1 Herren sände Natan till David. Han kom till David och sade till honom: "Två män bodde i samma stad. Den ene var rik och den andre fattig. 2 Den rike hade får och boskap i stor mängd. 3 Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det, och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödbit och drack ur hans bägare och låg i hans famn, och det var som en dotter för honom. 4 Så kom en vägfarande till den rike mannen. Då ville han inte ta av sina egna får och kor för att tillaga åt den resande som kom till honom, utan han tog den fattiges lamm och tillagade det åt mannen som kom till honom."

5 David blev alldeles rasande på den mannen, och han sade till Natan: "Så sant Herren lever: Den mannen som gjorde det förtjänar döden! 6 *2 Mos 22:1. Lammet ska han ersätta fyrdubbelt*12:6fyrdubbeltDet lagstadgade straffet för en boskapstjuv (2 Mos 22:1). Andra handskrifter (Septuaginta): "sjudubbelt"., för att han gjorde så där och var så obarmhärtig."

7 *1 Sam 16:1, 13. Då sade Natan till David: "Du är den mannen! Så säger Herren, Israels Gud: Jag smorde dig till kung över Israel, och jag räddade dig ur Sauls hand. 8 Jag gav dig din herres hus och lade din herres hustrur i din famn. Jag gav dig Israels och Juda hus. Och om det hade varit för lite skulle jag ha gett dig ännu mer. 9 *2 Sam 11:15f, 27. Varför har du då föraktat Herrens ord och gjort det som är ont i hans ögon? Du har dödat hetiten Uria med svärd och tagit hans hustru till hustru åt dig. Du har dödat honom med ammoniternas svärd.

10 Nu ska svärdet aldrig vika från ditt hus, eftersom du föraktade mig och tog hetiten Urias hustru till hustru åt dig. 11 *5 Mos 28:30, 2 Sam 13:1f, 15:1f, 16:22, 18:9f, 1 Kung 1:5f. Så säger Herren: Jag ska sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag ska ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han ska ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen.*12:11ta dina hustrur ... ge dem åt en annanProfetian uppfylls i 16:22.12 Du har gjort det i hemlighet, men jag ska låta det ske inför hela Israel mitt på ljusa dagen."

13 *Ps 51:1f. Då sade David till Natan: "Jag har syndat*12:13Jag har syndatVid detta tillfälle skrev David Ps 51, enligt dess överskrift. mot Herren." Natan sade till David: "Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du ska inte dö. 14 *2 Sam 11:27. Men eftersom du genom denna handling har fått Herrens fiender att förakta honom, måste sonen som har fötts åt dig dö."

15 Så gick Natan hem igen. Och Herren lät barnet som Urias hustru hade fött åt David drabbas av en svår sjukdom. 16 David bad till Gud för pojken och fastade. När han kom hem låg han hela natten på marken. 17 Då kom de äldste i hans hus upp till honom för att få honom att resa sig från marken. Men han ville inte, och han åt inte heller något med dem.

18 På sjunde dagen dog barnet. Davids tjänare var rädda för att berätta för honom att barnet hade dött. De tänkte: "När vi talade till honom medan barnet levde, ville han inte lyssna till oss. Hur kan vi då säga till honom att barnet har dött? Han kan göra något förfärligt." 19 Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra förstod han att barnet hade dött. David frågade då sina tjänare: "Har barnet dött?" De svarade: "Ja."

20 Då reste sig David från marken, tvättade sig, smorde sig, bytte kläder och gick in i Herrens hus och tillbad. När han kom hem igen bad han att de skulle sätta fram mat åt honom, och han åt. 21 Då sade hans tjänare till honom: "Varför gör du så här? Medan barnet levde fastade du och grät, men när barnet har dött stiger du upp och äter." 22 Han svarade: "Så länge barnet levde fastade jag och grät, för jag tänkte: Vem vet, kanske förbarmar sig Herren över mig och låter barnet leva. 23 Men nu när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen? Jag kommer att gå till honom, men han kommer inte tillbaka till mig."

