1 Man berättade för Joab: "Se, kungen gråter och sörjer över Absalom." 2 Och segern blev till sorg den dagen för allt folket, när de den dagen hörde hur kungen sörjde över sin son. 3 Folket smög sig in i staden den dagen så som folk gör när de skäms över att ha flytt i en strid. 4 *2 Sam 18:33. Men kungen hade dolt sitt ansikte och klagade med hög röst: "Min son Absalom! Absalom, min son, min son!"

5 Då gick Joab in i huset till kungen och sade: "I dag har du förödmjukat alla dina tjänare, de som i dag har räddat ditt liv och dina söners och döttrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv. 6 Du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig! Du har visat i dag att dina befälhavare och tjänare inget betyder för dig. För i dag förstår jag att om Absalom varit vid liv men vi andra döda, skulle du ha varit nöjd. 7 Res dig nu och gå ut och tala vänligt till dina tjänare. För jag svär vid Herren att om du inte gör det, så kommer inte en enda att stanna kvar hos dig över natten. Och det skulle vara mycket värre för dig än allt det onda som drabbat dig från din ungdom ända till nu."

8 *2 Sam 15:2, 18:17. Då reste sig kungen upp och satte sig i porten*19:8portenPlatsen där samhällets beslut fattades och kungen kunde möta folket (1 Kung 22:10).. Och det meddelades till alla trupperna: "Nu sitter kungen i porten." Då kom alla trupperna och ställde upp sig framför kungen. Men israeliterna hade flytt, var och en till sitt tält.

9 Allt folket i alla Israels stammar tvistade med varandra och sade: "Kungen har räddat oss från våra fienders hand och befriat oss från filisteerna. Nu har han flytt ut ur landet för Absalom. 10 Men Absalom som vi smorde till kung över oss har dött i striden. Varför säger ni då inget om att hämta tillbaka kungen?"

11 Kung David sände bud till prästerna Sadok och Ebjatar och lät säga: "Säg till de äldste i Juda: Varför ska ni vara de sista att hämta kungen hem igen? Det som hela Israel talar om har kommit till kungens kännedom där han bor. 12 Ni är ju mina bröder, mitt eget kött och blod. Varför ska ni då vara de sista att hämta kungen tillbaka? 13 *2 Sam 17:25, 1 Krön 2:16f. Och säg till Amasa*19:13AmasaBetyder "Herren bär". Systerson till kung David (17:25), senare mördad (20:8f).: Är du inte mitt kött och blod? Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om du inte för all framtid blir överbefälhavare hos mig i stället för Joab." 14 På så sätt vände han alla Juda mäns hjärtan som en enda man så att de sände bud till kungen: "Kom tillbaka, du och alla dina tjänare."

15 Så vände kungen tillbaka och kom till Jordan. Då hade Juda män redan kommit till Gilgal för att möta kungen och föra honom över Jordan.

16 Benjaminiten Shimei, Gerars son från Bahurim, skyndade sig och kom ner med Juda män för att möta kung David. 17 *2 Sam 9:2, 10, 16:1f. Med honom följde tusen man från Benjamin och även Siba som hade varit tjänare i Sauls hus, och hans femton söner och tjugo tjänare. De skyndade till Jordan före kungen 18 och gick över vid vadstället för att föra över kungens familj och göra allt efter hans önskemål.

Shimei, Gerars son, föll ner inför kungen när han skulle ta sig över Jordan. 19 *2 Sam 16:5f. Han sade till kungen: "Herre, tillräkna mig inte min missgärning och tänk inte på hur illa din tjänare gjorde den dag då min herre kungen drog ut från Jerusalem. Må kungen inte lägga det på hjärtat. 20 För jag, din tjänare, vet att jag har syndat. Därför har jag i dag som den förste i hela Josefs hus kommit hit ner för att möta min herre kungen."

21 *2 Sam 16:9. Då sade Abishaj, Serujas son: "Borde inte Shimei mista livet när han har förbannat Herrens smorde?" 22 *1 Sam 11:13, 2 Sam 16:10. Men David svarade: "Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Är ni mina motståndare i dag? Skulle i dag någon dödas i Israel? Jag vet att i dag är det jag som är kung i Israel." 23 *1 Kung 2:8f, 36f. Och kungen sade till Shimei: "Du ska inte dö." Kungen gav honom sin ed på det.

