1 David mönstrade sitt folk och satte befälhavare över dem, några över tusen och andra över hundra. 2 Därefter sände han i väg folket: en tredjedel under Joabs befäl, en tredjedel under Abishajs, Serujas sons, Joabs brors, befäl och en tredjedel under gatiten Ittajs befäl. Kungen sade till folket: "Jag själv vill också dra ut med er." 3 *2 Sam 21:17. Men folket sade: "Du får inte gå med, för om vi måste fly bryr de sig inte om oss, och även om hälften av oss stupar bryr sig ingen om det. Men du är lika mycket värd som tiotusen av oss. Därför är det bättre om du är redo att komma och hjälpa oss från staden." 4 Då sade kungen till dem: "Jag gör som ni anser vara bäst." Kungen ställde sig vid sidan av porten medan allt folket drog ut i avdelningar på hundra och tusen. 5 Men kungen befallde Joab, Abishaj och Ittaj och sade: "För min skull, var försiktiga med min pojke Absalom." Allt folket hörde hur kungen gav denna befallning om Absalom till alla befälhavarna.

6 Så drog trupperna ut på fältet för att möta israeliterna, och det blev strid i Efraims skog. 7 Där blev Israels folk slaget av Davids tjänare. Det blev ett stort manfall, tjugotusen man stupade där den dagen. 8 Striden bredde ut sig över hela trakten, och skogen slukade fler bland folket den dagen än svärdet.

9 *2 Sam 14:26. Och Absalom stötte på några av Davids tjänare där han red på sin mulåsna. När mulåsnan kom in under en stor terebint med täta grenar fastnade hans huvud i terebinten, och han blev hängande mellan himmel och jord medan mulåsnan under honom rusade vidare. 10 En man såg det och berättade det för Joab och sade: "Jag såg Absalom hänga där borta i en terebint." 11 Då sade Joab till mannen som berättade det för honom: "Du såg honom! Varför slog du honom inte genast till marken? Då skulle jag ha gett dig tio siklar silver*18:11tio siklar silverDrygt 100 gram, en årslön för en enkel arbetare (jfr Dom 17:10). och ett bälte." 12 Men mannen svarade Joab: "Även om jag fick väga upp tusen siklar silver i mina händer skulle jag inte lyfta min hand mot kungens son, för kungen befallde ju dig och Abishaj och Ittaj så att vi hörde det: Var rädda om min pojke Absalom. 13 Hade jag handlat svekfullt och tagit hans liv skulle du säkert ha lämnat mig i sticket, eftersom ingenting kan döljas för kungen." 14 Joab sade: "Jag tänker inte slösa tid här med dig." Han tog tre spjut i sin hand och stötte dem i Absaloms hjärta medan han ännu var vid liv där under terebinten. 15 Och tio unga män, Joabs väpnare, omringade Absalom och högg honom till döds.

16 Sedan blåste Joab i hornet, och folket slutade förfölja Israel eftersom Joab höll tillbaka sina trupper. 17 *Jos 7:26, 8:29, 2 Sam 19:8. De tog Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenröse*18:17stenröseBegravning för framstående fiende (Jos 7:26, 8:29). över honom. Och hela Israel flydde, var och en till sitt tält.

18 *1 Mos 14:17, 2 Sam 14:27. Medan Absalom ännu levde hade han låtit resa åt sig en minnessten*18:18minnesstenKungadalen är troligen Kidrondalen (jfr 1 Mos 14:17). Där står idag ett monument som felaktigt kallas "Absaloms pelare" (eftersom det är rest mycket senare). som står i Kungadalen, för han tänkte: "Jag har ingen son*18:18ingen sonAbsalom fick tre söner (14:27). Kanske var de vid det laget döda. som kan bevara minnet av mitt namn." Han hade uppkallat stenen efter sitt namn, och den heter än i dag Absaloms minnessten.

19 Ahimaas, Sadoks son, sade: "Låt mig springa och ge kungen glädjebudet att Herren har dömt honom fri från hans fienders hand." 20 Men Joab sade till honom: "I dag blir du ingen glädjebudbärare. En annan dag kan du komma med goda nyheter, men i dag bär du inga goda nyheter eftersom kungens son är död." 21 Därefter sade Joab till en nubier: "Gå och berätta för kungen vad du har sett." Nubiern föll ner för Joab och sprang sedan i väg.

22 Men Ahimaas, Sadoks son, sade än en gång till Joab: "Vad som än händer, låt mig också springa i väg efter nubiern." Joab sade: "Varför vill du springa, min son? Det är ju inget glädjebud som ger någon lön." 23 Han svarade: "Vad som än händer vill jag springa." Då sade Joab till honom: "Spring då." Och Ahimaas rusade i väg över Jordanslätten och hann förbi nubiern.

