1 *1 Sam 14:51. I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. 2 Han hade en son som hette Saul,*9:2SaulBetyder "efterfrågad" (jfr 8:10). en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.

3 En gång hade åsnestona sprungit bort för Sauls far Kish. Då sade Kish till sin son Saul: "Ta med dig en av tjänarna och gå och leta efter åsnorna." 4 Då vandrade han genom Efraims bergsbygd*9:4Efraims bergsbygdCa 2 mil nordväst om Sauls hemstad Gibea (10:26). och därefter genom Shalishalandet, men de fann dem inte. De gick genom Shaalimslandet, men där var de inte. Sedan tog han vägen genom Benjamins land, men inte heller där fann de dem. 5 När de sedan hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: "Kom, vi går hem igen. Annars kan min far bli orolig för vår skull i stället för att tänka på åsnorna."

6 Men han svarade honom: "Se, i den här staden finns en gudsman. Han är högt ansedd och allt han säger, det sker. Låt oss nu gå dit. Kanske han kan säga oss vilken väg vi ska ta." 7 *1 Kung 14:3, 2 Kung 4:42. Då sade Saul till sin tjänare: "Men om vi går dit, vad ska vi då ta med till mannen? Brödet är ju slut i vår packning och vi har inte heller någon annan gåva att ta med till gudsmannen. Eller vad har vi?" 8 Tjänaren svarade Saul än en gång: "Se, här har jag en kvarts sikel silver.*9:8en kvarts sikel silverDrygt 2,5 gram, en veckas lön för den enkle arbetaren (Dom 17:10). Den ska jag ge gudsmannen så att han säger oss vilken väg vi ska ta." 9 *4 Mos 12:6. – När man förr i tiden i Israel gick för att fråga Gud sade man: "Kom, vi går till siaren." Den som man nu kallar profet kallade man förr siare. – 10 Saul sade till sin tjänare: "Ditt förslag är bra. Kom så går vi!" Så gick de till staden där gudsmannen fanns.

11 När de gick uppför höjden där staden låg mötte de några flickor som gick ut för att hämta vatten, och de frågade dem: "Är siaren här?" 12 "Ja, alldeles i närheten", svarade de. "Men skynda er, för i dag har han kommit till staden. I dag har folket en offerfest på offerhöjden. 13 Om ni går in i staden, träffar ni honom innan han går upp på höjden till måltiden. Folket äter inte förrän han kommer, för han ska välsigna offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Så gå upp dit, för just nu kan ni träffa honom." 14 Så gick de upp till staden. Och när de kom in i staden, se, då kom Samuel ut mot dem på väg upp till offerhöjden.

15 Dagen innan Saul kom hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 *2 Mos 3:9. "I morgon vid den här tiden ska jag sända dig en man från Benjamins land. Honom ska du smörja till furste för mitt folk Israel. Han ska rädda mitt folk från filisteernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."

17 När Samuel fick se Saul sade Herren till honom: "Se, där är mannen som jag talade till dig om: Han ska styra mitt folk." 18 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: "Säg mig var siaren bor." 19 Samuel svarade Saul: "Jag är siaren. Gå före mig upp till offerhöjden, för ni ska äta där med mig i dag. Men i morgon ska jag låta dig gå, och jag ska ge dig besked om allt vad du har på hjärtat. 20 Bekymra dig inte för åsnorna som har varit borta för dig i tre dagar, för de har kommit till rätta. Vem tillhör all Israels härlighet*9:20Vem tillhör all Israels härlighetAnnan översättning: "Till vem står Israels hela längtan". om inte dig och hela din fars hus?" 21 Saul svarade: "Jag är ju en benjaminit från en av de minsta stammarna i Israel,*9:21en benjaminit från en av de minsta stammarna i IsraelBenjamins stam hade nästan utplånats i inbördeskrig med det övriga Israel (Dom 20-21). och min släkt är den ringaste bland alla släkter i Benjamins stam. Varför talar du till mig på det sättet?"

22 Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem in i salen och gav dem den förnämsta platsen bland de omkring trettio män som var inbjudna. 23 Samuel sade till kocken: "Ge mig stycket som jag gav dig och som jag sade att du skulle ta hand om." 24 Då tog kocken fram lårstycket*9:24lårstycketAnsågs vara fint kött och tillföll normalt offerprästen (3 Mos 7:32). och vad som hörde till det och satte fram det åt Saul. Och Samuel sade: "Här är det som blivit sparat, ta för dig och ät! Det blev undanlagt åt dig just för den här stunden, när jag sade att jag hade inbjudit folket." Och Saul åt den dagen med Samuel. 25 Därefter gick de ner från offerhöjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket.

26 *5 Mos 22:8. De steg upp tidigt, och i gryningen ropade Samuel upp till Saul på taket: "Stig upp, så ska jag följa dig på väg." Då steg Saul upp och de gick båda i väg, han och Samuel. 27 När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: "Säg till tjänaren att gå före oss." Och tjänaren fick gå. "Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord."

1 Havia um homem de Benjamim por nome *1Sm 14.51;1Cr 9.36-39Quis, filho de Abiel, filho de Zeror, filho de Becorate, filho de Afia, filho dum benjamita, varão ilustre em valor. 2 Ele tinha um filho chamado Saul, *1Sm 10.24na flor da idade e belo. Não havia entre os filhos de Israel outro mais belo do que ele; *1Sm 10.23desde os ombros para cima sobressaía a todo o povo. 3 Tinham-se perdido as jumentas de Quis, pai de Saul. Disse Quis a seu filho Saul: Toma, agora, contigo um dos servos, levanta-te e vai procurar as jumentas. 4 Então, atravessando a *Js 24.33região montanhosa de Efraim, como também a terra de *2Rs 4.42Salisa, não as acharam; depois atravessaram a terra de *Js 19.42Saalim, porém não estavam ali; e não as acharam também na terra de Benjamim.

