1 *1 Sam 27:8f. När David och hans män kom till Siklag*30:1SiklagLåg ca 8 mil söder om Afek, motsvarande tre rejäla dagsmarscher. på tredje dagen hade amalekiterna trängt in i Negev och in i Siklag. De hade intagit Siklag och bränt det med eld. 2 Kvinnorna som var därinne*30:2Kvinnorna som var därinneAnnan översättning (så Septuaginta): "Kvinnorna och alla som var därinne"., både små och stora, hade de fört bort som fångar men inte dödat någon. Sedan hade de gett sig av. 3 När David och hans män kom till staden, fick de se att den var nerbränd med eld och att deras hustrur, söner och döttrar var bortförda som fångar. 4 Då brast David och hans män i gråt, och de grät tills de inte orkade gråta mer. 5 *1 Sam 25:42f, 27:3. Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal, var också tillfångatagna.

6 David var i stor fara, för folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade kraft hos Herren sin Gud. 7 *1 Sam 23:9. David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: "Bär hit efoden till mig." Då kom Ebjatar med efoden till David. 8 *1 Sam 23:2, 2 Sam 5:19. David frågade Herren: "Ska jag jaga rövarbandet? Kan jag hinna upp dem?" Herren svarade honom: "Jaga dem, för du kommer att hinna upp dem och rädda alla."

9 Då gav sig David i väg med sina sexhundra man, och de kom till bäckravinen Besor*30:9bäckravinen BesorVar på sina ställen upp till 100 meter bred och utgjorde landets sydgräns. där en del av dem tvingades stanna kvar. 10 David fortsatte jakten med fyrahundra man, men tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäckravinen Besor.

11 Ute på fältet fann de en egyptier som de tog med sig till David. När de gav honom bröd att äta och vatten att dricka 12 och dessutom gav honom en bit fikonkaka och två russinkakor att äta, fick han livsanden tillbaka. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.

13 "Vem tillhör du och varifrån är du?" frågade David honom. "Jag är en egyptisk pojke*30:13pojkeHebr. náar syftar på någon som står under en annans auktoritet, oavsett ålder., tjänare hos en amalekitisk man", svarade han. "Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk. 14 *Jos 14:13f, 15:13f, Hes 25:16, Sef 2:5. Vi hade trängt in i kereteernas*30:14kereteernaTroligen kreter som följt med filisteerna och bosatt sig söder om deras område. del av Negev och i området som tillhör Juda och i Kalebs del*30:14Kalebs delKalebs städer Hebron och Debir (jfr Jos 14:14, 15:15f) låg inne på Juda stams område. Hans dotter Aksa bosatte sig i Negevöknen (Jos 15:18f). av Negev, och vi hade bränt Siklag med eld." 15 David frågade honom: "Vill du föra mig ner till det där rövarbandet?" Han svarade: "Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så ska jag föra dig ner till rövarbandet."

16 Så förde han honom dit, och de låg utspridda överallt på marken och åt och drack och firade allt det stora byte de hade tagit från filisteernas land och från Juda land. 17 Och David högg ner dem ända från skymningen till aftonen dagen därpå. Inte en enda av dem kom undan, utom fyrahundra unga män som satt upp på kamelerna och flydde. 18 Och David räddade allt som amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur. 19 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son eller dotter, inget av bytet eller något av det som de hade tagit. Allt förde David tillbaka. 20 David tog också alla fåren och korna, och dessa drev man framför den övriga boskapen*30:20dessa drev man framför den övriga boskapenAnnan översättning: "man gick före boskapen". och ropade: "Här är Davids byte!"

21 När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och därför stannat kvar vid bäckravinen Besor, gick dessa för att möta David och folket som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem. 22 Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: "Eftersom de inte följde med oss tänker vi inte ge dem något av bytet som vi räddat. Nej, var och en får ta sin hustru och sina barn och gå." 23 Men David svarade: "Så ska ni inte göra, mina bröder, med det som Herren har gett oss. Han bevarade oss och gav rövarbandet som anföll oss i vår hand. 24 *4 Mos 31:26f, Jos 22:8. Och vem lyssnar på er i den här saken? Nej, de som drar ut i striden ska ha samma lott som de som stannar vid trossen. De ska dela lika." 25 Så blev det från den dagen och i fortsättningen, för David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag.

26 När David kom till Siklag sände han en del av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner, och lät säga: "Här är en gåva till er av bytet från Herrens fiender." 27 Han sände gåvor till dem i Betel*30:27BetelMöjligen avses Betul (Jos 19:4), eftersom det mer kända Betel ligger norr om Juda stams område., till dem i Ramot i Negev, till dem i Jattir, 28 Aroer, Sifamot, Eshtemoa, 29 Rakal, jerachmeeliternas städer, keniternas städer, 30 Horma, Bor-Ashan, Atak, 31 Hebron och till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.

1 Quando, ao terceiro dia, chegou Davi com seus homens a *1Sm 29.4,11Ziclague, *1Sm 15.7;27.8-10os amalequitas tinham feito uma invasão no Neguebe e em *1Sm 27.6,8Ziclague, e tinham ferido Ziclague, e a tinham queimado a fogo; 2 tinham levado cativas as mulheres e todos os que ali se achavam, tanto pequenos como grandes; *1Sm 27.11não mataram a ninguém, porém os levaram consigo e foram seu caminho. 3 Quando Davi e seus homens chegaram à cidade, eis que estava queimada a fogo, e suas mulheres, e seus filhos, e filhas, levados cativos. 4 Davi e o povo que se achava com ele levantaram a sua voz e choraram, até não terem mais forças para chorar. 5 Foram também levadas cativas *1Sm 25.42-43as duas mulheres de Davi, Ainoã, a jezreelita, e Abigail, que fora mulher de Nabal, o carmelita. 6 Davi estava muito angustiado, pois *Êx 17.4o povo, tendo a alma amargurada por causa de seus filhos e de suas filhas, falava em apedrejá-lo. Porém *1Sm 23.16;Sl 18.2;27.14ele se confortou em Jeová, seu Deus.