24 Mefiboshet, Sauls son, kom också ner för att möta kungen. Han hade varken ansat fötter eller skägg eller tvättat sina kläder*19:24varkenansat fötter eller skägg eller tvättat sina kläderUttryck för sorg och fasta (jfr 12:20, Matt 6:17). från dagen då kungen drog bort till dagen då han kom välbehållen tillbaka. 25 När han kom från Jerusalem för att möta kungen, sade kungen till honom: "Varför följde du inte med mig, Mefiboshet?"

26 Han svarade: "Min herre kung, min tjänare*19:26min tjänareDvs Siba (se 16:1). bedrog mig, för din tjänare sade till honom: Låt sadla min åsna, jag vill rida på den och följa med kungen eftersom din tjänare är halt. 27 *2 Sam 14:17, 20, 16:1f. Han förtalade din tjänare hos min herre kungen. Men min herre kungen är som Guds ängel, så gör vad som är gott i dina ögon. 28 *2 Sam 9:10f. Hela min fars hus förtjänade inget annat än döden inför min herre kungen, ändå lät du din tjänare sitta bland dem som får äta vid ditt bord. Vilken rätt har jag då mer att vädja inför kungen?" 29 *2 Sam 16:4. Kungen sade till honom: "Varför tala mer om saken? Jag har bestämt att du och Siba ska dela marken." 30 Då sade Mefiboshet till kungen: "Han får gärna ta alltsammans, när nu min herre och kung har kommit välbehållen hem."

31 *2 Sam 17:27f. Gileaditen Barsillaj hade kommit ner från Rogelim och gick med kungen till Jordan för att ledsaga honom över. 32 *1 Kung 2:7. Barsillaj var nu mycket gammal, åttio år. Han hade sörjt för kungens behov medan denne var i Mahanajim, för han var en mycket rik man. 33 Kungen sade till Barsillaj: "Du ska följa med mig, så ska jag sörja för dina behov hemma hos mig i Jerusalem."

34 Men Barsillaj svarade kungen: "Hur många år har jag kvar att leva, så att jag skulle följa med kungen upp till Jerusalem? 35 Jag är nu åttio år gammal. Kan jag skilja mellan vad som är gott eller dåligt? Eller kan din tjänare känna smaken på vad han äter eller dricker? Eller kan jag ännu höra sångare och sångerskor sjunga? Varför skulle då din tjänare bli ytterligare en börda för min herre kungen? 36 Din tjänare ska bara gå med kungen över Jordan ett kort stycke. Varför skulle kungen ge mig en sådan belöning? 37 Låt din tjänare få vända tillbaka så att jag får dö i min egen stad, nära min fars och mors grav. Här är din tjänare Kimham, låt honom få följa med min herre kungen. Gör för honom vad som är gott i dina ögon." 38 Då sade kungen: "Kimham ska följa med mig, och jag ska göra för honom vad som är gott i dina ögon. Allt du begär av mig ska jag göra för dig."

39 Och hela hären gick över Jordan, och sedan kungen hade gått över kysste han Barsillaj och välsignade honom. Sedan vände Barsillaj tillbaka hem igen.

40 Kungen drog nu till Gilgal och Kimham följde med honom. Hela Juda tillsammans med hälften av Israels folk förde kungen dit.

41 Men då kom alla Israels män till kungen och sade till honom: "Varför fick våra bröder, Juda män, stjäla dig och föra kungen och hans familj över Jordan tillsammans med Davids män?" 42 Alla Juda män svarade Israels män: "Kungen står oss närmast. Varför blir ni upprörda över det? Har vi levt på kungen eller skaffat oss fördelar genom honom?" 43 *2 Sam 5:1f. Men Israels män svarade Juda män: "Vi har tio gånger större del i kungen, alltså även i David. Varför har ni föraktat oss? Var det inte vi som först talade om att hämta hem vår kung?" Men Juda män använde ännu hårdare ord än Israels män.

