

21 Jag ska inte vara partisk mot någon

och inte smickra någon människa.

22 Smicker vill jag inte veta av,

annars kunde min skapare

strax rycka bort mig.

1 Cessaram esses três homens de responder a Jó, porque era *Jó 10.7;13.18;27.2;31.6justo aos seus próprios olhos. 2 Então, se acendeu a ira de Eliú, filho de Baraquel, buzita, da família de Rão; acendeu-se a sua ira contra Jó, porque *Jó 27.5-6se justificava a si mesmo e *Jó 30.21, ref.não a Deus. 3 Também contra os seus três amigos se acendeu a sua ira, porque não tinham achado que responder e, contudo, tinham condenado Jó. 4 Como eram mais velhos do que ele, Eliú tinha esperado até esse momento para falar a Jó. 5 Vendo Eliú que não havia resposta na boca desses três homens, acendeu-se-lhe a ira.

6 Então, respondeu Eliú, filho de Baraquel, buzita:

Eu sou de pouca idade, e vós sois *Jó 15.10muito velhos;

pelo que receei e não me atrevi a manifestar a minha opinião.

7 Dizia eu: Falem os dias,

e a multidão dos anos ensine a sabedoria.

8 Há, porém, um espírito no homem,

e o *Jó 33.4assopro do Todo-Poderoso dá-lhe *Jó 38.36entendimento.

9 Os de muitos anos não é que são sábios,

nem os *Jó 32.7velhos, que entendem o juízo.

10 Portanto, eu dizia: Ouvi-me;

também eu manifestarei a minha opinião.

11 Eis que aguardei as vossas palavras,

escutei as vossas razões,

enquanto buscáveis que dizer.

12 Eu vos dei toda a minha atenção,

e não houve entre vós quem convencesse a Jó,

nem refutasse as suas palavras.

13 Não digais: Nele achamos a sabedoria;

Deus é que pode vencê-lo, não o homem!

14 Ele não se dirigiu diretamente a mim,

e eu não lhe responderei com as vossas razões.

15 Estão pasmados, não respondem mais!

Faltam-lhes palavras.

16 Hei de eu esperar, porque eles não falam,

Por que estão parados e não respondem mais?

17 Eu também darei a minha resposta,

também manifestarei a minha opinião.

18 Pois estou cheio de palavras,

o espírito dentro de mim me constrange.

19 Eis que o meu peito é como o mosto sem respiradouro,

como odres novos que estão para arrebentar.

20 Falarei, para que eu ache alívio;

abrirei os meus lábios e responderei.

21 Que não seja eu, pois, *Jó 13.8,10;34.19;Lv 19.15levado de respeitos humanos,

nem use de lisonja para com homem algum.

22 Pois não sei usar de lisonja;

se assim fizesse, em breve, me levaria o meu Criador.