7 Disse *1Sm 23.9Davi ao sacerdote Abiatar, filho de Aimeleque: Traze-me cá o éfode. Abiatar trouxe o éfode a Davi. 8 *1Sm 23.2,4Davi consultou a Jeová, dizendo: *Êx 15.9Perseguirei eu a esta tropa? Alcançá-la-ei? Respondeu-lhe Jeová: Persegue-a, *1Sm 30.18pois, sem falta, a alcançarás e tudo libertarás. 9 Partiu Davi, *1Sm 27.2com os seiscentos homens que com ele se achavam, e foram à torrente de Besor, onde os retardatários ficaram. 10 Porém perseguiu Davi com quatrocentos homens, porque ficaram atrás *1Sm 30.9,21duzentos, que, de cansados, não puderam passar a torrente de Besor.

11 Achando no campo a um egípcio, trouxeram-no a Davi. Fizeram-lhe comer pão e beber água; 12 deram-lhe também um pedaço de pasta de figos secos e dois cachos de passas. Depois de os ter comido, *Jz 15.19recobrou alento, pois havia três dias e três noites que não tinha comido pão, nem bebido água. 13 Então, lhe perguntou Davi: De quem és tu? donde vens? Respondeu ele: Eu sou um moço egípcio, servo dum amalequita; o meu senhor me abandonou, porque adoeci há três dias. 14 Nós fizemos uma correria para o *1Sm 30.1,16;2Sm 8.18;Ez 25.16Neguebe dos quereteus, para o de Judá e para o *Js 14.13;21.11-12de Calebe e *1Sm 30.1pusemos fogo a Ziclague. 15 Disse-lhe Davi: Poderás descer e guiar-me a essa tropa? Ele respondeu: Jura-me tu por Deus que não me hás de matar e que me não hás de entregar nas mãos do meu senhor, e descerei e guiar-te-ei a essa tropa.

16 Desceu e o guiou. Eis que eles estavam espalhados sobre a face de toda a terra, comendo, bebendo e dançando, por causa de *1Sm 30.14todo o grande despojo que haviam tomado da terra dos filisteus e da terra de Judá. 17 Feriu-os Davi desde o *1Sm 11.11crepúsculo até a tarde do dia seguinte, e nenhum deles escapou, senão quatrocentos mancebos que, montados nos *1Sm 15.3;Jz 7.12camelos, fugiram. 18 Recobrou Davi tudo o que os amalequitas tinham tomado e livrou as suas duas mulheres. 19 Não lhes faltou coisa alguma, nem pequena, nem grande, nem filhos, nem filhas, nem despojo, nem qualquer coisa que eles tinham tomado para si. *1Sm 30.8Davi tornou a trazer tudo. 20 Davi tomou todos os rebanhos e manadas; aqueles que os fizeram caminhar diante do outro gado diziam: *1Sm 30.26-31Este é o despojo de Davi.

21 *1Sm 30.10Chegou Davi aos duzentos homens que, de cansados, não puderam segui-lo, os quais também foram obrigados a ficar à torrente de Besor. Estes saíram ao encontro de Davi e dos que vinham com ele. Davi, aproximando-se deles, saudou-os. 22 Então, todos os malvados e filhos de Belial, dentre os que foram com Davi, disseram: Visto que não foram conosco, nada lhes daremos do despojo que recobramos, senão que a cada um daremos suas mulheres e seus filhos, para que os levem e se retirem. 23 Disse Davi: Não fareis assim, meus irmãos, com o que nos deu Jeová, que nos conservou e entregou em nossas mãos a tropa que vinha contra nós. 24 Quem vos ouvirá neste negócio? Pois *Nm 31.27;Js 22.8qual é a porção do que desce para a batalha, tal será a porção do que fica com a bagagem; receberão partes iguais. 25 Daquele dia em diante até hoje, foi estabelecido por estatuto e preceito em Israel.

26 Chegando Davi a Ziclague, enviou dos despojos aos anciãos de Judá, seus amigos, dizendo: Eis *1Sm 25.27um presente para vós dos despojos dos *1Sm 18.17;25.28inimigos de Jeová. 27 Dos despojos enviou aos de *Js 15.30;19.4Betel, aos de *Js 19.8Ramote do Neguebe, aos de *Js 15.48;21.14Jatir, 28 aos de *1Cr 11.44Aroer, aos de *1Cr 27.27Sifmote, aos de *Js 15.50Estemoa, 29 aos de Racal aos das cidades dos *1Sm 27.10jerameelitas, aos das cidades dos *1Sm 15.6quenitas, 30 aos de *Js 12.14;15.30;19.4Hormá, aos de *Js 15.42;19.7Borasã, aos de Atace, 31 aos de *Js 14.13-15;21.11-13;Nm 13.22Hebrom e a todos os lugares que Davi e seus homens costumavam *1Sm 23.22frequentar.