24 *1 Krön 3:5, 22:9, Matt 1:6. David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och låg med henne. Hon födde en son, och han gav*12:24han gavAndra handskrifter: "hon gav". Namnet Salomo betyder "hans frid". honom namnet Salomo. Herren älskade honom 25 och sände ett budskap med profeten Natan. Och han kallade honom Jedidja*12:25JedidjaBetyder "Herrens älskade". för Herrens skull.

26 *2 Sam 11:1, 1 Krön 20:1. Joab angrep Rabba i ammoniternas land och intog kungastaden. 27 Sedan sände han bud till David och lät säga: "Jag har angripit Rabba och har också intagit Vattenstaden*12:27intagit VattenstadenUtan sin vattenförsörjning kunde Rabba inte hålla ut länge.. 28 Samla nu resten av hären och belägra staden och inta den, annars blir det jag som intar staden och den blir uppkallad efter mig." 29 Då samlade David hela hären och tågade mot Rabba och angrep och intog det. 30 Han tog kronan från huvudet på deras kung*12:30deras kungAnnan översättning: "Milkom" (ammoniternas avgud, 1 Kung 11:5).. Den vägde en talent*12:30en talentCa 30 kg. Enligt en tolkning sattes endast ädelstenen på Davids huvud. guld och var smyckad med en ädelsten, och man satte den på Davids huvud. Och bytet som han förde ut ur staden var mycket stort. 31 Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och järnyxor eller vid tegelugnarna. Så gjorde han med alla ammoniternas städer. Sedan vände David och allt folket tillbaka till Jerusalem.

1 Jeová enviou *2Sm 7.2,4,17Natã a Davi. *Sl 51, títuloNatã veio ter com Davi e *2Sm 14.4-7;1Rs 20.35-41disse-lhe: Havia dois homens numa cidade, um rico e outro pobre. 2 O rico tinha ovelhas e gados em grande número; 3 o pobre, porém, não tinha coisa alguma, senão *2Sm 11.3uma só cordeirinha, que comprara e criara e que tinha crescido juntamente com ele e com seus filhos; do seu bocado comia, e do seu copo bebia, e dormia no seu regaço, e ele a tinha como filha. 4 Chegou um viajante à casa do rico, e este não quis tomar das suas ovelhas e do seu gado, para preparar comida para o peregrino que lhe chegara à casa, mas tomou a cordeira do pobre e preparou-a para o hóspede que lhe havia chegado. 5 *1Rs 20.39-40A ira de Davi se acendeu sobremaneira contra aquele homem; e disse a Natã: Pela vida de Jeová, o homem que fez isso é *1Sm 26.16digno de morte. 6 Há de pagar o *Êx 22.1quadruplicado da cordeira, porque fez isso e porque não mostrou compaixão.

7 Disse Natã a Davi: *1Rs 20.42Tu és aquele homem. Assim diz Jeová, Deus de Israel: *1Sm 16.13Eu te ungi rei sobre Israel e eu te livrei da mão de Saul; 8 *2Sm 9.7dei-te a casa do teu senhor, e as mulheres do teu senhor, no teu seio, e te dei a casa de Israel e de Judá. Se isso fosse pouco, te acrescentaria outro tanto. 9 Por que *1Sm 15.23,26desprezaste as palavras de Jeová, fazendo o mal diante dos seus olhos? *2Sm 11.14-17,27Feriste à espada Urias, heteu, *2Sm 11.27e tomaste sua mulher para ser tua mulher, e mataste-o com a espada dos filhos de Amom. 10 Agora, da tua casa não se apartará jamais *2Sm 13.28;18.14;1Rs 2.25a espada, porque me desprezaste e tomaste a mulher de Urias, heteu, para ser tua mulher. 11 Assim diz Jeová: Eis que suscitarei da tua própria casa o mal sobre ti; *2Sm 16.21-22tomarei tuas mulheres à tua vista, dá-las-ei ao teu próximo, e ele se deitará com elas aos olhos deste sol. 12 Porque *2Sm 11.4-15tu o fizeste às escondidas, *2Sm 16.22mas eu farei isso perante todo o Israel e perante o sol. 13 Respondeu Davi a Natã: *2Sm 24.10;1Sm 15.24,30;Lc 18.13Pequei contra Jeová. Tornou Natã a Davi: Também Jeová *Pv 28.13;Lv 20.10;24.17;Mq 7.18fez passar o teu pecado; não morrerás. 14 Todavia, porquanto com esse feito deste *Is 52.5;Rm 2.24lugar a que os inimigos de Jeová blasfemem, sem falta morrerá também o filho que te nasceu. 15 Retirou-se Natã para sua casa.

