1 *2 Sam 3:2. Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon*13:1Absalom ... Tamar ... AmnonBetyder "fadern är frid", "dadelpalm" (Höga V 7:7) och "trofast". blev förälskad i henne. 2 Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. 3 *1 Sam 16:9, 2 Sam 21:21, 1 Krön 2:13. Men han hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Shima. Jonadab var en mycket klok man.

4 Han sade nu till honom: "Varför ser du så tärd ut morgon efter morgon, du kungason? Säg mig vad det är!" Amnon svarade honom: "Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster*13:4min bror Absaloms systerHelsyster till Absalom men halvsyster till Amnon (jfr 3:3f). ." 5 Jonadab sade till honom: "Lägg dig på din säng och spela sjuk. När din far kommer och besöker dig, säg då till honom: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne laga maten inför mina ögon så att jag kan se det och äta den ur hennes hand."

6 Amnon gick och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sade Amnon till kungen: "Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor*13:6kakorGrundtexten har ett ovanligt ord (hebr. levivót) som kan översättas "hjärtkakor". inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand."

7 Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: "Gå till din bror Amnons hus och laga lite mat åt honom." 8 Då gick Tamar till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och gräddade kakorna. 9 Därefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte äta. Amnon sade: "Låt alla gå ut härifrån." När alla hade gått 10 sade Amnon till Tamar: "Kom in med maten hit till kammaren, så att jag får äta ur din hand." Tamar tog kakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror Amnon. 11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, grep han tag i henne och sade: "Kom och ligg med mig, min syster." 12 *3 Mos 18:9, 20:17, 5 Mos 27:22. Men hon svarade honom: "Nej, min bror, kränk mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte en sådan dårskap! 13 Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle ses som en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skulle inte neka dig att få mig." 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.

15 Sedan greps Amnon av ett mycket starkt hat mot henne. Hatet som han kände mot henne var större än kärleken han hade haft till henne. Amnon sade till henne: "Upp med dig och gå din väg!" 16 Då sade hon till honom: "Nej! Att förskjuta mig vore ännu värre än det andra som du har gjort med mig." Men han ville inte lyssna på henne 17 utan ropade på den unge man som var hans tjänare och sade: "Skicka ut den här kvinnan härifrån och regla dörren efter henne!"

18 Tamar hade en hellång*13:18hellångAnnan översättning: "färggrann" (jfr 1 Mos 37:3 med not). dräkt på sig, för kungens döttrar bar sådana kåpor så länge de var jungfrur. När tjänaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne, 19 *Job 2:12, 1 Sam 4:12, Est 4:1, Jer 2:37. tog Tamar aska och strödde över sitt huvud och rev sönder den hellånga dräkten som hon hade på sig. Hon lade handen på huvudet*13:19lade handen på huvudetKvinnlig sorgegest, känd t ex från den feniciske kungen Ahirams sarkofag (1200-tal f Kr). och gick där och ropade i sin nöd. 20 Då sade hennes bror Absalom till henne: "Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Var nu tyst om det här, min syster. Han är ju din bror. Låt det inte gå dig djupt till sinnes." Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.

21 Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd. 22 Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont, för Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar.

23 Två år därefter hade Absalom fårklippning*13:23fårklippningFestlighet på våren (jfr 1 Sam 25:7). i Baal-Hasor*13:23Baal-HasorLåg troligen bland bergen drygt 2 mil norr om Jerusalem., som ligger vid Efraim. Och Absalom bjöd in kungens alla söner. 24 *1 Sam 25:2, 36. Absalom gick till kungen och sade: "Din tjänare ska ha fårklippning. Vill inte kungen och hans tjänare följa med mig dit?" 25 Men kungen svarade Absalom: "Nej, min son. Vi kan inte gå med allesammans, vi vill inte bli till besvär för dig." Trots att Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom. 26 Då sade Absalom: "Om inte, kan väl min bror Amnon få gå med oss?" Kungen frågade honom: "Varför skulle han följa med dig?" 27 Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.

28 Och Absalom befallde sina tjänare: "Se efter när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag säger till er: Hugg ner Amnon, ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra." 29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt kungens alla söner upp och red i väg på sina mulåsnor och flydde.