1 Foi dito a Joabe: Eis que *2Sm 18.5,14o rei chora e lamenta a Absalão. 2 E a vitória converteu-se em luto, naquele dia, para todo o povo, porque o povo ouviu dizer naquele dia: O rei faz lamentações por seu filho. 3 Entrou o povo, naquele dia, na cidade às furtadelas, como o faz quando foge envergonhado da batalha. 4 O rei, *2Sm 15.30tendo coberto o rosto, clamava em alta voz: *2Sm 18.33Meu filho Absalão! Absalão, filho meu, filho meu! 5 Joabe entrou ao rei, em casa, e disse: Cobriste hoje de confusão o rosto de todos os teus servos que hoje salvaram a tua vida, e a vida de teus filhos e filhas, e a de tuas mulheres e concubinas, 6 amando aos que te aborrecem e aborrecendo aos que te amam. Hoje, declaraste que não se te dá nem de príncipes nem de servos, pois conheço agora que, se Absalão vivesse, e todos nós fôssemos mortos, tu ficarias muito contente. 7 Levanta-te sem demora, sai e fala palavras de conforto aos teus servos. Juro por Jeová que, se não saíres, nem sequer um homem ficará contigo esta noite; e isso será pior do que todos os males que têm vindo sobre ti desde a tua mocidade até agora. 8 O rei levantou-se e *2Sm 15.2;18.24assentou-se à porta; e todo o povo veio apresentar-se perante o rei.

Ora, *2Sm 18.17Israel havia fugido, cada um para a sua tenda. 9 Todo o povo, em todas as tribos de Israel, queixava-se, dizendo: *2Sm 8.1-14O rei livrou-nos da mão dos nossos inimigos, *2Sm 5.20;8.1ele nos salvou das mãos dos filisteus e agora *2Sm 15.14saiu da terra fugindo de Absalão. 10 Absalão, a quem ungimos sobre nós, morreu na batalha. Agora, por que não tratais vós de fazer voltar o rei?

11 O *2Sm 15.29rei Davi mandou dizer aos sacerdotes Zadoque e Abiatar: Falai aos anciãos de Judá: Por que sois vós os últimos em fazer voltar o rei para a sua casa? Pois já a palavra de todo o Israel é chegada ao rei, no sentido de o trazer para sua casa. 12 Vós sois meus irmãos, *2Sm 5.1sois meu osso e minha carne; por que, então, sois vós os últimos em fazer voltar o rei? 13 *2Sm 17.25Dizei a Amasa: Não és tu meu osso e minha carne? *1Rs 19.2Assim me faça Deus e ainda mais, se não fores diante de mim para sempre *2Sm 8.16general do exército, *2Sm 3.27-39;19.5-7em lugar de Joabe. 14 Então, moveu ele o coração de todos os homens de Judá *Jz 20.1como se fora um só homem, de modo que enviaram a dizer ao rei: Volta com todos os teus servos. 15 Voltou o rei e chegou ao Jordão. Judá foi a *Js 5.9;1Sm 11.14-15Gilgal para receber o rei, a fim de fazê-lo passar o Jordão.

16 Apressou-se *2Sm 16.5-13;1Rs 2.8Simei, filho de Gera, benjamita, que era de Baurim, e desceu com os homens de Judá a encontrar-se com o rei Davi. 17 Com ele estavam mil homens de Benjamim e *2Sm 16.1-4;19.26-27Ziba, servo da casa de Saul, acompanhado de seus quinze filhos e dos seus vinte servos. Meteram-se pelo Jordão adiante do rei, 18 passando repetidas vezes o vau, para conduzirem os da casa real e para fazerem o que lhe era agradável. Simei prostrou-se perante o rei, quando havia passado o Jordão, 19 e disse-lhe: *2Sm 16.6-8;1Sm 22.15Não me tenhas por culpado, meu senhor, nem te lembres do que, perversamente, fez o teu servo no dia em que o rei, meu senhor, saiu de Jerusalém, para levá-lo em conta. 20 Pois eu, teu servo, conheço que pequei; por isso, sou vindo hoje *2Sm 16.5o primeiro de toda a casa de José para descer ao encontro do rei, meu senhor.

21 Abisai, porém, filho de Zeruia, respondeu e disse: *2Sm 16.7-8Não será morto Simei, *Êx 22.28por ter amaldiçoado o ungido de Jeová? 22 Davi disse: *2Sm 3.39;16.9-10Que tenho eu convosco, filhos de Zeruia, para que hoje me sejais adversários? *1Sm 11.13Há de hoje tirar-se a vida a alguém em Israel? Pois não sei eu que hoje sou feito rei em Israel? 23 Então, disse o rei a Simei: *1Rs 2.8Não morrerás. O rei lho jurou.

