1 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge ska ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 Job 16:20. Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag verkligen har gått vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Även om ni förhäver er mot mig
och använder min förnedring
emot mig,
6 så ska ni veta
att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 Job 30:20. Jag ropar mot våldet
men får inget svar,
jag ropar men där finns ingen
rättfärdighet.
8 Job 3:23, Klag 3:5f. Han har spärrat min väg
så att jag inte kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9 Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor
tills jag går under.
Han rycker upp mitt hopp
som ett träd.
11 Job 13:24, 16:9, 33:10, Klag 2:5. Han har tänt sin vredes eld
mot mig
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger runt mitt tält.
13 Ps 31:12, 38:12, 88:9, 19. Han har drivit bort
mina bröder från mig,
alla jag känner
är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
ser mig som en främling,
en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
svarar han inte,
jag måste vädja
till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
för min hustru,
jag äcklar min egen familj.19:17min egen familjOrdagrant: "min mages barn". Syftar troligen på Jobs syskon, de som är födda ur samma moderliv som han själv, eftersom hans egna barn var döda (1:19).
18 Job 30:1. Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig
hånar de mig.
19 Ps 41:10, 55:13f, 88:9. För alla mina vänner
är jag avskyvärd,
de jag älskade
har vänt mig ryggen.
20 Job 16:8, 30:30, 33:21, Ps 102:6. Mina ben tränger ut
genom hud och kött,
jag har bara tandköttet kvar.
21 Job 1:11, Ps 32:4. Var barmhärtiga, ni mina vänner,
var barmhärtiga mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
med järnstift och bly!19:24blyAnvändes för att fylla i en inskrift i sten.
25 Job 16:19, Ps 78:35, 110:1, Jes 41:14, 47:4, Hos 13:14, 1 Kor 15:25f, Upp 1:18. Men jag vet att min återlösare lever19:25min återlösare leverMöjlig profetia om Kristus (jfr 1 Kor 15).,
att han till sist ska träda fram
över stoftet.
26 Jes 26:19, Dan 12:2, Joh 5:28f, 1 Kor 13:12. När sedan min sargade hud
är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 Ps 17:15, 73:26, 2 Kor 5:2, 1 Joh 3:2. Jag själv ska få skåda honom,
jag ska se honom
med egna ögon,
inte med någon annans.
Därefter längtar jag i mitt innersta.
28 Men ni säger:
"Hur ska vi förfölja honom?"
Roten till olyckan
har ni funnit hos mig19:28har ni funnit hos migAndra handskrifter (så Septuaginta): "finns hos honom"..
29 Ps 58:12, Pred 12:14, Matt 5:22. Var rädda för svärdet,
för vrede hör till synder
som straffas med svärd.
Därför ska ni veta
att det kommer en dom.
1 Então, respondeu Jó:
2 Até quando afligireis a minha alma
e me despedaçareis com palavras?
3 Já são dez vezes que me haveis vituperado.
Não vos envergonhais de me oprimir?
4 Embora tenha eu de fato errado,
o meu erro fica comigo.
5 Se Sl 35.26;38.16;55.12vos engrandecerdes na verdade contra mim
e me incriminardes pelo meu opróbrio,
6 sabei que Jó 16.11;27.2Deus não me fez justiça
e me cercou com a Jó 18.8-10;Sl 66.11;Lm 1.13sua rede.
7 Eis que Jó 9.24;30.20,24;Hc 1.2clamo: Violência! Porém não sou ouvido;
peço socorro, porém não há justiça.
8 Jó 3.23;Lm 3.7,9Com muros, fechou ele o meu caminho, de modo que não posso passar,
e pôs Jó 30.26trevas nas minhas veredas.
9 Jó 12.17,19;Sl 89.44Despojou-me da minha glória
e tirou-me da cabeça Jó 16.15;Sl 89.39;Lm 5.16a coroa.
10 De todos os lados, Jó 12.14me derrui, e eu me vou,
e a minha Jó 7.6, ref.esperança, arranca-a Jó 24.20como uma árvore.
11 Jó 16.9Acende também a sua ira contra mim,
e Jó 13.24;33.10sou tido por ele como um dos seus adversários.
12 Avançam-se Jó 16.13as suas tropas juntas,
Jó 30.12levantam um caminho alto contra mim,
e acampam-se ao redor da minha tenda.
13 Ele Jó 16.7;Sl 69.8pôs longe de mim a meus irmãos,
Jó 16.20;Sl 88.8,18e os que me conhecem são de todo alienados de mim.
14 Meus parentes faltaram,
e Jó 19.19os meus conhecidos esqueceram-se de mim.
15 Os que moram em minha casa e as minhas servas me têm por estranho.
Sou estrangeiro aos seus olhos.
16 Chamo ao meu servo, e ele não me responde.
Tenho que suplicar-lhe com a minha boca.
17 O meu bafo é intolerável à minha mulher,
sou repugnante aos filhos de minha mãe.
18 Até os pequeninos me Jó 12.4, ref.desprezam.
Tentando levantar-me, falam de mim.
19 Todos os Sl 38.11;55.13meus amigos íntimos me abominam,
e os que eu amava me voltam as costas.
20 Os Jó 16.8;33.21;Sl 102.5;Lm 4.8meus ossos apegam-se à minha pele e à minha carne,
e escapei-me com a pele dos meus dentes.
21 Compadecei-vos de mim, compadecei-vos de mim, amigos meus,
pois a Jó 1.11;Sl 38.2mão de Deus me tocou.
22 Por que me Jó 19.6;13.24-25;Sl 69.26;16.11perseguis como Deus
e não cessais de devorar a minha carne?
23 Oxalá que as minhas palavras fossem agora escritas!
Oxalá que fossem Is 30.8;Jr 36.2inscritas num livro!
24 Que com uma pena de ferro e com chumbo,
fossem para sempre gravadas na rocha!
25 Sei, porém, que Jó 16.19;Sl 78.35;Pv 23.11;Is 43.14;Jr 50.34o meu Redentor vive,
e o que vem depois de mim se levantará em pé sobre o pó;
26 E, depois de destruída esta minha pele,
mesmo fora da minha carne Sl 17.15;Mt 5.8;1Co 13.12;1Jo 3.2verei a Deus.
27 Vê-lo-ei ao meu lado,
e os meus olhos o contemplarão, não mais como adversário.
Eis que os meus rins Sl 73.26desfalecem dentro em mim.
28 Se disserdes: Como o havemos Jó 19.22de perseguir!
E que a causa deste mal se acha em mim,
29 temei a Jó 15.22, ref.espada.
Terríveis são os castigos dela,
para que saibais Jó 22.4;Sl 1.5;9.7;Ec 12.14que há juízo.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)