30 Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner kungens alla söner och att inte en enda av dem var kvar. 31 Då reste sig kungen och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sade: "Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för det är bara Amnon som är död. Det har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. 33 Min herre kungen ska inte sätta tilltro till ryktet att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död." 34 Under tiden flydde Absalom.

Men mannen som höll vakt lyfte blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget. 35 Då sade Jonadab till kungen: "Här kommer nu kungens söner. Det var som din tjänare sade." 36 Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.

37 Men Absalom hade flytt och begett sig till Talmaj*13:37TalmajAbsaloms morfar (3:3). Geshur låg öster om Galileiska sjön, ca 15 mil bort., Ammihurs son, kungen i Geshur. David sörjde sin son varje dag. 38 Sedan Absalom hade flytt och begett sig till Geshur stannade han där i tre år. 39 Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över Amnons död.

1 Aconteceu depois disso que, tendo *2Sm 3.2-3;1Cr 3.2Absalão, filho de Davi, uma irmã formosa, que se chamava *1Cr 3.9Tamar; *2Sm 3.2Amnom, filho de Davi, namorou-se dela. 2 Angustiou-se Amnom, de maneira que adoeceu por causa de sua irmã Tamar, porque era virgem, e parecia difícil a Amnom fazer-lhe alguma coisa. 3 Tinha, porém, Amnom um amigo que se chamava Jonadabe, filho de *1Sm 16.9Simeia, irmão de Davi. Era Jonadabe homem mui sagaz. 4 Este lhe perguntou: Por que vais tu emagrecendo de dia para dia, ó filho do rei? Não mo dirás? Respondeu-lhe Amnom: Eu amo a Tamar, irmã de meu irmão Absalão. 5 Tornou-lhe Jonadabe: Deita-te na tua cama e finge que estás doente; e, quando teu pai *2Rs 8.29te vier visitar, dize-lhe: Rogo-te que venha minha irmã Tamar e me dê de comer, preparando a comida diante dos meus olhos, para que eu veja e coma da sua mão. 6 Deitou-se Amnom na cama e fingiu que estava doente. Tendo vindo o rei visitá-lo, disse-lhe Amnom: Rogo-te que venha minha irmã Tamar *Gn 18.6e me faça diante dos meus olhos dois bolos, para que eu coma da sua mão.

7 Mandou Davi à casa de Tamar, a dizer-lhe: Vai à casa de teu irmão Amnom e faze-lhe comida. 8 Foi Tamar à casa de seu irmão Amnom; e ele estava deitado. Ela, tomando massa, a amassou, fez bolos diante dele e os cozeu. 9 Tomou a panela e tirou os bolos à sua vista; mas ele recusou comer. Disse Amnom: *Gn 45.1Façam retirar todos da minha presença. Todos se retiraram. 10 Disse Amnom a Tamar: Traze a comida à câmara, para que eu coma da tua mão. Tomou Tamar os bolos que tinha preparado e os trouxe à câmara a seu irmão Amnom. 11 Quando Tamar lhos havia chegado, para que ele comesse, Amnom pegou dela e disse-lhe: Vem, deita-te comigo, minha irmã. 12 Porém ela lhe respondeu: Não, meu irmão, não me faças essa violência, *Lv 20.17pois não se faz assim em Israel. Não cometas essa *Jz 19.23;20.6loucura. 13 Eu, para onde poderia levar o meu opróbrio? E tu passarias em Israel por um louco. Agora, fala ao rei, porque *Gn 20.12ele não me negará a ti. 14 Todavia, ele não quis dar ouvidos à sua voz; antes, sendo mais forte do que ela, forçou-a e deitou-se com ela.

15 Amnom sentiu por ela grande aversão, pois maior era a aversão que sentiu por ela do que o amor que lhe votara. Amnom disse-lhe: Levanta-te e vai-te embora. 16 Ela lhe respondeu: Não, meu irmão; porque maior é essa injúria, lançando-me fora, do que a outra que me fizeste. Porém ele não a quis ouvir. 17 Chamou ao seu servo que lhe assistia e disse: Deita fora a esta mulher e fecha bem a porta após ela. 18 Ela trazia *Gn 37.3,23;Jz 5.30uma túnica talar com mangas compridas, porque este era o trajo de que usavam as donzelas filhas de rei. O servo de Amnom deitou-a fora e fechou bem a porta após ela. 19 *1Sm 4.12;Et 4.1;Jr 2.37Tamar lançou cinzas sobre a cabeça, *2Sm 1.11;Gn 37.29rasgou a túnica talar com mangas compridas e, *Jr 2.37postas as mãos na cabeça, foi-se dali gritando.

