1 Joab, Serujas son, förstod att kungen tänkte mycket på Absalom. 2 Då sände Joab bud till Tekoa14:2TekoaBy i Juda bergsbygd drygt 1,5 mil söder om Jerusalem, profeten Amos hemstad. och lät hämta en klok kvinna därifrån och sade till henne: "Låtsas att du har sorg, ta på dig sorgkläder och smörj dig inte med olja, utan var som en kvinna som har sörjt en död under lång tid. 3 Gå sedan till kungen och säg detta till honom." Och Joab lade orden i hennes mun.
4 Kvinnan från Tekoa talade med14:4talade medAndra handskrifter: "kom till". kungen. Hon föll ner till marken på sitt ansikte och bugade sig och sade: "Hjälp14:4HjälpPå hebreiska hoshía (jfr den förstärkta formen "hosianna", Matt 21:9)., o konung!" 5 Kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Se, jag är änka, för min man är död. 6 Din tjänarinna hade två söner. De båda började slåss med varandra ute på marken och det fanns ingen som kunde skilja dem åt, så den ene slog ner den andre och dödade honom. 7 5 Mos 19:11f. Nu har hela släkten rest sig mot din tjänarinna och de säger: Kom hit med honom som slog ner sin bror så att vi får döda honom, eftersom han tog sin brors liv och dödade honom. Så kan vi göra slut på arvingen14:7göraslut på arvingenMed sönerna döda skulle de andra släktingarna få ärva egendomen. också. De vill släcka den gnista av mig som är kvar genom att inte ge min man vare sig namn eller efterkommande på jordens yta."
8 Då sade kungen till kvinnan: "Gå hem igen. Jag ska ta mig an din sak." 9 Kvinnan från Tekoa svarade kungen: "Min herre och kung, låt skulden vila på mig och på min fars hus. Kungen och hans tron är utan skuld." 10 Kungen sade: "Om någon säger något till dig, ta då hit honom till mig, så ska han sedan inte besvära dig mer." 11 4 Mos 35:10f, 5 Mos 19:2f, Jos 20:1f, 1 Sam 14:45, 1 Kung 1:52. Då sade hon: "Må kungen komma ihåg14:11komma ihågAnnan översättning: "åkalla" (och ge sin ed i Herrens namn).Herren sin Gud, så att inte blodshämnaren14:11blodshämnarenDet var upp till den dödes släkt att ge mördaren sitt straff (4 Mos 35:19). kan fördärva mer och de inte förgör min son." Då sade han: "Så sant Herren lever, inte ett hår på din son ska falla till marken."
12 Då sade kvinnan: "Låt din tjänarinna säga ännu ett ord till min herre kungen." Han sade: "Tala." 13 Kvinnan sade: "Varför har du då tänkt på det sättet mot Guds folk? När kungen talar så blir han själv skyldig, eftersom kungen inte låter den han förskjutit komma tillbaka. 14 Ps 89:49, Hes 18:23, 32. Alla ska vi dö, vi är som vatten som spills på marken och inte kan samlas upp igen. Men Gud tar inte bort livet, utan han tänker ut vägar så att den förskjutne inte ska vara skild från honom. 15 Nu har jag kommit för att säga detta till min herre kungen eftersom folket skrämde mig, och då tänkte din tjänarinna: Jag ska tala med kungen, kanske uppfyller kungen sin tjänarinnas önskan. 16 Ja, kungen ska lyssna till sin tjänarinna och rädda mig från den mans hand som ville utrota både mig och min son från Guds arvedel. 17 2 Sam 19:27. Din tjänarinna tänkte: Min herre kungens ord ska ge mig ro, för min herre kungen är som Guds ängel, han hör både gott och ont. Må nu Herren din Gud vara med dig."
18 Då svarade kungen kvinnan: "Dölj inte något för mig i det jag nu vill fråga dig om." Kvinnan svarade: "Må min herre kungen tala." 19 Då sade kungen: "Har Joab sin hand med i allt detta?" Kvinnan svarade: "Så sant du lever, min herre kung: Ingen kan komma undan det som min herre kungen säger, vare sig åt höger eller vänster. Ja, det är din tjänare Joab som har befallt mig detta, och han har lagt allt som jag sagt i din tjänarinnas mun. 20 Din tjänare Joab gjorde på det sättet för att ge saken ett annat sken. Men min herre är som Guds ängel i vishet och vet allt som sker på jorden." 21 Kungen sade sedan till Joab: "Nåväl, jag gör det. Gå nu och hämta tillbaka den unge mannen Absalom."
