1 *1 Krön 6:27, 33f. I Ramatajim-Sofim*1:1Ramatajim-SofimTroligen samma ort som NT:s Arimatea (Matt 27:57) norr om Jerusalem. i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.*1:1en efraimitElkana bodde i Efraims område men tillhörde enligt 1 Krön 6:28 leviternas stam.2 Elkana hade två hustrur*1:2Elkana ... Hanna ... PeninnaBetyder "Gud har skapat", "skön/barmhärtig" och "pärla".. Den ena hette Hanna och den andra Peninna.*1:2två hustrurPolygami var inte ursprungstanken (1 Mos 2:18f, 4:19f) men förekom under den tidiga bibliska historien, särskilt när den första hustrun var ofruktsam (jfr 1 Mos 16:1). Peninna hade barn, men Hanna hade inga.

3 *2 Mos 23:17, 5 Mos 16:16, Jos 18:1. Elkana gav sig år efter år i väg från sin stad för att tillbe och offra åt Herren Sebaot i Shilo*1:3i ShiloHär stod tälthelgedomen under domartiden (Jos 18:1), ca 2 mil norr om Ramatajim., där Elis båda söner Hofni och Pinehas*1:3Eli ... Hofni ... PinehasBetyder "upphöjd", "handfull" och "mörkhyad". var Herrens präster. 4 *3 Mos 7:15, 5 Mos 27:7. Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret*1:4var sin del av offretVid ett gemenskapsoffer brände man inälvsfettet åt Herren och gav en del åt prästen (jfr 2:15) och delade sedan på köttet vid en gemensam måltid (se 3 Mos 7:11f).. 5 *1 Mos 20:18. Men åt Hanna gav han en dubbelt så stor del*1:5dubbelt så storGrundtexten svårtolkad. Annan översättning: "fin", "enda" (så Septuaginta)., för han älskade henne även om Herren hade gjort henne ofruktsam. 6 För att provocera henne brukade hennes rival retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam. 7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till Herrens hus retades Peninna med henne på samma sätt.

Nu grät Hanna och ville inte äta. 8 Då sade hennes man Elkana till henne: "Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?" 9 När de hade ätit och druckit i Shilo reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. 10 Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. 11 *4 Mos 6:5, 30:7f, Dom 13:5. Hon gav ett löfte och sade: "Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då ska jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv*1:11ingen rakknivTroligen invigdes Samuel liksom Simson till nasir (se 4 Mos 6, Dom 13:5). ska röra hans huvud." 12 Medan hon bad länge inför Herren iakttog Eli hennes mun. 13 Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte.

Då trodde Eli att hon var berusad. 14 Därför sade han till henne: "Hur länge ska du bära dig åt som en berusad? Se till att göra dig av med vinet!" 15 *Ps 42:5, 62:9. "Nej, min herre", svarade Hanna, "jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. 16 Ta inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till nu." 17 Då svarade Eli henne: "Gå i frid, och må Israels Gud ge*1:17må Israels Gud geAnnan översättning: "Israels Gud ska ge". dig det du bad honom om." 18 Hon sade: "Må din tjänarinna finna nåd för dina ögon." Så gick hon sin väg och tog sig mat och såg inte sorgsen ut längre.

19 De steg alla upp tidigt nästa morgon, och sedan de tillbett inför Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana låg med*1:19låg medOrdagrant: "kände" (hebreiskt uttryck för sexuell gemenskap, se 1 Mos 4:1). sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne. 20 Hanna blev havande och födde en son när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel: "För jag har bett Herren om honom."

21 När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt Herren, 22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: "Jag vill vänta tills pojken är avvand*1:22avvandFrån bröstmjölk. Det skedde ofta vid ca 3 års ålder, varpå det nya steget i livet firades med en fest (jfr 1 Mos 21:8).. Då ska jag ta med honom och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid." 23 Hennes man Elkana sade till henne: "Gör vad du finner bäst. Stanna du tills du har avvant honom. Må bara Herren uppfylla sitt ord." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.

24 När hon hade avvant honom, tog hon med honom till Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar,*1:24tre tjurarAndra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "en treårig tjur". en efa mjöl*1:24en efa mjölCa 22 liter. och en lägel vin, och förde honom in i Herrens hus i Shilo. Pojken var då ännu helt ung. 25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli. 26 Hon sade: "Hör på mig, min herre. Så sant du lever, min herre: jag är kvinnan som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Den här pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag bad om. 28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren." Och de tillbad Herren där.