24 Desceu também *2Sm 9.6-10Mefibosete, filho de Saul, a receber o rei; *2Sm 12.20ele não dera cuidado aos pés, nem tinha feito a barba, *Êx 19.10nem lavado os vestidos desde o dia em que o rei saíra até o dia em que voltou em paz. 25 Tendo chegado a Jerusalém para se encontrar com o rei, perguntou-lhe este: *2Sm 16.17Por que não foste comigo, Mefibosete? 26 Respondeu ele: Ó rei, meu senhor, o meu criado me enganou. Pois o teu servo disse: Eu albardarei um jumento, para nele montar e ir com o rei; *2Sm 9.3porque o teu servo é coxo. 27 Mas *2Sm 16.3-4ele, falsamente, acusou o teu servo diante do rei, meu senhor; porém tu, ó rei, meu senhor, és *2Sm 14.17,20como um anjo de Deus. Faze, pois, o que bem te parecer. 28 Pois *2Sm 21.6-9toda a casa de meu pai não era senão digna de morte diante do rei, meu senhor; *2Sm 9.7,10,13contudo, puseste o teu servo entre os que comem à tua mesa. Que direito mais tenho eu de clamar ainda ao rei? 29 Respondeu-lhe o rei: Por que falas ainda dos teus negócios? Resolvo que com Ziba repartas as terras. 30 Disse Mefibosete ao rei: Fique ele muito embora com tudo, uma vez que o rei, meu senhor, já voltou em paz à sua casa.

31 Também *2Sm 17.27-29;1Rs 2.7Barzilai, gileadita, desceu de Rogelim, e passou na companhia do rei para o acompanhar até a outra banda do Jordão. 32 Era Barzilai muito velho, da idade de oitenta anos. Ele tinha provido o rei de víveres, quando estava em Maanaim, porque era um homem muito rico. 33 Disse o rei a Barzilai: Passa tu comigo, e te sustentarei em Jerusalém. 34 Respondeu Barzilai ao rei: *Gn 47.8Quantos são os dias dos anos da minha vida, para que eu suba com o rei a Jerusalém? 35 *Sl 90.10Oitenta anos tenho hoje; poderei eu discernir entre o bom e o mau? Poderá o teu servo perceber o sabor no que come ou no que bebe? Poderei mais ouvir a *Ec 2.8;Is 5.11-12voz dos cantores ou das cantoras? *2Sm 15.33Por que há de ser o teu servo ainda pesado ao rei, meu senhor? 36 O teu servo só quer passar o Jordão com o rei; por que há de me pagar o rei com tal recompensa? 37 Deixa voltar o teu servo para que eu morra na minha cidade e seja enterrado junto à sepultura de meu pai e de minha mãe. Mas eis aqui o teu servo *2Sm 19.40;1Rs 2.7;Jr 41.17Quimã. Passe ele com o rei, meu senhor; e faze-lhe o que for do teu agrado. 38 Respondeu o rei: Quimã passará comigo e far-lhe-ei o que bem te parecer. Tudo o que de mim exigires, isso te farei. 39 Todo o povo passou o Jordão; também o rei passou. O rei *2Sm 14.33;Gn 31.55;Rt 1.14beijou a Barzilai e o abençoou; e este voltou para o seu lugar.

40 Passou o rei para Gilgal, e Quimã passou em sua companhia. Todo o povo de Judá conduziu o rei, e bem assim a *2Sm 19.9-10metade do povo de Israel. 41 Eis que todos os homens de Israel vieram ter com o rei e lhe disseram: *Jz 8.1;12.1Por que te roubaram nossos irmãos, *2Sm 19.11-12os homens de Judá, e fizeram ao rei, e a toda a sua casa, e a todos os homens de Davi passar o Jordão? 42 Todos os homens de Judá responderam aos homens de Israel: Porque *2Sm 19.12o rei é nosso parente chegado. Por que é que vos irais por isso? Acaso, temos comido à custa do rei? Ou tem-se-nos dado algum presente? 43 Os homens de Israel responderam aos homens de Judá: *2Sm 5.1;1Rs 11.30-31Dez partes temos no rei, e mais nos toca também Davi a nós do que a vós; por que não fizestes caso de nós, quando fomos nós que primeiro falamos em fazer voltar o nosso rei? Porém as palavras dos homens de Judá eram mais desabridas do que as palavras dos homens de Israel.