1 *1 Sam 19:1, 20:17. När David hade talat med Saul fäste sig Jonatans själ vid Davids själ, och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. 2 *1 Sam 17:15. Saul tog till sig David den dagen och lät honom inte återvända till sin fars hus. 3 *1 Sam 20:16f, 23:18. Och Jonatan slöt ett förbund med David, som han älskade lika djupt som sitt eget liv. 4 Jonatan tog av sig manteln*18:4tog av sig mantelnTronarvingen Jonatan (20:31) antyder att det i stället är David som kommer att bli kung (23:17). som han bar och gav den till David, och även sina andra kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte. 5 Och när David drog ut hade han framgång överallt dit Saul sände honom. Därför satte Saul honom över krigsfolket, och allt folket uppskattade honom, även Sauls tjänare.

6 *2 Mos 15:20, Dom 11:34. När de kom hem och David återvände efter att ha dödat filistén, gick kvinnorna ut från Israels alla städer med sång och dans för att möta kung Saul med jubel, tamburiner och lyror*18:6lyrorOrdagrant: "treor". Troligen en tresträngad lyra. Kan också syfta på rytminstrument. Triangeln, som föreslagits som översättning, var dock okänd på Bibelns tid.. 7 *2 Mos 15:21, 1 Sam 21:11, 29:5. Kvinnorna sjöng och dansade och sade: "Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen." 8 Då blev Saul mycket vred. Dessa ord berörde honom mycket illa. Han sade: "David gav de tiotusen, mig gav de tusen. Nu fattas bara att han får kungadömet också." 9 Från och med den dagen hade Saul ett ont öga till David.

10 *1 Sam 16:14f, 19:9f. Dagen därpå kom en ond ande från Gud över Saul. Han bar sig åt som en galen inne i sitt hus medan David spelade, som han brukade göra varje dag. Saul hade ett spjut i handen, 11 och han kastade det och tänkte: "Jag ska spetsa fast David vid väggen." Men två gånger vek David undan för honom.

12 Saul var rädd för David, eftersom Herren var med David men hade vikit ifrån Saul. 13 Därför skickade Saul bort honom och gav honom befälet över tusen man. Och han drog ut och kom tillbaka framför sin trupp. 14 *1 Sam 17:37. David lyckades väl i allt han gjorde och Herren var med honom. 15 När Saul såg att han lyckades så väl blev han rädd för honom. 16 Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han var deras ledare och anförare.

17 Saul sade till David: "Här är min äldsta dotter Merab. Henne vill jag ge dig till hustru. Visa mig bara att du är tapper och utkämpar Herrens krig." Saul tänkte nämligen: "Min hand ska inte drabba honom, det får filisteernas hand göra." 18 Men David svarade Saul: "Vem är jag, vad är mitt liv och vad är min fars släkt i Israel, eftersom jag skulle bli kungens svärson?" 19 *2 Sam 21:8. Men när tiden kom att Sauls dotter Merab*18:19fMerab ... MikalBetyder ungefär "förökning" och "vem är som Gud" (jfr Mikael). skulle ha getts åt David, fick i stället meholatiten Adriel henne till hustru.

20 Men Sauls dotter Mikal*18:20Sauls dotter MikalAndra handskrifter (Septuaginta): "hela Israel". älskade David. När man berättade det för Saul gladde det honom, 21 för Saul tänkte: "Jag ska ge henne till honom. Hon ska bli en snara för honom, så att filisteernas hand kan drabba honom." Han sade till David: "För andra gången kan du nu bli min svärson." 22 Saul befallde sina tjänare att de i hemlighet skulle säga till David: "Kungen tycker om dig och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu kungens svärson!" 23 När Sauls tjänare sade så till David svarade han: "Tror ni det är så enkelt att bli kungens svärson? Jag är en fattig och enkel man." 24 När Sauls tjänare berättade för honom vad David sagt, 25 *1 Mos 34:12. bad Saul dem säga så här: "Kungen begär ingen annan brudgåva än förhudarna av etthundra filisteer som hämnd på kungens fiender." Saul hoppades nämligen att David skulle falla för filisteernas hand. 26 När Sauls tjänare talade om för David vad han hade sagt, ville David gärna bli kungens svärson på det villkoret.

Innan tiden ännu hade gått ut, 27 *2 Sam 3:14. bröt David upp och drog i väg med sina män och slog tvåhundra man av filisteerna. Han tog med sig deras förhudar och överlämnade hela antalet åt kungen för att få bli kungens svärson. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru. 28 Men Saul såg och förstod att Herren var med David och att Sauls dotter Mikal älskade honom. 29 Då blev Saul ännu mer rädd för David, och Saul blev Davids fiende för alltid.

30 Filisteernas furstar drog ut i fält, men så ofta de gjorde det hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare. Och hans namn blev mycket aktat.

