1 Inför sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
2 Job 36:33, Ps 29:3f. Lyssna noga
till dundret från hans röst,
till mullret som går ut
från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar
med sin väldiga röst,
han spar inte på blixtarna
när han låter sin röst höras.
5 Job 5:9, 9:10, 26:14, Ps 147:15f. Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
6 Job 36:27, 38:22, Ps 147:16. Snön befaller han:
"Fall över jorden!",
och regnet:
"Kraftiga skurar av regn!"
7 Han binder37:7binderOrdagrant: "förseglar" (så att ingen kan arbeta). alla människors händer
så att alla lär känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 Job 9:9, Ps 135:7. Stormen kommer från sin kammare,
kölden kommer med
nordanvinden.
10 Job 38:29. Gud sänder frost
med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln
vida omkring.
12 Ps 148:8. De far runt åt alla håll
efter hans styrning
och utför allt han befaller dem
över hela jordens yta.
13 Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land
eller visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, Job,
stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram
från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när jorden blir stilla
under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
breda ut skyarna som ett valv,
fasta som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget
att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
att jag vill tala?
Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
som strålar i skyarna
när vinden har gått fram
och skingrat dem?
22 Från norr37:22Från norrVäderstrecket förknippas med Guds boning (jfr Ps 48:13 med not). kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät
omger Gud.
23 Job 9:4, 36:5, 1 Tim 6:16. Den Allsmäktige kan vi inte finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.
1 Sobre isso treme também o meu coração, salta do seu lugar.
2 Dai ouvidos ao Jó 36.33;37.4-5;Sl 29.3-9estrondo da voz de Deus
e ao sonido que sai da sua boca.
3 Ele o envia por sob a extensão do céu
e o seu relâmpago, até Jó 37.12;28.24;38.13as extremidades da terra.
4 Depois, ruge uma voz;
troveja com a sua voz majestosa;
não retarda os raios, quando a sua voz é ouvida.
5 Jó 26.14Troveja Deus maravilhosamente com a sua voz,
Jó 37.14,16,23;5.9faz grandes coisas que não podemos compreender.
6 Pois diz à Jó 38.22neve: Cai sobre a terra;
di-lo também às chuvas,
até as Jó 36.27, ref.chuvas mais fortes.
7 Jó 12.14Põe um selo à mão de cada homem,
para que o conheçam todos os homens que fez.
8 Então, as feras entram nos Jó 38.40;Sl 104.22esconderijos
e ficam nos seus covis.
9 Jó 9.9Da câmara do Sul sai o tufão,
e, do Norte, o frio.
10 Ao sopro de Deus, forma-se Jó 38.29;Sl 147.17o gelo,
e as amplas águas são congeladas.
11 Jó 36.27Carrega de umidade a densa nuvem
Jó 36.29e estende a sua Jó 37.15nuvem de relâmpagos,
12 que faz evoluções sobre a sua direção,
para efetuar Jó 36.32;Sl 148.8tudo o que lhe ordena
sobre a Is 14.21;27.6superfície do mundo habitável:
13 ou seja, para a Êx 9.18,23;1Sm 12.18-19correção (ou seja, Jó 38.26-27para sua terra)
ou para 1Rs 18.45misericórdia, que ele a faça vir.
14 Inclina, Jó, os teus ouvidos a isso;
para e considera as maravilhas de Deus.
15 Acaso, sabes como Deus lhes dá as suas ordens
e faz brilhar o relâmpago da sua nuvem?
16 Porventura, sabes o equilíbrio das nuvens,
Jó 37.5,14,23as maravilhas daquele Jó 36.4que é perfeito em conhecimento.
17 Tu, cujos vestidos são quentes,
quando a terra está quieta por causa do siroco,
18 acaso, podes, como ele, Jó 9.8;Sl 104.2;Is 45.12;Jr 10.12;Zc 12.1estender o firmamento,
que é sólido como um espelho fundido?
19 Ensina-nos o que lhe diremos,
pois, ignorantes, Jó 9.14;Rm 8.26nós não podemos dirigir-lhe a palavra.
20 Ser-lhe-á dito que quero discutir?
Desejaria um homem ser aniquilado?
21 Eis que o homem não pode olhar para o sol que brilha no firmamento,
quando o vento tem passado e o deixa limpo.
22 Do norte vem o áureo esplendor;
Deus está cercado de majestade terrível.
23 Quanto ao Todo-Poderoso, Jó 11.7-8, ref.;Rm 11.33;1Tm 6.16não o podemos compreender; Jó 9.4;36.5grande é em poder.
Jó 8.3, ref.Não perverterá o juízo e a Is 63.9;Na 1.12;Lm 3.33plenitude da justiça.
24 Portanto, os homens o temem.
Ele Jó 5.13;1Co 1.26não se importa com os que se julgam sábios.