1 *Job 1:6f. En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Även Åklagaren var med bland dem och trädde fram inför Herren. 2 Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade: "Från en färd över jorden där jag vandrat omkring." 3 Herren sade till Åklagaren: "Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Han står fortfarande fast i sin fromhet fastän du uppeggade mig mot honom för att förgöra honom utan skäl."

4 Åklagaren svarade Herren: "Hud för hud. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv. 5 *Job 1:11. Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." 6 *Luk 22:31.Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, han är i din hand. Men du måste skona hans liv."

7 Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. 8 *Jer 6:26, Hes 27:30, Jona 3:6. Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.

9 Då sade hans hustru till honom: "Står du fortfarande fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö." 10 *Job 1:22. Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, ska vi då inte också ta emot det onda?"

Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.

11 *Job 4:1, 8:1, 11:1. När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas*2:11ElifasBetyder "min Gud är guld". Jfr 1 Mos 36:11. De andra vännernas namn är svårtolkade. från Teman*2:11TemanStad i Edom sydost om Döda havet, förknippad med vishet (Jer 49:7)., Bildad från Shua*2:11ShuaTroligen ett nordvästarabiskt stamområde (jfr 1 Mos 25:2). och Sofar från Naama*2:11NaamaTroligen en ort i nordvästra Saudiarabien.. De enades om att gå och visa sitt deltagande och trösta honom.

12 *Job 1:20, Klag 2:10. Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft*2:12rev sönder sina mantlar och kastade stoftSorgeritual (jfr 2 Sam 13:19, 31). mot himlen över sina huvuden. 13 *Rom 12:15. Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.

1 *Jó 1.6-8Num dia em que os filhos de Deus vieram apresentar-se perante Jeová, sucedeu vir também Satanás entre eles apresentar-se perante Jeová. 2 Perguntou Jeová a Satanás: Donde vens? Respondeu Satanás a Jeová: De rodear a terra e de passear por ela. 3 Disse Jeová a Satanás: Acaso, notaste o meu servo Jó? Pois não há ninguém semelhante a ele na terra, homem íntegro e reto, que teme a Deus e que se desvia do mal. Ele ainda conserva a sua integridade, embora me incitasses contra ele, para o consumir sem causa. 4 Respondeu Satanás a Jeová: Pele por pele, tudo quanto o homem tem dará pela sua vida. 5 *Jó 1.11Mas estende a mão agora e toca-lhe nos ossos e na carne, e ele te renunciará à tua face. 6 Disse Jeová a Satanás: Eis que ele está ao teu dispor; somente poupa-lhe a vida.

7 Saiu Satanás da presença de Jeová e feriu a Jó *Jó 7.5;13.28;30.17-18,30;Dt 28.35de úlceras malignas, desde a planta do pé até o alto da cabeça. 8 Jó, *Jó 42.6;Jr 6.26;Jn 3.6sentado em cinza, tomou um caco para com ele se raspar. 9 Sua mulher disse-lhe: Conservas tu ainda a tua integridade? Renuncia a Deus e morre. 10 Mas ele lhe disse: Estás falando como fala uma mulher tola. Que? *Jó 1.21Receberemos o bem da mão de Deus e não receberemos o mal? *Jó 1.22Em tudo isso, não pecou Jó com os seus lábios.

11 Tendo ouvido três amigos de Jó todo esse mal que lhe havia sucedido, vieram, cada um do seu lugar; Elifaz, *Jó 6.19temanita; Bildade, suíta, e Zofar, naamatita. Tinham combinado para irem condoer-se dele e consolá-lo. 12 Tendo, de longe, olhado para ele, e não o conhecendo, levantaram a voz e choraram; e *Jó 1.20, ref.rasgou cada um o seu manto, *Js 7.6;Lm 2.10lançando pó ao ar sobre a sua cabeça. 13 *Ez 3.15Sentaram-se com ele na terra sete dias e sete noites, e nenhum deles lhe dizia palavra, pois viam que a dor era mui grande.