20 Absalão, seu irmão, disse-lhe: Esteve contigo Amnom, teu irmão? Agora, minha irmã, cala-te. É teu irmão; não te angustie o coração por isso. Ficou Tamar desolada *2Sm 14.24na casa de seu irmão Absalão. 21 Quando o rei Davi ouviu todas essas coisas, muito se lhe acendeu a ira. 22 Absalão não falou a Amnom *Gn 31.24nem mal nem bem, porque Absalão aborrecia a Amnom por ter ele violado a Tamar, sua irmã.

23 Passados dois anos, Absalão *1Sm 25.7fazia a sua tosquia em Baal-Hazor, que está perto de Efraim, e convidou todos os filhos do rei. 24 Absalão foi ter com o rei e disse: Eis que agora o teu servo faz a tosquia. Venham o rei e os seus servos com o teu servo. 25 Respondeu o rei a Absalão: Não, meu filho, não vamos todos, para não suceder que te sejamos pesados. Absalão instou com ele; todavia, ele não quis ir, mas deu-lhe a sua bênção. 26 Então, *2Sm 3.27;11.13-15disse Absalão: Rogo-te que ao menos venha conosco meu irmão Amnom. Perguntou-lhe o rei: Para que iria ele contigo? 27 Instando Absalão com ele, Davi deixou ir com ele Amnom e todos os mais filhos do rei. 28 Absalão deu ordem aos seus servos, dizendo: Prestai atenção quando *Jz 19.6,9,22;1Sm 25.36-38o coração de Amnom estiver alegre do vinho e eu vos disser: Feri a Amnom, matai-o. Não tenhais medo, não sou eu quem vô-lo ordena? Sede, pois, corajosos e valentes. 29 Os servos de Absalão fizeram a Amnom como Absalão lhes havia ordenado. Todos os filhos do rei se levantaram, cada um *2Sm 18.9;1Rs 1.33,38na sua mula, e fugiram.

30 Indo eles ainda no caminho, chegou a Davi a nova, dizendo: Absalão matou a todos os filhos do rei, e não ficou deles nem um só. 31 Levantou-se o rei, *2Sm 1.11e rasgou os seus vestidos e *2Sm 12.16lançou-se por terra; e todos os seus servos que estavam junto a ele rasgaram os seus vestidos. 32 *2Sm 13.3-5Jonadabe, filho de Simeia, irmão de Davi, tomou a palavra e disse: Não imagine o meu senhor que mataram todos os mancebos, filhos do rei, porque só morreu Amnom; pois assim o tinha resolvido fazer Absalão desde o dia em que Amnom violou a sua irmã Tamar. 33 Agora, não se lhe *2Sm 19.19meta no coração ao rei, meu senhor, o pensar que todos os filhos do rei foram mortos; porque só morreu Amnom.

34 *2Sm 13.37-38Fugiu, porém, Absalão. O *2Sm 18.24mancebo que estava de sentinela, levantando os olhos, viu que vinha muita gente pelo caminho, ao lado do monte, por detrás de si. 35 Jonadabe disse ao rei: Eis aí vêm os filhos do rei; conforme a palavra do teu servo, assim sucedeu. 36 Logo que ele tinha acabado de falar, chegaram os filhos do rei e, levantando a voz, choraram; o rei e todos os seus servos também choraram muito.

37 Absalão, *2Sm 13.34porém, fugiu e foi a *2Sm 3.3Talmai, filho de Amiur, rei de *2Sm 14.23,32Gesur. Davi pranteava a seu filho todos os dias. 38 *2Sm 13.34Assim, Absalão fugiu, e foi a Gesur, e ali esteve três anos. 39 A alma do rei ansiava ir ter com Absalão, porque *2Sm 12.19-23já se tinha consolado acerca de Amnom, visto que era morto.