1 Nu skrattar de åt mig,
dessa som är yngre än jag,
medan jag inte hade satt deras fäder
ens bland mina vallhundar.
2 Vilken hjälp kunde
deras händer ge mig,
de som saknar all livskraft?
3 De är utmärglade av nöd och hunger,
de gnager den torra marken
som redan förut var öde
och ödslig.
4 De plockar saltörter30:4saltörterNämns i Talmud som fattigmanskost och nödmat. bland snåren
och ginströtter30:4ginströtterOätliga men utmärkta som bränsle (jfr Ps 120:4). är deras mat.
5 De drivs ut från gemenskapen,
man ropar efter dem som tjuvar.
6 De måste bo i otäcka raviner,
i jordhålor och bergsskrevor.
7 De skriker bland snåren,
de kryper ihop under nässlor.
8 De är uslingar och ärelösa,
utjagade ur landet.
9 Job 12:4, 17:6, Ps 69:12f, Klag 3:14. Nu har jag blivit deras nidvisa,
jag har blivit ett ordspråk
bland dem.
10 4 Mos 12:14, Job 17:6, 19:19, Ps 31:12, 44:14, Matt 26:67. De avskyr mig
och håller sig borta från mig,
de tvekar inte att spotta mig
i ansiktet.
11 Job 16:11f. Gud har lossat min bågsträng
och plågat mig,
därför släpper de sina hämningar
inför mina ögon.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,
de slår undan mina fötter
och banar sig väg
för att fördärva mig.
13 De river upp min stig,
de arbetar på mitt fördärv,
men de får ingen hjälp.
14 De bryter fram
som genom en bred rämna,
de vältrar sig fram mellan ruinerna.
15 Fasor väller över mig,
min ära rycks bort som en storm
och min räddning har försvunnit
som ett moln.
16 Ps 42:5. Nu utgjuter sig min själ inom mig,
och plågans dagar håller mig fast.
17 Natten borrar i mina ben,
den gnagande pinan tar ingen vila.
18 Med stor kraft griper han min mantel,
han fattar mig i min livklädnad.
19 Ps 7:6. Han har vräkt mig ner i dyn,
och jag liknar stoft och aska.
20 Job 19:7, Ps 13:2, 22:3, Klag 3:8, Hab 1:2. Jag ropar till dig,
men du svarar mig inte.
Jag reser mig upp,
men du bara ser på mig.
21 Du har blivit grym mot mig,
med din starka hand
ansätter du mig.
22 Du lyfter upp mig till vinden
och för mig bort,
du skakar mig i stormen.
23 Ps 90:3. Jag vet att du vill föra mig till döden,
till den boning där allt levande
samlas.
24 Men räcker man inte ut handen
när man faller,
ropar man inte efter hjälp
när olyckan kommer?
25 Ps 35:13f, Rom 12:15. Grät jag inte över den
som hade hårda dagar,
led inte min själ med den fattige?
26 Jer 8:15, 14:19. Men när jag sökte det goda
kom det onda,
när jag väntade på ljus kom mörker.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,
dagar av plåga har mött mig.
28 Mörk går jag omkring,
men inte av solen30:28men inte av solenAnnan översättning: "utan sol"..
Jag reser mig bland folket
och ropar på hjälp.
29 Ps 44:20, 102:7, Mika 1:8. Jag har blivit en bror till schakalerna,
en vän till strutsarna30:29strutsarnaAnnan översättning: "ugglorna"..
30 Min hud svartnar och faller av mig,
mina ben brinner av hetta.
31 Ps 6:7, Jes 24:8, Klag 5:15. Mitt harpspel är bytt i sorgelåt,
mitt flöjtspel i högljudd gråt.
1 Agora, porém, Jó 12.4zombam de mim os de menos idade,
cujos pais desdenhei de pôr com os cães do meu rebanho.
2 Pois de que me aproveitaria a força das mãos deles,
homens nos quais já pereceu o vigor?
3 De míngua e fome estão emagrecidos;
roem o deserto, desde muito em ruínas e desolado.
4 Apanham malvas junto aos arbustos,
e as raízes da giesta são o seu mantimento.
5 São expulsos do meio dos homens,
e grita-se atrás deles como atrás dum gatuno.
6 Têm que habitar nos desfiladeiros sombrios,
nas covas da terra e dos penhascos.
7 Zurram entre os arbustos,
estendem-se debaixo das urtigas,
8 São filhos de insensatos, filhos de gente infame;
foram enxotados para fora do país.
9 Agora, vim a ser a sua Jó 12.4, ref.canção
e lhes sirvo de provérbio.
10 Eles me abominam, ficam longe de mim
e não hesitam em me Jó 17.6;Nm 12.14;Dt 25.9;Is 50.6;Mt 26.67cuspir no rosto.
11 Pois Deus afrouxou a sua corda e me Rt 1.21;Sl 88.7afligiu.
Eles também expeliram de si o Sl 32.9freio diante de mim.
12 À minha direita, levanta-se gente vil,
Sl 140.4-5empurram os seus pés
e contra mim Jó 19.12erigem o seu caminho de destruição.
13 Is 3.12Estragam a minha vereda
e promovem a minha calamidade,
uns homens esses a quem ninguém ajudaria.
14 Como por uma larga brecha, entram;
ao meio das ruínas, precipitam-se.
15 Jó 3.25;31.23;Sl 55.3-5Terrores me assediam.
A minha honra é levada como pelo vento.
Jó 7.9;Os 13.3Como nuvem passou a minha prosperidade.
16 Agora, dentro de mim, se derrama a Jó 3.24;Sl 22.14;42.4;Is 53.12minha alma;
apoderam-se de mim dias de aflição.
17 À noite, Jó 30.30os ossos se me traspassam e caem,
e as dores que me devoram não descansam.
18 Pela grande violência do mal, está Jó 2.7desfigurado o meu vestido.
Ele se cola ao meu corpo como o cabeção da minha túnica.
19 Deus lançou-me na Sl 69.2,14lama,
e tornei-me como pó e cinza.
20 Jó 19.7Clamo a ti, e não me respondes;
Ponho-me em pé, e olhas para mim.
21 Tornas-te cruel para comigo
e, com a força da tua mão, Jó 10.3;16.9,14;19.6,22me persegues.
22 Jó 9.17;27.21Levantas-me ao vento, fazes-me cavalgar sobre ele;
dissolves-me na tempestade.
23 Pois sei que me Jó 9.22;10.8levarás à morte
e à Jó 3.19;Ec 12.5casa de reunião estabelecida para todo o vivente.
24 Contudo, não estende a mão quem vai cair?
Ou, ao ser ele destruído, Jó 19.7não dá gritos?
25 Porventura, não Sl 35.13-14;Rm 12.15chorava eu sobre o que estava angustiado?
Não se afligia a minha alma pelo Jó 24.4, ref.necessitado?
26 Jó 3.25-26;Jr 8.15Esperando eu o bem, veio-me o mal;
e, esperando a luz, Jó 19.8veio a escuridão.
27 Lm 2.11As minhas entranhas fervem e não descansam;
dias de aflição me sobrevieram.
28 Jó 30.30;Sl 38.6;42.9;43.2Denegrido ando, porém não do sol.
Levanto-me na assembleia e Jó 19.7clamo por socorro.
29 Sou irmão dos Sl 44.19;Mq 1.8chacais
e companheiro de avestruzes.
30 A minha Jó 2.7, ref.pele enegrece e se me cai,
e os meus Sl 102.3ossos estão queimados do calor.
31 Por isso, se trocou a minha Is 24.8harpa em pranto,
e a minha flauta, na voz dos que choram.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)