1 Tendo Davi acabado de falar com Saul, ligou-se a *Gn 44.30alma de Jônatas com a de Davi, e *1Sm 20.17;Dt 13.6;2Sm 1.26Jônatas amou-o como a si mesmo. 2 Naquele dia, Saul o tomou e *1Sm 17.15não lhe permitiu que tornasse para a casa de seu pai. 3 *1Sm 20.8-17Jônatas e Davi fizeram aliança, porque Jônatas o amava como a si mesmo. 4 *1Sm 17.38;Gn 41.42;Et 6.8Despojou-se Jônatas da capa de que estava vestido e deu-a a Davi e bem assim a sua armadura, incluindo a sua espada, o seu arco e o seu cinto. 5 Saiu Davi aonde quer que Saul o enviava e conduzia-se com prudência; Saul deu-lhe o mando sobre a gente de guerra, e isso pareceu bem a todo o povo e também aos servos de Saul.

6 Ao virem eles, na ocasião da volta de Davi, depois de morto o filisteu, *Êx 15.20-21;Jz 11.34;Sl 68.25;149.3as mulheres saíram de todas as cidades de Israel, cantando e dançando, ao encontro do rei Saul, com tambores, com alegria e com instrumentos de música. 7 As mulheres, tangendo, *1Sm 21.11;29.5;Êx 15.21respondiam umas as outras:

*1Sm 21.11Saul matou os seus milhares,

*2Sm 18.3E Davi, as suas dezenas de milhares.

8 Saul irou-se em extremo, e desagradou-lhe este incidente. Ele disse: A Davi elas deram dez milhares e a mim, milhares. *1Sm 15.28Que lhe falta senão só o reino? 9 Daquele dia em diante não via Saul a Davi com bons olhos.

10 Ao outro dia, *1Sm 16.14o espírito maligno, enviado de Deus, apoderou-se de Saul, *1Sm 19.23-24e profetizava dentro da casa; e Davi tocava a harpa com a sua mão, *1Sm 16.23como o fazia todos os dias. *1Sm 19.9Saul tinha na mão a sua lança, 11 que *1Sm 19.10;20.33arrojou, dizendo: Traspassarei a Davi contra a parede. Davi, porém, desviou-se de diante dele por duas vezes. 12 *1Sm 18.15,29Saul temia a Davi, *1Sm 16.13,18porque Jeová era com Davi e *1Sm 16.14;28.15se tinha retirado dele. 13 Por isso, Saul o afastou de si e o fez comandante de mil homens. *1Sm 18.16;2Sm 5.2Ele saía e entrava diante do povo. 14 Davi conduzia-se com prudência em todos os caminhos, e *1Sm 16.18Jeová era com ele. 15 Vendo Saul que ele se conduzia com muita prudência, tinha medo dele. 16 Mas *1Sm 18.5todo o Israel e Judá amavam a Davi, porque saía e entrava diante deles.

17 Disse Saul a Davi: *1Sm 17.25Eis aqui Merabe, minha filha mais velha, que te darei por mulher, contanto que sejas homem de valor e pelejes as *1Sm 17.36,47;25.28;Nm 21.14batalhas de Jeová. Pois Saul dizia consigo: Não seja a minha mão contra ele, *1Sm 18.21,25mas sim a dos filisteus. 18 Respondeu Davi a Saul: *1Sm 9.21;18.23;2Sm 7.18Quem sou eu, e qual é a minha vida ou a família de meu pai em Israel, para vir a ser genro do rei? 19 Mas, tendo chegado o tempo em que Merabe, filha de Saul, devia ser dada a Davi, foi ela dada por mulher a *2Sm 21.8Adriel, *Jz 7.22;1Rs 19.16meolotita. 20 *1Sm 18.28Mical, filha de Saul, amava a Davi. Contaram-no a Saul, e isso lhe agradou. 21 Disse Saul: Eu lha darei, para que ela lhe sirva de laço e *1Sm 18.17para que a mão dos filisteus seja contra ele. Pelo que disse Saul a Davi: *1Sm 18.26Pela segunda vez, virás hoje a ser meu genro.

22 Ordenou Saul aos seus servos: Falai em segredo a Davi: Eis que tu estás no agrado do rei, e todos os seus servos te amam; agora, consente em ser genro do rei. 23 Os servos de Saul falaram essas palavras aos ouvidos de Davi, que respondeu: Parece-vos pouca coisa ser genro do rei, *Gn 34.12;29.20sendo eu pobre e de nenhuma valia? 24 Os servos de Saul lhe referiram isso, dizendo: Desta maneira falou Davi. 25 Então, disse Saul: Assim direis a Davi: O rei não deseja *Êx 22.17dote, mas cem prepúcios de filisteus, *1Sm 14.24para tomar vingança dos inimigos do rei. Ora, *1Sm 18.17Saul pensava em fazer Davi cair por mão dos filisteus. 26 Tendo os servos de Saul referido essas palavras a Davi, agradou-lhe tornar-se genro do rei. *1Sm 18.21Antes de se terem expirado os dias, 27 levantou-se Davi, e partiu, *1Sm 18.17ele e seus homens, e matou dentre os filisteus duzentos homens; *2Sm 3.14trouxe os prepúcios deles e deu-os em número completo ao rei, para ser seu genro. Saul deu-lhe por mulher sua filha Mical. 28 Viu Saul e conheceu que Jeová era com Davi; e Mical, filha de Saul, também o amava. 29 Saul temia ainda mais a Davi e continuamente se fazia seu inimigo.

30 Saíram os régulos dos filisteus à campanha; e, sempre que saíam, *1Sm 18.5conduzia-se Davi com mais prudência do que todos os servos de Saul; e o seu nome tornou-se muito querido.