22 Då föll Joab ner med ansiktet mot marken och bugade sig och välsignade kungen och sade: "I dag förstår din tjänare att jag har funnit nåd inför dina ögon, min herre och kung, eftersom kungen uppfyller sin tjänares önskan." 23 2 Sam 13:27. Och Joab reste sig och begav sig till Geshur och förde Absalom till Jerusalem. 24 Men kungen sade: "Han ska gå hem till sitt hus, han får inte komma inför mitt ansikte." Och Absalom gick till sitt eget hus och kom inte inför kungens ansikte.
25 I hela Israel fanns ingen som lovordades så mycket för sin skönhet som Absalom, från fötterna till huvudet fanns inget fel på honom. 26 När han lät klippa håret på sitt huvud – han lät klippa det i slutet av varje år, eftersom det blev för tungt för honom – så vägde håret tvåhundra siklar14:26tvåhundra siklarDrygt 2 kg. efter kungsvikt. 27 2 Sam 18:18. Åt Absalom föddes tre söner och en dotter som fick namnet Tamar. Hon var en vacker kvinna.
28 När Absalom hade bott två hela år i Jerusalem utan att få komma inför kungens ansikte, 29 sände han bud efter Joab för att skicka honom till kungen. Men Joab ville inte komma till honom. Absalom sände bud en andra gång, men Joab ville inte komma då heller.
30 Då sade han till sina tjänare: "Ni ser Joabs åker bredvid min, där har han korn. Gå och sätt eld på den." Absaloms tjänare tände då eld på åkern. 31 Då steg Joab upp och gick hem till Absalom och sade: "Varför har dina tjänare tänt eld på min åker?" 32 Absalom svarade: "Jag sände bud till dig och lät säga: Kom hit, jag vill skicka dig till kungen för att fråga: ’Varför fick jag komma hem från Geshur? Det hade varit bättre om jag hade varit kvar där.’ Nu vill jag komma inför kungens ansikte. Har jag någon skuld så får han döda mig."
33 Joab gick då till kungen och berättade det för honom. Och kungen kallade till sig Absalom. Han kom till kungen, föll ner för honom på sitt ansikte och bugade sig till marken inför kungen. Och kungen kysste14:33kyssteUttryck för nära släktrelation (jfr 1 Mos 29:11, Höga V 8:1, Luk 15:20). Absalom.
1 Ora, conheceu Joabe, filho de Zeruia, que 2Sm 13.39o coração do rei estava inclinado para Absalão. 2 Enviou Joabe a 2Sm 23.26;2Cr 11.6;Am 1.1Tecoa, e fez trazer de lá uma mulher sábia, e disse-lhe: 1Rs 20.35-43Finge que estás de nojo, e toma um vestido de luto, 2Sm 12.20e não te unjas com óleo, mas faze-te como uma mulher que há muito tempo chora a um morto; 3 e, entrando ao rei, fala-lhe da seguinte maneira. Joabe pôs-lhe 2Sm 14.19as palavras na boca.
4 Tendo-se a mulher de Tecoa apresentado ao rei, prostrou-se com o rosto em terra, 1Sm 25.23fez-lhe uma reverência e disse: 2Rs 6.26-28Socorro, ó rei! 5 Perguntou-lhe o rei: Que tens? Ela respondeu: 2Sm 14.5-21; cp.2Sm 12.1-7Na verdade, eu sou uma mulher viúva; morreu meu marido. 6 A tua serva tinha dois filhos, os quais brigaram entre si no campo, e não havia quem os apartasse, mas um feriu ao outro e o matou. 7 Eis que se levantou Nm 35.19;Dt 19.12-13a parentela toda contra a tua serva, e disseram: Dá-nos aquele que feriu a seu irmão, para o matarmos pela vida de seu irmão a quem matou, e Mt 21.38tiraremos também a vida ao herdeiro; assim, apagarão a brasa que me ficou, para não se deixar a meu marido nem nome nem resto sobre a face da terra.
8 O rei disse à mulher: Vai para tua casa, e eu darei ordem a respeito de ti. 9 Respondeu a mulher de Tecoa ao rei: Sobre mim, ó rei, meu senhor, Gn 43.9;1Sm 25.24recaia a culpa e sobre a casa de meu pai; e 1Rs 2.33será inocente o rei e o seu trono. 10 Disse o rei: Quem te falar nisso, traze-o à minha presença, e ele não te tocará mais. 11 Ela disse: Lembra-te, ó rei, de Jeová, teu Deus, Nm 35.19,21;Dt 19.4-10para que o vingador do sangue não continue a destruição; não exterminem a meu filho. Respondeu ele: 1Sm 14.45;1Rs 1.52;Mt 10.30Pela vida de Jeová, não há de cair ao chão nem um cabelo de teu filho.
