1 Job fortsatte sin utläggning. Han sade:
2 O, att jag var som i gångna månader,
som i dagarna då Gud vakade
över mig,
3 då hans lykta sken över mitt huvud
och jag gick i hans ljus
genom mörkret,
4 då jag var i min krafts dagar,
då Guds godhet vilade
över mitt hus,
5 då den Allsmäktige
ännu var med mig
och mina barn fanns
runt omkring mig,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk
och det rann bäckar av olja
ur klippan för mig.
7 När jag gick till porten29:7portenDär de äldste möttes och beslutade om samhällets frågor (jfr Rut 4:1, Ords 31:23). i staden
och intog min plats på torget,
8 då drog sig de unga undan
när de såg mig,
och de gamla reste sig och stod.
9 Stormännen höll tillbaka sina ord
och lade handen på munnen.
10 Furstarnas röst tystnade,
tungan fastnade vid deras gom.
11 Varje öra som hörde mig prisade mig,
varje öga som såg mig
lovordade mig,
12 2 Mos 22:22, Job 31:17, 21, Ps 72:12. för jag räddade den fattige
som ropade
och den faderlöse
som ingen hjälpare hade.
13 Den döende välsignade mig,
änkans hjärta fick jag att jubla.
14 Jes 59:17, Ef 6:14. Jag klädde mig i rättfärdighet
och den var min klädnad,
rättvisan var min mantel
och huvudbonad.
15 4 Mos 10:31. Jag var ögon åt den blinde
och fötter åt den halte.
16 Job 31:16f. Jag var en far för de fattiga
och redde ut den okändes sak.
17 Ps 58:7. Jag krossade
den orättfärdiges käkar
och ryckte rovet från hans tänder.
18 Jag tänkte då:
"I mitt eget bo ska jag dö,
mina dagar blir många
som sanden.
19 Min rot sträcker sig till vattnet,
nattens dagg vilar i mina grenar.
20 Min ära är ständigt ny,
och min båge förnyas29:20min båge förnyasSymbol för god vigör (jfr 30:11). En gammal båge tappade sin spänst. i min hand."
21 De lyssnade på mig och väntade,
de var tysta inför mitt råd.
22 Efter mig talade ingen,
och mina ord vederkvickte dem.
23 De väntade på mig som på regn,
de öppnade sin mun
som efter vårregn.
24 Jag log mot dem när de misströstade,
och de tog emot mitt ansiktes ljus.
25 Jag valde väg åt dem
och satt som hövding,
jag tronade som en kung
bland sina män,
som en som tröstar de sörjande.
1 De novo, prosseguiu no seu Jó 13.12;27.1;Nm 23.7;24.3discurso e disse:
2 Quem me dera ser como fui nos meses antigos,
como nos dias em que Jr 31.28Deus me guardava!
3 Quando a sua lâmpada luzia sobre a minha cabeça
e quando eu, Jó 11.17guiado pela sua luz, caminhava através das trevas;
4 como fui nos dias do meu vigor,
quando Jó 15.8;Sl 25.14;Pv 3.32a amizade de Deus estava sobre a minha tenda;
5 quando o Todo-Poderoso estava comigo,
e meus filhos me rodeavam;
6 quando meus passos eram banhados em Jó 20.17;Dt 32.14manteiga
e quando Dt 32.13a pedra derramava para mim rios de azeite;
7 quando eu saía para ir Jó 31.21à porta da cidade
e mandava preparar-me um assento na praça.
8 Viam-me os mancebos e escondiam-se,
e os velhos levantavam-se e punham-se em pé.
9 Os príncipes Jó 29.21cessavam de falar,
Jó 21.5e punham a mão sobre a sua boca;
10 A voz dos nobres Jó 29.22emudecia,
e a sua língua apegava-se ao seu paladar.
11 Pois Jó 4.3-4o ouvido que me ouvia chamava-me bem-aventurado;
e o olho que me via dava testemunho de mim,
12 porque eu livrava Jó 24.4,9;34.28ao pobre que gritava
Jó 31.17,21e ao órfão que não tinha quem o socorresse.
13 A bênção do que estava Jó 31.19a perecer vinha sobre mim,
e eu fazia que o Jó 22.9, ref.coração da viúva cantasse de alegria.
14 Jó 27.5-6;Sl 132.9;Is 59.17;61.10;Ef 6.14Vestia-me da retidão, e ela se vestia de mim;
a minha justiça era como um manto e como um diadema.
15 Fazia-me olhos para o cego
e pés, para o coxo.
16 Eu era o pai Jó 24.4, ref.dos necessitados
e examinava a causa dos desconhecidos.
17 Eu Sl 3.7quebrava os queixos do iníquo
e arrancava-lhe a presa dentre os dentes.
18 Então, dizia eu: Morrerei no meu ninho,
multiplicarei os meus dias como a areia.
19 A minha Jr 17.8raiz se estenderá até as águas,
e o Os 14.5orvalho ficará a noite toda sobre os meus ramos.
20 A minha glória se renovará em mim,
e o meu Gn 49.24;Sl 18.34arco será revigorado na minha mão.
21 A mim Jó 29.9;4.3me ouviam, e esperavam,
e guardavam silêncio para receberem o meu conselho.
22 Depois de falar eu, Jó 29.10nada replicavam.
Dt 32.2As minhas razões caíam sobre eles como orvalho.
23 Esperavam-me como a chuva
e abriam a sua boca como as chuvas tardias.
24 Eu me sorria para eles, quando não tinham confiança;
e a luz do meu rosto, não a podiam abater.
25 Eu lhes escolhia o caminho, e me sentava Jó 1.3;31.37como chefe,
e estava como um rei entre as tropas,
Jó 4.4;16.5como quem consola os aflitos.