Feriu *1Sm 25.28Jeová o menino que a mulher de Urias dera à luz a Davi; e adoeceu gravemente. 16 Davi recorreu a Deus pelo menino; Davi jejuava com rigoroso jejum e, entrando, *2Sm 13.31;Ne 1.4passava a noite toda prostrado sobre a terra. 17 Então, *Gn 24.2os anciãos da sua casa se punham ao lado dele, para o levantarem do chão; mas ele não queria, nem comia com eles. 18 Ao sétimo dia, morreu o menino. Os servos de Davi temiam dizer-lhe que o menino era morto. Porque diziam: Quando o menino ainda vivia, nós lhe falávamos, e ele não dava ouvidos à nossa voz; qual não será a sua aflição, se lhe dissermos que o menino é morto? 19 Vendo Davi que os seus servos falavam uns aos outros em voz baixa, entendeu que o menino era morto e perguntou aos seus servos: É morto o menino? Eles responderam: É morto. 20 Davi levantou-se do chão, lavou-se, *Mt 6.17ungiu-se e mudou de vestidos; e, tendo entrado na Casa de Jeová, adorou. Depois, foi para sua casa; às suas ordens, deram-lhe de comer, e comeu. 21 Então, lhe disseram os seus servos: Que é isso que fizeste? Jejuaste e choraste pelo menino, quando ele ainda vivia; porém agora que ele morreu, te levantaste e comeste. 22 Davi respondeu: Quando o menino ainda vivia, *Is 38.1-3jejuei e chorei, pois dizia: *Jn 3.9Quem sabe se Jeová não terá piedade de mim, e viverá o menino? 23 Porém, agora que ele morreu, por que hei de jejuar eu? Posso eu fazê-lo voltar? *Gn 37.35Eu irei para ele, *Jó 7.8-10mas ele não voltará para mim.

24 Consolou Davi a Bate-Seba, sua mulher, e, entrando, dormiu com ela. Ela deu à luz um filho, *1Cr 22.9e Davi deu-lhe o nome de Salomão. Jeová o amou; 25 enviou por intermédio do profeta Natã, e deu ao menino o nome de Jedidias, por amor de Jeová.

26 *1Cr 20.1-3Ora, Joabe pelejou contra Rabá, dos filhos de Amom, e tomou a cidade real. 27 Enviou Joabe mensageiros a Davi e disse: Tendo pelejado contra Rabá, já tomei a cidade das águas. 28 Agora, ajunta o resto do povo, acampa contra a cidade e toma-a, para não suceder que, tomando eu a cidade, seja aclamado o meu nome sobre ela. 29 Ajuntou Davi a todo o povo, e, indo a Rabá, pelejou contra ela, e tomou-a. 30 Tirou a coroa da cabeça do rei deles (O peso dela era de um talento de ouro, e nela havia pedras preciosas.); e foi posta na cabeça de Davi. Da cidade levou mui grande despojo. 31 Trazendo os seus moradores, *Hb 11.37fê-los passar a serras, e a picaretas, e a machados, e em fornos de tijolos; assim o fez em todas as cidades dos filhos de Amom. Voltou Davi com todo o seu povo para Jerusalém.