1 Houve um homem de *1Sm 1.19Remataim-Zofim, da *Js 17.17-18região montanhosa de Efraim, cujo nome era *1Cr 6.22-28,33-38Elcana, filho de Jeroão, filho de Eliú, filho de Toú, filho de Zufe, efraimita. 2 Ele tinha *Dt 21.15-17duas mulheres: uma se chamava *Lc 2.36Ana, e a outra, Penina. Penina tinha filhos, porém Ana não os tinha. 3 Este homem subia da sua cidade, *1Sm 1.21;Êx 34.23;Lc 2.41de ano em ano, *Dt 12.5-7a adorar e oferecer sacrifícios, em *Js 18.1Siló, a Jeová dos Exércitos. Assistiam ali os dois filhos de Eli, Hofni e Fineias, como sacerdotes de Jeová. 4 No dia em que Elcana oferecia o seu sacrifício, costumava *Dt 12.17-18dar quinhões à sua mulher Penina e a todos os seus filhos e filhas, 5 porém a Ana dava um *Gn 43.34só quinhão; contudo ele a amava; mas *Gn 16.1;30.1Jeová lhe havia cerrado a madre. 6 Para lhe fazer enfadar-se, muito a *Jó 24.21atormentava a sua rival, porque Jeová lhe havia cerrado a madre. 7 Assim fazia ele de ano em ano. Certa ocasião em que Penina subiu à Casa de Jeová, irritou ela a Ana, que se pôs a chorar e não comeu. 8 Perguntou-lhe Elcana, seu marido: Ana, por que choras? Por que não comes? E por que está triste o teu coração? *Rt 4.15Não te sou eu melhor do que dez filhos?

9 Levantou-se Ana, depois que comeram e beberam em Siló. Ora, o sacerdote Eli estava sentado na sua cadeira, junto ao umbral da porta *1Sm 3.3do templo de Jeová. 10 Ela, profundamente amargurada, orou a Jeová e chorou muito; 11 *Nm 30.6-11fez um voto e disse: Jeová dos Exércitos, se, na verdade, tu te dignares *Gn 29.32olhar para a aflição da tua serva e se te lembrares de mim; se não te esqueceres da tua serva, mas se lhe deres um filho varão, eu o darei a Jeová por todos os dias da sua vida, e *Nm 6.5;Jz 13.5;Lc 1.15não passará navalha pela sua cabeça.

12 Continuando ela a orar diante de Jeová, observou Eli o movimento dos seus lábios. 13 Ana, todavia, *Gn 24.42-45falava no seu coração; tão somente se moviam os seus lábios, porém não se ouvia a sua voz. Por isso, julgou Eli que ela estava embriagada. 14 Disse-lhe Eli: *At 2.4,13Até quando estarás embriagada? Deixa passar de ti o teu vinho. 15 Ana respondeu: Não é assim, meu senhor; eu sou uma mulher atribulada de espírito; não bebi nem vinho nem bebida que possa embriagar, porém *Sl 62.8derramei a minha alma diante de Jeová. 16 Não tenhas a tua serva por filha de Belial, porque, *Lc 6.45movida pela abundância da minha queixa e da minha provocação, falei até agora. 17 Então, lhe respondeu Eli: *1Sm 25.35;2Rs 5.19;Mc 5.34Vai-te em paz; o Deus de Israel te *Sl 20.3-5conceda a petição que lhe fizeste. 18 Ela disse: *Rt 2.13Ache a tua serva graça aos teus olhos. Assim, a mulher foi o seu caminho e comeu, *Rm 15.13e não mais era triste o seu semblante.

19 Tendo-se levantado de madrugada, adoraram perante Jeová, voltaram e chegaram à sua casa, em *1Sm 1.1;2.11Ramá. Elcana conheceu a sua mulher Ana; e *Gn 21.1;30.22Jeová lembrou-se dela. 20 Concebeu Ana e, tendo passado o período, deu à luz um filho e pôs-lhe por nome Samuel, dizendo: *Gn 41.51-52;Êx 2.10,22;Mt 1.21Porque de Jeová o pedi.

21 Subiu Elcana e toda a sua casa *1Sm 1.3;Dt 12.11a oferecer a Jeová o sacrifício anual e a cumprir o seu voto. 22 Mas Ana não subiu, pois disse a seu marido: Quando o menino for desmamado, *Lc 2.22levá-lo-ei, a fim de que ele apareça diante de Jeová *1Sm 1.11,28e a fim de que lá fique para sempre. 23 *Nm 30.10-11Respondeu-lhe Elcana, seu marido: Faze o que te parecer bem; fica até o desmamares, e *1Sm 1.17cumpra Jeová a sua palavra. Assim, ficou a mulher e deu leite a seu filho até que o desmamou. 24 Depois de o ter desmamado, *Nm 15.9-10;Dt 12.5-6levando consigo a ele, e três novilhos, e um efa de farinha, e um odre de vinho, o trouxe *1Sm 4.3-4;Js 18.1à Casa de Jeová, em Siló. O menino era ainda muito criança. 25 *Lv 1.5Depois de terem sacrificado o novilho, *Lc 2.22trouxeram o menino a Eli. 26 Ana disse: Ah! Meu senhor! *2Rs 2.2,4,6Tão certamente como vive a tua alma, senhor, eu sou a mulher que estive aqui na tua presença, orando a Jeová. 27 *1Sm 1.11-13A respeito deste menino orava eu, e Jeová me concedeu a petição que lhe fiz. 28 *1Sm 1.11,22Portanto, eu de minha parte o entreguei a Jeová; por todos os dias que ele viver, está entregue a Jeová. Então, adorou ali a Jeová.