5 Tendo eles chegado à terra de *1Sm 1.1Zufe, disse Saul para o servo que levava consigo: Vem, e voltemos; *1Sm 10.2não suceda que meu pai deixe de pensar nas jumentas e que se aflija por nós. 6 Disse-lhe o servo: Eis que há, nesta cidade, *Dt 33.1;2Rs 5.8um homem de Deus, e ele é muito considerado; *1Sm 3.19tudo o que ele diz sucede infalivelmente. Vamos, pois, lá; *Gn 24.42porventura, ele nos pode informar sobre o caminho que seguimos. 7 Então, disse Saul ao seu servo: Porém, se lá formos, que é o que levaremos ao homem? Pois já se acabou o pão dos nossos alforjes, e nenhum *1Rs 14.3;2Rs 5.15;8.8-9;Ez 13.19presente temos que levar ao homem de Deus. Que temos? 8 O servo tornou a responder a Saul: Eis que se acha na minha mão um quarto de siclo de prata. Dá-lo-ás ao homem de Deus, *1Sm 9.6para que nos mostre o caminho 9 (Antigamente, em Israel, todo o que ia consultar a Deus dizia assim: Vinde, vamos ter com o vidente; porque aquele que, hoje, se chama profeta se chamava, outrora, *2Sm 24.11;1Cr 9.22;26.28;Is 30.10vidente). 10 Disse Saul ao seu servo: Dizes bem, anda, vamos. Assim, subiram à cidade em que estava o homem de Deus.

11 Quando eles subiam pela encosta à cidade, *Gn 24.15;29.9;Êx 2.16encontraram umas moças que saíam a tirar água e lhes perguntaram: Está aqui o vidente? 12 Elas lhes responderam: Está; ei-lo aí tens diante de ti. Apressa-te, porque hoje veio à cidade, porquanto o *Nm 28.11-15povo oferece hoje sacrifícios *1Sm 7.17;10.5no alto. 13 Ao entrardes na cidade, logo o encontrareis, antes que suba ao alto para comer; pois o povo não comerá, a menos que ele não tenha vindo, porque *Lc 9.16;Jo 6.11ele é quem há de abençoar o sacrifício; e, depois, comem os que forem convidados. Subi, agora, porque a esta hora o achareis. 14 E subiram à cidade; ao entrarem, saiu-lhes Samuel ao encontro, para subir ao alto.

15 Ora, *1Sm 15.1;At 13.21Jeová tinha revelado a Samuel a vinda de Saul um dia antes de ele chegar, dizendo: 16 Amanhã, a esta hora, te enviarei um homem, que vem da terra de Benjamim, e *1Sm 10.1tu o ungirás por príncipe sobre o meu povo de Israel. Ele livrará o meu povo da mão dos filisteus, pois *Êx 3.7,9olhei para o meu povo, porque o seu clamor chegou a mim. 17 Quando Samuel viu a Saul, disse-lhe Jeová: *1Sm 16.12Eis o homem de quem eu te disse: Este dominará sobre o meu povo. 18 Então, Saul se chegou a Samuel, na porta, e disse: Peço-te que me digas onde é a casa do vidente. 19 Samuel respondeu a Saul: Eu sou o vidente. Sobe adiante de mim ao alto, porque hoje comereis comigo; pela manhã, te despedirei e descobrir-te-ei tudo o que tens no teu coração. 20 *1Sm 9.3Pelo que toca às tuas jumentas que há três dias se perderam, não te dê isso cuidado, porque já se acharam. *1Sm 8.5;12.13Para quem é tudo o que é desejável em Israel? Não é, porventura, para ti e para toda a casa de teu pai? 21 Respondeu Saul: *1Sm 15.17Acaso, não sou eu benjamita, da *Jz 20.46-48mais pequena das tribos de Israel? Não é a minha família a menor de todas as famílias da tribo de Benjamim? Por que me falas tu logo assim?

22 Samuel, tomando a Saul e ao seu servo, levou-os para a sala de jantar e deu-lhes o primeiro lugar entre os convidados, que eram cerca de trinta pessoas. 23 Samuel disse ao cozinheiro: Traze a porção que te dei e que mandei que guardasses à parte. 24 Tomou o cozinheiro a *Êx 29.22,27;Lv 7.32-33;Nm 18.18espádua e o que nela havia e pô-la diante de Saul. Samuel disse: Eis o que foi reservado! Põe-no diante de ti e come; porque se te reservou para ti até o tempo determinado, ao dizer eu: Convidei o povo. Assim, comeu Saul com Samuel naquele dia.

25 Tendo eles descido do alto para a cidade, falou Samuel com Saul, *Dt 22.8;At 10.9no eirado. 26 Levantaram-se cedo; e, ao raiar do dia, chamou Samuel a Saul, no eirado, dizendo: Levanta-te para eu te despedir. Levantou-se Saul, e saíram ambos para fora, ele e Samuel. 27 Eles desciam e se achavam na extremidade da cidade, quando Samuel disse a Saul: Manda ao servo que vá adiante de nós (E ele foi.), mas tu demora-te aqui, para que eu te faça saber a palavra de Deus.