12 Disse a mulher: Permita que a tua serva fale uma palavra ao rei, meu senhor. Ele disse: Fala. 13 Prosseguiu a mulher: 2Sm 12.7;1Rs 20.40-42Por que imaginas, então, tal coisa contra o povo de Deus? Pois, falando o rei esta palavra, fica como culpado, visto não fazer voltar 2Sm 13.37-38o seu desterrado. 14 Porque Jó 30.23;34.15;Hb 9.27morremos e somos Sl 58.7como água derramada sobre a terra, que não se pode mais juntar; pois Deus não tira a vida, porém cogita meios Nm 35.15,25,28para que o banido não fique desterrado da sua presença. 15 Agora, se eu vim falar esta palavra ao rei, meu senhor, é porque o povo me atemorizou; e a tua serva disse: Falarei ao rei; talvez o rei faça segundo a palavra da sua criada. 16 Porque o rei ouvirá para livrar a sua serva da mão de quem procura exterminar da Dt 32.9;1Sm 26.19herança de Deus tanto a mim como a meu filho. 17 Então, acrescentou a tua serva: A palavra do rei, meu senhor, seja um descanso; pois 2Sm 14.20;2Sm 19.27;1Sm 29.9como o anjo de Deus é o rei, meu senhor, para discernir o bem e o mal. Seja contigo Jeová, teu Deus!
18 Respondendo o rei, disse à mulher: Não me encubras o que te vou perguntar. Respondeu a mulher: Fale, agora, o rei, meu senhor. 19 O rei perguntou: Não é verdade que a mão de Joabe anda contigo em tudo isso? Respondeu a mulher: Pela tua vida, ó rei, meu senhor, ninguém se poderá desviar, nem para a direita nem para a esquerda, de tudo o que o rei, meu senhor, acaba de dizer, porque foi o 2Sm 14.3teu servo Joabe quem me deu ordem e quem pôs na boca da tua serva todas estas palavras; 20 para mudar a feição do negócio, foi que o teu servo Joabe fez isso. Porém sábio é o meu senhor, 2Sm 14.17;19.27como um anjo de Deus, para saber tudo o que se passa sobre a terra.
21 O rei disse a Joabe: Eis aí 2Sm 14.11que o faço; vai e faze voltar o mancebo Absalão. 22 Joabe prostrou-se com o rosto em terra, e, fazendo uma reverência, abençoou ao rei, e disse: Hoje, ó rei, meu senhor, conhece o teu servo que achei graça aos teus olhos, porque o rei deferiu a súplica do teu servo. 23 Levantou-se Joabe, foi a 2Sm 13.37-38Gesur e trouxe a Absalão para Jerusalém. 24 O rei disse: Torne 2Sm 13.20para sua casa, porém não veja a minha face. Voltou Absalão para sua casa e não viu a face do rei.
25 Não havia em todo o Israel um homem tão admirável pela sua beleza como o era Absalão; Dt 28.35;Jó 2.7;Is 1.6desde a planta do pé até o mais alto da cabeça, não havia nele defeito algum. 26 Quando ele Ez 44.20rapava a cabeça (que o fazia no fim de cada ano, por lhe ficar carregada), pesava o cabelo da cabeça duzentos siclos, segundo o peso real. 27 Nasceram a 2Sm 18.18Absalão três filhos e uma filha de nome 2Sm 13.1Tamar, que era mulher de bela aparência.
28 Absalão esteve em Jerusalém dois anos 2Sm 14.24e não viu a face do rei. 29 Então, Absalão mandou chamar a Joabe, para o enviar ao rei; mas este não quis vir a ele. Mandou chamá-lo segunda vez, porém não quis vir. 30 Disse aos seus servos: Vede Jz 15.3-5o campo de Joabe ao pé do meu. Ele ali tem cevada; ide e lançai-lhe fogo. Os servos de Absalão puseram fogo ao campo. 31 Então, se levantou Joabe, e foi à casa de Absalão, e lhe perguntou: Por que puseram os teus servos fogo ao meu campo? 32 Respondeu Absalão a Joabe: Eis que mandei chamar-te, dizendo: Vem cá, para que eu te envie ao rei, a fim de lhe dizer: Para que vim de Gesur? Melhor me era estar lá ainda. Agora, veja eu a face do rei; 1Sm 20.8se houver em mim culpa, que me tire a vida. 33 Joabe foi à presença do rei e lho disse. Foi chamado Absalão, o qual entrou à presença do rei e se prostrou com o rosto em terra diante dele. Gn 33.4;Lc 15.20O rei beijou a Absalão.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)