24 Under tiden satt David inne i porten. Och väktaren gick upp på porttaket vid muren. Då lyfte han blicken och fick syn på en man som kom springande ensam. 25 Väktaren ropade för att meddela kungen, och kungen sade: "Är han ensam så har han ett glädjebud". Och han kom allt närmare. 26 Därefter fick väktaren se en annan man komma springande, och väktaren ropade till portvakten: "Se! En man till kommer springande ensam." Kungen sade: "Han kommer också med glädjebud." 27 Väktaren sade: "Efter sättet att springa verkar den förste vara Ahimaas, Sadoks son". Då sade kungen: "Det är en god man, han kommer nog med ett gott budskap."

28 Ahimaas ropade till kungen: "Allt är väl*18:28Allt är välHebr. shalóm. Annan översättning: "Frid/Fred".!" Därefter böjde han sig ner till marken på sitt ansikte inför kungen och sade: "Lovad är Herren din Gud som har utlämnat männen som lyfte sin hand mot min herre kungen!" 29 Då frågade kungen: "Är allt väl med min pojke Absalom?" Ahimaas svarade: "Jag såg att det var stor förvirring när Joab sände i väg kungens andre tjänare och mig, din tjänare, men jag vet inte vad det gällde." 30 Kungen sade: "Gå åt sidan och stå kvar här." Då gick han åt sidan och väntade.

31 Just då kom nubiern, och han sade: "Min herre och kung, ta emot ett glädjebud! Herren har i dag dömt dig fri från alla som reste sig mot dig." 32 Kungen frågade nubiern: "Är allt väl med min pojke Absalom?" Nubiern svarade: "Som det gick med den pojken, så må det gå med min herre kungens fiender och med alla som reser sig mot dig för att skada dig."

33 *2 Sam 19:4. Då blev kungen djupt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Medan han gick ropade han: "Min son Absalom! Min son, min son Absalom! Om jag bara fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!"

1 Davi passou revista ao povo que tinha consigo e *Êx 18.25;Nm 31.14;1Sm 22.7pôs sobre eles capitães de mil e capitães de cem. 2 Enviou Davi ao povo, *Jz 7.16;1Sm 11.11um terço sob o mando de Joabe, outro terço sob o mando de Abisai, filho de Zeruia, irmão de Joabe, e o outro terço sob o mando de *2Sm 15.19-22Itai, geteu. O rei disse ao povo: Também eu hei de sair convosco. 3 Respondeu, porém, o povo: Não *2Sm 21.17sairás, pois se, na verdade, fugirmos, eles não se importarão conosco; nem se importarão conosco se morrer a metade de nós; pois tu és igual a dez mil de nós. É melhor que fiques na cidade para dali nos socorreres. 4 Tornou-lhes o rei: O que vos parece bem, isso farei. *2Sm 18.24O rei pôs-se ao lado da porta, e saiu todo o povo a centenas e milhares. 5 O rei deu ordem a Joabe, a Abisai e a Itai, dizendo: Por amor de mim, tratai com brandura ao mancebo, a Absalão. *2Sm 18.12Todo o povo ouviu quando o rei dava ordem a todos os capitães acerca de Absalão.

6 Assim, saiu o povo ao campo contra Israel; e deu-se a batalha *2Sm 17.26;Js 17.15,18no bosque de Efraim. 7 Ali, foi o povo de Israel derrotado diante dos servos de Davi, e, naquele dia, houve uma grande derrota, com a perda de vinte mil homens. 8 Pois ali se estendeu a batalha por toda a região; e o bosque consumiu, naquele dia, mais gente do que a espada consumiu.

9 Absalão, indo montado na sua mula, encontrou-se com os servos de Davi; a mula entrou debaixo dos ramos espessos dum grande carvalho, e Absalão, preso *2Sm 14.26pela cabeça ao carvalho, ficou pendurado entre o céu e a terra; e a mula em que ia montado passou adiante. 10 Vendo isso um homem, avisou a Joabe e disse: Eis que vi Absalão pendurado num carvalho. 11 Respondeu Joabe ao homem que lhe dera a notícia: Pois que o viste, por que não o feriste ali, derrubando-o por terra? E eu te haveria dado dez siclos de prata e um cinto. 12 Tornou o homem a Joabe: Ainda quando eu pudesse pesar nas minhas mãos mil siclos de prata, não estenderia eu a mão contra o filho do rei; porque *2Sm 18.5nós ouvimos a ordem que o rei te deu a ti, a Abisai e a Itai, dizendo: Guardai-me o mancebo Absalão. 13 Se eu tivesse obrado falsamente contra a sua vida, *2Sm 14.19-20nada teria sido oculto ao rei, e tu mesmo te esquivarias de mim. 14 Disse Joabe: Não posso demorar-me contigo. *2Sm 14.30Tomou na mão três dardos e traspassou com eles o coração de Absalão, que ainda estava vivo no carvalho. 15 Cercaram-no dez mancebos que levavam as armas de Joabe, e feriram a Absalão, e mataram-no.

16 *2Sm 2.28;20.22Joabe tocou a trombeta, e o povo voltou de perseguir a Israel, pois Joabe deteve ao povo. 17 Levaram a Absalão, e lançaram-no numa grande cova no bosque, *Dt 21.20-21;Js 7.26;8.29e erigiram sobre ele um mui grande montão de pedras. *2Sm 19.8;20.1-22Todo o Israel fugiu, cada um para a sua tenda. 18 Ora, Absalão, quando ainda vivia, *1Sm 15.12tinha feito levantar para si a coluna, *Gn 14.17que está no vale do Rei, porque disse: *2Sm 14.27Eu não tenho filho que conserve a memória do meu nome. Deu o seu nome à coluna; até o dia de hoje, ela se chama o Monumento de Absalão.

19 Disse *2Sm 15.36Aimaás, filho de Zadoque: Deixa-me correr e dar notícia ao rei *2Sm 18.31que Jeová o vingou dos seus inimigos. 20 E Joabe lhe disse: Tu não serás hoje o portador das novas, mas noutro dia as levarás; hoje, porém, não as levarás; porque é morto o filho do rei. 21 Disse Joabe ao cuxita: Vai dizer ao rei o que viste. O cuxita fez uma reverência a Joabe e partiu a correr. 22 Então, tornou Aimaás, filho de Zadoque, a dizer a Joabe: Seja o que for, deixa-me também correr após o cuxita. Joabe disse: Por que queres correr, meu filho? Visto que *2Sm 18.29não receberás recompensa pelas novas. 23 Aconteça, porém, o que acontecer, hei de correr, respondeu Aimaás. Então, disse Joabe: Corre. Aimaás correu pelo caminho de Quicar e passou ao cuxita.

24 Ora, *2Sm 19.8Davi estava assentado entre as duas portas; *2Sm 13.34;2Rs 9.17a sentinela subiu ao eirado da porta acima da muralha, e levantou os olhos, e viu vir um homem correndo só. 25 Clamou a sentinela e deu a nova ao rei. O rei disse: Se ele vem só, traz notícias. O mensageiro aproximava-se cada vez mais. 26 Viu a sentinela outro homem correndo, e clamou ao porteiro, e disse: Eis que vem outro homem correndo só. O rei disse: Este também traz notícias. 27 Acrescentou a sentinela: Parece-me que o correr do primeiro é *2Rs 9.20como o correr de Aimaás, filho de Zadoque. Disse o rei: *1Rs 1.42Ele é homem de bem e trará boas-novas.

28 Gritou Aimaás e disse ao rei: Paz! *2Sm 14.4;1Sm 25.23Prostrou-se com o rosto em terra perante o rei e disse: *1Sm 17.46Bendito seja Jeová, teu Deus, que entregou os homens que levantaram a mão contra o rei, meu senhor! 29 Perguntou o rei: *2Sm 20.9;2Rs 4.26Está bem o mancebo Absalão? Respondeu Aimaás: Quando Joabe enviou ao servo do rei, que sou eu, vi um grande alvoroço, *2Sm 18.22porém não sei o que era. 30 Disse o rei: Põe-te ao lado e espera aqui. Ele se pôs ao lado e esperou de pé.

31 Eis que chegou o cuxita e disse: Receba o rei, meu senhor, as novas. Hoje, *2Sm 18.19;Jz 5.31Jeová te vingou de todos os que se levantaram contra ti. 32 O rei perguntou ao cuxita: *2Sm 18.29Está bem o mancebo Absalão? Respondeu o cuxita: *1Sm 25.26Como aquele mancebo o é, assim sejam os inimigos do rei, meu senhor, e todos os que se levantam contra ti para te fazerem o mal. 33 O rei ficou muito comovido, e subiu à sala que estava por cima da porta, e pôs-se a chorar; e, andando, dizia assim: *2Sm 19.4Meu filho Absalão, meu filho, meu filho Absalão! *Êx 32.32;Rm 9.3Quem me dera que eu morrera por ti, Absalão, filho meu, filho meu!